Hem > Europeisk politik, Piratpartiet > Piratpartiet och parlamentet

Piratpartiet och parlamentet

Piratpartiet ställer upp i EU-valet den sjunde juni.

För oss partiaktiva kommer valet bli ett intyg på hur väl vi lyckats med vårt arbete sedan riksdagsvalet 2006. Vi går in i denna valrörelsen med fler medlemmar, förbättrad organisation och slipade strategier. Utmaningen består dock inte endast i att vinna valet, utan också av att bygga inför framtiden.

Följande pekar för ett positivt valresultat:

1. EU-parlamentet är bättre anpassad än riksdagen för en fokuspolitik med ställningstaganden inom ett fåtal områden.
2. Färre röstar i EU-valet. Förra valet röstade endast 37,9%. Om vi mobiliserar våra väljare i högre grad än övriga partier kan vi öka våra chanser dramatiskt.
3. PPs frågor har stått i fokus för den politiska debatten under mer än ett års tid. FRA-lagen, datalagringsdirektivet, IPRED är alla förslag som berört vår kärna av informationspolitik och integritet. Det är rätt tid för ett fokusparti med begränsad agenda.
4. Vi har en stabil lista med mediatränade kandidater. Flera av dessa förväntas driva personliga valkampanjer.
5. Ett stort antal av våra sympatisörer 2006 har nu fyllt 18 och blivit väljare.

Följande pekar mot ett negativt valresultat:

1. Antal medlemmar. Det lovade stort i förra valet men höll tunt. Det har visat sig att antal medlemmar i partiet inte kan föras över till antal röster i samma proportion som övriga partier.  Med samma proportion mellan medlemmar/röster som 2006, och förutsatt att medlemsantalet inte ökar dramatiskt från dagens 12500, skulle vi knappt nå halvvägs till de 100 000 röster som krävs.

2. Opinionsundersökningar. Inför valet 2006 pågick en intern diskussion om anledningen till att partiet inte syntes i undersökningar. En vanlig förklaring var att vår huvudsakliga väljargrupp, ungdomarna, ofta inte hade fast telefon. Därmed skulle undersökningarna missa en stor portion av våra väljare.

Ser vi på SIFO:s undersökningar tillsammans med valresultatet från 2006 verkar detta dock inte stämma. SIFO visade för övriga partier: 3,8% i juni 2006, 3,4% i augusti samt 5,5% strax innan valet. I dessa siffror trängs bland annat SD, PP och FI. I valet fick övriga partier 5,67%. 0,63% av samtliga röster tillföll PP.

Enligt SCB:s partisympatiundersökning från november 2008 uppger 1,4% att de kommer rösta på ett övrigt parti. Av dem 1,4% utgör Sverigedemokraterna 1,1%. Detta talat emot ett positivt valresultat för PP.

Valresultatet är därför svårt att sia om

Vi måste så klart vara positivt inställda till valet och vara fokuserade på att vinna. Som jag visat finns det också flera tecken som pekar på ett bra resultat. Samtidigt får vi inte förlora det långsiktiga målet ur siktet – vi får inte glömma att bygga inför framtiden. Ett problem 2006 var att vi byggde upp för stora förhoppningar. När dessa sedan smulades sönder förlorade många hoppet. Vissa kände sig lurade av group-think och överoptimistiska kalkyler.

Låt oss därför vara försiktigt positiva och satsa allt, men inte så positiva att vi inte kan se 80 000 röster som en seger. Det farliga med strategin ”vinna eller försvinna” är att den inte kan hantera förluster. Att ta sig in i lagstiftande församlingar är inte lätt, och kräver idogt och kanske även mångårigt arbete. Vi måste försöka finna även ett värde i ett PP som inte har mandat. Bara genom att finnas påverkar vi, och varje år utvecklas vi.

  1. Mårten Fjällström
    mars 31, 2009 kl. 15:33

    Angående opinionsundersökningar så vet vi att det bara rings till fasta telefoner. Att summan uppskattade övriga 2006 stämde med valresultatet – till skillnad från prognoserna till EP-valet 2004 – ändrar inte att stora opinionssvängningar kan ske i mobiltelefonspopulationen utan att synas i fasttelefonspopulationen. Om någon har en tveksam metodik och gissar rätt vid ett tillfälle är det inte anledning till att lita på den personens gissningar i framtiden. Då är det bättre att ignorera en personens gissningar och göra sina bedömningar på andra faktorer.

  2. teirdez
    mars 31, 2009 kl. 16:50

    Ditt inlägg ligger till mångt om mycket helt i linje med min analys, fast det känns bra att du gjort research-arbetet som gör att jag nu bättre kan rättfärdiga mina egna tankar :D

    Kanske var det inte så mycket så att folk kände sig lurade, som att ”luften gick ur”. Alla hade på känn att vi var överoptimistiska, men kände att det inte gick att vara mer försiktigt positiv utan att riskera verka skeptisk mot sitt eget och andras engagemang.

  3. Simon Rosenqvist
    mars 31, 2009 kl. 18:43

    Mårten: Det vet vi, och jag vill inte påstå motsatsen. Kanske finns det variabler som jämnar ut minskningen av PP-vänliga ungdomar i undersökningarna, exempelvis att sympatisörer till PP, unga väljare, i lägre utsträckning röstar. Oavsett vad så vill jag påstå att opinionsundersökningarna faktiskt säger något om våra chanser, om inte annat våra chanser hos dem med fast telefon.

    Den som lever får se. Själv är jag optimistisk inför valet, men vi bör undvika att ställa upp några ”nu eller aldrig”-slagord.

  4. Jesper
    april 19, 2009 kl. 15:19

    ”I valet fick övriga partier 5,67%, varav 0,63% tillföll PP.” ”Varav” gör att meningen blir dubbeltydig och kan tolkas som att PPs resultat var 0,63% av de 5,67%, alltså 0,0357% av det totala resultatet, vilket ju inte är fallet.

  5. april 19, 2009 kl. 16:11

    Jesper: Bra poäng. Jag har ändrat formuleringen.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: