Arkiv

Arkiv för kategorin ‘Varumärken’

Tvångsförflyttning

Jag gillar inte imaginära varor så mycket. Jag köper att man i elektricitetsläran och åtföljande produkter måste använda sig av imaginära tal för att kunna beskriva statiska värden i situationer där man… Ja. Deriverat eller integrerat, men imaginära varor går lite bortanför min gräns.

Jag tycker faktiskt inte att argumentet för att domännamn skulle vara egendom är särskilt nyttigt, eller att de i sådana fall utnämna dem till varumärken.

Innehavaren har rimligtvis en viss identitet kopplad till utrymmet hen skapat och yttrandefrihet är inte bara att få snacka vid köksbordet utan att prata offentligt. Men det är nog offentligheten som är det viktiga att skydda. Det känns intuitivt fel att kriga mot den offentliga platsen.

Man får nog välja vilka offentliga platser man går till. Och det dyker alltid upp nya offentliga arenor, särskilt på nätet.

Domänkapningar är någon sorts tvångsförflyttning mellan gamla och nya offentliga arenor. Tvångsförflyttningen av till exempel samer anser vi jämförelsevis mycket, mycket oaccepterbar. Vetenskapsrådet utreder om tvångsförflyttningar går att jämföra med folkmord. Inte ens vräkningar tycker vi om.

Jag undrar lite grann hur staden Kirunas plötsliga flyttplaner hänger ihop med allt det här.

Jag kritiserar ofta och gärna varumärken i egenskap av deras produktliknande egenskaper. Jag tycker det känns intuitivt fel att man kan köpa, sälja och värdera en identitet, eller i allmänhet hindra folk att referera till den. Köper man upp ett bilvarumärke kan varumärket tydligen sänkas på nolltid eftersom den nya ägaren plötsligt byter utseende och motorer i bilarna, enligt bloggen Vänsterfilen, som granskar bilbranschen. Men det är väl snarare en förlorad identitet? Bilarna fick nya egenskaper och det var de gamla egenskaperna man ville ha. Sina gamla bilmotorer hade man inte behövt köpa upp, det känns inte effektivt. Alls. Varken för företaget eller för samhället i övrigt. Damien Hirst, smaklös konstnär, geni eller pirat (det framgår inte), odlade antingen ett varumärke eller skapade konst. Jag tycker inte att någonting i Hans Henrik Brummers understreckare kan beskrivas som varumärkesderiverat värde. Han beskriver det snarare i den senare delen av artikeln som ett personlighetsdrag. Kobratelefoner och banantelefoner är onekligen fräcka men är utseendet något man kan sälja? Man kan uppenbarligen vilja göra slut över förändringar i utseendet, som Tom och Katey Cruise, men det känns ju rätt bedrägligt att sälja någon av dem. Kan man hyra ut ett utseende? Att hyra en strippa är lite av ett gränsfall, men hyresobjektet är nog vid eftertanke strippans tid. Faktiskt. Kan man hyra ut utseendet till privatkonsumenter? Med risk att låta alarmistisk är text och musik någonting man gärna vill hyra ut.

Åter till telefonerna.

Spännande former på barnböcker är inte en ny idé. Tar man dubbelt betalt för kaninformade böcker? Jag vet faktiskt inte om fiffigt utformade barnböcker kostar mer än de andra barnböckerna,

Med det sagt pratar jag inte så mycket om varesig min familj eller min pojkvän på min blogg men väldigt mycket i verkligheten. Med tanke på hur mycket särskilt min pojkvän fungerar som politiskt bollplank för mig kan man ju ifrågasätta det valet men det vore ju enklare om han skaffade en egen blogg (lobba honom!!).

Politik, vidareutveckling av

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

\o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Descended

For completely unknown reasons I suddenly started to care about useless things.

This is strange, since normally I don’t.

As far as trade agreements go, ACTA is currently not on anyone’s priority list since we have a new report on copyright coming up, a proposal for a common patent which, like the Prüm Convention of 2004, is allowed by Commissioner Michel Barnier to go through the highly dubious process of ”deeper co-operation between a limited number of member states.” I am not particularly cynical, but after the signing of the Prüm Convention it took almost exactly two years before it was EU standard. With Michel Barnier at the steering wheel of DG Markt, I also do feel that both the French LOPPSI2 and the Spanish Sinde law justifyably should create a concern for EU-wide harmonisation of sudden shutdowns of webpages.

The India-EU FTA is progressing solemnly. Just like I got the opportunity to mention on alt1040, bilateral trade agreements are not of high concern. One of the best examples of which is the EU-South Korea FTA which in fact has already established the oh-so-feared ACTA rules in the international trade agreement framework. And in a CARIFORUM agreement. Soon in a Canada agreement. A cause for concern in the Colombian and Peruvian agreements. I heard that too many links destroy your Google hit count, so I advice readers to have a thorough look at bilaterals.org which lists interesting details on every bilateral FTA you could imagine.

Now, shutdowns of webpages. I have only briefly mentioned the Usenet-case of FTD in Dutch courts from last year. Last autumn it looked exactly as if FTD could not be held liable for users putting up links to copyrighted material. A few days ago a high court in the Hague decided differently. Despite good news from German courts relating to the Atari-RapidShare case, Spain, France and Benelux are enough for Michel Barnier to act swiftly. Which he has promised to do.

Now to the happy news! The Pirate Party, governed by wise people suggests that trademarks have the sole function of protecting consumers. I don’t understand how lawyers and many party members can disagree with this statement considering that because of trademark law, eBay is forced to limit their services because they are liable for what their users do, because of trademark law, member state customs authorities are having to carry out the trademark protection of private actors in thir countries, because of trademark law, memberstate authorities are having to carry out the trademark protection tasks of private parties in third countries (the last two are actually different links! they are two cases the latter of which refers to the first). Because of trademark law Commissioner Algirdas Šemeta is allocating EU money cigarette trademark combat, a European Union for cigarette protection and the fight against garlic (the vampiric ,a-ha, irony of this is not lost on me). This is the method they use to save our tax money even if the hardened criminals that buy these goods are often perfectly aware of what they are doing. Cross-border trade for citizens is obviously a problem when this is the way the Commission is knowingly and willfully using our taxmoney to protect us from a globalized market in which we ourselves have control and knowledge about what we are buying and how, and they are masking this under consumer protection. Because of trademark law, the collected wisdom of Pirate Parties end up in this. That last linked comment is unfortunately not merely a troll, but also a symptomatic approach to trademarks displayed by the previous front figures of Pirate Party of, particularly, Sweden. Because the Pirate Party of Sweden believes, just like Commissioner Mr Šemeta, that this form of consumer protection is good, and desirable.

The present chairman is still difficult to evaluate since she has mostly mentioned trademarks sarcastically in relation to the dehumanisation of people with cultural aspirations. But it potentially bodes for a new, and reasonable understanding of trademark problems. I will probably put forward a new motion for the annual congress, and hopefully the eBay and Nokia cases will have stirred up enough attention to get to grips with this.

The stupidest part of this is that this is what I keep track of when I am trying not to work with politics or keep track of exactly every link on the web that relates to my political crusades. Someone gag me. I am waiting for Samir Allioui to comment on the Sony vs LG vendetta though. Because this is another one of those things that just slip under the radar. Almost.

Top 6 Trademark Events 2010

december 27, 2010 1 kommentar

As the year is coming to an end, it is not without a certain nostalgia that we remember the months and the news passed.

Fret not, friends!

I’ve compiled a list of the best trademark events of 2010! To maximize excitement and tension they are listed in the order worst-to-best. Enjoy:

Runner-up 6: FIFA cracks down on pirate footballs:

It is long known that pirates strike where you least expect it. In the case of football world cups it is not, as you would assume, during the game but in making infringing merchandise. FIFA has been increasing their anti-counterfeiting budget at least once per tournament since the middle of the 1990s, and fortunately that budget must now be considerably larger than the budget for telling the players you’re not actually allowed to use your hands in football.

Runner-up 5: Tourist fined for purchasing counterfeit bag in Italy

An Australian tourist was fined US$1450 by Italian authorities for having purchased a counterfeited Louis Vitton bag. Consumers are, as reported by IPKitten in august, an increasingly bigger problem for trademark owners. In many cases they knowingly and willingly buy infringing products, and what worse is, they don’t even feel remorse. This creates huge economic losses for the creative, witty and entrepreneurial people making bags with a bottoms, wrinkles and handles. Italy and France are, to the joy of all, at the forefront of combatting this nefarious behaviour.

Runner-up 4: Large-scale Belgian DVD falsification unveiled

In this horrendous episode the Belgian police uncovered an illegit Molenbeek operation for pirate copying DVDs in large numbers. Three men denied their involvement in the enterprise before the police had had time to ask them if the equipment was theirs.

Runner-up 3: 130000 counterfeited books seized in Argentina

In one of the largest and most important raids against pirates ever made by Argentinian authorities, keen readers have been saved from 130000 popular books with false labels. Apparently the books have been provided with the logos of well-known publishing houses without authorisation and afterwards put in warehouses all over Buenos Aires. It is assumed there was an intention to sell the books to unknowing book lovers as if they’d been legitimately printed.

Normally, retained infringing goods have to be destroyed by the retaining authority, but since book burning is usually frowned upon by the learnéd one can assume the document shredders of the Buenos Aires police forces have ran non-stop since November.

Runner-up 2: Nairobites saved from large number of unauthorized pencils

Pencils for an estimated value of three hundred thousand(!!) US dollars have been seized by Kenyan anti-counterfeiting authorities in a heroic act for the safety of Kenyan consumers.

The presumably hexagonal, yellow pencils with a length of approximately 20 cm were brought to the attention of Kenyan authorities by the German company Staedtler who were worried not about protecting their brand name, but the shape, colour and form of their products which consumers, apparently, associate not with grade school but with excellent quality.

Best of trademarks 2010: You say vuvuzela, I say lepatata

As the World Cup signature sound was reverberating over the planet, a British entrepreneur decided to trademark the word vuvuzela. Importing companies and domestic manufacturers were to risk law suits, he declared briskly.

The word vuvuzela, however, doesn’t seem to be descriptive word for this plastic musical horn with a capacity of dangerous decibels. In the African Bantu language Tswana it is also perfectly alright to say lepatata.

Normally it’s of course not possible to trademark a word that the public is already associating with an object rather than a product manufactured by a specific enterprise. I find the registration about as stupid as the attempt to reintroduce the Jeep brandname in Sweden, even though everybody know jeep is a generic name for a car with big wheels and an overdimensioned cowcatchers. The problem would be, though, that the mark has to go to court before it can be declared invalid. Until that time, people who can’t afford justice may find themselves in need of paying royalties.

In these perilous times it’s important to remember that all counterfeiters, be they producers, consumers or warehousers storing pencils, are condemnable. ”These are not cheeky chappies, these are hardened criminals.”

Varumärken 2010: Topp 6

I slutet av året blir man lätt nostalgisk över saker som varit, och saker som hänt.

Misströsta inte!

Jag har sammanställt en lista över årets bästa varumärkesregistreringar och beslag! För att maximera spänningen är listan upplagd så att de bästa händelserna hamnat sist. Enjoy!

På plats 6: FIFA gör insats mot fotbollspirater:

Det har sedan länge varit känt att pirater slår till fotbollsklubbarna minst anar det. Inte vid matcherna, som man kan tro, utan i tillverkning och försäljning av piratkopierade turneringstillbehör så som bollar och hattar. FIFA har lyckligtvis gradvis stegrat investingarna i varumärkesskydd sedan mitten av 1990-talet och lägger nu, får man förmoda, betydligt mer pengar på varumärkesskydd än på att informera spelarna om att man inte få ta bollen med hand i fotboll.

På plats 5: Turist bötfälld för väskköp i Italien

En australiensisk kvinna som inhandlat en vacker, billig väska i Italien fick som tur är $1450 i böter för att ha inkräktat på Louis Vuittons varumärke. Konsumenter är, som IPKitten rapporterade i augusti, ett alltjämt större problem för varumärkesinnehavarna. Oftast köper de villigt och med vetskap om märkesintrånget ändå produkten, vilket orsakar förluster för de kreativa och entreprenörsaktiga människor som ligger bakom väskor med botten, skrynklor och handtag. Italien och Frankrike ligger lyckligtvis i framkant när det gäller bekämpning av detta ohemula beteende.

På plats 4: Storskalig DVD-förfalskning upptäckt i Belgien

I denna fruktansvärda episod upptäckte polisen i Bryssel en anläggning i Molenbeek avsedd att piratkopiera DVD-skivor. Tre män förnekade sin inblandning i verksamheten innan polisen hunnit fråga om utrustningen hade någonting med dem att göra.

På plats tre: 130000 förfalskade böcker beslagtagna i Argentina

I ett av Argentinas viktigaste och största tillslag mot piratkopierare i modern tid har 130000 böcker räddats undan spridning till sugna läsare av argentinska myndigheter. Tydligen har böckerna försetts med logotyper som används av licensierade argentinska förläggare och därefter lagts i lagerhus runt om i Buenos Aires. Piraterna avsikt förmodas ha varit att sprida materialet till intet ont anande bokköpare som vore de autentiskt tryckta.

Beslagtagna varumärkesinkräktande föremål måste vanligtvis förstöras av myndigheterna, men då bokbål vanligtvis ses ned på att bildade människor får man anta att Buenos Aires-polisens pappersförstörare sedan mitten av november gått varma.

På plats 2: Nairobibor räddade undan stort antal förfalskade blyertspennor

Blyertspennor till ett värde av tre hundra tusen (!!) amerikanska dollar har beslagtagits i en heroisk aktion mot förfalskare i Kenya. Myndigheterna uppmärksammades på de förmodat hexagonala och gula pennorna med längd på ungefär 20 cm av det tyska företaget Staedtler, som önskade skydda inte sitt företagsnamn utan den karaktäristiska form och utförande de sedan länge givit sina pennor och som konsumenter därmed förknippar inte med småskolan utan med utmärkt kvalitet.

På plats 1: You say vuvuzela, I say lepatata

När fotbolls-VMs signaturljud ljöd som allra högst passade en brittisk entreprenör på att varumärkesskydda ordet vuvuzela. Importörer och tillverkade av den högljudda plasttrumpeten hävdade entreprenören skulle resultera i stämningar.

Tydligen är vuvuzela inte det enda ord som betecknar en plasttrumpet med förmåga att generera farliga decibelnivåer. Instrumentet går också under namnet lepatata.

Nu går det väl inte att varumärkesregistrera ord som av allmänheten redan förknippas med ett föremål snarare än ett föremål tillverkat av en specifik företagare, och jag tycker egentligen att företaget är ungefär lika töntigt som försöket att i Sverige introducera ordet jeep som varumärke trots att alla vet att namnet är en generisk beteckning för en storhjulad bil med överdimensionerad kofångare.

Det man ska komma ihåg om alla varumärkesförfalskare, oavsett de är köpare, tillverkare eller helt enkelt producerar generiska blypennar är att ”These are not cheeky chappies, these are hardened criminals.”

Borders

december 15, 2010 1 kommentar

I sometimes have difficulties digesting blogs about intellectual property rights. Sometimes they’re completely brilliant, like Afro-IP writing about the anti-counterfeiting squad of Kenya seizing pencils for a value of $300’000. Or when IP-Tango writes about trademarks being limited to the market within which they are protected. I enjoy reading Amlan Mohantys posts on the SpicyIP India blog, like this one, on the importance of public participation in legislative debates. That touches on the subject I wrote about yesterday.

Today, however, a post on IPKitten concerns me a bit. It’s about continued negotiations on border measures at the World Customs Organisation.

Some people will almost certainly remember the negotiations on SECURE Standards in WCO that collapsed in 2008. The reason was that negotiations for stricter border controls to decrease intellectual property rights infringement were discovered by developing nations who subsequently mobilised IPR experts in the organisation and created pressure for continued investigation on whether the standards were really secure, or actually necessary.

The consequence of the WCO slowing down turned into the ACTA-initiative. By collecting only a small number of like-minded nations IPR-dependent economies hoped to achieve… What?

Doctors Without Border have a campaign for access to medicines since many years. As opposed to popular belief this has very little to do with patent rights. Even though pharmaceutical patents cause quite a lot of problems on the inner European market, the medicine seizures at EU border largely rely on extraterritorial application of trademark law.

The extension of European trademark law to apply for goods that haven’t entered the market makes our customs authorities assist companies with protecting their intellectual property rights on foreign markets where they might not even have registered rights. For being a region strongly opposed to expansion, the EU certianly has a very liberal view of extraterritorial application of its legislation. It’s not unreasonable to ask if it’s a valuable investment when the need for medicines, particularly in developing economies, is so large.

A few weeks ago I also noticed a case concerning Nokia mobile phones. Nokia is claiming in a British court that mobilephones marked Nokia, produced in China and destined for Colombia, ought to be seized and destroyed by UK customs authorities. When the country of destination is already known, you would wonder why Nokia doesn’t simply protect its trademark in that country, instead of at the European border. In the event they didn’t file for trademark protection in that country, that’s really their fault. More than half of all Colombians are poor and I see it as a big problem that European customs authorities shall invest time and money into take away a means of relatively cheap communications technology simply because of Nokia not being bothered to get intellectual property rights protection in the end market.

In a brighter moment, I discovered that Mexico has turned into a market of pirated blu-ray and 3D DVDs! They’re now sold on streets to Mexicans for affordable prices. While it might annoy J.K. Rowling, cracking down on Mexicos pirates and street salesmen would actually strike quite hard against the thousands of Mexicans that are making a living off of selling DVDs on the streets. Considering the size of the seizures of pirate copied goods in Mexico I guess it’s also not unjustified to fear a huge drop in accessibility of culture and certain goods to a large part of the Mexican population.

It appears anyway as if the negotiations for IPR-related border controls have been rebooted at WCO. Multilateral fora like World Trade Organisation and WCO are more attractive for developing economies to negotiate within, since they have more control over the content and how the agreements end up being interpreted. But since I already see an extremely liberal European view of border controls applying outside Europe, I must say this concerns me a bit.

Gränser

Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant! se 6§ Varumärkeslagen). Jag brukar med nöje läsa Amlan Mohantys postningar på bloggen SpicyIP India, som den här om vikten av offentlig debatt kring lagstiftning. Det berör lite ämnet jag skrev om igår.

Idag är jag dock lite bekymrad över ett inlägg på IPKitten om fortsätta förhandlingar för gränskontroller i WCO.

Vissa minns säkert förhandlingarna om SECURE Standards i World Customs Organisation som strandade 2008. Anledningen var att de förhandlingar om gränskontroller för att bekämpa immaterialrättsintrång upptäcktes av utvecklingsländer som mobiliserade experter inom organisationer och skapade tryck för att fortsätta utreda om standardena verkligen var säkra, nödvändiga och bra.

Konsekvensen av att förhandlingarna i WCO gick trögare och trögare blev ACTA-initiativet. Genom att samla enbart likasinnade länder i en liten klick kunde man nu se till att… Ja, vadå?

Läkare utan gränser har under många år haft en omfattande kampanj för att öka tillgång till mediciner för människor i utvecklingsländer. Till skillnad från vad många tror utförs de här beslagen inte på bas av patenträtt. Läkemedelspatent orsakar visserligen många problem på den inre europeiska marknaden, men i läkemedelsbeslagen lutar sig företagen, med hjälp av tullen, på varumärkesrätten.

Beslagtagningarna vid europeiska hamnar blir en sorts förlängning av europeisk lagstiftning där våra tullmyndigheter assisterar företag med immaterialrättsskydd på marknader utanför Europa. För att vara en region som kraftigt opponerar sig utvidgning har man en väldigt liberal inställning till utomterritorisk applicering av lagstiftning. Man kan fråga sig om det är en värdefull investering när behovet av mediciner, särskilt i utvecklingsländer, är så stort.

För några veckor sedan såg jag också ett fall som berörde Nokiatelefoner. Nokia hävdar i en brittisk domstol att mobiltelefoner märkta Nokia, producerade i Kina och på väg till Colombia, ska beslagtas och förstöras av Storbritanniens tullmyndighet. När destinationslandet är känt kan man undra varför Nokia inte istället skyddar sitt varumärke och sina patent på destinationsmarknaden. Jag lutar i alla fall åt att om de inte har gjort det får de skylla sig själva. Över hälften av Colombias invånare är fattiga och jag ser ett stort problem i att europeiska tullmyndigheter ska lägga pengar på att beröva colombianerna kommunikationsmöjligheter till överkomliga priser bara för att Nokia inte gitter ta ut immaterialrätter på marknader de vill kontrollera.

Några av mina ljusare stunder har jag dock upplevt i några rapporter från Mexiko. Dels har man där börjat kopiera blu-ray och 3D DVD:er och de säljs nu på på städernas gator till överkomliga priser. Det sticker möjligen i ögonen på J.K. Rowling, men hårdare tilltag mot Mexikos piratkopierar och gatuförsäljare skulle faktiskt slå ganska hårt mot flera tusen mexikaner som försörjer sig på att sälja DVD:er på gatan. Och betänker man storleken på beslagtagen av piratkopierade varor i Mexiko kan man säkerligen förvänta sig att skärpt lagstiftning minskar tillgång till kultur och dagligvaror mer än önskvärt.

Nu verkar det i alla fall som att fortsätta förhandlingar om gränskontroller har börjat få upp farten i WCO. Multilaterala forum som Världshandelsorganisationen och WCO är attraktivare för utvecklingsländer för förhandlingar, eftersom de i avtalens implementering har större makt att ställa sig emot extrema tolkningar av rikare länder. Eftersom jag redan ser tycker att tolkningarna av var europeisk lagstiftnings jurisdiktion är på tok för liberala måste jag säga att det här bekymrar mig.

Trademarks are strange beasts

Trademarks are strange beasts. The last couple of days, the Wikileaks brand has been under attack in international media. Similarly the the Swedish system of justice.

A better example of trademarks is of course the registered trademarks, for example that of the Brazilian football club Grêmio Football Porto Alegrens. In a recent case a Brazilian judge said, in a case of trademark infringement, that the club could not get awarded compensation for moral losses. The judge did grant compensation for material losses. At an appeal, the judge was proclaimed right by a minister.

I’ve sometimes heard that trademarks function very well, that they’re a consumer protection mechanism and that they do not belong to the intellectual property rights.

The Brazilian case shows the contrary: an intellectual property right is the equivalent of property (matter) in information space, and that’s how the legal system can award compensation for material losses. Damages to the reputation of the trademark owner can only arise when consumers have been misled by the infringer to think the product was better than it really was, or if the products drag the trademark holder in the dirt.

Apparently consumers have not been damaged in this case, but the material resources of the club have.

The consumer protection aspect trademarks are often considered representing is often found in consumer protection laws instead, at least in the European union.

About a year ago I wrote a considerably more aggressive analysis of the trademark system at this blog based on a book in law by Ulf Bernitz. Perhaps there is reason to take an even closer look at trademarks now, than what became encouraged by the Piratpartiet program of principles this spring?

Varumärken är konstiga varelser

Varumärken är konstiga varelser. De senaste dagarna har till exempel Wikileaks varumärke hamnat i rejält blåsväder i internationella medier. Så också svenska rättsväsendets.

Men bättre exempel på varumärken är ändå de registrerade varumärkena, till exempel den brasilianska fotbollsklubben Grêmio Football Porto Alegrens. I ett fall nyligen dömde en brasiliansk domare att fotbollsklubben i ett mål om varumärkesintrång inte rimligtvis kunde få ersättning för ideell skada, men däremot för materiell skada. Domaren fick sedan rätt av en minister.

Jag har ibland hört det sägas att varumärken fungerar bra, är ett konsumentskydd, och att de inte tillhör immaterialrätterna. Det brasilianska fallet talar om motsatsen: en immaterialrätt är en motsvarighet till egendom (materia) i informationsetern, och därför kan man utmäta materiell skada. Skada mot varumärkesinnehavarens anseende kan bara uppstå om konsumenterna av intrångsmakaren förletts att produkten har bättre kvalitet än den har eller om produkterna smutskastar varumärkesinnehavaren. Tydligen har konsumenterna som sådana inte skadats i det brasilianska fallet, men däremot fotbollsklubbens materiella resurser.

Den konsumentskyddsaspekt som varumärken ofta anses representera finns oftast istället representerad i konsumentskyddslagarna, i alla fall inom Europeiska unionen.

För ungefär ett år sedan skrev jag en betydligt aggressivare analys av varumärkessystemet på min blogg baserat på en lärobok i juridik av Ulf Bernitz. Kanske borde vi titta ännu närmare på varumärkesrättens nuvarande brister än vad Piratpartiets principprogram började tillåta i våras?

Patent och varumärken

Idag har jag postat det första inlägget i en kurs på runt tio delar om patenträtt förr och idag. Det är huvudsakligen en genomgång av olika patentsystem, hur de utvecklats, hur läget ser ut idag. Jag hoppas att jag lämnat så mycket som möjligt för läsarna att dra egna slutsatser, och tycker egentligen inte heller om att se mig själv som en politisk agitator.

Därför vill jag nu förvåna alla genom att återigen hoppa tillbaka till varumärkesdebatten.

Jag har tidigare hävdat att varumärkeslagen är onödig, och att den är fullt utbytbar med marknadsföringslagen som jag hävdat vid behov till och med skulle kunna utökas om detta krävdes för att spara de positiva effekterna av varumärkeslagen samtidigt som vi gör oss av med en immaterialrätt.

Förstå då min förvåning när jag läser kapitel 13 ur boken Immaterialrätt och otillbörlig konkurrens av Bernitz et al (ISBN:9172232366) där det står att marknadsföringsrätten i stort sett redan uppfyller mina krav! Jag citerar (s. 290):

[I fråga om bedömning av vilseledande efterbildning av kännetecken kan m]arknadsrättslig praxis … knappast vara mer restriktiv än den varumärkesrättsliga.

s. 291

I praktiken är det vanligt att en efterbildning som är vilseledande och kan förbjudas enlig markandsföringslagen samtidigt utgör ett immaterialrättsintrång. Rättihetsinnehavaren /…/ kan [då] antingen gå den immaterialrättsliga vägen och stämma för immaterialrättsintråg eller den marknadsrättsliga vägen och få privat och det föreligger en vilseledande efterbildning och/eller vilseledande om kommersiellt ursprung. Det marknadsrättsliga alternativet kan många gånger vara attraktivt.

En av anledningarna till att marknadsrätten är attraktivare än varumärkesrätten i fråga om intrång är helt enkelt att marknadsrätten innehåller skarpare och bättre möjligheter till sanktioner mot intrånget. Ur marknadsrättslig synpunkt kan man heller inte hävda att man precis lagt sig utanför ett varumärkes skyddsomfång: två logotyper eller kännetecknande förpackningar som inte är helt lika, men som en konsument ändå skulle kunna tänkas bland ihop om hen såg dessa vid två olika tillfällen, utgör fortfarande ett marknadsrättsligt ofog. Marknadsrätten är således ett attraktivare processuellt alternativ för konflikter både mellan näringsidkare och i sammanhang då man rent ut vill skydda en konsument.

Givet att Bernitz et al av detta drar slutsatsen att man borde tillåta samtidiga talan ur marknadsrättsligt och varumärkesrättsligt perspektiv (vilket inte var möjligt iaf 2005 då boken skrevs – jag har inte kollat upp efterkommande revideringar av varumärkeslagen (än)) kanske man inte ska bli för exalterad av det här. Själv tycker jag det verkar som att Bernitz et al istället för att dra den uppenbara slutsatsen att det finns ett mer än fullgott alternativ som a) ger bättre skydd än varumärken och b) ger vidare skydd än varumärken och att detta därför skulle kunna användas som grund för att ifrågasätta effektiviteten av att ha ett register över immateriella rättigheter som enbart skapar betungande administration för staten och inblandade varumärkesinnehavare, medvetet väljer linjen att den immateriella rättigheten är värd att skyddas och bevaras enbart i egenskap av sig själv.

Jag kan inte tänka mig en mer konsument- och näringsidkarefientlig inställning.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.