Hem > Patent, Piratfrågor > Patenten lika utarmade som mellanvästerns prärier

Patenten lika utarmade som mellanvästerns prärier

Jag läste tidigare i somras en summarisk genomgång till fördel för läkemedelspatent, och minns att jag tyckte det var ambitiöst utfört med grafer, kostnadskalkyler och mångtaliga ord. Nu har jag hittat länken till detta inlägg: Prärietankar om varför läkemedelspatenten behövs.

När jag läste inlägget tänkte jag att det inte någon större idé att kasta sig ut i polemik så snart man läst inlägget. Trots att inlägget börjar med att lite surt avfärda motstånd mot läkemedelspatent som Leninfetischism och kommunism innehåller det trots allt många argument som kan förtjäna att bemötas på ett bättre sätt än att genom en kontra-idiot-förklaring.

I framställningen nedan bortser jag från Prärietankars missförstånd att patent bara tas på kemiska föreningar som genomgår kliniska prövningar: i själva verket är hundra tusentals kemiska föreningar, gener, proteiner och processer för att ta fram dessa patenterade utan att användas alls. De oinskränkt skyddande patenten på kemiska föreningar är nämligen en rätt att hindra andra från att använda den kemiska föreningen, som ju är extra rolig ifall man vill hindra andras forskning, vilket också är syftet med att okynnespatentera allt man tror sig upptäcka.

Grundforskning v läkemedelsforskning

Prärietankar hävdar att dessa företeelser är väsenskilda och att man inte kan jämföra dem. Det är bara sant i den bemärkelse att uppfinningshöjd på patenverken idag räknas mycket generöst. På grundforskningsnivå ägnar man sig oftast åt banbrytande nyskapande, medan man inom läkemedelsforskning satsar på s k ”me too”-forskning. ”Me too”-mediciner kallas sådana mediciner som till sammansättning och egenskaper är i stort sett identiska med andra mediciner, men har minsta möjliga differens för att kvalificera sig för ett nytt patent.

Uppfinningshöjden i europeisk patentlagstiftning är mycket generös: det kan räcka med att skapa en spegelisomer av en befintlig molekyl för att kunna ta ett nytt patent, eller byta ut en kloratom mot en fosforatom i en kemisk förening. I TRIPS-drabbade u-länder har man också oroat sig för denna inflationsbenägna generösa uppfinningshöjden, vilket föranledde att när man till slut blev tvungen att anpassa sin inhemska patentlagstiftning till TRIPS i Indien man skapade en sektion 3(d) vars enda syfte är att sammankoppla uppfinningshöjden med ett krav på avsevärd differens i effekt av den kemiska föreningen, utöver det krav på föreningens molekylära sammansättning som naturligtvis också är närvarande.

Ett annat sätt på vilket grundforskningen skiljer sig från läkemedelsforskningen är att grundforskningen oftast inte är patentdriven. Den är till och med så pass lite patentdriven att både EU och svenska statliga offentliga utredningar ser det som ett problem: man vill ha patentutbildningar på forskningsnivån för att höja den europeiska innovationen!(?) (SOU 2008:20, ProtonEurope)

Sett som incitament för forskning är nog också de flesta bedömare överens om att patent idag inte främst fungerar som uppfinningsincitament. Det framgår också av preambeln till TRIPS-avtalet, som skrevs redan 1995: patentsystemet och immaterialrätterna i övrigt är förutsättningar och verktyg i frihandel (se också Peter Drahos: Information Feudalism). Deras funktion är att vara handelsverktyg, säkerhet för framtida handel och bytes- samt korslicensieringsvaror. I mindre än 2/5 av läkemedelsforskningsfallen är patentmöjligheten en pådrivande faktor för forskningen: den skulle ske ändå (t’Hoen 2005).

Kliniska tester

Kliniska tester är säkert till sin natur kostsamma. Man ska identifiera den eller de grupper som ska fungera som testgrupp och referensgrupp och ha kontinuerlig utvärdering av dessa. I testfas 1 brukar man testa medicinen på friska, unga män. I testfas 2 ingår så vitt jag minns ett fåtal sjuka personer. Testfas 3 är ett storskaligt test med många sjuka personer och en referensgrupp med sjuka personer som inte får medicinen.

Vi tittar närmare på Huntingtons syndrom, en sjukdom som stod i rampljuset 2007 eller 2008: en ung man som vårdades för Huntingtons syndrom stod under uppsikt av läkare på Karolinska sjukhuset som till honom administrerade en medicin som var i testfas 3 hos ett större internationellt läkemedelsbolag. När testperioden tog slut ökade medicinkostnaderna till 10 miljoner kronor per år.

Den medicinska utvärderingen av patienten under testfas 3 utfördes och administrerades av Karolinska sjukhusets personal, betalda av Stockholms landsting. Läkemedelsbolaget hade ingen egen personal på plats. Det läkemedelsbolaget framför allt gick miste om var de 10 miljoner kronor per år de skulle ha utkrävt av Stockholms landsting om medicinen inte varit i testfasen. Icke en föraktvärd summa, men att den skulle ha att göra med det faktiska testet finns ingen rimlig indikation på.

Frågan blir då istället vad tillverkningskostnaden för medicinen är: läkemedelsföretaget kan inte ta betalt för medicinen så länge den inte officiellt släppts på marknaden, det vill säga efter testfaserna. Här kan man visserligen tänka sig att ett visst återbetalningsskydd kan behövas, men det finns ingen anledning att tro att detta återbetalningsskydd på praktiskaste sätt sköts via läkemedelspatent.

Tvärtom verkar det för mig som att staten står för stora delar av grundforskningen, som i sin tur står för majoriteten av viktig läkemedelsforskning och att kliniska tester sedan utförs och administreras av kompetent personal i offentlig tjänst på landstingsfinansierade sjukhus. Läkemedelsföretagen och deras forskning är å andra sidan ”me too”-forskning som gör få eller inga banbrytande samhällsnyttiga genombrott och sedan lämpar ut sina testrundor på det allmännas bekostnad. Den förlust som uppkommer är det försäljningspris man under 5 år av kliniska tester inte kan ta ut.

Varför inte bara lägga detta uteblivande försäljningspris som en engångsåterbetalning? Som en prisfond?

Prärietankar lider av delusionen att all statlig inblandning på läkemedelsmarknaden är dålig, men kan samtidigt argumentera sig blå för av statsmakt och regeringen sanktionerade produktmonopol. Prärietankar tycker att när staten ändå ägnar sig åt att dela ut och administrera produktmonopol ska de göra det i sån omfattning och för så många saker att det resulterande systemet blir högst ineffektivt och ett minfält för de som vill bedriva vidare forskning. Prärietankar bortser från att stat och landsting redan i hög utsträckning är ekonomiskt inblandade i läkemedelsforskning.

Jag tycker det verkar som att Prärietankars tankar likt den amerikanska mellanvästerns prärier för länge sedan utarmats av storskalig buffeljakt och pesticider.

Kategorier:Patent, Piratfrågor
  1. hannes
    augusti 28, 2009 kl. 23:33

    Jag läser din uppsats och försöker se dina synpunkter, men det är svårt, då du ofta hoppar mellan det generella (läkemedelsbolagen gör bara me to forskning) och det specifika unika fallet. (Huntington medicinen blev dyrare än dess tillverkningskostnad)
    Kan du inte sammanfatta vad ditt budskap är i punktform, en mening per punkt.
    Sju punkter ur en marknadskapitalists synpunkt (nationella)
    1. Om vår medicin skall bli 50% billigare så måste det system som förser oss med medicin bli dubbelt så effektivt (rätt—fel )
    2. Erfarenheterna pekar entydigt på att marknadsekonomi och konkurrens är effektivare än planekonomi. Att ett statligt monopol plötsligt skulle bli dubbelt så effektivt låter märklig (rätt — fel)
    3. Förutsättning för att kapital skall satsas på något så riskfyllt och kapitalkrävande som läkemedelsutveckling är att möjligheten att till återbetalning + kraftigt risktillägg finns, (t.ex patent) (rätt — fel )
    4. Många läkemedelsprojekt/forskningsprojekt misslyckas därav krävs stort riskpålägg (rätt – fel)
    5. Den uteblivna satsningen på sällsynta sjukdomar/ u-landssjukdomar beror på att kapitalets vinst möjligheter är för osäkra (rätt – fel)
    6. Systemet har hittills givit oss fantastiska läkemedel (rätt – fel )
    7. Den samlade läkemedels branschen är inte lönsammare är andra konsumentproduktindustrier (rätt — fel )

    Givetvis finns avarter såsom patent på upptäckter och liv (etisk fråga), samt tekniken att försöka att förlänga patentets giltighetstid genom kreativ kemi. Dock blir ju ursprungssubstansen tillgänglig. Losec är fri från patent medan Nexium är patenterat.

  2. augusti 29, 2009 kl. 04:08

    Hm, det var en hel del intrikata resonemang, och jag är inte säker på att jag hänger med i alla svängar…
    Men i alla fall några lösa kommentarer:
    1) Om man nu tycker att patent delas ut för generöst och på för lösa boliner, kan man ju reformera patenträtten så den gäller litet mindre generöst och med aningen hårdare boliner. Man behöver inte avskaffa patent för den skull!
    2) Är det inte bra med ”me too”-patent! Det fungerar ju monopolbrytande. Om vi har medicin X och någon tweakar den aktiva molekylen och skapar medicin X2, som har samma verkan, betyder det att det finns minst två mediciner att välja mellan.
    3) Det finns litet väl mycket tyckande i analysen. Fraser som ”de flesta bedömare /är/ överens om”, ”grundforskningen /är/ oftast inte är patentdriven”, osv. Hur vet man vad ”de flesta bedömare” anser? Har det gjorts en gallup? Hur vet man vad som driver någon? Har man läst av folks tankar med telepati? Och om odefinierade ”flesta bedömare” är negativa, är det märkligt att lagstiftare under omfattande, månghundraårig debatt dragit helt andra slutsatser!
    4) Betalar staten grundforskning? Är det inte snarare skattebetalarna som betalar! Staten är ingen källa för pengar; en stat bara delar ut slantar som ursprungligen kommer från dig och mig och alla andra. Av det skälet framstår det som rimligt att även en enskild part får dra nytta av offentlig verksamhet – denne part har ju betalat för den, via sin skatt. Det väsentliga bör vara vad som genererar mest nytta. En stat bör, tycker jag, ha till uppgift att stödja och underlätta det som åstadkommer nytta, oavsett om nyttan uppstår i offentlig eller privat regi. Centraliserad forskning i politikernas regi kan misstänkas bli ineffektiv.
    5) Den amerikanska buffelstammen är tillbaka. Det finns hjordar på 100 000-tals. ”Utarmning” av prärien var i många fall nödvändigt för att kunna bruka marken för odling, något som är människan till mycket större nytta än att ha X antal bufflar springande omkring. (Men en del bufflar kan vi ha, närmast av estetiska och sentimentala skäl.)

    –Ahrvid

  3. augusti 29, 2009 kl. 11:22

    Hur menar du att patent (på kemiska föreningar i ditt exempel) påverkar forskningen? När du skriver ”hindrar”, syftar du då på minskningen av utsikterna att forskningen skall leda fram till en säljbar produkt, eller hävdar du att patentjuristerna på rättslig grund stoppar själva forskningsarbetet? I 3 § tredje stycket patentlagen nämns 3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser själva uppfinningen som ett särskilt undantag från uppfinnarens ensamrätt, och det tycker jag spontant borde omfatta all forskning rörande uppfinningen, även kommersiellt inriktad forskning i privata laboratorier.

    Jag instämmer i att ett patent som ”bara” förbjuder kommersialisering av en uppfinning riskerar att också utarma själva forskningen, men jag vill inte använda ordet ”hindrar” så länge advokaterna inte flockas utanför forskningslabben med hot om stämningar. Å andra sidan skulle det inte förvåna mig om det är precis vad som sker i vissa jurisdiktioner…

  4. Alexander
    augusti 29, 2009 kl. 18:42

    Någonstans läste jag en forskare som menade att patenterandet även hindrar forskning. Man använder inte andras patenterade molekyler i sina forskningsprojekt.

  5. teirdez
    augusti 29, 2009 kl. 22:15

    @Anders Andersson: Svensk rättspraxis har uttolkat 3§ 3 stycket som att det bara innefattar experiment PÅ uppfinningen. Dvs om någon har patenterat en kemisk förening får du kontrollera att den kemiska föreningen går att göra.

    Du får däremot inte, enligt svensk rättspraxis, utföra experiment MED den kemiska föreningen. I praktiken innebär det att om någon patenterat en aminosyra, får du inte utan licens använda aminosyran för att framställa någon som helst sorts protein. Att licens krävs för ALL användning av aminosyran utom att kontrollera att den alls går att isolera (=experimentsundantag) är ett resultat av det oinskränkta produktskyddet.

    @Ahrvid: Det vore verkligen jättebra om man kunde strama åt patenträtten så att den fungerade på ett bra sätt. Det går dock inte. Min samlade erfarenhet av både doktrin och praxis är att den är orealistisk och går tvärsemot de lagar som finns. Allvarligare är att brott mot lagarna ses som behändigt och bra.

    Jag kan dra en radda exempel, men börja med EPO: den engelska versionen av patentkonventionen förbjuder patent på ”plant varieties”, bland annat för att dessa redan skyddas av växtförädlarrätter. Alltså har EPO tillåtit patent på högre taxonomier än arter och raser, eftersom ”växtklasser” inte utgör ”varities”. Sålunda har Novartis fått patent på ”transgenic PLANTS”. Men detta borde gå emot den snäva avgränsning ett patent måste ha. Novartis har ju inte testat sin metod att införa en gen som skapar resistens mot svampinfektioner på ALLA växter, och har heller inte beskrivit något sådant i sin ansökan. Således kan Novartis nu sitta på ett patent som gäller genmanipulation de inte ens testat eller vet om den fungerar på alla växter, trots att konventionen tydligt uttryckt ett syfte att redan från början inte innehålla patent på växter alls.

  6. teirdez
    augusti 29, 2009 kl. 22:17

    @hannes: en anledning till att jag beskrev ett specifikt fall vid den kliniska forskningen var att jag helt enkelt antog att just det här specifika fallet kunde antas vara typiskt vid kliniska undersökningar.

    Jag kan givetvis generalisera det, och gör också det längre ned.

    Om det är bristen på specifika referenser kring me too-forskningen du är ute efter föreslår jag att du läser ‘t Hoens bok om Politics of Pharma.

  7. augusti 31, 2009 kl. 19:38
  1. september 3, 2009 kl. 14:08

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: