Arkiv

Archive for maj, 2009

Vad tycker Piratpartiet om arbetsmarknaden?

Titt som tätt får vi frågan om inte arbetsrätt är en viktig fråga. Jag tycker naturligtvis att arbetsrätten, likt alla andra politiska frågor, är viktiga frågor. Därför hjälpte jag idag Mab lite grann genom att ge min syn på kopplingen mellan bland annat arbetsrätten och piratideologin.

Så vad har piratideologin för koppling till arbetsmarknaden och arbetsrätten?

Den europeiska arbetarrörelsen står idag inför en stor utmaning: företagen idag är globala, de som anställer har oftast bättre kontakt med makthavarna än de som blir anställda. Det svenska facket, som ändå är ett av de medlemstätaste i Europa, tappar medlemmar och inflytandet sjunker. Varför det?

Därför att de fackliga organisationerna inte har lyckats ena sig med övriga europeiska arbetarrörelser och fackförbund. Jag menar kanske inte på toppnivå, för jag är säker på att de som sitter på höga poster i facket träffar sina europeiska motsvarigheter titt som tätt. I alla fall träffar säkert vissa fackliga representanter vissa andra medlemsländers motparter då och då.

Men gräsrotsengagemanget finns inte.

Precis som EU självt lider av en brist på gräsrotsengagemang och återkoppling till de breda folklagren, lider facket av en brist på gräsrotsengagemang.

Lösningen? Internet, så klart.

Internet är en utmärkt arena för opinionsbildning, kontakter, forum, mejlinglistor och koordinering av aktioner över hela Europa. Facket behöver ta ställning för ett fritt internet, där deras medlemmar och alla andra medborgare kan delta, har rätt att delta. Men intresset för de här frågorna är, tyvärr, väldigt svagt från facket idag.

De fackliga organisationerna skulle vara välbetjänta av att ställa sig för varje människas rätt att ha tillgång till en internetuppkoppling, och mot att användare godtyckligt kan fråntas densamma. De borde ställa sig för ett starkt skydd för privatlivet och integriteten på nätet. Alla möjligheter till informationsspridning och informationsgenerering borde tas till vara. Här har facken nämligen en utmärkt öppning för att ta sig ut på samma arena som företagen.

För internet är, likt företagen, globalt. Med internet behöver vi knappast ens begränsa oss till ett europeiskt samarbete. De fackliga representanter i Colombia som lever i fara för sitt eget liv, skulle på internet kunna ha en fristad och möjlighet att få stöd från mängder av fackliga aktivister världen över. De behöver ett skydd. Men facket är tyst, när deras anonymitet på nätet hotas.

Och det är väl det jag tycker om arbetsmarknaden. Och de möjligheterna jag ser för facken. Piratpartiet ser jag som en garant för att dessa möjligheter kvarstår även de kommande fem åren.

Patent skadar miljön

Idag fick jag av en grävande medmänniska en länk till historien om elbilarna. Batterier som skulle fungera i elbilar, med lång livstid och tillräcklig styrka, har funnits sedan tidigast 1997. Men patentet köptes upp av General Motors och Chevron, som snabbt satte P för vidare tillverkning.

Och i Kina har man länge velat bygga snabbtåg mellan de stora städerna för att möta den kinesiska befolkningens önskemål om att kunna åka på semester i andra kinesiska städer. Men istället för att licensiera ut byggandet av tågen, säljer Siemens bara hela tåg. Ineffektivt och så mycket dyrare för Kina att det försenar deras omställning till hållbar infrastruktur.

Patent skadar miljön!

Undantagen, framtiden är nära.

Fått en debattartikel om undantag i upphovsrätten pubbad i Corren.

Snart kommer också någon form av sakpolitiskt manifest inför de kommande fem åren publiceras på www.ameliatillbryssel.se, där bland annat undantag i upphovsrätten, läkemedelspatent och EU:s externa handelspolitik diskuteras.

Tackla EPA:n som parlamentariker

Forum Syd anordnade under dagen ett tämligen intressant lunchseminarium om ekonomiska partnerskapsavtal riktade mot afrikanska länder.

För mig har EPA:na varit intressanta ett tag, efter att jag av en händelse stötte på en rapport om EPA:rnas misslyckanden gjord av organisationen South Centre förra våren.

EU har till viss del använt ekonomiska partnerskapsavtal, handelsavtal slutna regionsvis utanför WTO-samarbetet, för att driva igenom en betydligt radikalare agenda gällande immateriell egendom än den man hittar inom till exempel WTO. Under dagens samtal var det också uppenbart att man till viss del kände sig störd av att EU använder sina egna jordbrukssubventioner och tullar på jordbruksprodukter för att få u-länder att gå med på att införa en immaterialrätt de egentligen varken har folk eller resurser att upprätthålla. Man talar i frihandelssammanhang om att EU (och andra i-länder) upphöjer tullfrihet som utvecklingsfaktorn över alla andra, samtidigt som man glömmer att vår egna ekonomiska utveckling kom till stånd i en period av stor protektionism.

Jag känner igenom de tankebanorna lite från resonemangen kring patent, som för övrigt går igen i den immaterialrättsliga delen av EPA:na: EU framhäver att patent gör att man utvecklas bättre, samtidigt som EU glömmer att samtliga industrialiserade medlemsstater blivit så just för att de skitit i de andras patent nån gång i tidernas begynnelse.

Om man bortser ifrån att EU inte kan sin egen historia vad gäller tullar och patent, får EPA-förhandlingarna också en obehaglig känsla av kolonialism över sig.

EPA-avtalen beskär grundligt motparternas rätt att skydda sin inhemska industri, vilket inte är ett helt enkelt slag mot 77 av världens fattigaste länder. EPA-avtalen ställer krav på en infrastruktur och en byråkrati som de flesta av motparterna helt enkelt inte har, samtidigt som man vill ta bort de tullar som för några av motparterna är den största statliga inkomstkällan.

Kanske har det i EPA-förhandlingarna funnits en blindhet från europeiskt håll om vilka målsättningar man borde ha haft och hur man borde försökt ta sig dit. I dagsläget sitter man med flera utkast till avtal, som inte ens de blir underskrivna av merparten av förhandlingsmotparterna (länder i Afrika och Oceanien). De finner sig nämligen inte i att EU sätter upp hurdana villkor som helst. I en iver att få u-länder att skriva under på immaterialrättsliga regler, avtal som går långt mycket längre än WTO-avtalen (som redan de visat sig vara problematiska för u-länder) mot löfte om att EU ska göra ”bra satsningar” (till skillnad från… dåliga satsningar?) i deras länder, har EU liksom kört i väggen. Nu kommer de inte längre.

De som pratade om EPA:na idag var nog ganska överens om att EU kommer bli tvungna att svänga rejält ifall de fortfarande vill att de här partnerskapsavtalen ska bli verklighet. Om jag blev europaparlamentariker skulle jag försöka påverka EPA:na åt rätt håll, till exempel genom att arbeta i utskottet för extern handel eller med någon INTER-grupp.

Hur ska EU bli världsledande på internet?

Tidigare har jag skrivit lite om teknologiöverföring och patent, samt senast om hur det ligger till med upphovsrättsstriden och bredbandstillgång i Spanien. Det här knyter an till ett av EU:s mer ambitiösa projekt inför den kommande femårsperioden. Svenska dagbladet berättar om att EU vill bli världsledande på internet!

Så har EU förutsättningarna?

I EU ligger några av de länder som har bäst bredbands- och uppkopplingstäthet i världen, Sverige inräknat. EU har också haft turen att vara en region där mjukvarupatent inte slagit igenom, och har därför en stor variation av små och medelstora mjukvaruutvecklande företag. Många av EU:s 498 miljoner invånare har tillgång till datorer, antingen direkt eller indirekt, via internet-caféer. Mobiltelefonmarknaden expanderar också relativt snabbt, särskilt de senare modellerna som ju inkluderar – internettillgång!

Som IT-region räknat kan man väl alltså konstatera att det finns förutsättningar, och att EU:s målsättningar på intet sätt är ouppnåeliga, men det finns problem.

Ett påtagligt problem är att man samtidigt som man satsa på infrastrukturen och möjligheterna för företag, vill begränsa internets egentliga invånare, medborgarna, från att använda internet fullt ut. Man ser internet som någon form av laglös zon där användarna löper amok och blir en samhällsfara.

Ett annat påtagligt problem är att man ser internet som en fragmentarisk plats, inte olikt ett köpcenters olika produkter, där man i bästa fall kan hoppas att de olika beståndsdelarna inte konkurrerar med varandra på ett otillbörligt sätt.

Ett tredje påtagligt problem är att EPO försöker införa mjukvarupatent bakvägen. Eller bakvägen och bakvägen. Lagtolkarna på EPO försöker tolka en lagtext som uppenbarligen inte tar tillräckligt tydligt juridiskt avstånd från mjukvarupatent. Vid sådana oklarheter kunde man ju annars tänka sig att lagstiftaren kunde få gå in och klargöra vad man egentligen menat. När mjukvarupatenten med detta juridiska rävspel möjliggörs kommer EU:s IT-satsningar stöta på ännu ett problem.

Slutligen, det fjärde problemet, är att många invånare i Europa ännu inte har tillgång till varken ny teknologi eller internetuppkopplingar. Många av Europas invånare lever bara en månadslön bort från att bli vräkta. Många på svältens rand. Här skulle en rejäl satsning på infrastruktur och framför allt mobilnät kunna vara på sin plats. För tillgång till internet för samhällets ekonomiskt svaga kan man med fördel hämta inspiration från – Nigeria och Tanzania!

Så vad behöver Piratpartiet göra nästa mandatperiod i Europaparlamentet för att EU ska kunna uppnå sitt mål?

Ett första steg är att ta en aktiv och högljudd roll i förlikningsprocessen kring Telekompaketet i höst. Ett andra att verka för att det införs en tydlig och klar EU-lagstiftning mot mjukvarupatent. Ett tredje är att se till att medlemsstaterna får fortsatta bidrag för infrastruktursatsningar inom IT. EU behöver också vara på fortsatt vakt mot företag näraliggande monopolställning, typ Microsoft. Och något mer som vore bra: om alla EU:s videofiler, ljudfiler och dokument publicerades under öppna format!

Missa förresten inte min kampanjsida: www.ameliatillbryssel.se!

Piratpartiet kan få två mandat i Europaparlamentet

Enligt senaste uppskattningarna av opinionsläget inför EU-valet kan Piratpartiet få två mandat. Det innebär en väsentligt ökad chans för mig att komma in.

Se bland andra:
Hallands nyheter, Norrländska socialdemokraten,Göteborgsposten, Vestmanlands läns tidning, ÖstgötaCorrespondenten, Dagens industri, Sydsvenskan, Skånskan, Gefle dagblad, Aftonbladet och SVT.

Internet och bredbandsavgifter i Spanien

Jag får ibland för mig att läsa El País, en av Spaniens största dagstidningar.

I Sverige har vi talat om Spotify och deras möjligheter att ersätta fildelningar, och andra aktörer vill bland annat erbjuda böcker, men fortfarande är det en stor fråga hur de ska få betalt.

I Spanien talar man däremot fortfarande om den i Sverige sedan länge övergivna idén med bredbandsavgift. USA:s nya president kritiserar så sent som nu i veckan Spanien för att inte göra tillräckligt mycket för att komma till bukt med nätpirateriet. Högste spanske ansvarige för telekommunikationsdepartementet, Francisco Ros, insisterar på att operatörerna och upphovsrättsorganisationerna kommer överens om någon lösning.

De senaste säkra siffrorna jag kan hitta om antalet spanska internetabonnenter är från 2007, då 22 miljoner spanjorer av totalt 46 var uppkopplade i någon utsträckning. Man räknar med att runt 45% av spanska hushåll har tillgång till en internetuppkoppling. Men Spanien hade de högsta bredbandskostnaderna i Europa 2008. Hela 12% mer kostade bredbandet i Spanien då, gentemot EU-snittet.

Från det perspektivet är det inte konstigt att Partido Pirata har drivit frågan om att bredbands- och kassettavgifter inte bör finnas, och att de också vill utöka tillgången till internet och allt vad det innebär för de spanska medborgarna.

Jag får väl i alla fall försöka ta reda på hur diskussionerna mellan SGAE och operatörerna i Spanien utvecklar sig.

Telekompaketet efter omröstningen i parlamentet

Igår fick jag ett ganska stressigt samtal på eftermiddagen. Rösträkningen i parlamentet var färdigt efter sista plenaomröstningen i andra läsningen av Telekompaketet i Europaparlamentet. Jag kommenterade sedan utvecklingen Newsmill.

Det som hände var alltså att Europaparlamentet sa nej till det kompromissförslag ministerrådet hade tagit fram. Ministerrådet hade i sin tur, till skillnad från parlamentet, drivit en regleringsovillig linje. Det innebär att det förslag som ligger nu kräver domstolsprövning innan avstängning. Ministerrådets kompromissförslag hette istället att domstolsprövning innan avstängning rekommenderas.

Enligt DN var det liberalernas ”sidbyte” som som gjorde så att parlamentet nu på riktigt satt sig upp mot ministerrådets inflytande. Det är ett modigt beslut, som ska ha all heder. Nu går nämligen förslaget delvis till förlikningsprocess (tredjebehandling) i höst, och det är inte nödvändigtvis en förutsägbar process. Att trots det hotet kunna ställa sig upp för det man tror på är hedervärt!

Som vissa kanske redan vet har jag tänkt mycket på ministerrådets ageranden i frågan. Jag kan se det rationella i deras linje, men tror att den är ett uttryck för en regleringsovilja som ingen tjänar på. Ibland måste man kunna se att vissa regleringar är tillräckligt viktiga för att man måste lägga sin regleringsminimalism åt sidan. Det hade ministerrådet behövt göra i det här fallet.

Jag ser ju på intet sätt den här striden som över. Nu har vi snarare runt 6 månader till på oss att förankra en god inställning till det nya kunskapssamhället hos politiker och makthavare. Det måste väl vara bra?