Hem > Fildelning, Informationssamhället, Piratfrågor, Piratpartiet, Upphovsrätt > Immaterialrätten måste avskaffas.

Immaterialrätten måste avskaffas.

Nyligen köpte jag ett premiumkonto på Spotify. Tillsammans med spelinköp genom Valves Steam och Gamersgate samt regelbundna biobesök har jag nu lyckats portionera ut min mediebudget på alla mina tre favoritintressen – musik, film och datorspel. Branchen är räddad!

Spotify stärker ytterligare min uppfattning att fri kommunikation, och alternativa affärsmodeller som bygger på annat mervärde än artificiella informationsmonopol, är framtiden. Utan att förändra mina mediautgifter nämnvärt har jag nu tillgång till all musik, film och spel – allt utan att kreatörernas totala inkomster från mig förändras. En win-win för mig och dem.

För mig kom denna insikt våren 2006. Tidigare hade jag varit motståndare mot upphovsrättsbrott i principiell mening, även om jag så klart laddade ner material som alla mina vänner.

Efter att Piratpartiet bildades hängde jag därför på den nyupplagda hemsidan och läste in mig på immaterialrättspolitiken. Jag hittade aldrig några goda argument för mina tidigare åsikter. De visade sig vara grundade på inlärda dogmer snarare än genomtänkta resonemang.  Jag bytte därför gradvis åsikt och gick efter några månader med i partiet. Där engagerade jag mig senare i den jämtländska valrörelsen.

Alltför ofta hör jag att fildelningsfrågan är ”död”. Att det inte handlar om fildelning utan om medborgarrätt. Till viss del stämmer detta. Piratpartiet har ett gediget engagemang i integritets- och demokratifrågor. Däremot ser jag samtidigt en risk att medlemmar köper antipiraternas retorik om att fildelning är fel, och därmed implicit medger att fildelning gärna får förbjudas om det bara vore praktiskt möjligt.

Det är farligt. Vi i partiet får aldrig låta fildelningen förvandlas till endast en integritetsfråga. För det handlar faktiskt om just fildelning, vad än piratbyrån må säga om saken.

Fri informationsspridning säkerställer maximal distribution av information, vilket maximerar samhällsnytta, demokratiserar det offentliga rummet och jämnar ut ekonomiska klyftor. Ett fritt informationssamhälle är ett samhälle där information flyter som vatten mellan medborgare, där kostnaden för kunskap och ettor och nollor är just noll.

Ett sådant samhälle förutsätter ett massivt decentraliserat internet, bredbandsstruktur av mästerklass och, inte minst, en total kommunikationsfrihet med meddelarskydd.

Immaterialrätten är det fria informationssamhällets främsta fiende. Det går inte att kombinera fri kunskaps- och informationsspridning med ensamrätter till block av information, må det sedan vara ideell som ekonomisk upphovsrätt eller patent. Antingen är våra ettor och nollor fria, eller så är de låsta och kontrollerade av centrala noder.

Immaterialrätten hotar även äganderätten. Information finns inte i materiell mening. Information är ett mänskligt koncept som manifesterar sig inristade i mänskliga artefakter såsom CD-skivor eller pappersbrickor kallade målningar och fotografier. När vi kopierar skapar vi egentligen helt nya föremål, och när immaterialrätten ger andra inflytande över dessa, av oss ägda och nyss skapade, föremål hotas också vår äganderätt till dem.

Detta är vad som händer när du får veta att musiken på din hårddisk inte är din – de försöker säga att du inte äger disken fullt ut, trots att all kod är inristade på din egen fysiska egendom. Att de har rätt att bestämma vad du ska göra med dina ettor och nollor. Immateriellt ägande är lika absurt som det är overkligt!

Kreatörer talas det ofta om. Men kreatören kan inte äga någon information. Att vara kreatör är inte att skapa något nytt. Det är att utifrån de intryck samhället och naturen gett en omformulera och mixa information i nya former och i nya artefakter. Transformatörer är i sanning ett lämpligare ord!

När Per Gessle skapar en låt remixar han endast de musikupplevelser och erfarenheter han samlat på sig, den popmusik han hört som ung, de ackord han tränat på utifrån en sångbok. När han skriver låtar inspireras han kanske av vad en man sagt på en bar, eller vad han läst i tidningen, eller vad han sett på nyheterna.

Äger sångboken, mannen på baren eller tidningen delar av Gessles mix? Nej, det vore absurt. Det skulle leda till en oändlig rättighetskedja tusentals år tillbaka i tiden. Gessle kan därför inte ha någon rätt att hindra andra att göra samma sak som honom, dvs. mixa vidare på verket. När immaterialrätten delar ut ensamrätter till vissa att förfoga över vad den, på ett nästan sjukt sätt, utser till ”den slutliga remixen” leder det till att man kväser den nästan genetiskt inprogrammerade remixkultur som frodas i mänskligt skapande och kreativitet.

Immaterialrätten behövs inte. De delar som fungerar bra kan flyttas över till annan lagstiftning. Piratpartiet får inte glömma att det är ensamrätterna till information som är den verkliga boven, och att vi så länge dessa rättigheter består aldrig kommer leva i ett fritt informationssamhälle.

Information wants to be free!

  1. jacobdexe
    juni 15, 2009 kl. 21:40

    Bra och mastig text! Precis vad jag behövde en kväll som denna!

  2. calandrella
    juni 15, 2009 kl. 21:52

    Nja, delar av immaterialrätten (den ideella delen av upphovsrätten) är faktiskt mänsklig rättighet, så den bör inte avskaffas helt.

    Och information bör inte vara helt fri, inte information som kränker folks fri- och rättigheter (som privatlivet eller den ideella delen av upphovsrätten).

  3. Micke
    juni 15, 2009 kl. 21:57

    Tyvärr tycker jag dock att Pelle ska ha rätten att kunna hävda sig ägare till hans remix av det reella livet. Han kan ju faktiskt göra det riktigt bra, och det är det han ska få kred för. Alla är begåvade på ett sätt eller ett annat, varför ska inte Pelle kunna ta fördel från hans begåvning?

  4. juni 15, 2009 kl. 22:11

    This, I shall spread!

  5. Simon Rosenqvist
    juni 15, 2009 kl. 22:19

    @Calandrella: Problemet är att den ideella upphovsrätten är svår att genomdriva utan en kontroll av kommunikation och informationsflöden.

    @Micke: Pelle får gärna hävda sig som ägare till sin remix för min del, men jag anser inte han ska ha rätt att kontrollera andras information/kommunikation för att genomdriva sina krav, inte heller att han ska ha någon rättighet i lag att få sina krav erkända (precis som att ingen annan som bidragit till verket får sina krav erkända).

    Problemet uppstår när vi ger kreatörer rätt att utnyttja statliga våldsmedel för att etablera sig som immateriella skapare.

    Jag ser gärna att det istället blir som det är på många håll på internet, att det är kutym men inte lagbundet att ge cred (tänk torrentuppladdning).

  6. Tor
    juni 15, 2009 kl. 22:25

    ”Fri informationsspridning säkerställer maximal distribution av information, vilket maximerar samhällsnytta”

    Om det vore så skulle jag hålla med dig, men jag är inte övertygad om det. Tanken bakom dagens system (om man nu bortser från alldeles orimliga skyddstider och länder som i sitt oförnuft gör affärsmetoder och mjukvara patenterbar) är ju att maximera samhällsnyttan genom att stimulera till skapande.

    Om man bara slapp bieffekterna av kontrollen som krävs för att upprätthålla upphovsrätten då tror jag att det optimala vore att ha ett visst skydd, men relativt kort. Och man kanske skulle kunna ändra default-skyddet till någon CC-liknande konstruktion. Då skulle CC-licensierade verk skapade i en deltagarkultur kunna konkurrera med mer ofria verk som ibland skapas utifrån äldre sätt att jobba, men allt skulle hamna i public domain långt tidigare än idag.

    Nu är ju de ideella rättigheterna ganska långtgående, men jag måste likt calandrella ställa mig frågan om du vill ta bort rätten till erkännande. Driven du en annan linje än Piratpartiets officiella linje med en bevarad ideella del?

  7. Anders H.
    juni 15, 2009 kl. 22:50

    Mcyket bra text Simon. Så nu ska jag vara djävulens advokat ett tag. Åt lite olika håll ;-) vi börjar med Tor.

    * Tor – Den ideella upphovsrätten ska naturligtvis kunna säljas den med eller skänkas bort. Alla vi programmerare som säljer sig för timlön gör det redan. Vi har idag inte någon ideell rättighet alls, allt annat vore en katastrof som skulle leda programindustrin in i samma trassel som filmindustrin har idag, där en ny distributionsform kräver nya avtal med 100-tals statister, regissörer och skådespelare. Att skylla alla problem med nya affärsmodellar på skiv och filmbolag som vägrar samarbeta är naivt när de också är fast i en upphovsrättslig mardröm.

    * Det där jag skrev överst är egentligen inte sant. Vi programmerare på konsultbasis har faktiskt rätt till vårt intellektuella arbete. Finns några otrevliga exempel där kunden betalat och sedan inte haft rätt till resultatet, och det har domstolarna fastslagit! Det ni!

    Avskaffa den ideella upphovsrätten! Allt annat är en katastrof på väg att explodera.

  8. Grå
    juni 15, 2009 kl. 23:04

    Till Anders H: Så vitt jag vet är det i de flesta EU-länder omöjligt att sälja eller ge bort sin ideella rätt. I USA är det full möjligt att göra så dock.
    Däremot fungerar den ideella rätten lite annorlunda när det är frågan om ett verk som flera har skapat. Alla ska få cred för detta, men skapelsen sägs tillhöra företaget.
    Om du exempelvis bidragit till utvecklandet av ett nytt dataprogram ska du dels ha cred för det, men framförallt så får inte företaget förneka att du varit med. (I USA kan du däremot tvingas skriva på avtal som gör att du inte får någon som helst cred för ditt bidrag, sådana avtal är ogiltiga i EU)

  9. Simon Rosenqvist
    juni 15, 2009 kl. 23:09

    @Tor: Jag anser att Piratpartiet har en utmärkt pragmatisk och politisk realistisk agenda, och jag står med glädje bakom den.
    Politik handlar om kompromisser, inte om benhårda principutlåtanden. Personligen anser jag dock att immaterialrätten bör avskaffas.

    Ett problem inom PP är att vi ofta väljer den lätta vägen och argumenterar för fri fildelning utifrån frågan om personlig integritet snarare än mindre politiskt korrekta informationspolitiska överväganden (såsom det jag presenterade ovan).

    Angående incitament tror jag dels att ökad tillgång på information faktiskt sänker kostnaden för att skapa information (genom inspiration, kunskap, billigare programvaror etc.) och därmed ökar incitamenten, dels att det faktiskt är samhällsekonomiskt lönsamt att ha en mindre informationsproduktion om distributionen kan maximeras.

    Med andra ord: Även om (och jag tror inte det stämmer) det endast skulle skapas hälften så mycket musik utan upphovsrätt så skulle ändå samhället gynnas av att all den musik som skapades kan spridas till samtliga medborgare.

  10. Anders H.
    juni 15, 2009 kl. 23:13

    Bra text fortfarande. Så nu ska jag vara djävulens advokat ett tag till. Åt lite olika håll ;-) Nu till Simon.

    * Du vill få det till att en kreatör tar något känt och kombinerar ihop det med något annat känt och därmed inte skapar något nytt av värde. Så kan det ju vara, men det gäller definitivt inte Per Gessle.

    Det han sätter ihop av tidigare kända saker må vara något alla kan göra. Men det Per Gessle gör i det här fallet är ju att faktiskt skapa något som har ett betydligt större värde än det Svennebanan sätter ihop.

    Alltså tillför en duktig kreatör något som är mer än bara en simpel mix. På samma sätt fungerar allt kreativt arbete av duktiga personer. Kravet på en uppfinning är att den ska tillföra något som en fackman visserligen kan sätta ihop när han sett patentet, men också något nytt som ger en effekt som den normale fackmannen inte är medveten om innan han får se patentet.

    Detta tillförande har ett värde, och som vi vet blir man bättre på saker om man kan utföra de några gånger. Hur ofta har inte Per Gessle lyft en gitarr? Hur många mixturer gjorde inte Nobel innan han kom fram till dynamiten?

    Genom ett tidsbestämt monopol så ger vi dessa kreatörer en möjlighet att tjäna ihop tillräckligt med resurser för att driva sitt nästa projekt. Per Gessle kan under sitt nästa år knåpa ihop en ny skiva. Nobels uppfinning var av så stort värde för mänskligheten att den renderade honom en större förmögenhet. Den avsatte han i ett annat av sina favoritprojekt – freden. Nobels fredspris och möjligheten för dessa pristagare (moder Teresa m.fl) att verka är ett resultat av just dessa icke-materiella påhitt som fört mänskligheten framåt.

    Ett slopande av intellektuella rättigheter skulle leda oss tillbaka till stenåldern där var och en tvingades jaga sitt byte, ett samhälle där vi inte längre kan byta jägarens kött mot kunskapen om hur man gör bröd.

  11. juni 15, 2009 kl. 23:49

    @Anders H: Allt som Gessle gör kan hänföras till inspiration och intryck från hans omgivning, uppväxt etc. Därmed skapar inte Gessle något nytt i egentlig mening, han bara mixar ihop feeds från verkligheten och ristar in det i artefakter.

    Jag delar åsikten att Gessle skapar något av värde, jag anser också att han ska ha full rätt att göra vad han vill med sina artefakter och ihopmixade informationsflöden.

    Jag anser dock inte att han har något rättighet att förhindra andra att mixa vidare på dem. Gessle har ingen rätt att hindra den oändliga kedjan av kopiering, inspiration och omskapande som han själv utnyttjat för att skapa sitt mixade verk.

    Det om problematiken kring den ideella upphovsrätten.

    Förmodligen har just uppmuntrande och incitament till innovation och ”skapande” varit en av de drivande krafterna att dela ut informationsmonopol som patent och upphovsrätt. Men det finns frågetecken att reda ut.

    För det första har vi frågan om det är samhällsekonomiskt lönsamt med immaterialrättslig reglering. Det finns här indikationer på att informationsproducenter ofta klarar sig utmärkt på att sälja artefakter, en autenticitet som endast förknippas med orginalartisten, eller olika former av sociala events (som konserter).

    Även om vi, som jag skrev tidigare, producerar hälften så mycket musik utan immaterialrätten så kan det mycket väl överträffas med tio gånger så mycket distribution. Informationsmonopol bygger på att man artificiellt höjer priserna på information från noll, vilket ökar kostnaderna för samhället.

    Slutligen finns det ständigt stigande kostnader med att kontrollera information. Se på IPRED, Datalagringsdirektivet och FRA-lagen. De är alla kostsamma försök att kontrollera kommunikation. Desto friare och mer snabbflytande informationssamhälle, desto högre kontrollkostnader.

    För det andra finns det en demokratiseringsaspekt. När alla får tillgång till kunskap och information oberoende av deras sociala ställning eller finansiella status stärker man de sämst bemedlade.

    Även om det skulle vara samhällsekonomiskt ineffektivt finns det därmed ändå skäl att förespråka ett fritt informationssamhälle.

    Det om problematiken kring den ekonomiska upphovsrätten.

  12. Tommten
    juni 16, 2009 kl. 00:15

    Jag tycker i alla fall att det är bestämmanderätten och ensamrätten över hurvida andra får återskapa och äga de exemplar de som återskapat som är den moraliska sakfrågan. Jag tycker INTE att upphovsmannen har en grundläggande moralisk rättighet att bestämma över andra. Naturligtvis så menar jag då information som har blivit publicerad, dvs INTE något som tillhör personens privatliv och som aldrig var menat att bli publicerad. Det är rätt självskrivet att man ska respektera andras privatliv.

    Självklart ska man bli erkänd för sitt arbete, oavsett om resultatet av arbetet uppfyller kriteriet verkshöjd eller inte. Det är det den ideella biten handlar om, även fast den i upphovsrätten enbart behandlar de resultat som uppfyller kriterierna för verkshöjd. Har jag byggt en snökoja ska inte nån annan komma och säga att de har byggt den. Så beter man sig helt enkelt inte, oavsett om snökojan uppfyller kriterierna för verkshöjd eller inte…

    Jag håller med om att det är tråkigt att frågan enbart har koncentrerats ur en integritetsaspekt, men det är väl för att ”hur ska jag få betaaalt”-argumentet och stöldargumentet är så fruktansvärt inrotat i en del så det tydligen är det enda sättet att nå fram. Ger argumentet resultat så är det okej för mig, även fast det inte är av den anledningen jag personligen engagerar mig i frågan.

  13. juni 16, 2009 kl. 06:07

    Bra och intressant text. För den som varit med från början, så kommer det inte som en överraskning att jag tror på en gradvis avveckling av i stort sett alla immaterialrätter, bland annat på grund av det du skriver — men också på grund av att de a) inte gör den påstådda nyttan, och b) gör en skada utöver den nytta de inte levererar.

    Det som gör minst skada i dagsläget är den ideella upphovsrätten, men det är svårt att se hur den skulle behövas i lag, med tanke på hur mycket heder som finns på nätet (och oheder i att försöka hävda sig som kreatör till någon annans verk).

    Hur som helst så är PPs program en kompromiss för att lösa 99% av problemen utan att kullkasta alltför mycket befintliga strukturer i en första omgång. Och jag måste lägga till, att när jag har varit ute på gatan och sonderat, så är min egen erfarenhet att stödet för en abolitionistlinje är i stort sett obefintligt.

    Det behövs helt enkelt mer samhällsdebatt för att nyansera frågan. PPs första steg kan vara den katalyserande faktorn där.

  14. Oldtimer
    juni 16, 2009 kl. 06:31

    När det gäller den ideella upphovrätten, så består den ju av två helt olika saker – rätt till kontroll och rätt till attribution. Kontrolldelen är ju precis lika omöjlig som den ekonomiska upphovsrätten, så det är skönt att se at fler och fler inser att upphovsrätt som helhet är skadlig och omöjlig. Attributionsdelen, som Rick påpekar, behöver förmodligen inte ens en lag för att upprätthållas.

    Tyvärr landade PPs program i en pragmatisk kompromiss som är svår att försvara när man väl insett hur galen upphovsrätten är, men det är en bra början och jag hoppas att vi snart vågar ta steget fullt ut till att åter tala om upphovsrättens totala avskaffande. Vi är ju inte ett skvatt kompromissvilliga när det gäller patent, så det är svårt att förstå varför vi skall vara mesiga när det gäller upphovsrätt.

  15. Anders H.
    juni 16, 2009 kl. 08:39

    Grå: Detta om att alla har rätt att få Cred för det man gör i ett samlat verk är en god tanke, men i praktiken problematiskt. I ett fall kunde vi inte utnyttja kod med en fri BSD licens på grund av detta. Här är en länk om just detta – i BSD fallet verkar det som att man tog bort det kravet när man kommit upp i 75 olika kontributörer ;-)

    http://en.wikipedia.org/wiki/BSD_licenses

  16. Anders H.
    juni 16, 2009 kl. 09:48

    Simon: Att utifrån befintliga saker mixa något nytt är själva kärnan i skapandet. Vi har väl alla lekt med legoklossar, och där har vi skapandets lekfulla kärna.

    Det kräver även en del arbete att stapla klossar och det arbetet har varit värt något ända sen vi började byta tjänster med varandra.

    Historiskt har kloka makthavare alltid slagits om att få kunnigt folk att bosätta sig i ett visst område för att därmed öka sin egen rikedom eller nationens välstånd. Vill man ha något så kan man antingen köpa det eller göra det själv, och i ett större perspektiv köpa saker från andra länder eller göra det själv inom landet.

    Överskottet från det man gör själv har man traditionellt sålt till andra länder och fått deras produkter tillbaka. Salt mot tjära. Skinn mot guld.

    Det här vet vi alla.

    Vad har då en makthavare att erbjuda de personer som ska producera ett överskott av något nytt?

    Traditionellt har man erbjudit en marknad för producentens produkter. Det är något som inte kostar makthavaren något initialt och är därför rätt tilltalande. Det har tagit sig olika skepnader genom åren. Städernas skråväsende. Kungliga privilegier, ofta tidsbestämda – du har ensamrätt att sälja den typen av produkter i mitt land om du bygger en fabrik här.

    Utifrån detta kan sedan producenten göra sin kalkyl – om jag lånar en miljon kronor idag så kommer jag att om två år ha tjänat två miljoner. Systemen bygger som du var inne på att man tar ett överpris utöver den rena produktionskostnaden, i musikfallet är numera produktions eller kopieringskostnaden 0 kr, men i vår kalkyl ingår ett överpris.

    Denna kalkyl kan man ta till banken och bankens första fråga kommer att vara hur ens marknad ser ut. Du vill alltså låna en miljon kronor för att ta fram den här produkten och sedan ska du sälja den för två miljoner? Bankens och riskkapitalisternas nästa fråga är alltid – vad har du för garantier för att få in de två miljonerna? Som alla förstår, ska banken satsa en miljon så vill de ha igen det. Säger du då att någon annan kan ta din produkt, kopiera och sedan sälja den gratis så får du inte låna den miljonen du behöver. Tro mig, jag har försökt.

    Det här är inte en sammhällsekonomisk vinst, för saker som kostar en miljon att ta fram men som sedan kan kopieras gratis av alla kommer inte att kunna motiveras utifrån ekonomiska termer. Den som ger sig in i ett sådant projekt kommer att straffas hårt ekonomiskt. Det kommer med andra ord inte att produceras saker som kräver dyra investeringar.

    För att det ska bli en samhällsekonomisk vinst så behöver vi faktiskt avsätta resurser innan något kan komma oss alla till del och vi behöver mekanismer som i rimlig mån tillser att den som avsätter resurserna får tillbaka det han satsat, och till och med lite mer.

    För att staten ska bygga en Öresundsbro så räknar de på det ökade utbytet, de samhällsekonomiska effekterna av detta och ser att de kommer att få ökade skatteintäkter.

    … långt, men finns en hel del kvar att skriva om kontrollmekanismerna vad gäller IPR, men det får bli senare. Som exemplet för Öresundsbron ligger intjäningen och kontrollmekanismerna i skattesystemet.

  17. Tor
    juni 16, 2009 kl. 12:30

    @Anders H:
    Amelia talade om att avskaffa den ideella upphovsrätten. Du pratar om att göra den till en handelsvara. Det är olika saker. Visst kan man göra den till en handelsvara, men vad har den då kvar för moraliskt rättfärdigande?

    Det där med att överlåta rättigheter vid anställning har väl egentligen främst med de ekonomiska rättigheterna att göra. Du verkar blanda ihop det litet där också.

    Jag håller inte riktigt med Simon Rosenqvist om hur långt man ska gå i reformerna av upphovsrätten, men jag står fullhjärtat bakom hans beskrivning av hur nya verk bygger på upphovsmannens inspiration från tidigare. Det säger jag både som programmerare och musiker. Men bara för att inspirationen är oerhört viktig behöver det inte betyda att ekonomisk uppmuntran inte är viktig i vissa fall. Just musik tror jag dock är den konstform som skulle klara sig nästan allra bäst om man tog bort upphovsrätten. Dels för att det finns så många icke-ekonomiska skaparincitament och dels för att det finns en så hög grad av identifiering med skaparen som jag tror gör att det blir lättare att ta betalt på andra sätt.

    @Simon Rosenqvist:
    Jag håller med om att ökad tillgång på inspiration är till stor nytta för kulturen, men jag kan inte se att den övergripande skadan av att begränsa de senaste 10 årens utbud skulle vara så markant. Inte minst som vi börjar få så många CC-licensierade verk. Istället för att slå undan förutsättningarna för dagens framtagning av nya verk tycker jag att det vore bra att begränsa skyddstiderna och sedan följa utvecklingen och konkurrensen mellan fria och ofria verk. Att gå litet försiktigt fram helt enkelt.

    @Oldtimer:
    Håller helt med. Kontrolldelen av den ideella upphovsrätten behöver helt klart diskuteras, annars blir ju den bara ett substitut för den ekonomiska kontrolldelen. Samtidigt utesluter jag inte att vissa kontrolldelar kan behövas, men då tycker jag att man borde tvingas att visa på något slags objektiv skada. Om ett högstadieband spelar in en 10 år gammal Metallica-låt och Metallica tycker att de inte vill förekomma i ett så lågkvalitativt sammanhang, då tycker jag inte att de ska ha någon rätt till kontroll.

  18. teirdez
    juni 16, 2009 kl. 15:08

    Jättebra inlägg, Simon!

    Jag håller som du redan vet med dig i sak!

    Till alla er som tycker att det finns positiva saker i immaterialrätten värda att bevara: ni har rätt, men immaterialrättslig lagstiftning behöver inte per automatik vara det bästa sättet att uppnå det. Vi har goda möjligheter att utnyttja mer generell lagstiftning för att ta till vara de stundtals goda ideal som en gång i tiden ledde fram till immaterialrätten.

    Mina favoriter är:
    varumärken -> marknadsföringslagstiftning
    patent -> konkurrenslagstiftning
    ideell upphovsrätt -> marknadsföringslagstiftning, skadeståndsrätt
    märkesskydd -> konkurrenslagstiftning

    ta det med en nypa salt, dock. jag är inte jurist och har inte gjort någon utredning på vilka konsekvenser det skulle få. bara spånar lite :)))

  19. thenswanskaargus
    juni 16, 2009 kl. 16:37

    Låt oss för ett ögonblick låtsas att vi uppskattar Per Gessle. Varför ska inte han få leva på (dvs ha inkomst av) sitt skapande, vad det än är för erfarenheter det kommer ur? Ett verk är inte information, det du talar om handlar om lagringsprinciper.

  20. Micke
    juni 18, 2009 kl. 04:28

    Jag tycker även att den kommersiella upphovsrätten bör finnas kvar i viss mån. Självklart är det omöjligt att hindra information från att ta sig från ett ställe till ett annat. I och med detta kan vi släppa lös den icke-kommersiella fildelningen precis enligt partiprogrammet. Däremot tycker jag inte det är rätt att andra företag tar betalt för vad som till stor del inte är deras skapelse.

    Ta till exempel Spotify. Överhypad tjänst men whatever.
    Deras tjänst (de har programmerat tjänsten) bygger alltså på Per Gessles och många andras skapande. Det är i och för sig själva spotify som människor betalar för, men utan musiken skulle tjänsten inte kunna existera. Det är därför (enligt mig) upphovsmannens fulla rätt att ta betalt från dessa företag/försäljare så länge deras kommersiella upphovsrätt för verket existerar. Båda kreatörerna (Spotify o Gessle) gynnas av en sådan deal och om Gessle (eftersom han är en dinosaurie) skulle neka Spotify sin musik, blir verket ändå fritt för spotify att använda i sin tjänst efter att Gessles kommersiella rätt har upphört. Eftersom Gessle har haft sin chans att tjäna pengar på sina verk. Den kommersiella rätten bör för guds skull inte heller vara särskilt lång. Jag pendlar lite i frågan, men 5 till (absolut max)10 år är mycket rimligt. I skrivande stund tycker jag dock att det absolut räcker med 5 år.

    Den ideella rätten behöver även den reformeras så att skaparen inte ha rätt till att förhindra spridningen (utom till kommersiella sammanhang). Vad som är viktigt, och det här tycker jag även det bör finnas i lagboken, är att rätten till cred finns kvar. Hur än det ser ut på nätet idag med att kreatörer är erkända för sina verk, vet vi inte hur det ser ut i framtiden. Denna rätt bör naturligtvis inte kunna säljas/bytas och bör längden på rättigheten bör gå mot oändlighet.

  21. Björn Odlund
    juni 18, 2009 kl. 22:33

    Vi bör över huvud taget inte prata om immaterialrätten, denna ihopklumpande generaliserande term är en propagandaterm från början till slut, för att få oss att tro att alla lagar som faller inom området fungerar likadant och att man måste ställa sig lika till allihop. Det är trams!

    För mer inom ämnet se http://www.gnu.org/philosophy/not-ipr.html

  22. Någon
    juni 26, 2009 kl. 13:34

    Personligen ser jag idén om att man på något sätt kan ”äga” till exempel en text eller ett stycke musik för att man gjorde det som absurt.

    Vid första ansynen verkar det helt rätt, faktiskt självklart att det ska vara så. Personen som har gjort något har självklart rätt att bestämma över det! Men ju mer jag tänker på det, desto konstigare blir det.

  23. juni 27, 2009 kl. 11:34

    “Immateriälrätt” är ett ord som förvirrar. Det grupperar lagar och koncept som inte är relaterade. Man kan inte ta ställning till “immateriellrätten”. Försöker man det så säger man inget konkret. Man kan ta ställning till enskilda lagarna och koncepten. Säger du att ”immateriällrätten” inte behövs och att det finns delar som ändå behövs och kan flyttas till “annan lagstiftning”, så är det bara en ordlek.

    Vidare beklagar jag att du ger pengar till Spotify det digitala fängelset.

  24. calandrella
    juni 27, 2009 kl. 20:18

    @Simon Rosenqvist:
    ”Problemet är att den ideella upphovsrätten är svår att genomdriva utan en kontroll av kommunikation och informationsflöden.”
    Det är svårt att genomdriva lagen mot hotande utan en kontroll av kommunikaton och informationsflöden. Vi bör ändå ha kvar lagen. Och den ideella upphovsrätten är faktiskt en mänsklig rättighet.

  1. juni 15, 2009 kl. 22:29
  2. juni 15, 2009 kl. 23:12
  3. juni 16, 2009 kl. 16:13

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: