Arkiv

Archive for the ‘Funderingar’ Category

Game Players

Being an avid owner of no gaming consoles what so ever I noticed this morning that the prices of gaming consoles are expected to drop this summer. I doubt it will make me buy one, but what else is, regardless of the prices of gaming consoles the companies making them aren’t exactly encouraging any larger console purchasing binges either. IPKat obtained a fresh analysis of the LG/Sony case, straight from a Dutch court (very legal analysis). 300’000 PS3’s that were detained by Dutch customs officers have now been released and the core of the problem seems to be a vendetta-like conflict going on between Sony and LG relating not only to Blu-Ray technology but also to cellular phones. Apparently LG according to the rules of a business alliance of which both LG and Sony are members technically force LG to license their stuff to Sony. Equivalent obligations for Sony to license cellular phone technology patents to LG do not exist and therefore Sony has blocked LG-branded phone imports to the US. Granted, a game console does not compare with a mobile phone, but most people I know use both, for different purposes. This is childish. This should stop.

Speaking of games and children. I took notice of THQ calling second hand games piracy in September last year, which gaming companies, of course, are making sure to remedy through allowing player enabling registration only the one time. But who would have thought six and a half months ago that someone would suspect that insulting a computer game also would cut them off from being able to register to play the game? Well, it appears to have been a glitch in the EA systems but I wonder quietly how the industry must be treating its users if their first reaction is suspecting that they’re exposed to corporate oppression.

On that side-note, I’ve registered that an (¿in?)famous hacker calls the new PS3 firmware secure. Disimularly, YouTube is not at all secure, at least not for users. All people who have visited any homepage, youtube video, tweet or similar relating to GeoHot can now officially be registered by Sony. I don’t understand what they could possibly be suing him for to require that information. Also, there are many other things I don’t understand about this case. Hardware and software that was not to be handed over shall be definitely handed over. User data that cannot be extracted can be definitely extracted.

Having Dreams

I like science fiction. One of my favourite science fiction writers is Dan Simmons. I will at some point probably explain more about the Spanish science fiction tradition.

But Japan has a different story telling tradition for almost every kind of fiction. Whether it is meant for young people, old people, women or men, there is a distinct Japanese-ness about it that you really can’t avoid. Not only in comics, also in writing (although the writing is given much less attention — sadly!!).

In Kobe, 1992, a major earthquake hit Japan. Probably many people my age will remember being little and seeing the short white and black film of a man in an office holding on to a shelf. The people who don’t will definitely remember the one happening right now (10’000 people missing at the time of writing). Japanese author Haruki Murakami published a book called After the Quake, containing four short stories about different personas in different states of reality experiencing the Kobe quake. I want to remember a man exploring the tunnels under Kobe and ending up having to settle a violent conflict between a very big mole and a similarly gigantic earthworm.

Haruki Murakami comments on Japanese society from a generally fantastic point of view. The desolate plains of sheep and Hokkaido. The journey from Tokyo to the far north. He is very mainstream now, presumably for the same reasons as Terry Pratchett: he brings a different image to the world, we see the world from a place where things that we would otherwise not see or understand can be explained and given context.

Michael Moorcock is probably one of those people who are very proficient at doing exactly that. The world in his stories ends up so fragmented and curt that I can’t even keep up. I made a very tacky joke the other day about having become a Pirate Baptist. In reality, the joke is picked from a book called Behold the Man written by Michael Moorcock. Religious and psychological references are spread out on every page. Freud, the Bible, Jesus, mostly the crucifiction part of which one of the main characters has an obsession(!!!) The crucifiction obsession is, to my understanding, what the story is built up around. I never finished the book. I wrote a friend and asked her about all of the things that made the book unreadable. I only received a response last year, three years after I sent her the original letter.

John the Baptist was an Essene. They were a group of people living in the deserts of Judea. You can find then on Wikipedia but the way they are described in Behold the Man they worked under very hard condition and fasted a lot. This brought them in contact with God, Demons, Spirituality in what our society would probably called hallucinations brought on by starvation, heat and extreme physical effort. The Essenian environment is where Jesus met Legion. Water, for the Essenes, would hold a special meaning, and a way of, I guess, finding peace or calmness. From calamity to calm, standing in a river, getting filled with the essence of salvation. A drink.

Baptism today is celebrated slightly differently. We often associate it with impressive preachers and large choirs (Aretha Franklin). From a missionary viewpoint, surely they have to be some of the more fun people to get missionated by. I’m not sure starvation and deadly physical work is the best way to conduct your life. Haruki Murakami and Dan Simmons are, all in all, less agonizing to read and I didn’t even consider Moorcock having a lot of depth in his story. He just wanted to make his book difficult.

But singing, dancing, talking and giving people drinks? I’m sure many people would be very amused if I did that more often.

I do hope that the moles and the earthworms of Japan will calm down. Stay safe, Japan.

Mineraler IIII

februari 3, 2011 1 kommentar

Idag är det Lunchdebatt om EU:s REE-strategier om hållbar tillgång till råvaror i Europaparlamentet. Europaparlamentarikerna vill kort sagt undersöka olika modeller för att säkra Europas framtida välfärd. Man tänker sig att den japanska strategin kan vara värd att undersöka men Japan har ju som nämnts tidigare lite svårigheter nu när Kina använt mineralhandeln som konfliktlösningsmetod i en gränsdispyt (jag vill gärna veta om WTO kommer att uttala sig om det här och i sådana fall hur – med anledning av en annan fråga som kom upp här om dagen).

Forum Syd har kommenterat på den nya råvaruindustrin. De lyckas ta upp en aspekt av mineralhandeln jag inte riktigt tänkt på än: ändamålsanpassade exporttullor på mineraler som förutsättning för inhemskt högindustriell utveckling. Förmodligen gäller det mest teknologi som inte är informationsteknologi, eftersom vi och alla andra redan förlagt den produktionen till Kina. Alternativ till råvaruplanen som bragts upp är återvinning.

Samtidigt verkade det här om dagen som att ett tyskt forskarlag upptäckt att nanokolfiber möjligtvis kan uppbära samma effekt som indium i en plattskärm. Indium är nu bara ett av de jordämnen vi behöver i samtiden men forskarlaget hoppas på att hitta fler användningsområden. Det pågår också mycket materialforskning kring just alternativa magnetokällor, och mycket av det fokuserar på gadolinium och järn.

Om det finns någon som vet när dysprosium och neodymium började användas i hårddiskar och mikrochip tas kunskapen med glädje! Vet någon vilka metaller/råvaror som används i SSD:er är det ännu bättre! Jag är alltså på jakt efter en god politisk position att inta med avseende på informationsteknologi och resursförbrukning eftersom jag tror att det kan vara nyttigt för mig i mitt förmodade jobb i ITRE-kommittéen senare i livet.

Det verkar inte riktigt finnas något alternativ till den nuvarande lösningen för nödvändiga mängder superkonduktivitet vid rumstemperatur ens på forskningsstadiet. Även gadolinium är ett sällsynt jordämne, så vilken typ av framsteg den materialforskningen skulle leda till har jag inte heller klart för mig. Nanorör vet jag absolut ingenting om, men om de kan skapa platt-tv kanske de kan bli magnetiska också! Avanza, Ångströmslaboratortiet! (hur går det med deras vågenergigrej nu, förresten?)

Jag har läst någonstans att romarna inte alls hade något ”symbol med mindre värde till vänster dras från symbol med högre värde till höger”-system, utan att varje värde istället betydde precis sitt eget värde var helst i talet det förekom. På detta sätt är romarna också mycket lika egyptier och greker, men skiljer sig från babylonier och mayaindianer.

Berätta vad? Varför?

Det finns ett citat av någon filosofisk människa vars namn jag inte minns. Personen som delgav mig detta citat (som jag vill minnas var min mor) minns inte heller vem som sagt eller skrivit det:

Människor och samhällen i tidigare epoker har strävat framåt, mot någonting bättre. Liberalisterna ville mot någonting nytt och bättre. Socialisterna ville mot något nytt och bättre. Till och med de politiska strömningarna i början av 1900-talet kan ses som rörelser mot någonting nytt. Sedan andra världskriget har vår kultur präglats av en strävan bort från något. Vi försöker inte längre sträva mot något bättre, vi försöker springa ifrån något dåligt.

Mängden tid jag lägger på att läsa eller lyssna på folk som vill bevara klassiska liberala värden är mot den bakgrunden deprimerande. Strävan tillbaka till klassiska liberala värden kan visserligen generöst ses som en strävan mot någonting vi inte längre har, men inte är det väl en strävan mot nya värden och förnyelse? Snarare är det en strävan bort från det vi har idag, tillbaka till någonting vi uppfattar det som att vi haft.

Jag kan sympatisera med Rasmus Fleischers studier i realliberalism även om jag inte håller med om att Piratpartiet i sin helhet representeras av strävan från och tillbaka till.

Sen fick jag tidigare under dagen äran att konfronteras med grundskolans eviga mantra att vi ska lära av historien. Om detta må ni berätta. Nej. Varför det? Jag vet inget exempel på historiska epoker av elände vi tagit lärdom av för att slippa nytt elände. Snarare tycker jag att det verkar som att eländesmanifestationerna främlingsfientlighet och nationalromantik har dykt upp igen. Alltså trots vår envisa strävan bort från båda samhällsströmningarna sedan 1945. Ännu märkligare är att strömningarna gör sig påminda i USA där 1945-frånsträvandet om möjligt är ännu mer uttryckligt.

Alla tider har haft nya problem, men vanligtvis är det nya problem. Utom de problem med främlingsfientlighet och nationalromantik vi har idag. De är samma problem som vi hade i början av 1900-talet. Hur ska man tolka det? Inte vet jag. Jag vet inte ens om jag har rätt. Så intresserad är jag inte av historia eftersom jag ser lärdomarna som går att dra som ytterst ointressanta. Jag vill hellre veta vad jag kan lära mig nu, för att komma lite längre fram.

Jaja. Jag kan i och för sig prata länge om Newton, Leibniz, Abel, Euler, Gauss och Sophie Germaine. Thomas Young tycker jag är cool också. Wolfram. Feynman. Jag gillar inte Einstein så mycket som jag gillar Niels Bohr. Jag gillar inte Fermat lika mycket som jag gillar Georg Cantor. Schrödinger och Heisenberg går dock ned ganska väl. Fast jag dras till Heisenbergs fyrkantiga mer än Schrödingers platta, och Georg Cantors mängder mer än Newtons geometri. Det kanske säger någonting om min personlighet mer än om matematik som exakt filosofisk vetenskap.

Med det i minnet gillar jag inte filosofi så mycket, och orkar inte leta upp länkar om närvarande politiska strömningar i Europa och USA. Jag nöjer mig med att säga ”Sverigedemokraterna.”

Stackars grej

DISCLAIMER: Det kan vara så att jag har missförstått allt, för jag är till skillnad från alla andra som delgivit mig information om nedanstående inte på något sätt erfaren nätverksadministratör, eller ens oerfaren sådan.

Två saker har förföljt mig idag: min brist på snus och ett citat av en nätverksadministratör, alias pojkvän.

What right do you have to be able to ping their servers?

^det är den där biten som plågat mig egentligen. jag har lite svårt att på moraliska eller juridiska grunder hävda att ett privat företag har några obligationer gentemot mig alls, så vida jag inte är kund i vilket fall deras förpliktelser nästan garanterat inte innehåller ping.

Jag använder ping mot google.se för att kolla att min uppkoppling fungerar. Det är rätt praktiskt. Google är alltid uppe, så kan man pinga google har man garanterat uppkoppling. VISA och Mastercard är inte alltid uppe (tydligen) och är därför mycket sämre att pinga om det nu är uppkopplingens stabilitet man vill testa.

ICMP är det protokoll pinget går över. Jag har aldrig tänkt på det, eftersom ping bara finns där. Så ock pong. Går att göra en avsiktligt vilseledande manöver för att få internetoperatören eller slutmottagaren av paketet att tro att datan har sänts någon annanstans ifrån än den faktiskt har. Det kan man tydligen åtgärda med packet inspection som granskar paketets header (nota bene inte paketets innehåll: deep packet inspection).

Ovanstående är ett förenklat och ganska nedkortat utdrag ur en konversation vi hade om nätneutralitet för ett tag sedan. Det är ganska lockande att förespråka total nätneutralitet och att allt innehåll ska behandlas helt lika. Det är naturligtvis rätt om man utgår ifrån vad en slutanvändare föreställer om internet. Men att politiskt förespråka idéen i en parlamentarisk miljö riskerar att slå tillbaka i form av lobbyister anställda av stora telekombolag (vars ultimata ondska representeras av Telefónica och César Alitario) som kommer att förklara för alla potentiella allierade (eller icke-allierade) att detta utsätter internetoperatören och slutkonsumenten för stora säkerhetsrisker. Till exempel DoS-attacker som väl kan jämföras med Massive Multiplayer Online Radical Ping Gorge (MMORPG). Min nuvarande teori är att det är acceptabelt att ISP:ar bryr sig om OSI-lagrena 1-3 men inte 4-7 (är visserligen i konflikt med min ICMP-teori ovan).

Någon gång under eternal september visade det sig att de flesta användare inte hanterar mejlservrar särskilt bra, så port 25 (utgående mejl) blockeras ofta av internetoperatörer för att hindra att en kunds dator kapas och blir en spam-maskin. Blockeringen tas tydligen bort om man frågar operatören om detta, och någon invände en gång att spammare väl kan använda andra portar istället. I en perfekt värld skulle jag hitta en beskrivning av detta som resulterar i förkortning MOPP, men jag lämnar det som en övning till läsaren.

Om man nu så vill: mer bandbredd, bättre sammankopplad bandbredd och bättre internationella relationer mellan ISPar är önskvärt. Så ock fler Tier 1-providers i Europa. Men för varje extra Mbit som tillfaller konsumenter, tillfaller en extra Mbit också DoS:aren.

Det är uppenbart att nätverksadministrarörer, men också internetoperatörer, här tar ett ansvar för att ”upplevelsen” av internet för kunderna ska bli så bra som som möjligt. Kan man verkligen skära i det ansvaret? Det är en annan typ av ansvar än det Netopia förespråkar, men lite ansvarstagande är det väl ändå?

Det är ganska lätt att bygga ideologiska visioner för vad det är man vill uppnå, men någonstans i ideologin kommer också det praktiska genomförandet in. Vad är önskvärt att reglera? Nätneutralitet är uppenbarligen det. Hur är det önskvärt att reglera? Ptja. Det kan man visserligen hyra in experter för att veta (det är överlag farligt att anse sig vara partiet som kan allt, som förstår allt, mycket bättre än alla andra). Eller känna experter för att veta. Jag känner (uppenbarligen) min pojkvän. Han är en pålitlig källa med samma intressen som mig, som har samma mål som mig, och vars åsikter eller insikter jag inte har några problem med att lita på direkt.

Andra då? En telekomlobbyist känns ju inte som den man vill lita på mest.

Men i det här fallet (kanske bara i det här fallet, eller i flera, vad vet jag) vore det bäst att göra det. Det skulle orsaka förgrymmelse hos mina bästa allierade, aktivister, och vara ett svek(?) mot mina väljare (som jag förvisso aldrig lovat att inte lyssna på lobbyist). Jag samma mål som både aktivister och väljare men känner mig obenägen att bara därför förespråka en förmodligen ganska naiv ståndpunkt utan chans att vinna brett politiskt stöd.

De som inte har samma mål som aktivister och mina väljare utan istället anser att internet är en plågsam ondska? De har inte samma kontaktnät som mig. De träffar lobbyister litar mer på dem än på min pojkvän (knasigt, jag vet). Kostym och nyckelformad USB-sticka med information som ingen kommer läsa eller bry sig om ftw! De skulle säkert gärna inte bara se att regleringen uteblir utan att reglering skapas inom vilken Telefónica tillåts gå bärsärkagång med rödonda ögon och helvetets grymma svavelos bakom sig genom internetanvändarnas informationsflöden.

Jag är alldeles säker på att det sitter någon annan nätverksadministratör där ute som kommer att rätta mig obönhörligt om jag misslyckats med någon teknisk detalj här. Link layer är för övrigt den lägsta nivån i TCP/IP-stacken, och motsvarar ungefär de tre lästa lagren i OSI-modellen (som är physical layer (massa saker), data link layer (PPP/Ethernet?) och network layer (IP); TCP, UDP, ICMP=transport layer; lagret mellan session layer (???) och application layer (HTML) heter presentation layer och har… SSL och TSL? Repetition är kunskapens moder, etc.).

Mobile I

Inspired Anna Troberg: these are things that have concerned me tonight:

There is apparently a Sonera/Telefónica consortium meaning, because Telia and Sonera are now the same, that there is a consortium that Telia and Telefónica are both a part of.

China has their own synchronous code division multiple access standard to avoid intellectual property rights(!). Which patents are they avoiding? Because otherwise there is an intellectual property right on some standard which seems stupid and also something that standard setting organisations (ETSI, ISO, ITU) are currently worried about which insinuates it hasn’t been a problem before.

The theoretical maximum speed for UMTS is 45Mit/s. Yet we are getting 7.2Mbit/s, or, in Belgium not very many bits at all. Why? I suspect Belgacom but I wouldn’t say it out loud. Oh. I suddenly notice I would.

If a standard has not been approved (yet) but the user of such an attempted standard is still in the process of trying to make it a standard (OOXML), can the non-standard non-standard still be used in applications according to the Kroes ambitions of interoperability? Why? Does it have to be open during the application process, when it is not a standard? Kroes mentions neither openness of standards nor pre-standard standardness.

Why were the 3G and 4G auctions for spectrums ending up in such ridiculously high prices? It would appear to me that most of them were won by incumbents anyway (although, for 4G frequencies I am no longer sure because of this comment on my blog which showed me otherwise).

Recently I was on a GSMA meeting in Brussels where commissioner Kroes addressed the issue of roaming. Not once was it mentioned tht roaming costs between UMTS and GMS are ridiculously high. Since Belgium appears to be very behind in deployment of UMTS I find it upsetting that this was not addressed. It appears to be more complicated to roam backwards in time, than forwards (standardwise), but this is not an excuse for extra roaming fees(?) unless it incurs and extra cost on the operator, which it appears not to do other than the extra investment on UMTS infrastructure which perhaps could have been avoided if we didn’t have such a stupid auction system in the first place.

As Commissioner Kroes so amptly stated at the GSMA meeting, the roaming fees for consumers, roaming that costs the operators nothing at all, are still very high for consumers travelling in the union. I have unpleasant experiences with this from a number of occasions and worse, after Commissioner Kroes speech at the event, do not feel at all that this is likely to change at any time soon, or indeed ever.

Is the MAC of UMTS phones the same MACs as with computer hardware? Are they as easy to change? How?

If anyone tries to provide me answers that were not already in the UMTS article on Wikipedia or virtually any of the associated links to that article, please don’t.

Förflyttning

Information in transit är sårbar. Är det någonting jag tagit med mig från det senaste året så är det att information som flttas från ett ställe till ett annat är utsatt för risk. Finns det någon möjlighet att låta bli att flytta känslig information ska detta göras. Och i den mån förflyttning måste ske är det bäst om detta görs analogt.

Känslig information ska heller inte ligga på ett medium som är kopplat mot ett nätverk. Det ska inte ligga på ett medium som är kopplat till ett nätverk som i någon del av kedjan är kopplat mot internet. Alldeles särskilt ska mediet inte vara kopplat mot internet, för är det det utsätts informationen för risk även om den är stationär. GSM-nätet ska hållas borta från känslig information.

Betalningssystem har i och för sig varit en informationsdebatt. Men betalningssystem och deras förgänglighet är ändå inte alltför beklämmande. Pengar kommer och går, så ock koldioxidrätter.

Patientjournaler och brottsregister bekymrar mig i sådana fall mer. Om man frågar mig kan jag säkert ge en bra sammanfattning av vad som står i min (analoga och förhoppningsvis säkert bevarade) journal, men jag vill ju gärna själv vara källan till sammanfattningen. När jag flyttade till Lund tror jag att jag skrev på ett papper om att min journal fick överföras till det nya landstinget. Eller så glömde jag bort det. Journalen hade i vilket fall behövts skickas i sin analoga form.

I Nederländerna har politikerna i ett slag av tekniknaivitet infört elektroniska patientjournaler. Dessa ska gå att utvinna information från genom inloggning på ett nätverk (via internet) eller via SMS (GSM-nätet). Det hade ju kunnat vara upprörande nog att dessa journaler föreslås förvaras och hanteras av sjukvårdsförsäkringsbolagen, men att någon tror att denna information i framtiden kommer vara säker är i bästa fall begråtansvärt.

Ja. Halleluja. Det är kul att vara upplyst. Eller begråtansvärt.

Begråtansvärt är för övrigt ett ord som togs bort ur Svenska akademiens ordbok 2006 eller 2007. Jag har sedan dess väntat på ett tillfälle jag berättigat kunnat använda ordet. Varje dag har sina framgångar.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare