Hem > Informationssamhället, integritet, Piratfrågor > Bör tanken vara fri?

Bör tanken vara fri?

Bör tanken vara fri?

Det talas ofta om att vi ska få tänka fritt, att endast ens handlingar kan vara det som spelar roll. Ibland sägs att vi inte ska ha ”tankebrott” eller att våra tankar inte bör övervakas. Jag undrar om inte detta är en felaktig uppfattning.

Uppfattningen verkar grundas på en klassisk uppdelning mellan själ och kropp. En distinktion som inte går att motivera utan hänvisningar av religiös eller annan osaklig natur. För vad skulle egentligen motivera denna skillnad mellan tankar och handlingar? Skulle inte en vetenskapens människa hävda att tanke är handling? Att det är lika rimligt att vi övervakar tankar på offentliga platser som det är med kameraövervakning på brottshärjade torg? Vad är skillnaden på nerver som orsakar lyftning av arm som slår, och tanken som föregår denna första impuls?

Rädslan för att släppa in andra i vår tankevärld verkar bero på samma oro som när någon vill övervaka vårt hem eller ta bort låset på toa. Det verkar vara ett sätt att ta bort det privata och utsätta oss för de sociala konventionernas stress även i våra mest fredade zoner. Men sådana gränser kan upprätthållas även utan ett absolut förbud mot att övervaka eller inskränka tankar. De kan motiveras med hänvisning till samhällsnytta, på samma sätt som integritetsdebatten idag (när den är som bäst och inte beskriver behovet av integritet som något absolut som inte går att motivera rationellt).

Jag kan tänka mig att vi så småningom, precis som öppna nätverk och vakande poliser idag, vill låta tankarna vara öppna på offentliga platser, när nu teknologin tillåter detta (den direkta överföringen av information oss emellan) och avgränsa skyddade zoner för oss där vi kan samla oss och koppla av. I så fall måste vi också överge det absoluta kravet på att tankar ska vara fria. Kanske är det så att också tanken måste räknas.

  1. augusti 12, 2010 kl. 05:37

    Om man gör samhällsnyttan till det som ska motivera integriteten och inte individens rättigheter hamnar man snett. Låg samhällsnytta = utrota dem. Argumentationen för integritet kan grundas i individens överenskomna rättigheter, de behöver inte vara absoluta/av gud givna

  2. augusti 12, 2010 kl. 07:46

    +1 JO.

    Samhällsnytta = att värna om samhället sett som organism.

    Tänk på din egen organism istället.

  3. Patrik
    augusti 12, 2010 kl. 09:00

    Skulle det på något vis vara svårt att motivera en uppdelning mellan tanke och handling ur ett rationellt perspektiv? Dumheter!

    En tanke är en omedveten handling som saknar förmåga att påverka omgivningen (i alla fall så länge vi inte har tekniska hjälpmedel). Den skall vara fri, dels därför att den inte skadar någon annan och dels därför att vi inte medvetet kan styra vilka tankar vi har.

    En handling är en medveten handling som manifesterar sig fysiskt och som har förmågan att skada andra individer. Det är på den grunden som vi kan bedöma att vissa handlingar är skadliga och förbjudna.

    Om man vill vara rationell så kan man argumentera att alla försök till att synliggöra tankar kan väcka anstöt och därför är det själva synliggörandet av tanken som är det skadliga som bör förbjudas. En annan vinkling är att det är själva tanken att något är anstötligt som är det som gör skada, och om vi alltså kommer till den värd du beskriver så bör det vara förbjudet att ogilla andras tankar.

    Visst KAN man argumentera för att förbjuda tankar, men inte på något sätt som är rationellt. Detta eftersom själva handlingen att ta anstöt av någon annans tanke i sig är en irrationell handling.

  4. augusti 12, 2010 kl. 10:47

    Hur skall man kunna ”kontrollera” tankar??

    Vi vet inte ens vad tankar är för något. Vad är ett medvetande?
    Visste vi det, vore vi ”Gudar”, med allt vad som följer med av det.

    Någon gång i framtiden, ifall vi (mänskligheten) sköter våra kort rätt så kanske vi har lärt oss mer om det, och oss själva.

  5. augusti 12, 2010 kl. 12:51

    Jan-Olof/OlofB: Om ni inte vill acceptera samhällsnyttan, mätt i minskat lidande och maximerad lycka enligt Mills klassiska definition, som ett viktigare mål än era principer om individen rättigheter måste ni acceptera detta: Det är viktigare att vissa rättigheter, som inte ni kan motivera närmare, upprätthålls än att rädda människor från lidande och ond bråd död.

    Om ni menar att rättigheterna faktiskt leder till minskat lidande och färre dödsfall så resonerar ni som en utilitarist, en som vill maximera samhällsnytta. Om ni inte menar att rättigheterna leder dit är ni visserligen konsekventa, men frågan är om ni inte förlorar mer i er teori än ni vinner.

    Dennis: Rent praktiskt så har vår tekniska kapacitet att avläsa aktivitet i hjärnan ökat dramatiskt de senare åren, och fortsätter gå framåt. Det finns även stora framsteg när det gäller att göra helt naturalistiska (dvs. vetenskapligt grundade) förklaringar av vårt medvetande.

  6. augusti 12, 2010 kl. 12:52

    Aj, aj, aj, vilken iskall och cynisk satir.
    En riktigt bra satir är den som man inte kan vara helt säker på att den faktiskt är en satir, och som verkligen kan tolkas ordagrant.

    Macchiavellis ”Il Principe” (Fursten) är en sådan.

    Och nu du.

    Otäcka människa! :-)

  7. augusti 12, 2010 kl. 15:03

    Och jag som tycker det är störande när människor vänder ut och in på sig i mobilen på tåg och bussar…

    Och så vill du att vi skall behöva utsättas för även de tystas tankar om vad de skall ha till middag, hur dum chefen är och varför käringen därhemma tjatar, gubben därhemma släpper sig/snarkar.

    Nej, nej det strider både mot mina rättigheter och mot samhällsnyttan att behöva bli utsatt för sådant!

  8. augusti 12, 2010 kl. 20:23

    viktu: Det låter snarare som ett utmärkt argument för att inte se tåg/bussar som offentliga platser utan snarare som en förlängning av hemmet/trådgården (eller på sin höjd som semi-offentliga platser). I praktiken har vi ju också sett en rörelse åt det hållet, efterhand att det blir allt mindre acceptabelt att ta kontakt med okända på tåg/bussar, tänk exemplet flygbladsutdelning etc.

  9. augusti 18, 2010 kl. 16:57

    Man kan ganska enkelt dra gränsen någon annanstans än genom kropp/själ-dikotomin. De handlingar jag utför i absolut avskiljdhet, som inte är ämnade att komma till någon annans kännedom, skulle kunna helgas på samma sätt som tankar – t.ex. hur jag torkar mig på toan, vad jag skriver i min dagbok (eller Death Note-skrivbok), vilka ritualer jag utför vid mitt altare…

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: