Arkiv

Archive for december, 2010

Nytt år

2010 har jag flyttat till Bryssel. Arbetat i parlamentet med helt icke-ledamotsliga ting (tack Gröna gruppen och budgetredovisningsavdelningen!). Funderat på Europakommissionen. Skrivit åsiktspapper för några parlamentshandlingar. Varit barnpassare(!). Rest lite. Blivit kär. Bodde ett tag ihop med två fasanfullt fantastiska människor på vårkanten. Emfas på fasansfull.

Det finns tre sorters politiker, tydligen. De som är bra politiker. De som kan mycket om sina frågor. De som kan mycket om sina frågor och är bra politiker på samma gång. Ganska långa stunder under året har jag funderat på vilken om någon av grupperna jag tillhör men det lär visa sig. Efter att ha följt specifik telekomindustrin i ungefär ett år har jag helt givit upp (det lilla lilla) hopp (jag aldrig riktigt haft ändå) om laissez-faire-kapitalism. Fler konkurrensregler tack. Chopchop-regler, inte såna där som kräver långa utredningar av KV. Bättre licenssystem för infrastruktur, osvosv.

Årets sista månader blev för många aktivister dråpliga slag mot yttrandefrihet i form av sanktioner mot Wikileaks, rättegångar, en hårt kritiserad ungersk medialag, val i Vitryssland med övertoner av mest våld och övergrepp, förmodligen annat jag glömt. I ett ovanligt uppror i Tunisien har däremot småstadsbor gått ut i protest mot regeringen och har använt internet (och twitter förstås!) för att få ut information. Tydligen brukar småstadsborna i Tunisien annars inte (våga) protestera, har jag på god auktoritet. Blåser förändringarnas vindar? #sidibouzid är taggen, och 2011 will show.

December för mig utmärks nog däremot mer av två stora segrar: en fildelningslag som givit rättsväsendet och staten rätt att stänga ned fildelningssidor på nätet har skjutits upp i Spanien av det katalanska partiet CiU. CiU ingick i en koalition med ledande partiet PSOE om att driva igenom lagen genom en snabbare-än-parlamentarisk protest vilket orsakade stora protester bland civilbefolkning. 200.000 namn samlades in på mindre än en månad mot lagen i somras! Tiden att förändra det politiska systemet är nog inte riktigt förbi än.

Som någon poängterade är ddos-attackerna mot flera stora tillhandahållare av finansiella tjänster och statliga myndigheter också ett tecken på att tanken på demokrati fortfarande inspirerar många. En väl förankrad upprördhet i en väl förankrad protest som likt många andra protester (jfr Storbritannien) först avfärdas av makthavare men som kanske (jfr Spanien) faktiskt leder till en förändring i den dogmatiska framfart repressionens politik annars för.

Jag är faktiskt inte så orolig för framtiden. Så länge det finns folk med hopp, finns hoppet kvar. Och folk finns det ju. Och hopp också. Gott nytt år!

Kategorier:Allmänt, Piratfrågor

2010 Copyleft Highlights

december 30, 2010 1 kommentar

Not all clouds are grey, and when the snow lies thick and white in the Swedish midwinter landscape the world looks surprisingly bright. This is my collection of 2010 copyleft highlights.

An Avignon, France speech by Neelie Kroes paints a progressive picture of coprights gone too far. How to interpret this? It appears to be something in the air because Ireland and United Kingdom also want to evaluate their copyright laws to see if perhaps, !, copyright is far too strict and therefore limits innovation. All the while commissioner Viviane Reding has worked hard for access to orphan works, and simpler licensing systems for literary works adapted for the visually impaired.

A one-man army in India has made the entire political establishment, as well as IP lawyers, agree with him in his struggle for fair sharing of incomes from movie productions. The Bollywood distributor are, of course, claiming to witness their iminent demise, but the general view seems to be that even the compromise proposal is, if anything, overestimating the distributors’ importance in film prouction.

In a surprising move, Zambian record lables and musicians have gotten the idea to fight piracy through providing better services than pirates hoping that consumers for this reason will opt for a superior, but not without cost, alternative. The gain is expected to be higher incomes, and less expenses for court processes.

In Sweden Flattr opened their doors for non-rightsbased income distribution for the culture sector. The remuneration system is available for digitally distributed culture but is better explained by their introduction video than by me. :-)

German activist Telekommunisten has created a culture license with emphasis on non-commercial access to culture but, as opposed to copyleft and creative commons with additional exception clauses for small scale commercial use by startups, social movements and cooperatives. Innovation through access and camaraderie!

Neither Dutch nor Belgian courts find it necessary to block access to webpages whose illegality has not been established. In Sweden we are (hopefully) awaiting similar verdicts. An Irish court further found that French laws do not create a legal obligation for Irish internet service providers to terminate their users’ subscriptions.

In a moment of democratic service the Spanish parliament choose to listen to the large groups of Spanish citizens protesting a law limiting internet freedom. Hasta el futuro y la libertad!

To wrap up, it seems that Russia want GPL licensed code in their government administration. A preliminary report from the Russian Pirate Party says that GPL in reality is not compatible with Russian copyright legislation at all, but one would assume that in a country with such high levels of corruption the government doesn’t necessarily need to care ;-)

10 bästa copyleft 2010

Alla moln på himlen är inte gråa, och särskilt när snön ligger vit på backen i Midvintersveriges långa nätter ser det ljust ut. Här kommer en sammanställning av årets copyleft.

Neelie Kroes talar i Avignon, Frankrike, om upphovsrätt som vore det i dagsläget en plåga. Hur förhålla sig till det här? Tydligen är det något som går för både Irland och Storbritannien vill också utvärdera sina upphovsrättslagar för att se om det kan vara så att upphovsrätten kanske, !, är alldeles för strikt. Under tiden har kommissionär Viviane Reding arbetat både för tillgång till herrelösa verk, och enklare licensieringssystem för litterära verk anpassade för synskadade.

En ensam musketör i Indien har fått hela det politiska etablissemanget, regering, parlament och upphovsrättsadvokater, på sin sida i en strid för lika fördelning av intäkter från filmer. Bollywood-distributörerna ser givetvis i detta förslag en snarstående undergång, men allmän uppfattning är att till och med kompromissförslaget överskattar snarare än underskattar distributörernas egentliga bidrag till indiska filmproduktioner.

I ett överraskande drag har zambiska distributörer fått för sig att det kan vara bra att tillhandahålla bättre tjänster än pirater för att få kunderna på sin sida. I gengäld slipper distributörerna lägga allt för mycket pengar på rättsprocesser.

I Sverige öppnade Flattr sina dörrar för rättighetsoberoende inkomstdistribution i kultursektorn. Systemet är tillgängligt för digital kulturdistribuering och förklaras bättre av deras snajdiga introduktionsvideo än av mig :-)

Den tyske aktivisten Telekommunisten har dessutom skapat ännu en licens för kulturella produktioner som lägger emfas på tillgång men till skillnad från copyleft och creative commons har undantagsklausuler för småskaligt kommersiellt bruk av särskilt uppstartande företag och medborgarkollektiv. Innovation bygger på tillgång och gemenskap!

Varken i Nederländerna eller Belgien kan internetoperatörer anses vara skyldiga att blockera internetsidor vars olaglighet inte fastslagits. Vi inväntar med spänning i Sverige några (förhoppningsvis) liknande domar. Vidare har man i en irländsk domstol funnit att franska lagar på intet sätt innebär någon juridisk skyldighet att stänga av internetanvändare på Irland.

I ett starkt ögonblick valde det spanska parlamentet att i december lyssna på de mängder av protesterande spanjorer som ville bevara internet fritt i syfte att stärka kultur och samhörighet. Hasta el futuro siempre!

Slutligen verkar det som att Ryssland tror på GPL:ad kod i regeringskansliet. En preliminär rapport från ryska Piratpartiet säger att GPL egentligen är oförenligt med rysk lagstiftning, men man får anta att regeringskansliet i ett land där korruptionen är utbredd inte behöver bry sig om det ;-)

Culinary Year 2010

december 29, 2010 1 kommentar

After a couple of years of financial and food crises, in 2010 the world is moving on to… Plant variation rights, geographical indications and denominations of origins!

In a somewhat soap-opera-like story involving Ethiopia and Starbucks, a feud between the two resulted in a trademark-based agreement in 2007 which, in 2008, led to an Ethiopian strategy for protection of origins marks on their coffee exports. Since January 2010 the Ethiopian industry is intent on making money on these rights, but there seem to have been some questions in November 2010 about where the money went? At the same time, this is the year when I have drank the most espresso’s in my entire life.

The European Union on the other hand has made a strategy for allowing genetically modified crops. Some of the diplomatic cables published by Wikileaks a month ago apparently showed the American government had been working closely with some member state governments to increase European acceptance of GMO in Europe. They appear not to have succeeded, except with the Commission of whom the cables mention not. One might wonder why the strategy failed in member states but not with the party one didn’t talk to.

A food-related imaginary right the US does not like is geographical indications (for instance Prosciutto ham or Gruyere cheese). On the other side of the Atlantic it is felt that consumers may have to find it complicated to abandon a generic name (Champagne) used to describe a sparkling white wine. So they are claiming consumer protection!

Out of consideration for American consumers, the EU has long failed to accomplish any agreements on GI with the US, and what little has been agreed upon is weak and with a horde of exceptions. The European Commission, France, Italy, Germany and Spain are consistently failing in protecting their cultural heritages the way they wish. This is why it’s surprising, to the point of me raising my eyebrows for other than courtesy reasons, that the European Parliament in a resolution signed in November 2010 finds that ACTA is providing a good GI protection. To my best of understanding, the agreement doesn’t mention GI but references TRIPs thereby giving it at most the same level of protection TRIPs does. TRIPs protection of GI is not very substantial. Even I appreciate food traditions more than TRIPs and I live off of yoghurt, muesli and bread.

The funniest report on plant variations is provided to us by IP-Tango in a post about the new intellectual vegatable law of Chile. Apparently there is now a better protection against ”pirate seeds”. Speaking of which, I was just given a very nice link on how to turn your pirate guns into a field of flowers!

Varma matminnen från 2010

Äta bör man annars dör man.

Efter ett par obekväma år med mat- och finanskriser har världens befolkning under 2010 förmodat haft tillräcklig tillgång till… Växtförädlingsrättigheter, geografiska indikation och ursprungsmärkningar!

I Etiopien satte man 2008 ihop ett program för att ursprungsskydda sitt inhemska kaffe. Efter att man i januari 2010 beslutat sig för att omsätta detta i pengar verkar det i november 2010 uppstått en oklarhet om vart dessa pengar egentligen tar vägen. Bakgrunden verkar vara ett avtal med Starbucks från 2007. Det är spännande att följa historierna bakom ursprungsbeteckningar eftersom de särskilt i relationer med amerikanska bolag tydligen ofta urartar i såpoperor.

I Europeiska unionen har kommissionen beslutat tillåta nya genetiskt modifierade grödor. Några av diplomatkablarna som publicerades av Wikileaks för en månad sedan uppdagade att amerikanska regeringen arbetat nära ihop med flera europeiska regeringar i syfte att öka acceptansen för GMO:er i Europa. Lyckats har de visserligen inte riktigt, utom uppenbarligen med kommissionen som de enligt kablarna inte varit i kontakt med. Man kan fundera på varför det är så.

En sak USA däremot inte gillar i matväg är geografiska indikationer. GI kan t ex vara Prosciutto-skinka, Champagne eller Gruyére-ost. På andra sidan Atlanten anser man att det vore onödigt komplicerat om konsumenter plötsligt skulle behöva frångå generiska namn på till exempel mousserande vitt vin (=Champagne). Man hävdar alltså konsumentskydd!

Av omtanke för amerikanska konsumenter innehåller EU:s avtal med USA om immaterialrätter därför inte så mycket GI och det som inkluderas är svagt med många undantag. Europakommissionen och de geografiska indikationernas starkaste förespråkare Frankrike, Italien, Tyskland och Spanien har nämligen konsekvent misslyckats med att få in några som helst former av skydd för sina kulturarv i avtalen. Därför är det förvånande att den konservativa gruppen i Europaparlamentet i en resolution punkt H från november i år tycker att GI-skyddet i ACTA är adekvat. Så vitt jag förstår av texten lägger ACTA GI-skyddet på samma nivå som i TRIPS-avtalet. Vilket är rätt lågt. Kanske till och med obefintligt. Till och med jag uppskattar mattraditioner bättre än ACTA, och jag lever mest på yogurt, müsli och bröd.

Men roligaste rapporteringen om växtförädlingsrätter i år måste ändå vara IP-Tangos kommentar om Chiles nya ”immaterialgrönsakslag” som tydligen uppdaterats för att bättre skydda mot ”piratfrön”. I svenska politiska termer skulle dessa, antar jag, vara Ung pirat.

Recap 2010: European Commission

december 28, 2010 1 kommentar

Counting down the days for New Years I wish to present a summary, my summary, of what the Commission has been doing over the past year.

Best is first!

Joaquín Almunia

The Commissioner for Competition Joaquín Almunia comes from Spain. In his first year, he’s been pushing Apple for more interoperability and less restrictions. He’s also expressed an explicit support for open standards and net neutrality as an unconditional pre-requisite for the social and economic development of Europe. He’s been clear that his directorate will do whatever it takes to uphold these values. Of course, one should bear in mind that DG Competition actually can’t do much. Their investigations run over several years, and the penalties they incur on businesses rarely have any lasting impact on the markets. Competition law further suffers from the weakness that it is virtually powerless in markets where the dominant actors aren’t one, but two or three (see Oracle/SUN merger). It’s disappointing that Almunia believes the current regulatory framework is sufficient to uphold the spirit of an open, inclusive and innovative internet, but a further analysis of this might better be sought in Public Knowledge’s text on the recently adopted FCC-rules on net neutrality.

Viviane Reding

In the past year Luxembourgian Commissioner Viviane Reding, previously at DG Information Society, now at DG Human Rights, has done everything from telling Latvia to regulate telecoms according to its national situation rather than the Spanish (thank you!) to telling Austria that a government dependent data protection authority isn’t actually an independent authority for monitoring government efforts to uphold the data protection for citizens. Reding raising the issue of member state inability to live up to standards of data protection set up by the Union is very positive, but we should perhaps still be concerned about her international company.

Neelie Kroes

Former Commissioner for Competition, big business enemy #1, Dutch politician Neelie Kroes is the present Commissioner for Information Society. There were high expectations on Kroes when she assumed her role this spring. Unfortunately, an immediate let-down came in her embrace of licensed interoperability, rather than freely accessible open standards. And it it obvious that while she’s still critical of the telecommunications industry, both wired and wireless, the past year seems lined with strong statements about upsetting things that she doesn’t currently have any plans to do anything about, but wouldn’t be afraid to should she feel it necessary, which she doesn’t.

Algirdas Šemeta

Somewhat hidden in the intellectual property rights and telecommunications debates is Commissioner Algirdas Šemeta with responsibility for customs, taxes and anti-fraud. The Lithuanian Commissioner has forcefully opined the need for stronger measures against counterfeiting (tooth paste and stuff) and particularly the counterfeiting of cigarettes which, as we all know, is costing the tobacco industry loads. In the context of the Šemeta initiative for a new, more effective and technologisized customs operation in Europe I’m reminded of a recent case where Nokia wanted to outsource protecting their intellectual property to UK customs and another few cases where Indian drugs have been seized with Commission support while in transit towards non-European markets. Normally when public institutions are involved, the public institutions outsource their activities to private actors. Obviously Nokia and Šemeta feel that in customs it is more appropriate to do it the other way around.

Michel Barnier

This French Commissioner is responsible for the inner market and has since his appointment been an adamant supporter of the EU patent. His targetted action has evolved into an approval of deeper patent cooperation between 17 member states, including Sweden. This is a very convenient way for the undemocratic nations in the Union to push their policies without having to go through the European Parliament or care about opposing voices in the Council of Ministers. Mark my words, this initiative will be EU-law in less than 3 years, they know it, and they’re happy. Barnier is also advocating stronger rights for broadcasters who are increasingly falling victim to evil pirates streaming their honestly produced contents. He hopes for an agreement on strong measures against this nefarious behaviour and wishes it to be pushed through the Council of Europe, thereby making it binding not only in the 27 member states but in the 47 ECHR signatory states. Inner market means you keep your stupid rules to yourself!

Karel de Gucht

As the successor of present high representative in foreign affairs Catherine Ashton, the Commissioner for Foreign Trade Karel de Gucht can’t be having an easy time. Fact is, you’d have to go as far back as the Ashton predecessor Peter Mandelson to find anything like him. Under Belgian rule, DG Trade has once again started repelling their African negotiation counterparts. ACTA is under DG Trade authority and de Gucht just can’t stop telling us how democratic it is. The Commissioner is also continuing the EU strategy of splittering trade alliances in other parts of the world through selectively striking dissimular agreements with a few of their members separately, last year with Colombia, Peru, Vietnam and Malaysia.

Cecilia Malmström

The Swedish Commissioner with responsibility for internal affairs has consistently failed in improving children’s rights over the past year. Cecilia Malmström has been a weak Commissioner, who apparently has not understood that the function of the Commission is to be a counter-weight to the national interests in the Council of Ministers. As the European Parliament has questioned her policies, she’s given answers that in the worst case might make her look slightly dumb. Internet blocking, data retention acceptance and an initiative to raise children’s rights to the same levels they have already been at for 10 years will be her 2010 legacy.

I would not go so far as to say many of the Commissioners could have done a better job. Or yes, I would.

Nyårsrevy 2010: Kommissionen

december 28, 2010 1 kommentar

Jag fortsätter min inväntan av nyår med en genomgång av våra Europakommissionärers förehavanden under det gångna året.

Bäst kommer överst!

Joaquín Almunia

Kommissionären för konkurrensfrågor har rötter i Spanien. Kommissionären har tagit krafttag mot otillbörlig konkurrens utövad av företaget Apple. Under året som gått har han vid ett flertal tillfällen uttryckt ett stöd för öppna standarder och nätneutralitet som förutsättning för europeiska social och ekonomisk utveckling. Han har också tydligt klargjort att hans direktorat kommer att göra det som krävs för att upprätthålla dessa värderingar. Det är befogat att ifrågasätta vad konkurrensdirektoratet egentligen kan göra: utredningarna tar oftast flera år, och gör föga för att komma åt marknader som är dominerade inte av en aktör utan av två eller tre (jfr Oracle/SUN). Det är en besvikelse att Almunia tror att det nuvarande regelverket är tillräckligt för att komma till bukt med de problem användare och småskaliga entreprenörer kan stöta på i sina relationer med de stora telekombolagen. En klarare analys finns att tillgå i ett uttalande från den amerikanska tankesmedjan Public Knowledge om de nyligen antagna FCC-reglerna om nätneutralitet.

Viviane Reding

Under året som gått har Luxemburgs kommissionär Viviane Reding, tidigare telekomkommissionär och nuvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, hunnit med allt ifrån att säga till Lettlands regering att deras telekommyndighet nog bör reglera mobiltelefonimarknaden efter lettiska förhållanden snarare än spanska (tack!) till att Österrikes dataskyddsmyndighet inte uppfyller kraven på självständighet utlagda i 1995 års dataskyddsdirektiv (dubbeltack!). Reding har lyft frågan att medlemsstaternas utföranden av dataskyddsåtgärder ofta brister i sömmarna, men har samtidigt lyckats beblanda sig med mindre kloka dataöverföringsavtal.

Neelie Kroes

Före detta konkurrenskommissionär och företagens främsta fiende, nederländskan Neelie Kroes och nuvarande kommissionär för informationssamhället, hade höga förväntningar på sig när hon tillträdde i våras. Olyckligtvis började hennes bana illa: Kroes har övergivit tillgängliga, öppna standarder till förmån för interoperabilitet. Även om hon förhåller sig kritiskt till telekomindustrin, både den fasta och mobila, verkar senaste året ha kantats av starka ställningstagande om upprörande saker hon inte för närvarande vill göra något åt men inte skulle vara rädd att åtgärda om hon finner det nödvändigt, vilket hon ännu inte gör.

Algirdas Šemeta

Lite dold i immaterialrätts- och telekomdebatten har EU:s kommissionär för tullar, gränser, skattepolitik och korruption Algirdas Šemeta varit. Denne lettiske kommissionär har under året tagit flera starka ställningstaganden mot förfalskningar (tandkräm och sånt) och då särskilt förfalskade cigaretter som vi ju alla vet kostar tobaksföretagen mycket pengar. I kontexten av Šemetas initiativ för en ny och effektivare (informationsteknologiserade) tullverksamhet erinrar jag mig om ett ganska nyligt fall där Nokia velat outsource:a sitt varumärkesskyddande till brittiska tullar, och att EU snabbt som tusan dragit tillbaka ett löfte om att inte beslagta indiska mediciner destinerade för marknader andra än den europiska. Ja. Vanligtvis brukar ju myndigheter vilja outsource:a delar av den offentliga verksamheten till privata aktörer. I tullverksamheten hoppas både Šemeta och företagen att det ska gå åt motsatt håll.

Michel Barnier

Denne franske kommissionär har ansvar för den inre marknaden och gick redan i början av sin mandatperiod ut med starkt stöd för EU-patentet. Denna målmedvetenhet har nu utmynnat i ett godkännande om 17 medlemsstater, däribland Sverige, möjlighet att införa ett djupare samarbete om patent innan resten av unionen följer efter. Detta är ett smidigt sätt för odemokratiska medlemsstater att driva sin vilja igenom utan att behöva gå genom varesig parlamentet eller kritiska medlemsstaters regeringar. Bra jobbat! Barnier har också velat upplyfta TV-bolagens rättigheter och hoppas att vi snart ska ha ett avtal som stärker TV-bolagens positioner gentemot fasansfulla pirater (förmodligen streamare, va?) infört i hela Europakonventionsområdet (47 länder, jämfört med unionens 27). Precis som Šemeta önskar kommissionären bara hålla inre marknader till sig själv när det inte är roligare att påtvinga någon annan kassa regler.

Karel de Gucht

Som efterträdare till nuvarande höga representanten för utrikesfrågor Catherine Ashton, kan kommissionären för utrikeshandel Karel de Gucht inte ha det lätt. Faktum är att man får gå så långt tillbaka som Ashtons företrädare, Peter Mandelson, för att hitta något liknande. Under belgaren de Guchts mandatperiod har afrikanska länder återigen börjat lämna handelsförhandlingar för att EU intar för extrema positioner. ACTA har förhandlats under de Guchts mandat, som vid många tillfällen försäkrat parlamentet om att detta är ett demokratiskt företag. De Guchts styre har också inneburit att EU:s sedan länge etablerade strategi att splittra handelsallianser i andra delar av världen genom att selektivt sluta olika avtal med bara en del av alliansländerna fortskrider med Colombia, Peru, Vietnam och Malaysia.

Cecilia Malmström

Den svenska kommissionären med ansvar för inrikespolitiska frågor har under året konsekvent misslyckats med att göra starka insatser för barnen. Cecilia Malmström har varit en svag kommissionär, som verkar ha missat att kommissionen ska fungera som en motvikt till småaktiga nationella intressen i ministerrådet. Europaparlamentets ifrågasättande av hennes politik har resulterat i svar som i värsta fall kan få henne att se riktigt dum ut. Internetblockering, datalagringsdirektivet och ett initiativ för att lyfta barnens rättigheter till den nivå de legat på sedan 2001 har präglat hennes första år vid makten.

Jag vill inte sträcka mig så långt som att hävda att många kommissionärer är under mina förväntningar. Eller jo, det vill jag.

Top 6 Trademark Events 2010

december 27, 2010 1 kommentar

As the year is coming to an end, it is not without a certain nostalgia that we remember the months and the news passed.

Fret not, friends!

I’ve compiled a list of the best trademark events of 2010! To maximize excitement and tension they are listed in the order worst-to-best. Enjoy:

Runner-up 6: FIFA cracks down on pirate footballs:

It is long known that pirates strike where you least expect it. In the case of football world cups it is not, as you would assume, during the game but in making infringing merchandise. FIFA has been increasing their anti-counterfeiting budget at least once per tournament since the middle of the 1990s, and fortunately that budget must now be considerably larger than the budget for telling the players you’re not actually allowed to use your hands in football.

Runner-up 5: Tourist fined for purchasing counterfeit bag in Italy

An Australian tourist was fined US$1450 by Italian authorities for having purchased a counterfeited Louis Vitton bag. Consumers are, as reported by IPKitten in august, an increasingly bigger problem for trademark owners. In many cases they knowingly and willingly buy infringing products, and what worse is, they don’t even feel remorse. This creates huge economic losses for the creative, witty and entrepreneurial people making bags with a bottoms, wrinkles and handles. Italy and France are, to the joy of all, at the forefront of combatting this nefarious behaviour.

Runner-up 4: Large-scale Belgian DVD falsification unveiled

In this horrendous episode the Belgian police uncovered an illegit Molenbeek operation for pirate copying DVDs in large numbers. Three men denied their involvement in the enterprise before the police had had time to ask them if the equipment was theirs.

Runner-up 3: 130000 counterfeited books seized in Argentina

In one of the largest and most important raids against pirates ever made by Argentinian authorities, keen readers have been saved from 130000 popular books with false labels. Apparently the books have been provided with the logos of well-known publishing houses without authorisation and afterwards put in warehouses all over Buenos Aires. It is assumed there was an intention to sell the books to unknowing book lovers as if they’d been legitimately printed.

Normally, retained infringing goods have to be destroyed by the retaining authority, but since book burning is usually frowned upon by the learnéd one can assume the document shredders of the Buenos Aires police forces have ran non-stop since November.

Runner-up 2: Nairobites saved from large number of unauthorized pencils

Pencils for an estimated value of three hundred thousand(!!) US dollars have been seized by Kenyan anti-counterfeiting authorities in a heroic act for the safety of Kenyan consumers.

The presumably hexagonal, yellow pencils with a length of approximately 20 cm were brought to the attention of Kenyan authorities by the German company Staedtler who were worried not about protecting their brand name, but the shape, colour and form of their products which consumers, apparently, associate not with grade school but with excellent quality.

Best of trademarks 2010: You say vuvuzela, I say lepatata

As the World Cup signature sound was reverberating over the planet, a British entrepreneur decided to trademark the word vuvuzela. Importing companies and domestic manufacturers were to risk law suits, he declared briskly.

The word vuvuzela, however, doesn’t seem to be descriptive word for this plastic musical horn with a capacity of dangerous decibels. In the African Bantu language Tswana it is also perfectly alright to say lepatata.

Normally it’s of course not possible to trademark a word that the public is already associating with an object rather than a product manufactured by a specific enterprise. I find the registration about as stupid as the attempt to reintroduce the Jeep brandname in Sweden, even though everybody know jeep is a generic name for a car with big wheels and an overdimensioned cowcatchers. The problem would be, though, that the mark has to go to court before it can be declared invalid. Until that time, people who can’t afford justice may find themselves in need of paying royalties.

In these perilous times it’s important to remember that all counterfeiters, be they producers, consumers or warehousers storing pencils, are condemnable. ”These are not cheeky chappies, these are hardened criminals.”

Varumärken 2010: Topp 6

I slutet av året blir man lätt nostalgisk över saker som varit, och saker som hänt.

Misströsta inte!

Jag har sammanställt en lista över årets bästa varumärkesregistreringar och beslag! För att maximera spänningen är listan upplagd så att de bästa händelserna hamnat sist. Enjoy!

På plats 6: FIFA gör insats mot fotbollspirater:

Det har sedan länge varit känt att pirater slår till fotbollsklubbarna minst anar det. Inte vid matcherna, som man kan tro, utan i tillverkning och försäljning av piratkopierade turneringstillbehör så som bollar och hattar. FIFA har lyckligtvis gradvis stegrat investingarna i varumärkesskydd sedan mitten av 1990-talet och lägger nu, får man förmoda, betydligt mer pengar på varumärkesskydd än på att informera spelarna om att man inte få ta bollen med hand i fotboll.

På plats 5: Turist bötfälld för väskköp i Italien

En australiensisk kvinna som inhandlat en vacker, billig väska i Italien fick som tur är $1450 i böter för att ha inkräktat på Louis Vuittons varumärke. Konsumenter är, som IPKitten rapporterade i augusti, ett alltjämt större problem för varumärkesinnehavarna. Oftast köper de villigt och med vetskap om märkesintrånget ändå produkten, vilket orsakar förluster för de kreativa och entreprenörsaktiga människor som ligger bakom väskor med botten, skrynklor och handtag. Italien och Frankrike ligger lyckligtvis i framkant när det gäller bekämpning av detta ohemula beteende.

På plats 4: Storskalig DVD-förfalskning upptäckt i Belgien

I denna fruktansvärda episod upptäckte polisen i Bryssel en anläggning i Molenbeek avsedd att piratkopiera DVD-skivor. Tre män förnekade sin inblandning i verksamheten innan polisen hunnit fråga om utrustningen hade någonting med dem att göra.

På plats tre: 130000 förfalskade böcker beslagtagna i Argentina

I ett av Argentinas viktigaste och största tillslag mot piratkopierare i modern tid har 130000 böcker räddats undan spridning till sugna läsare av argentinska myndigheter. Tydligen har böckerna försetts med logotyper som används av licensierade argentinska förläggare och därefter lagts i lagerhus runt om i Buenos Aires. Piraterna avsikt förmodas ha varit att sprida materialet till intet ont anande bokköpare som vore de autentiskt tryckta.

Beslagtagna varumärkesinkräktande föremål måste vanligtvis förstöras av myndigheterna, men då bokbål vanligtvis ses ned på att bildade människor får man anta att Buenos Aires-polisens pappersförstörare sedan mitten av november gått varma.

På plats 2: Nairobibor räddade undan stort antal förfalskade blyertspennor

Blyertspennor till ett värde av tre hundra tusen (!!) amerikanska dollar har beslagtagits i en heroisk aktion mot förfalskare i Kenya. Myndigheterna uppmärksammades på de förmodat hexagonala och gula pennorna med längd på ungefär 20 cm av det tyska företaget Staedtler, som önskade skydda inte sitt företagsnamn utan den karaktäristiska form och utförande de sedan länge givit sina pennor och som konsumenter därmed förknippar inte med småskolan utan med utmärkt kvalitet.

På plats 1: You say vuvuzela, I say lepatata

När fotbolls-VMs signaturljud ljöd som allra högst passade en brittisk entreprenör på att varumärkesskydda ordet vuvuzela. Importörer och tillverkade av den högljudda plasttrumpeten hävdade entreprenören skulle resultera i stämningar.

Tydligen är vuvuzela inte det enda ord som betecknar en plasttrumpet med förmåga att generera farliga decibelnivåer. Instrumentet går också under namnet lepatata.

Nu går det väl inte att varumärkesregistrera ord som av allmänheten redan förknippas med ett föremål snarare än ett föremål tillverkat av en specifik företagare, och jag tycker egentligen att företaget är ungefär lika töntigt som försöket att i Sverige introducera ordet jeep som varumärke trots att alla vet att namnet är en generisk beteckning för en storhjulad bil med överdimensionerad kofångare.

Det man ska komma ihåg om alla varumärkesförfalskare, oavsett de är köpare, tillverkare eller helt enkelt producerar generiska blypennar är att ”These are not cheeky chappies, these are hardened criminals.”

Företagsamhet

december 24, 2010 1 kommentar

Så här på vintern är det lätt att fundera över företag och deras roll i politiken. Det är relativt klart att småföretag i politikers tankar utgör en stor del av samtidsdebatten. Också större företag utgör en ganska stor del, men kanske av lite andra skäl och framför allt med annorlunda effekter än småföretagande.

För två dagar sedan eller så framkom det att de övergrepp som skett mot vitryska invånares rättigheter under valet, i alla fall digitalt, utförts med teknologi från Ericsson. Det får mig osökt (eller egentligen inte alls osökt) att tänka på Nokia Siemens och Iran. Jag är förmodligen milt nationalistisk eftersom jag direkt tänker på att vi inte lägger epitetet ”amerikanska bolaget” framför historien om Google och Kina.

Andra digitalt politiserade företag i samtiden är förstås VISA, Mastercard, PayPal, Amazon och EveryDNS.

Jag undrar lite hur det hör ihop med politiseringen av webbhotellet Rix Port 80 (nuvarande Phonera), en inte obetydande telekomaktör för svenska små- och medelstora företag, och åtföljande dom mot Carl Lundström. Och så funderar jag på hur det hänger ihop med allmän själv-reglering, eller avtal mellan företag, istället för lagstiftning (i det citerade fallet för att andra lösningsmodeller gör väljarna upprörda).

Politisering av företag i informationsbranschen, numera ofta dold under beteckningen självreglering, dyker upp lite varstans och är inte direkt någon ny fråga. Många tjänster som tidigare utvecklats för privatanvändare (jag räknar in anställda på företag, som ju i någon mån fått stå som måttstock på hur produkter ska utvecklas för affärsvärlden jfr MS Word) utvecklas nu för tredjeparter och informationssystem skyddar idag oftare företagen från kunderna än människor i allmänhet från ondska.

Det kanske är bra att ha i åtanke, som informationsekonomiskt perspektiv.

Privata företag har ju viss handlingsfrihet när det gäller avtalsslutande, och helt riktigt kan, kanske till och med bör, man som konsument ifrågasätta oetiskt nyttjande av den friheten. Det kan det ju faktiskt landa i någon form av corporate-responsibility-policy hos företaget som felat. I vissa industrier gör det ju förstås inte det, så jag skulle nog i alla fall tippa på att den informationsteknologiska industrin fortfarande kan utvecklas till något bra. I alla fall från ett våldsperspektiv. Om man med våld enbart menar handlingar utförda av en part för att orsaka en annan part fysisk smärta.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare