Hem > Historia, Piratpartiet > Organisation, politik och internet, del 1

Organisation, politik och internet, del 1

Efter att jag deltog i en panel hösten 2008 – Framtidens politiker: Idealist? Teknokrat? Kändis? – började jag misstänka att piratpartiets framgångar är en del av ett skifte i de politiska organisationernas tillvaro. Så jag har diskuterat det en del under det gångna året och tänkte formulera mina tankar på ett mer strukturerat sätt. Förklaringen blir dock ganska lång, så mitt första blogginlägg här på Stenskott blir därför också det första i en serie.

Del 1: Svensk partihistorik  börjar (genom att jag kanaliseras Niklas Stenlås)

Innan den nämnda panelen höll Niklas Stenlås en föreläsning på en kvart om den svenska partihistoriken. Med tanke på att den legat i mitt bakhuvud ett år, ska Stenlås inte hållas ansvarig för missförstånd, orelaterad information och ogrundade slutsatser. Det finns en delatt blandas ihop med i mitt bakhuvud och fördelen med att vara bloggare framför att vara akademiker är att man inte behöver en lika ambitiös notapparat, och därför inte behöver leta reda på var varje informationsbit kommer ifrån.

Stenlås delade upp det svenska partiväsendets historia sedan införandet av tvåkammarriksdagen i tre stadier. Jag kommer idag täcka stadie ett.

Stadie ett: Elitpartier vs masspartier
När tvåkammarriksdagen införts utvecklas ett system med elitpartier. Partiernas uppgift är att plocka fram kandidater – helst redan kända och rika – och sammanföra dem med finansiärer som kan donera till kampanjer och visa upp dem i pressen. Efter viss turbulens landar systemet i början av 1900-talet i ett stort konservativt parti – föregångare till dagens moderater – och ett stort liberalt parti – föregångare till dagens folkpartister. Inte helt olikt USAs republikaner och demokrater. Kan vara värt att nämna att Sverige vid tvåkammarsriksdagens införande hade ett system med enmansvalkretsar, dvs som USA eller Storbrittanien idag. Rösträtten var begränsad, och deltagandet bland de som hade rösträtt var med våra mått mätt lågt.

Nya partier dök dock upp på banan. Fackförbunden grundade socialdemokratiska partiet för samordning (en uppgift som senare lämnades över till LO) och deltagande i den politiska processen. Böndernas organisationer grundade på annat håll föregångarna till dagens centerparti. Båda dessa hade ett tydligt problem, deras kandidater var oftast varken rika eller kända, så de var okända i pressen. De mötte problemet med att skapa en ny typ av organisation – masspartiet. Partiernas uppgift är här att samla många medlemmar och kanalisera deras vilja, arbete och pengar till kollektiv handling.

Genom att ändra sättet att föra ut politiken på ändras villkoren. Istället för att gå via pressen så går man direkt till väljarna. Bara genom att samlas och gå genom staden kunde man uppmärksamma alla på något mäktigt var på gång och då alla samlats kunde idéer och argmuent överföras från några få till många som sedan kunde övertyga fler. Jag misstänker att både järnvägen och telegrafen spelade nyckelroller i masspartiernas struktur.

Masspartierna byggde också upp sido-organisationer som till exempel ungdomsförbund. Ska man få ihop en stor massa kan man inte bara syssla med politik, man måste också bygga upp sociala nätverk så det blir roligt att vara engagerad. Viktigt är också att se till att engagemanget får effekt, alla medlemmar måste kuna påverka politiken.

Såsmåningom får masspartierna stora framgångar, vilket leder till en mängd saker (allmän och lika rösträtt och proportionellt valsystem för att nämna några) men vi fokuserar på att det ledde till att de forna elitpartierna kopierade sina utmanares struktur och byggde egna masspartier. Därmed har partierna liknande strukturer och det leder oss in i nästa stadie, det korporativa stadiet.

I nästa del fortsätter historiken, men såsmåningom kommer vi faktiskt fram till internet också. Då kommer det bli uppenbart varför det behövs lite historik.

Kategorier:Historia, Piratpartiet
  1. november 28, 2009 kl. 14:59

    Där kom den där bloggposten det talades om på Parley, till sist?
    Trevligt.
    Ser fram mot fortsättning ;)

  2. Erik
    november 29, 2009 kl. 15:31

    Piratpartiet är definitvt ett ”massparti” med tanke på att medlemsantalet är tredje störst i Sverige :)

  3. november 29, 2009 kl. 23:13

    Du berättade för mig om det här lite kort i Almedalen, och har funderat på det sedan dess. Ska bli intressant läsning! :)

    Btw, välkommen till Stenskott!

  4. november 30, 2009 kl. 23:48

    Det här verkar kunna bli intressant. :-)

  5. december 1, 2009 kl. 15:38

    Jag vet ju vart detta slutar så jag njuter mest av den fördjupade kunskapen. Själv har jag detta perspektiv både i pannan och backhuvudet mest hela tiden sedan Almedalen. Hurra för Mårten :)

  6. Mårten Fjällström
    december 4, 2009 kl. 17:03

    Ja, det här är min megapostning, som blev en serie. Och det är väl inte så svårt att klura ut hur det slutar, det är mer vägen dit som är intressant.

  7. juli 30, 2010 kl. 11:08

    @ Mårten, detta skall bli en spännande serie att följa och jag håller med dig om att det historiska perspektivet är väldans viktigt. Som exempel på detta hittade jag en lapp med några roliga saker sagda i TV-serier jag skrivit ner. En av dem var en variant på ett berömt citat: ”De som inte studerar sitt förflutna får en spännande möjlighet att upprepa det!” (Fast det sades på engelska förstås: ”Those who do not study their past get an exiting opportunity to repeat it!”)

    Jag hittade förresten hit via Klaras inlägg som publicerades igår.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: