Jag noterade för en eller ett par dagar sedan en tråd på Piratpartiets forum om en artikel i Dagens industri där jag uttalat mig om vilka frågor jag vill driva i parlamentet. Jag minns intervjun ganska väl: jag satt ungefär vid mitt soffbord och hade precis knaprat i mig ett chokladkex, och försökte förmedla till journalisten min oro för att åtgärder mot immaterialrättsintrång vid EU:s gränser kan utgöra ett hot mot konkurrensen på den inre marknaden. Det explicita exempel jag hade i tankarna var en erfarenhet en god vän till mig gjorde när han för ett par år sedan försökte importera öppen källkods-telefoner från Kina (det är ju billigare att producera där), men istället åkte dit på licensavgifter för mp3-spelare – trots att telefonen i fråga inte kunde spela mediafiler alls.

RUTROS verkade förstå ungefär vad jag var ute och fiskade efter på en gång, trots att vi haft våra meningsskiljaktigheter kring nyttan av patentsystemet i stort, men annars rådde det ganska stor förvirring. Den av Mattias P Andersson citerade DN-artikeln var kanske något tydligare, men ganska luddig och okonkret för att beskriva vilket enormt handelshinder på EU:s interna marknad de här tullåtgärderna kan innebära.

Mitt eget svar längre ned i tråden är kanske inte så välformulerat och konkret som man skulle kunna önska, och framför allt framgår inte min växande oro för att tullpolitiken skadar konkurrensen på den inre marknaden. För att förtydliga min politiska ambition i ämnet kanske kan nämnas att jag inte nämnvärt bryr mig om att driva konkurrensrättsliga frågor politiskt, annat än när de som i de här fallen uppenbart påverkas av immaterialrätter eller när de, som i telekompaketsdebatten, får en påtaglig inverkan på användning av och möjligheter för informationsteknologi. Jag kan nog också utan problem stå för att jag tycker att Piratpartiet behöver verka för genomgående hållbara och godtagbara informationsstrategier, även när de skär in i andra politikområden med den avgränsningen att politiken i vilket fall ska vara budgetneutral.

Men jag skulle vilja ha lite hjälp av intresserade läsare.

Om man ska koka ned bekymren med EU:s tullpolitik relaterat till immaterialrätt till en eller två meningar, hur ska de meningarna vara formulerade? Jag känner inte att jag själv har något bra svar just nu: problemen är många och separata, och införsel av varor på marknaden eller varutransport via europeiska mellanhamnar som båda påverkas av tullpolitiken skapar helt olika problem. Kan någon driftig läsare hjälpa mig få rätsida på det här?

uppdatering: Nu med länk till den faktiska artikeln också

uppdatering igen: Jag inser nu att ovanstående text kanske förutsätter i allt för hög grad att man kan något om internationella handelsförhandlingar på IPR-området. ”Varutransport via europeiska mellanhamnar” refererar till varor som aldrig faktiskt passerar gränsen, men som stoppas av tullmyndigheterna för att de befaras inkräkta på europeisk varumärkes- eller patenträtt. Det här har uppmärksammats av Läkare utan gränser som ett problem vid tillgång till medicin, men har också sedan Balikonferensen om klimat (COP14?) uppmärksammats som ett potentiellt problem vid överföring av framför allt miljövänlig teknologi. ”Införsel av varor på den inre marknaden” refererar främst till situationer så som den jag exemplifierade längst upp i min bloggpostning: det vill säga, när patenttroll bett tullmyndigheter att hålla utkik efter alla typer av varor som ens kan misstänkas för att potentiellt utgöra intrång, med resultat att företagare, oftast de små eller medelstora företagen dessutom, blir nödtvungna att teckna licenser de inte behöver eftersom det ändå är skonsammare än att invänta en rättsprocess.

I en kommentar till den här posten (#3) har jag också refererat till ”välrenommerade tankesmedjor”. För den som är intresserad av att veta mer om dessa och deras arbete kan man läsa min bloggpost om besöket i Geneve. Bara en snabb koll genom de flesta hemsidor som listas där visar att immaterialrätten är en ständigt närvarande förhandlingspunkt i nästan alla internationella fora. Piratpartiet kan ställa sig utanför sådana diskussioner, men så vitt jag kan se innebär det att t ex ACTA-avtalet ligger lite utanför vår politik.

Message repeats in English.

Jag och Mattias Bjärnemalm har varit i Geneve i tre dagar för ett besök på WTO Public Forum 2009, en sorts debattforum för olika aktörer inblandade i WTO-förhandlingarna. Ett av de större övergripande temana under forumet var klimat och handel, som också på ett smidigt sätt går in i Piratpartiets nya patent och klimat-kampanj. Vi träffade representanter för NGO:er och offentliga tjänstemän som verkar i IP-frågor i Geneve. Slutresultatet är förmodligen lyckat – vi har träffat en massa väldigt intressanta människor som kan supermycket om hur de övergripande strategierna för IPR sätts på global nivå. Jag har fått med mig en hel del att läsa hem och kanske fått fröna till nån form av strategi för att påverka EU:s handelspolitik i IPR!

Så varför åka till Geneve och göra sånt här? Varför berör den globala handelspolitiken Piratpartiet?

Ptja. Immaterialrätterna är ”elefanten i rummet [i handelsförhandligar]” (sagt under session). Alla vet att de är ett problem, de upprör många känslor och det finns behov av betydande förändring av globala IPR-strategier. Framför allt EU och USA driver väldigt hårda IPR-linjer, antingen inom ramen för WIPOs arbete, WTOs arbete, eller om de multilaterala forumens demokratiska ådra blir för mycket, i bilaterala handelsavtal. Att i alla fall undersöka och hålla sig uppdaterad med händelserna i internationella forum är nästan en förutsättning för att kunna kritisera immaterialrätterna seriöst.

Lyckligtvis har vi många vänner i Geneve! Vi har träffat folk från KEI, CIEL, ICTSD, Third World Network och IQSensato, varav alla har någon form av arbete kring IPR även om vissa av dem även sysslar med annat. Hur patent är ett potentiellt hinder för teknologiöverföring av industriella produkter (icke-läkemedel) är tydligen en ganska ny fråga som det inte skrivits särskilt mycket om – därför är Piratpartiets kampanj jätteviktig!

De här organisationerna är antingen tankesmedjor eller NGOer som arbetar för ökad transparens i systemet. De sitter med vid förhandlingar i WTO och WIPO, publicerar rapporter på sina hemsidor och e-postlistor om vad som sägs, och yttrar sig och kommer med förslag. Rapporternas inriktning skiljer sig från tankesmedja till tankesmedja, men ytterligare organisationer som vi inte träffade nu skulle kunna vara MSF eller TACD. KEI har också varit mycket aktiva i kampen för transparens kring ACTA-förhandlingarna.

Mitt intryck av Geneve är att det pratas mycket och görs mindre. Många av de officiella sessionerna under forumet innehöll inga slående nyheter, ens för mig. Däremot var det mycket givande att få träffa alla människor där. Vi hann kort förbi WIPO för att se en av de avslutande överläggningarna om särskilt skydd för traditionell kunskap, genetiska resurser och folklore och det var givande – skillnaderna i retorik mellan framför allt EU+Norge för sig, USA för sig och så resten av världen, var enorm. Men det går ju säkert långsamt för att insatserna är väldigt höga. Alla beslut där rör hela världen, och man tassar väldigt försiktigt.

Jag kommer alltså försöka snickra på ett sakpolitiskt förslag till PP enligt typ Simons modell här framöver. Min personliga åsikt är förstås att de här frågorna är jätteviktiga(!) och att Piratpartiet här fyller ett vakuum: genomgående för NGOerna är att de talar om en bristande politisk vilja. Den kan vi ha, och vi måste.

====================00

Me and Mattias Bjärnemalm have been in Geneve for three days visiting WTO Public Forum 2009, a sort of debate forum for different actors in the WTO negotiations. One of the larger themes during the forum was climate and trade, also snuggly fitting into the Piratpartiet patents and climate campaign. We met representatives from NGOs and public officials working with IPR-issues in Geneva. The end-result was probably good – we’ve met so many interesting persons who know a great deal about how the global IPR agenda is set every day. I have a mountain of things to read – most of which will also be interesting! I have the grains from which I will perhaps eventually reap a political strategy for altering EU trade policies in IPR!

So why go to Geneva and do things like this? Why does global trade politics concern the Pirate Party?

Well. Intellectual property rights are ”the elephant in the room [of trade talks]” (quote from session). Everyone knows they’re a problem, they stir up a lot of emotions and there’s a need for considerable changes in the global IPR strategies. Primarily the US and the EU have very hard IPR lines, either within WIPO, the WTO or, if the democratic tendencies of the multilateral fora become too much for them, in bilateral trade negotiations. To at least investigate and try to keep informed about the events in international fora is almost a pre-requisite for criticizing IPRs in a serious way.

Luckily, we have many friends in Geneva! We’ve met people from KEI, CIEL, ICTSD, Third World Network and IQSensato, out of which each one of them have some kind of work around IPR, even if some of them also work with other things. How patents are a potential problem for tech transfer of industrial products (non-pharma) is apparently a rather recent issue (originating, as far as i ca determine in the WIPO development agenda and the bali talks of 2007) so there’s not really a lot of reports about it yet – that’s why the Pirate Party campaign is really important!!

My impression of Geneva is there’s a lot of talk and less doing. Many of the official sessions of the forum didn’t contain any news, even for me. But it was very rewarding to meet all the people there. We were at WIPO briefly attending one of the closing deliberations on protection for traditional knowledge, genetic resources and folklore and it was rewarding – the differences in rhetorics beteen EU+Norway on the one hand, the US on the other and the thirdly the rest of the world (literally!) are enormous! No one except the previous two really like IPR. But it’s probably slow because the stakes are high. Every decision there concerns the entire world, ad everyone’s treading real careful.

I’ll try to put together an agenda for the PP according to Simon’s model. Things we could perhaps work for in parliament. My private opinion is obviously that these issues are very important (!) and that the Pirate Party are filling a vacuum here: all the NGOs talk about a lack of political will in these issues. We can have that, and we must.

Idag verkar jag bli överöst av information om patent. Johanna Nylander skriver om mjukvarupatent på Expressens ledarblogg. Hennes inlägg handlar om planerna på gemenskapspatent, och behovet av att klart markera att mjukvarupatent i alla fall inte är någonting vi vill ha här (av uppenbara skäl: mjukvarupatent är ett hinder mot mångfald i IT-industrin och av filosofiska skäl är de förkastliga; de är inte bra någonstans).

Det är helt enkelt en fråga för det svenska ordförandeskapet att ta allvarligt på, och göra motstånd mot.

Samtidigt som jag läser Nylanders krönika, får jag ett mejl från en semestrare i Danmark som hittat en artikel i Politiken.dk om hur patent hindrar sunda investeringar i grön teknik.

Artikeln grundar sig i en rapport från Folkekirkens Nødhjælp (medlemmar i Concord tillsammans med bl a svenska Diakonia) som handlar om immaterialrätternas negativa inverkan på teknologiöverföring till framför allt fattiga länder.

Rapporten är nu inte bara en kritik mot överföring av miljövänlig teknologi, utan ser den immaterialrättsliga lagstiftning som ingår i internationella avtal som ett generellt problem. Patent har inte ökat innovation eller ens dissemination av teknologi till u-länder, framför allt minst utvecklade länder. De länder som emottagit mest foreign direct investment har i många fall visat sig vara länder utan stark immaterialrättslig lagstiftning. Patent används som ett sätt att förhindra och bortmota inhemska försök till innovation och investering (en fråga jag själv funderat på ett tag!).

Framför allt gör patenten att alla former av teknologi, i dagarna mest notervärt den miljövänliga, fastnar i värdepapper, snarare än sunda investeringar. Och vi bör vid det här laget ha lärt oss från både Bali-konferensen 2005 och andra klimatkonferenser sedan dess att det är i u-länderna den största viljan att investera i klimatsmarta lösningar finns. Vårt patentsystem är ett klimathot!

Det bör svenska ordförandeskapet ta med sig in i förberedelserna för Köpenhamnsmötet i höst.

Jag och Max Gnipping, vice ordförande i Ung Pirat Stockholm, sitter på Forum Syds årsmöte 2009. Vi har deltagit i givande diskussioner om Forum Syds regionstrategier, och lyssnat på en del föredrag.

I morse var det Maria Leissner, Sveriges demokratiambassadör. Hon tycker inte helt förvånande att det är väldigt bra att svenskt bistånd ska riktas mer mot insatser för demokrati än insatser för levnadsuppehållande insatser som mat och vatten. Leissner menar att fattigdom inte bara är brist på mat, utan också brist på makt. Att större insatser för demokratin kommer att innebära mer makt och genom det i förlängningen mer mat.

Spontant tänker jag då att kunskap är makt, och funderar lite surt på om Sveriges regering också har för avsikt att föra bort EU:s externa handelsrelationer från en inlåsande, expansiv maximalistisk immaterialrättssyn (dels i teknologiöverföringssyfte, men också för att det vore så oerhört inspirerande att se vad de kan göra av all information!). Om detta berättar inte Leissner, men tanken att kunskap måste överföras till u-länder, och att EU:s externa handelspolitik måste förändras, verkar i alla fall ha ett stort stöd bland de deltagare på årsmötet jag pratat med.

Vidare har vi hört ett mycket inspirerande föredrag från organisationen Tostan. De arbetar med olika former av civilsamhällesstärkande program, som hälsomedvetenhet. De har också en omfattande verksamhet för att lära människor läsa och räkna, och – hör och häpna – läromedlet är mobiltelefoner och det de lär sig skriva är SMS!

Afrika är alltså världens snabbast växande mobiltelefonmarknad. Alla har råd med abonnemang, för de är oftast statligt subventionerade. Lokalpolitiker bygger nätverk och infrastruktur inför varje val för att bli omvalda. Täckningen är inte optimal, men heller inte dålig!

Det här är, för mig, det perspektiv jag hoppas att Forum Syd får in i Ung Pirat. Hur informationsteknologi och kunskapshantering utvecklas i länder som inte riktigt haft någon ordentlig industrialisering innan de nås av internet, mobiltelefoner och kunskapssamhället. Att vi i Sverige måste verka för en förändrad extern handelspolitik i EU, mer teknologiöverföring och om vi kanske har något att lära av dem som kan assimilera ny infrastruktur utan att behöva vänja sig av med en massa gammal.

Max har ett förvånansvärt stort tålamod med mig här i pauserna. Han är skärpt och trevlig. Diskuterar livligt med de andra representanterna (som för övrigt visar ett ganska stort intresse för oss också!). Jag kunde inte känna mig nöjdare med honom som kamrat på årsmötet!

Europa Direkt skriver att EU-kommissionens ordförande under European Development Days slagit fast att biståndet till de fattiga länderna måste fortsätta trots finanskrisen.

Och nog har de fattigaste länderna i världen krisat senaste året. Stigande matpriser – matkris. Naturkatastrofer. Finanskris. Allt slår hårdast mot de fattigaste.

Samtidigt räknar EU sitt bistånd på ett mycket konstigt sätt. Enligt en artikel i Ordfront från i våras, som inte borde gå förglömd, är det inte ovanligt att man räknar omhändertagande av flyktingar i det egna lander, militära operationer på tredje lands territorium och skuldavskrivningar som bistånd. Så har också Sverige gjort sedan regimskiftet.

Inte ens UD-tjänstemannen Thomas Brundin håller med om den nya svenska linjen, och därmed indirekt inte heller med den europeiska.

Samtidigt som man kan sympatisera med handelsministerns invändning att Afrika trots biståndet fortfarande är fattigt, är invändningar mot bakgrund av de svaga och oklara europeiska och svenska målsättningarna med biståndet betydligt mer befogade. På FN-konferenser talar man om konkreta mål och måsten, i den europeiska politiken handlar det om rekommendationer.

Och samtidigt som biståndet sinar, arbetar världens byråkrater hårt för att inte behöva rucka på västvärldens kunskapsmonopol alltför mycket. När den amerikanska organisationen EFF gör en utvärdering av 2007 års WIPO Development Agenda, där de gulmarkerar de förändringar som omedelbart kan träda i kraft, blir hela delen (C) om technology transfer omarkerad.

Med sådana riktlinjer på verksamheten är det inte helt underligt att biståndet, som ministern säger, får en försämrad effekt. För övrigt tycker jag att UNCDF verkar vara en hygglig organisation.

Pinga på intressant.se