Archive

Archive for juni, 2010

Behövs det kreatörer?

Om vi kan ersätta kreatörerna med mjukvara behöver vi inte betala dem.

Låt oss gå igenom de olika grupperna:

(1) Musiker
Historiskt sett har en stor del av artisternas kompetens berott på att de kan manipulera vissa verktyg som skapar ljudvågor, s.k. instrument. Dessa instrument har sedan en tid tillbaka varit möjliga att helt och hållet återskapa – eller till och med överglänsa – elektroniskt. I takt med att de elektroniska möjligheterna blivit allt mer avancerade har också allt mer musik skapats ”från skrivbordet”. Hur många procent av den musik du lyssnar på just nu har skapats med trä- och metallbitar arrangerade i olika lådor? Om tio år finns det ingen anledning att tro att musikerna kommer vara annat än kuriosa (är de inte kuriosa redan idag, egentligen?).

(2) Tonsättare
Idag skapas fortfarande musik genom att personer ägnar ett liv åt att lära sig ett komplext, men ändå förutsägbart, matematiska system och sedan återskapa det i olika varianter där man genom kvalificierade gissningar hoppas att folk kommer gilla resultatet. Detta är ineffektivt så det skriker om det. I slutändan är det inte annat än matematik, och eftersom datorer är mycket bättre på sådana uträkningar (en persondator för 1000$ år 2020 kommer enligt Ray Kurzweil ha tillräckligt med kapacitet att simulera den mänskliga hjärna) kommer vi förmodligen se att mänskliga kompositörer halkar efter i utvecklingen. Om tio år kommer de vara överflödiga.

(3) Musikdistributörer
Move on, nothing to see here!

(4) Filmproducenter
Mycket av producerandet av filmer görs redan idag av diverse animeringsmjukvaror etc. Utvecklingen mot allt mindre mänsklig inblandning kommer utan tvekan (sett till den teknologiska utvecklingen) öka efterhand. Precis som att datorerna har tagit över tecknarnas roll inom filmen (se på de senaste pixar-filmerna), och snart också skådespelarna (fler och fler filmer har endast renderade skådespelare) kommer de också inom sin tid vara bättre på återskapande av röster etc. Ge tekniken 10 år och dagens skådespelare finner sig placerade i biosoffan istället.

(5) Översättare
Översättningsmjukvara håller redan på att ta över. Deras ordförråd och exakthet blir allt större varje år. Jag skulle bli förvånad om det ens om fem år finns någon anledning att kunna prata mer än ett språk (resten har du i mobilen).

(5) Låtskribenter & manusförfattare
Kanske den grupp som har bäst chanser att överleva till 2030. Men ska vi vara ärliga så är språket inte mer än ett förutsägbart mönster (om än ett väldigt komplext sådant). I slutändan så är elektroniska kretsar mycket bättre och snabbare på att utföra beräkningar, och när vi lagt upp alla mänsklighetens samlade böcker på nätet kommer sådan mjukvara ha ett enormt referensbibliotek att utgå från. Eftersom mycket av vår litteratur främst är remixer av annan litteratur lär ”fantasin” inte bli någon utmaning. Det kanske börjar med deckarklassiker och enklare poplåtar, men framtidens största klassiker lär utvecklas av självutvecklande författarnätverk – inte av enskilda (oförbättrade) människor.

Som sagt, mjukvara jobbar utan betalning.

Grön el

Jag hittar ibland nättidningar om peer-till-peer energitillverkning och läser dessa med stort intresse.

Under min fysikinriktade ungdom trodde jag benhårt att ITER någon gång skulle komma att rädda oss ur energikrisen. Nu har jag vägt ett tag mellan kärnkraft och vindkraft. I en mejlkonversation för ett tag sedan fick jag emellertid läsa mer än jag trodde jag ville om energieffektivitetsförluster vid sammankopplingen av små vindkraftverk och energinätet. Under Almedalsveckan förra året var jag tillsammans med (Stenskotts medredaktör) Mårten Fjällström också på ett seminarium om vindkraft som inte alls gjorde något intryck. Det var ytterst ointressant och handlade, så vitt jag minns, mest om hur duktiga de är på västkusten, lite ospecificerat på vad.

Det finns redan hyfsade nyhetsflöden om p2p-energi, men jag har ännu inte hittat någon sammanställning av läget hittills. Kanske någon annan har?

Jag funderar också på om det är lokal energiproduktion vi kommer sikta åt i framtiden? Till ära av HackNight på Forskningsavdelningen i Malmö kommer jag att tänka på Write Less, ett danskt projekt som jobbat med energisnål IKT-tillgänglighet i utvecklingsländer. Både Kamkwamba och WriteLess är inriktade mot tredje världen, så är deras innovativa lösningar verkligen tillämpbara här?

Under uppsynen av E-ON och Fortum har svenska staten istället sedan 1 juli 2009 stoppat in intelligenta elmätare i varje hushåll. Det innebär att exakt dygnskonsumtion av el kan läsas av när som helst, men också att elbolaget har absolut makt över när ett hushåll får vilken mängd energi och hur länge. Spänningsskillnader i energiflödet ut från huset kan potentiellt användas även för att kartlägga typ av hushållsapparat hushållet vid tillfället brukar, vilket med rätta givit upphov till en privatlivsdebatt. I Nederländerna stoppades införandet av obligatoriska smartmätare av privatlivsaktivister.

Grön informationsteknologi kan annars vara något att engagera EU-institutionerna i om man vill att de hålla sig borta från sånt som smile29, internetblockering eller ISP-ansvar. Om man läser alldeles för mycket av det jag skriver kanske man känner igen utläggningen sedan tidigare.

Axplock med grejer om energipolitik på sistens:

Utfall mot centerns kärnkraftpolitik: 1 2 3 4 5 6 7

Mystiskt missad debatt om uranbrytning ((m) säger ja!?): 1 2

Mer eller mindre nyttiga länkar till grön energi: Green Watts // EgenEl // Mikro-grids // Free Hugs Campaign :-D

Virtuell egendom

Som en uppmärksam läsare kommenterade var det SALTO jag besökte härom veckan i Amsterdam, och programmet jag deltog i inget annat än DeHoeksteen. I samband med det besöket träffade jag två personer som båda var hängivna deltagare i Second Life.

De av mina vänner som haft Second Life-konton svär att det är roligt att sitta och pyssla, designa och skapa sin egen virtuella värld. Tänka design och arkitektur.

Starshine Halasy berättade att hon hade haft problem med upphovsrätt i Second Life. Någon hade gjort remixar och tavlor/fotografier av figurer från filmen Avatar och sedan använt dessa för att dekorera sin egendom. Konstnärlig som Starshine är hade hon tagit fotografier av dessa utsmyckningar och ställt ut dem. Hon hade då kontaktats av upphovsmännen till de (säkerligen) intrångsmakanden remixerna, och blivit tvungen att ta ned sin utställning. Tydligen har i denna härva också upphovspersonerna till Avatar varit inblandade och beklagat sig för ägarna av Second Life (Linden).

Vi spekulerade ett tag om naturen av virtuellt, och det föranledde att jag kollade upp det faktiska juridiska läget. Lawrence Lessig har skrivit i Code V2 om slutanvändaravtal och det har teoretiserats lite om man på klassiska egendomsregler kan sluta sig till att det är nödvändigt med virtuell egendom. I dagsläget, skriver både Lessig och Horowitz, behåller spelunderhållaren fulla rättigheter att ta bort, modifiera, avfärda eller kapitalisera på sådant som deltagarna i spelet skapat.

Sedan hittade jag en utläggning om att virtuell egendom inte alls skulle vara praktiskt, för hur lockande man än kan tycka att det låter att tillämpa egendomsregler i MMOG:er går det knappast att applicera samma regler som man gör för fysisk egendom. Nelson tror inte att amerikanska domstolar skulle vara särskilt benägna att anse att användarna ska ha större rätt till sina skapelser, trots att det uppenbarligen finns en marknad för dem som användarna verkar på, och som ägarna av spelen också kapitaliserar på genom att sälja virtuella objekt till användare som de sedan förbehåller sig rätten att ta bort från användare utan särskild anledning.

Jag misstänker att det här kan vara kopplat till virtuell egendom som tjänst snarare än som vara, och tycker mig se någon form av etisk konflikt med konsumenträtt – konsumenter upplever att de köpt något av spelägaren (vilket de också utlovats att de har), de upplever att de lägger ned arbete i någonting som sedan kan föras ut på en marknad. Allting virtuellt.

Det händer lite för mycket. Det lär reda ut sig, men det är tungt.

Rätten att få betalt

Skrev idag på Filosofibloggen om ”Rätten att få betalt” och förvirringen kring uttrycket.

Läs gärna inlägget där och kommentera!

Kategorier:Piratfrågor

Tredje besöket i valkampanjen

Idag var vi ett halvt dussin personer som delade ut flygblad i Helsingborg. Det var den tredje staden vi besökt under valkampanjen. Målet är att besöka de flesta större städer i Skåne och hjälpa till med valarbetet/träffa trevligt folk.

Vi delade ut sådär 200 flygblad och satte oss sedan på ett fik och snackade (fiket hade för övrigt en 1kg chokladboll! Jag var sugen…).

Nästa gång är den 26 juni. Förslag på stad?

Sociala medier och teknikpåverkan

Niklas Skog skriver under rubriken ”Tabubelagt antyda att tekniken påverkar beteendet”:

– Alla funktioner påverkade användarna på olika sätt. När det gäller statussystemet visade det sig att det fanns medlemmar som tydligt nyttjade funktioner som gav dem statuspoäng. Det ledde i sin tur att de delade med sig av ganska mycket personlig information som de egentligen inte tänkt dela med sig av. Statussystemet är uppbyggt på så vis att man kan bli väldigt utåtriktad och odla ett visst beteende.

Jag tycker det är berömvärt att Niklas Skog väljer att inte lägga någon värdering i denna slutsats. För när man tänker efter är det helt normalt. Att dela med sig av ”ganska mycket personlig information som de egentligen inte tänkt dela med sig av” låter precis som, ja, vadå? Ett helt vanligt socialt sammanhang?

Precis samma statussystem, som uppmuntrar folk att bli utåtriktade och dela med sig av detaljer om sig själva, är sådant som varje välfungerande social gemenskap har. En familj, en samling vänner, en grupp anställa på en arbetsplats. Att ge och ta emot små bitar information om sina medmänniskor är ett sätt att umgås och stärka vänskapen.

Jag kan tycka att denna tendens hos communitys, att dra ut det personliga hos människor, är till stor vinst för nätet som helhet. Sociala medier gör att människor som annars hade suttit ensamma kan bli medlemmar i ett större socialt sammanhang. Det minskar det sociala utanförskapet och leder till ett bättre samhälle.

Vad tycker du? Är denna tendens till att dela med sig av det personliga problematisk?

Det möjligas konst

Piratpartiets styrelsen hade möte förra helgen och beslöt bland annat:

2010-05-29 Styrelsemöte

2. Medlemsmöte om sjökorten

Styrelsen beslutar ATT

Kalla till medlemsmöte 17-18 juli med en omröstning där valplattformen röstas om i sin helhet.

Styrelsen vill påminna sjökortsansvariga om att förankra sjökorten hos medlemmarna kontinuerligt innan partiledning och styrelse färdigställer dessa inför medlemsmötet.

Det här är en uppföljning på tidigare beslut från medlemsmötet i höstas. Medlemsmötet gav styrelsen i uppdrag att utse en grupp – styrelsen utsåg partiledningen – som tar fram förslag till ett medlemsmöte. Tydligare än så var inte beslutet vad gäller formerna.

Diskussionen på mötet gick fram och tillbaka, men landade i att styrelsen vill ha en valplattform som utgår från principprogrammet och har punkter som har brett stöd i partiet. Det fanns ingen konkret idé om hur man kan säkerställa brett stöd givet ordinarie mötesformer. Därmed avser styrelsen alltså att kalla till ett möte med en punkt – votering om valplattform.

Eftersom allt mötet kan göra är att rösta ner förslaget ligger formuleringen i huvudsak hos styrelsen. Men förslaget till styrelsen skrivs i forumet just nu, och styrelsen har också passat på att påminna om vikten av att ”förankra sjökorten hos medlemmarna kontinuerligt”. 8:e juni ska utkasten vara klara.

Så summan av kardemumman är att om du vill påverka piratpartiets valplattform ska du inte vänta till medlemsmötet, du ska idag eller under helgen gå in i forumet, diskutera och lämna förslag.