Demokratins instrumentella värde

Demokratins instrumentella värde

Detta  inlägg diskuterar demokratins instrumentella värde (dvs. dess värde för att uppnå andra värden). Detta är i sin tur en reaktion på de diskussioner som förs inom Piratpartiet om demokratins utformning inom organisationen. Känsliga läsare och naiva idealister varnas för att läsa vidare.

Som utilitarist kommer jag i texten utgå från en enkel nyttoanalys. Det som gynnar människor är bra, det som skadar människor är dåligt. Ett bra samhälle är ett där så många människor som möjligt har det så bra som möjligt. Man behöver inte dela mina premisser för att uppskatta argumenten, men det hjälper.

_

Varför är demokrati värdefullt?

Demokrati ger fördelar i form av legitimitet, stabilitet och möjlighet till friktionsfria kursändringar. Den hindrar massrevolter och skapar ett mer effektivt system än många auktoritära system, system som ofta får betala stora resurser för att behålla stabilitet (i form av repression, övervakning etc.). System som absoluta monarkier, diktaturer och teokratier har också svårt att göra kursändringar eftersom den officiella ideologin som producerar legitimitet är alltför inflexibel (det är svårt att ändra på guds budord).

Legitimitet och stabilitet är viktigt för att undvika att personer med maktresurser använder dessa mot systemet. Det kan handla om att vägra utföra beslut, att demonstrera på gator eller att genomföra en militärkupp. Demokratin fungerar därför särskilt bra när maktresurserna i samhället är utspridda på många enskilda individer. Då sprider man ut legitimitet i bra proportion i förhållande till de maktresurser som kan användas för att kollapsa systemet. Detta är anledningen till att demokrati fungerar bra tillsammans med jämlika länder med en stark medelklass, och att demokratier kollapsar i länder med, exempelvis, en självmedveten och elitistisk militärmakt (eller där okunskap eller misär försvagat den stora massans samlade maktresurser).

En annan fördel med demokrati (i ett land där man genom beskattning distribuerar samhällsgods och gemensamma resurser) är att den tenderar att hjälpa ekonomiskt utjämning, vilket i sin tur leder till mer nyttoproduktion (marginalnyttan är högre när man ger fattiga resurser).

Demokrati löser även ett annat klassiskt politiskt problem: successionsproblemet. Ett system där makt inte kan överföras från döende till levande faller lätt i inbördeskrig och konflikt. Den organisation som innan demokratin varit bäst utformat för att möta detta problem var förmodligen monarkin (där man i idealfallet kunde få nästan friktionsfria övergångar). Demokratin är ännu ett snäpp vassare då man undviker (alltför) stora idioter på tronen.

Länder som väl infört en demokratisk tradition tenderar att fortsätta vara demokratiska pga det starka idékapitalet som byggts upp. Eftersom detta idékapital oftast förutsätter att man med sociala (eller polisiära) medel angriper demokratins kritiker så skapas dock också efterhand en bild av demokratin som något med ett egenvärde.  Anledningen är att egenvärden (gott i sig självt) är betydligt billigare att upprätthålla än instrumentella värden (gott för något annat). Det instrumentella måste ständigt kritiskt granskas och kan lätt bli dyrt, särskilt om man har många individer som kostar ständigt underhåll. Har man dessutom valt en samhällsmodell där kritiskt tänkande uppmuntras inom exempelvis vetenskap så kan det även bli dyrt att hålla en liten elit med kunskap om demokratin, och då blir det billigast att inte någon kritiskt granskar den.

Problem uppstår sedan lätt när personer uppväxta med detta idékapital sedan ska utveckla demokratiska reformer. Pga den billiga ”egenvärdesvarianten” saknar de då de verktyg som krävs för att kritiskt granska demokratin.
_
Vad bör då en demokrati som ska utformas/reformeras tänka på?

– Vilken grupp i organisationen, dvs. vilket ”demos”, bör innefattas för att producera maximalt med legitimitet? En vanlig grupp att utesluta är de personer som inte ingår i organisationen, exempelvis icke-medlemmar/medborgare (med varken maktresurser eller intressen att störta systemet). En annan vanlig grupp är små barn som har betydligt färre maktresurser än vuxna.  Å andra sidan är enkla principer utan undantag billigare att upprätthålla. Min egen åsikt är att enkelhet är att föredra och att demos därför alltid bör vara maximalt, men detta kan så klart diskuteras.

– Vilka mekanismer maximerar legitimitet och stabilitet, samtidigt som de maximerar annan nyttoproduktion (exempelvis att det tas goda beslut)? Valberedningar är här ett genialiskt sätt att låta en liten grupp människor med specialkompetens föreslå personer som sedan legitimeras genom ett formellt demokratiskt beslut. På samma sätt är representativa demokratier fullständigt överlägsna direktdemokratier när det gäller att maximera denna balans.

– Folkomröstningar bör endast kallas när ett beslut riskerar att sakna legitimitet, eller när man behöver stärka ett beslut för lång tid framöver. På samma sätt så bör en styrelse alltid låta medlemmarna delta i ett beslut när det finns en medlemsgrupp med maktresurser att utmana dess beslut i en viss fråga (om inte beslutet är så viktigt att man är beredd att betala destabiliseringskostnader).

– Slutligen: Det är viktigt att håll i tankarna vart demokratins gränser bör gå, och vart andra system bättre upprätthåller samhällsnyttan. I många fall kommer  nyttokalkylen leda till att det är mer effektivt att ge starka mandat till enskilda. Detta är särskilt sant när det gäller personlig frihet i hemmet, vem som ska bestämma över våra egna liv eller över våra egna ägodelar, kroppar, företag etc.

Vad heter ”stick och brinn” på engelska?

DN har påbörjat valårets första seriösa granskning av svenska politiska partier. Ett stadsråd i Stockholm för miljöpartiet har ringt telefonsamtal utan att ta med ett särskilt prefix i numret för att markera att samtalet privat (mer intressant hade varit om Yvonne Ruwaida varit socialdemokrat).

Underligare är, och mer besvikande för mig personligen, att samma parti tappat bort hundratusen kronor som skulle ha gått till återvinning av elektronikavfall. Som förespråkare och aktiv i ett politiskt parti med uttalat mål att avancera informationssamhället känns det svårt att greppa att andra politiker inite tar ansvar för sin del informationssamhället (och jag vill inte ha några kommentarer om bunkrar runt ekvatorn, fluffiga djur eller rymdskepp!).

Miljöpartiet är i alla fall mer miljövänliga än regeringen som är sämre än DG Environment. Och då är DG Environment ändå begränsade inte bara av sina med-direktorat på kommissionen utan också av ministerrådet. Se de europeiska grönas kommentarer på EU2020-strategin.

Det nederländska Piratpartiet stället upp i vårens valkampanj. Lite kortfattat har nederländska regeringen fallit på en juridisk teknikalitet (en koalitionspartner drog sig ur koalitionen på grund av ett juridiskt tvivelaktigt beslut i samband med invasionen av Afghanistan (2001!)), vilket nu har givit PPNL möjligheten att ta sig in i parlamentet! Barriären för att ta sig in är bara 11250 euro, och med tanke på att Piratpartiet 2006 fick en engångsdonation på 150.000 kronor (vill jag minnas) är det säkert inte helt otroligt att de lyckas bra.

Till min stora förnöjelse och förvåning har det lett till att Groene links-MEPar kontaktar mig för att få insider information om PPNL:s förehavanden. …!

A suggested Pirate Party view on the Europe 2020 programme.

Europe 2020 is the strategy for Europe over the coming decade. The original proposal from the Commission is notable for several bad proposals (as many will probably agree – read and evaluate!). A final vote on the Europe 2020 agenda will take place in the parliament tomorrow, but the parliament is actually quite weak here. The Council in particular holds a lot of power over the direction of EU policies – that means national ministers. The parliamentary groups also do not agree on the necessary amendments to the agenda currently (this makes a surprising amount of sense if you consider that only 6 out of 27 Commissioners are from a non-conservative/liberal background, and that the vast majority of the Council is also from a conservative/liberal background AND that the parliament is almost half-conservative with a liberal group that’s the largest of the small groups – the social democrats of the parliament, the green group and the red-green group are reluctant to approve of the lack of commitment to social cohesion, and bearing in mind that commitment to social justice and social integration of Europe was also lacking from the Lisbon Strategy this is perhaps justified. However, the liberals and the conservatives are also not entirely pleased with the strategy, but I refer at this point back to the relative power of the Council in determining the final outcome).

As far as I can determine, there are still at least five out of seven flagship initiatives where the Pirate Party should or could hold opinions. Three of them could not feasibly be left out of a Pirate Party strategy without us losing a lot of face (digital agenda, research and innovation).

If nothing else, a Pirate Europe 2020 agenda is something we should discuss to co-ordinate our European efforts at member state and European level. Of course, I generally feel that thinking about Europe is good for every citizen, especially considering the broadening of Union competences that took place on December 1st when the Lisbon treaty entered into force.

Stadgerevidering på väg i Piratpartiet

Sedan åtta månader tillbaka har arbetsgruppen för organisationsutveckling lett arbetet med att förbereda för en totalrevidering av partiets stadga. Vårt gamla regelverk var varken anpassad eller ämnad för den organisation vi har idag, och det har blivit hög tid att revidera den.

Som samordnare för arbetsgruppen är det därför extra roligt att vår skrivargrupp idag kan presentera ett första utkast förslaget på forumet.

Den som ska ha mest cred i sammanhanget är Andreas Bjärnemalm som lett arbetet med att omvandla gruppens diskussioner till stadgetext, men även andra personer som Fredrik Nordgren, Jörgen Lindell, Rene Malmgren, Richard Olsson, Mattias Bjärnemalm, Christoffer Willenfort, Mårten Fjällström, med flera, har gjort storslagna bidrag till arbetet.

Så, vad väntar du på? In och läs!

Free. Trade. Agreements. In. Asia.

Following a brief attempt at making accessible the EU-South Korea FTA last fall, as well as the CARIFORUM EPA, the Canada CETA and bearing in mind the controversies around the US-Korea FTA (also cited as the reason why previous resistance groups of academics, independent artists and freedom activists didn’t make more resistance against the EU-Korea FTA :( ) and the slow pace of the EU-India negotiations (more here on access to medicines and agriculture among other issues), directorate-general of trade under the leadership of new Commissioner of Trade Karel de Gucht has gladly commenced the European trade and conquer ambitions in foreign territories.

Commissioner de Gucht has been visiting Asia this week to relaunch the India negotiations (they want to keep having access to medicines, not negotiate it away: deal with it). But perhaps the most worrying part about EU trade policies in Asia is the ”trade and divide” dogma that governs EUs actions.

The European Union is launching negotiations with individual members of ASEAN, a long-standing regional trade co-operation in south-east Asia. By making individual members of the regional cooperation sign up to different customs and trade regimes visavi the union, it becomes more difficult for the poor nations in the region to assert a joint force against EU demands. Divide and conquer.

EU-India may not be the most unbalanced relationship here, neither might EU-Singapore be, but EU-Vietnam? I get US-Jordan vibes from that one.

Starting with Singapore is reasonable, and along the tendency of agreements with South Korea and Canada – we can expect the agreement to reach for something similar as that suspected from ACTA as regards IPR and internet issues. Singapore is also an ACTA negotiation partner, so provided an ACTA agreement can’t be concluded speedily, having an agreement with yet another partner could reinforce the union’s position in continued ACTA negotiations.

But, ASEAN is just a continuation of already bad bilateral trade policies of the Union. The trade, divide and conquer has previously been applied in the Andenean Community as well as in West Africa. The theory is, instead of making a trade agreement with a region, you make trade agreements with each constituent part of a region, thereby making it impossible for those parties to strengthen their region. The tactics are a perfect example of what bilateral trade negotiations actually boil down to: an unbalanced power relationship where the stronger party gets its way, while the weaker party suffers.

I still sometimes get e-mails from people who are upset that I once said on national television that laborious 9/11 activists should dedicate more time to investigating insidious trade relations and less time to investigating 9/11. Well, read the above text again and tell me I’m wrong.

Reglering och oreglering

MP och V backar om datalagring | Inrikes | SvD

Thomas Bodström tror dock inte att de nya beskeden från V och MP kommer att påverka en svensk implementering av direktivet. Beskedet är att Sverige är tvingat att införa det och att det är bättre med en reglerad datalagring än en oreglerad.

– Datalagring har vi redan. Det här är en fråga om vi vill reglera den eller inte, och det tror jag att de andra partierna vill, säger han till SvD.se.

Någon som känner igen argumentationslinjen? Oreglerad signalspaning kanske klingar bekant?

Men telekommunikation är inte oreglerat, det är väldigt reglerat. Låt oss se vad som står i lagen.

Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation

Säkerhet 3 § Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att behandlade uppgifter skyddas. Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta skydd i nätet. Åtgärderna skall vara ägnade att säkerställa en säkerhetsnivå som, med beaktande av tillgänglig teknik och kostnaderna för att genomföra åtgärderna, är anpassad till risken för integritetsintrång.

Så information ska skyddas från utomstående. Låt oss se vad den som tillhandahåller en kommunikationstjänst får lagra:

Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation

Behandling av trafikuppgifter 5 § Trafikuppgifter som avser användare som är fysiska personer eller avser abonnenter och som lagras eller behandlas på annat sätt av den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig enligt 2 kap. 1 §, skall utplånas eller avidentifieras när de inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt meddelande, om de inte får sparas för sådan behandling som anges i 6 eller 13 §.

Trafikuppgifterna skall alltså utplånas eller avidentifieras när de inte längre tekniskt behövs. Tydligt nog. Men det finns undantag, så låt oss tittaa på dem:

Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation

6 § Trafikuppgifter som krävs för abonnentfakturering och betalning av avgifter för samtrafik får behandlas till dess att fordran är betald eller preskription inträtt och det inte längre lagligen går att göra invändningar mot faktureringen eller avgiften.
   Om den som uppgifterna rör har samtyckt till det, får den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst behandla de uppgifter som avses i för att marknadsföra elektroniska kommunikationstjänster eller för att tillhandahålla andra tjänster där uppgifterna behövs, i den utsträckning och under den tid som är nödvändig för tjänsten eller marknadsföringen. Ett samtycke kan när som helst återkallas.
   Den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst skall informera den uppgiften rör om vilken typ av trafikuppgifter som behandlas och hur länge uppgifterna behandlas för sådana ändamål som anges i första och andra stycket. Informationen skall lämnas innan samtycke inhämtas.

Utan samtycke kan alltså information som rör räkningar sparas till räkningen betalts. Inga större konstigheter där. Men paragraf 13 då?

Lag (2003:389) om elektronisk kommunikation

Undantag som gäller nummerpresentation och lokaliseringsuppgifter

13 § Den som tillhandahåller ett allmänt kommunikationsnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst får
1. på begäran av en abonnent temporärt åsidosätta skydd mot nummerpresentation för att kunna identifiera störande samtal samt lagra sådana uppgifter som identifierar den anropande abonnenten och hålla dem tillgängliga för abonnenten på begäran, samt
2. för Polisen eller en regional alarmeringscentral som avses i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala alarmeringscentraler åsidosätta skydd mot nummerpresentation och tillhandahålla sådan organisation lokaliseringsuppgifter vid nödsamtal, utan samtycke eller trots vägran från abonnenten eller användaren.

Den som får samtal kan spåra avsändaren och alarmcentraler kan spåra den som ringer och även få ut lokaliseringsuppgifter. Ingen generell datalagring tillåten där. Så lagen tillåter inte operatörer att lagra information idag – med datalagringsdirektivet skulle de bli skylidga att göra det.

Om det finns oreglerad – dvs olaglig – datalagring idag så är det antingen någon som begår dataintrång elelr operatörerna som inte följer lagen. Då borde Bodström väl föreslå åtgärder för att få fast dessa brottslingarna? Nu tror jag att Bodström pratar strunt, men det vore kul om någon journalist nästa gång argumentet upprepas ställer lite följdfrågor som vem det är som datalagrar oreglerat och varför de inte dragits inför rätta.

För den som trodde att socialdemokratisk och borgerlig övervakning skiljde sig i något avseende kan det vara intressant att notera att även struntpratet är detsamma.