Hem > Informationssamhället, Piratfrågor, Piratpartiet > Organisation, politik och internet, del 3

Organisation, politik och internet, del 3

Organisation, politik och internet, del 3 – Piratpartiet som massparti

Då har vi nått den slutsats jag kom fram till på det där seminariet hösten 2008 – piratpartiet är ett massparti. Som jag uttryckte det då var vi ett litet massparti, vi var nästan 6000 medlemmar. Året som följde växte vi en hel del, men poängen är att massparti är en struktur, inte ett antal.

2006, när piratpartiet blev ett massparti
Jag gick med i partiet rätt tidigt och blev valkretsledare i Uppsala län efter att jag dragit ihop första mötet på café Linné. I stort sett har jag varit med hela tiden så jag tror att jag är lämpad att skriva ihop partiets tidiga historia.

Den tidiga strukturen var väldigt lös, stadgan var skriven som till vilken liten förening som helst och gav föga stadga. Genom att gå igenom en del av historien från första året kan vi se vilka faktorer som bidrog till att piratpartiet blev ett massparti.

Den första större aktionen var insamlingen av namnunderskrifter för att registrera partinamnet. Den gjordes distribuerat, med resultat redovisade på hemsidan valkrets för valkrets. Det var lätt att delta genom att skriva ut en sida, samla ihop namnunderskrifter och skicka in. Jag var ännu inte medlem, men intresserad av att ha piratpartiet som alternativ att rösta på så jag skrev ut en sida eller två och samlade ihop lite underskrifter från vänner. Det var lätt, det var en tydlig uppgift med ett rimligt och meningsfullt mål. Insamlingen gick synnerligen bra och partinamnet blev registrerat.

Ungefär samtidigt med att jag blev valkretsledare ställdes det upp ett insamlingsmål. Jag lyckas inte hitta det exakta beloppet nu, men kommer ihåg att vi snabbt konstaterade i Uppsala att vi varken hade så pass med pengar eller kontakter med så pass med pengar. Sedan gjorde vi annat.

En grupp ställde upp som Piratstudenterna i kårvalet, en annan gjorde en flotte till forsränningen – återigen som Piratstudenterna – och en tredje gjorde flyers att dela ut längs ån på sista april (samtidigt som flotten majestätiskt gled ner längs ån). Så vitt jag vet var det de första flyers som gjordes i partiet. I alla fall hittade vi inga då så vi satte ihop flyer och en större folder (copy-paste text från forum och hemsida, lite editering, lite design), skickade runt en hatt på ett möte och kopierade upp så många som pengarna räckte till.

Flyern:

Flyern byggde vidare på en affisch som vi gjort för Piratstudenternas kårvalskampanj:

Enligt rapporten på forumet delade vi ut 2000 flyers och ett okänt antal större informationsfoldrar under sista april.

Informationsfoldern (åtta gånger så stor och åtta gånger så dyr som flyern):

Naturligtvis delade vi online med oss av båda material och erfarenheter, vilket plockades upp, förbättrades och användes av aktivister på andra ställen för att göra flyersutdelningar där.

Här kan vara värt att notera några egenskaper i partiets begynnelsefas. Det var många försök att kopiera de existerande partiernas metoder. Själva grundtanken bakom insamlingmålet var att kunna finansiera en klassisk kampanj, jag kommer till exempel ihåg en del diskussioner om möjligheten att köpa annonser. Utan tillgång till mediautrymme eller den nivå på finansiering som kan köpa tillgång till mediautrymme var vi dock tvungna att använda de vägar som finns. Eftersom partiet har en grundprincip om att tuta och köra hellre än att fråga om lov fanns det inga hinder mot att pröva sig fram. Tekniken gav möjlighet att direkt kommunicera effektiva metoder, och de effektivaste metoderna – flyersutdelningar, torgmöten, affischering – visade sig vara de som använder sig av ett stort antal aktivister och kostar lite i form av pengar. Det vill säga de metoder som ligger till grund för ett massparti. Samtidigt etablerades att de direkt kommunikationsvägarna – hemsida, mejl, forum och så småningom bloggar – som snabbare (och därmed bättre) än gammelmedia.

För att sammanfatta blev piratpartiet ett massparti inte för att det var planerat, inte för att det ens fanns som vision utan för att givet den tekniska grunden så var det effektivtast. Partiet hade naturligtvis kunnat misslyckas med det genom att lägga hinder för lokal aktivitet för att ha starkare central kontroll över budskapet (som tex F! gjorde under sin första sommar som parti), men hade istället en explicit tillåtande attityd till all aktivitet.

Att utvecklas som massparti
Det är inte lätt att bygga ett parti där tusentals kan delta på ett vettigt sätt, med allt vad det innebär av att visa var man kan aktiviera sig och hur man kan påverka politiken, och piratpartiet är långt ifrån färdigt (om färdigt ens existerar). Men vi blir steg för steg bättre på det och eftersom deltagandet är nyckeln till vår framgång hyser jag inga tvivel på att vi kommer fortsätta bli bättre. Och även om vi tycker att vår struktur är bristfällig och att det går långsamt är det värt att tänka på att vi i partiet lätt kan bli insnöade på våra brister. När personer kommer in från andra partier brukar de först notera vår öppenhet och direktkommunikation.

Och där kommer nästa intressant fråga, hur kommer de andra partierna påverkas av teknikskiftet? Räcker det (som de verkar tro) med att ändra sin marknadsföringsstrategi?

Det är dock en fråga som får vänta till senare delar, den här är lång nog som den är.

  1. januari 22, 2010 kl. 14:02

    Men jag vill ju läsa mer mer mer! Faktum är att jag aldrig förstått argument som att vi inte har pengar. Vi har ju massa folk. Dock visste jag inte att jag då tänkte ”massparti”, jag tänkte nog bara föreningstänk tror jag.

    Det man också kan tänka på är hur ett massparti slår ut saker som ett samlat budskap, genomtänkta mediastrategier och sådant. Det tog mig ett år med harvande med att ge partiet ett sjysst mediatänk, innan jag fattade att det inte riktigt går. Givet den struktur vi har är öppenheten det som bygger oss. Alltså går det inte att styra vilket budskap som faktiskt når ut. Kort sagt är det rent faktiskt så gott som omöjligt att polera. Jag tror jag börjar gilla det, ändå.

  2. Mårten Fjällström
    januari 25, 2010 kl. 14:45

    Precis, vi kan inte ha den typ av styrd historia som alliansen körde med 2006. Det var en snygg historia om hur de gång på gång enades i sista stund. Även om den var uppenbart scriptad gav den en berättelse, en berättelse som dock förutsatte att de inte faktiskt har partiaktiva som kräver insyn i partiledarträffarna.

    Men vi är bättre ändå :)

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: