Sånt här ska man ju egentligen reagera mot mycket tidigare (typ igår), men innan alarmismen slår sin rot vill jag bara poängtera att Rick Falkvinge med samma resonemang också är emot lagen om hets mot folkgrupp.
När vi tänker oss ”terroristprat” i falkvingsk tappning får vi också bilden av någon liten imam som sitter och ondgör sig över västlänningarnas otrogenhet. Men den absoluta majoriteten terroristbrott i Europa begås, enligt Europols TESAT-rapporter, av separatister i norra Spanien och södra Frankrike. ETA har till exempel skjutit ihjäl politiker i de två senaste valen i Baskien. Kanske behöver man en lag om hets mot folkgrupp även när hetsen drabbar valda politiker?
Samtidigt får man förstås vara försiktig. Jag varken tror eller gör anspråk på att veta hur man bäst ska skydda valda politiker i Baskien, eller bäst ska ta tillvara polska bögars mänskliga rättighet att inte bli utsatta för våld av uppeggade horder homofober. Jag har heller inga siffror på hur pass mycket svenska homosexuellas (den mest våldsutsatta gruppen i Sverige idag) situation har förbättras sedan lagen om hets mot folkgrupp trätt i kraft.
Om hets mot folkgruppslagen varit effektiv kanske man kan anta att det som skett i Stockholmsprogrammet är ett erfarenhetsutbyte? ”Det funkade här, så det kanske funkar hos er också.”?
Men det är klart, en stor brist i EU:s hantering av terroristbrott är att man behandlar dem separat från andra våldsbrott. Varje terroristbrott är ett våldsbrott, och bör i lagen vara jämställt med sådana. Det kan inte vara så att man får värre och hårdare straff för att man t ex begått ett brott utan vinstsyfte (men potentiellt med politiskt) än om man hade vinstsyfte (detta är fallet vid t ex dataintrångsbrott i Storbritannien idag). Det kan heller inte vara så att förberedande för planering av (terrorist)brott ger hårdare straff än förberedelse av vanliga våldsbrott. Sådana saker bör vi få Stockholmsprogrammet att ta avstånd från. Vi är inte längre i panik efter 11 september. Vi kan börja växa upp nu, liksom.
I vilket fall känns behandlingen av resenärer vid EU:s gränser mycket mer fel för mig. Hela bilden av in- och utvandring som det främsta och viktigaste hotet att bekämpa känns främmande och icke-konstruktivt. Dessutom resulterar det i att vansinniga mängder data samlas in om varje resenär för att sedan spridas vind för våg mellan resecentraler och nationalstaters säkerhetstjänster. Nej, nej, nej, liksom.
Att motverka att flera länder inom Schengen dessutom håller på att flytta sina gränser, så att dessa blir allstädes närvarande, är någonting som EU och ministerrådet via Stockholmsprogrammet borde ta sig an att motverka. Yes? För man ska få vara inne i ett land efter att man passerat gränsen. Gränsen är något man ska kunna ta sig förbi. Därför ska Tyskland, Nederländerna och Grekland inte utföra godtyckliga identitetskontroller på människor som bara råkar stå på en gata. För även om tanken är att man ska skydda landet mot externa, fientliga element, är det som egentligen händer en ökad osäkerhetsfaktor för de medborgare som råkar stå ut från mängden. Och enligt vad jag hört, så fungerar det i alla fall i Grekland så att polisen till och med kan ta denna sin befogenhet som ursäkt för att trakassera folk de tycker illa om.
Förresten ska vi bygga Malmöprogrammet idag på Gustav Adolfs torg i Malmö 17:00!! Där kan du vara med och skapa din egen europeiska säkerhets- och gränspolitik! Komsi :))
Simon Rosenqvist
teirdez
Mårten Fjällström