Estais jodidos

Synopsis: (1) I Spanien elände (2) Pirata.cat stället upp i val (3) i Chile lite bättre (4) i Argentina väldigt förvirrad och småsint konflikt (5) Slutsats: typ alla som bor i spansktalande länder är drabbade av taskiga internetoperatörer, politiker eller båda samtidigt.

Jag har under några dagar med intresse följt Yoigos ambition att rädda spanjorerna från höga mobiltelefonikostnader. Den spanska marknaden domineras av det före detta statliga telemonopolet Telefónica, som också dominerar merparten av marknaderna i nästan samtliga latinamerikanska länder. De ägnar sig åt s k product bundling (ej tillåtet inom flera branscher, inklusive telekombranschen, enligt Europakommissionens konkurrensverk), de håller nya marknadsaktörer utanför sina nätverk (eftersom de också äger infrastrukturen) och håller tillsammans med sina konkurrenter Vodafone, Ono och Orange de spanska marknadspriserna uppe (11% över snittet). Dessa konkurrerade ett tag med Telefónica genom att inte ägna sig åt product bundling, men har fasat ut detta konkurrensmässiga otyg under sommaren: tänk om konsumenterna kunde betala bara för den tjänst de ville ha! Och dessutom med priset angivet med moms…

Den glada nyheten för alla spanjorer för ett par veckor sedan var att svenskfinska TeliaSoneras mobiltelefoniabonnemang Yoigo skulle sänka mobiltelefonikostnaderna på spanska marknaden med 40%. krossades drömmarna om en konkurrensmässig spansk telefonimarknad brutalt då TeliaSonera beslöt ingå ett avtal med TeliaSonera om att skapa nät-oneutralitet istället. Telefónica driver frågan om betalning per konsumerad data snarare än per hastighet hårt just nu, vilket för mig är obegripligt: de kan redan ta ut mer pengar för att ge sina konsumenter högre hastigheter och tycker de inte om att konsumenterna utnyttjar sina höga bredbandshastigheter kan de ju alltid låta bli att sälja snabbt internet. Men det skulle väl inte bli så populärt kan man tro.

Våra katalanska piratvänner som ställer upp till regionvalen nu i höst vet i alla fall allt för väl att están jodidos.

Lite mindre jodidos är kanske chilenarna som nyligen fått en utmärkt lag om nätneutralitet var vidare innehåll kan studeras här. Nota bene utsträcker sig bara lagen till lagliga hemsidor, vars betydelse lär utrönas först i rättspraxis när sådan uppstår. Men! Inget gott som inte för något ont med sig: det stora problemet nätmobbning är tänkt att tacklas i ett av chilenska senaten lagt förslag om att göra hemsideägare ansvariga för allt innehåll på deras hemsidor, inklusive kommentarer från utomstående parter. Systemet är i och för sig inte helt olikt den svenska tryckfriheten med dess ansvariga utgivare, men utnyttjandet från tidningarnas sida av rätten att inte vilja beblanda sig med visst material har inte helt orättfärdigt kritiserats i Sverige. Undvika kritik lär de endast lyckas med när de far med lögner, som den gång Aftonbladet eller Expressen felaktigt påstod att Mikael Persbrandt vårdats för alkoholmissbruk på ett hem utanför Knivsta efter en vild helg på Stureplan. IPTango ger lite mer bakgrund till det chilenska förslaget, och refererar ett brasilianskt fall där ett USD8000 högt straffbelopp utdömts till en bloggare på grund av en anonym kommentar som hetsade mot nunnor.

I vilket fall viskas det i säven att Mexico är superjodidos i jämförelse med Spanien. Detta har av mig inte undersökts närmare än, men jag har inte helt utan uppmärksamhet försökt följa den argentinska regeringen Kischners nedstängande av dominerande ISP:en FiberTel, ägd av mediemonopolet Clarín, med vars VD premiärminister Kirchner tydligen har en konflikt. Eduardo från argentinska Partido Pirata har givit lite översikt på internationella e-postlistan. Lite snabbt googlande pekar åt att Claríngruppen inte är så snäll mot Kirchner heller. Problemet med FiberTels frånfall är dock att Argentinas telekommarknad nu kommer domineras av – tada! – Telefónica, vilket för oss tillbaka till det bolag som jode sina kunder världen över och använder den latinamerikanska instabila marknaden för att göra Spanien till Europas dyraste telefoniabonnemangsland.

  1. september 2, 2010 kl. 08:55

    Intressant, då jag är halvspanjor och brukar åka dit då och då. Säg mig, hur mycket språk kan du egentligen? :o (och grattis i efterskott!)

  2. september 2, 2010 kl. 10:06

    Hejsan

    Jag laste just detta inlagg men det ar inte sa latt att forsta vad du menar. Sarskilt delen kring ”nat o-neutralitet” Vad tankte du pa da?

    Tankte hur som helst bara kommentera vissa bitar av innehallet.

    1. Yoigo har funnits pa marknaden sedan December 2006 och sedan dess har vi varit 30 – 50% billigare pa rost samtal an de stora operatorerna. vi har alltsa inte kommit in pa marknaden de senaste veckorna.

    2. Vara data abonnemang har funnits pa marknaden sedan hosten 2008 och ar 10 – 25% billigare an konkurrenterna. Vi har aldrig tillatit obegransad konsumption pa dessa abonnemg sedan de lanserades hosten 2008.

    3. Vi har inte gjort nagot avtal med Telefonica eller nagon annan kring prismodeller, det ar dessutom olagligt eftersaom det da blir en kartell. (Antog att det var det som du menade aven om du skrev Teliasonera med Teliasonera) Forklara garna mer vad du menade att vi har gjort for fel.

    4. Product bundling som det gors i spanien dar fast telefoni exempelvis paketeras med bredband ar inte olagligt nagonstans i Europa, det har du nog missforstatt.

    5. Haller helt med dig om att Spanien ar europas dyraste telefonimarknad men jag skulle nog pasta att den ar 90% over eu-snittet och inte bara 10%. Detta stods ocksa av en rapport from EU-kommisionen fran forra aret. Har gor vi vad vi kan for att sanka priserna.

  3. teirdez
    september 3, 2010 kl. 04:03

    @Johan Andsjö: Jag håller helt med dig om att Yoigo är bästa abonnemanget i Spanien, och ifrågasätter inte alls att Yoigo verkat för att sänka priserna på spanska marknaden. Jag är till och med imponerad av att TeliaSonera givit sig in på spanska marknaden utan att utnyttja faktumet att ni kan ta ut skyhöga priser. Vanligtvis lägger man sig kanske 5% under rådande marknadspris – om man inte har etik, förstås. Ni ligger en bra bit under, och jag är medveten om det.

    Kritiken mot TeliaSonera och Telefónica rörde heller inte prissättningskarteller, utan ”den som konsumerar mer, ska betala mer”-modeller. Det är överlag en extremt usel modell. Vill ni inte att konsumenter ska använda mycket bandbredd, får ni väl sälja mindre bandbredd. Man kan knappast straffa folk för att utnyttja en tjänst man sålt dem. Bara för att Telefónica bestämt sig för att detta är framtiden för deras i stort sett monopolställning, har inte TeliaSonera en ursäkt att haka på.

    Product bundling är olagligt i de flesta branscher i Europa, och bara för att det inte kommit någon dom i ett specifikt fall än betyder inte att det är okej. Snarare är det tragiskt att varken spanska eller svenska konsumenter inte kan välja att /bara/ köpa fast telefoni, eller /bara/ köpa bredband, alternativt, förstås, köpa fast telefoni och bredband från två av varandra helt oberoende leverantörer. Hur det kommer sig att inget konkurrensverk reagerat på detta mycket tidigare är bortom mitt förstånd.

    Coolt att du lämnar en kommentar förresten :)

  4. september 3, 2010 kl. 08:51

    @ teirdez, tack sjalv for svaret, nu forstar jag mer vad du syftade pa. Jag tar garna chansen att kommentera lite mer eftersom amnet ar intressant.

    For mig ar debatten om natneutralitet skild fran debatten om framtida prismodeller i telekomsektorn aven om det finns vissa beroringspunkter.

    Natneutralitets debatten gar fram och tillbaka ganska mycket har i Spanien och tidigare har politikerna inte velat ta i fragan, nu borjar de vilja debatera i fragan vilket jag tycker ar bra. Just nu finns det for lite kunskap och for stort utrymme till subjektiv tolkning.
    Far vi / bor vi till exempel som i Yoigo idag fortsatta blockera bilder med barnpornografiskt innehall eller ar det emot iden med nat-neutralitet?

    Prismodell fragan ar brannhet just nu. I en paneldebatt i Mandags i Santander med bland annat regulatorn, Telefonica och vi sjalva sade Telefonica att ”obegransad flat fee” som affarsmodell ar dod och att vi nu maste hitta nya modeller. Det blev ett stort rabalder av det men jag tror Telefonica egentligen sade sa for att borja backa fran tidigare och mycket konstigare uttalanden att man skulle borja ta betalt av Google for att de skulle fa access till Telefonicas kunder.

    Sjalv tycker jag att det ar ganska ganska naturligt att den som konsumerar mer ocksa betalar mer och framforallt tror jag att alternativet inte ar en uthallig modell.
    I November forra aret talade jag pa en trafikhanterings konferens i London om de etiska dilemmat kring trafikstyrning. Pa samma konferens talade en representant for 3 i Osterrike. Han berattade att de hade i stort sett ”Eat all you want” tariffer i Osterrike for 9 euro + 50 streamde TV-kanaler. Han sade att initialt hade detta varit mycket bra for marknaden da penetrationen steg fort men att de numera hade valdigt stora problem med kvaliteten pa grund av trafikmangden. Natet gick ner flera ganger i veckan och det hade visat sig nastan omojligt att investera sig ur problemet.
    Hamnar man i den situationen blir det ju ohallbart for alla parter:
    – kvaliteten bli lidande och flera tjanster an bara internet access blir lidande.
    – operatoren kommer att behova svika inganga avtal med kunderna.
    – Intjaningsformagan for operatoren bli lag vilket gor att nyinvesteringar i battre teknik over tiden stannar av.

    Jag tror faktiskt att man relativt val kan jamfora fenomenet med ”obegransade internet tariffer” med just ”All you can eat” restauranger. Min bild av ”all you can eat restauranger” ar att de kannetacknas av foljande:
    – Daligt utbud av mat (Bara nagra ratter, mycket sallad -> knappast hela internet pa menyn)
    – Sjalvservering, i bland i form av anarki med missnoje bland kunderna som bi-effekt.
    – Ojamn kvalitet, kommer man dit sent pa kvallen da har maten statt framme hela dagen.
    – De ar omoderna och ser nastan ut som skolmatsalar, ingen investerar i nytankande.
    – Maten ma vara billig men drickan ar dyr.
    Dessutom agnar de sig annumer at det som du inte gillade: ”Product bundling”, de tillater ju knappast att man koper maten dar och olen pa puben vid sidan av.

    Slutsatser:
    1. Nagonstans far vi nog valja vilken internet och restarung framtid vi vill ha. Sjalv tycker jag om stadsdelar med manga olika sorters restauranger (aven all you can eat), valfrihet, bra service och en stor vinlista.
    2. De enda stallena dar ”all you can eat restauranger” tycks fungera ar pa finlandsbatarna och det kan ju bero pa att det ar lite svart att ga av baten nar man vill.
    3. Att ga pa en ”all you can eat restaurang” ar for mig som att forsoka anvanda uppringt internet pa 90-talet dar anvandarna slogs om plats i modempoolerna.

    Lycka till och tack for ditt intresse i Yoigo

  5. teirdez
    september 30, 2010 kl. 08:11

    Har glömt att svara här.

    ”Tiered pricing” och ”nätneutralitet” hör ihop med varandra. Om varken Telefónica (som nu deklarerat att de ska höja sina ADSL-hastigheter till 10Mbps från 6Mbps) eller TeliaSonera sålde mer kapacitet än ni har (”upp till XX Mbps” blaha – bredbandskollen.se visar tydligt att ingen svensk ISP lyckas peta iväg mer än 70% av den maxhastighet man lovat konsumenterna, eller medvetet förlett konsumentera att tro att man lovat, vid jämförelser över tid. Jag menar: lägg av med det där. Antingen har ni kräm eller så har ni inte det, och det gäller även i Spanien) skulle tiered pricing inte behöva vara ett problem. Det belastar inte infrastrukturen ett dugg att skicka paket på den, den är tvärtom gjord för det, och att europeiska ISPar inte kan hålla sina löften mot konsumenterna är /inte/ konsumenternas fel. OfCom publicerade en rapport i våras där de till sitt äckel upptäckt att inte ens 30% av brittiska användare någonsin ens kom i närheten av den teoretiska maxhastighet de trodde de köpt tillgång till dygnet runt.

    Jag menar allvarligt. Har ni 2Mbps i era fibrer, sälj 2Mbps. Eller uppgradera infrastrukturen och sälj mer. Alternativt kan ni göra förbehållanden: vi säljer 2Mbps till er och så får ni extra kapacitet när det finns tillgängligt. Det ni håller på med nu är ju snarast bedrägeri. Tur för telekombranschen att varken konkurrensverken eller konsumentombudsmännen i Europa inte verkar bry sig om er. Jag är sur iaf.

    Tiered pricing kommer ha en snedvridande, för att inte säga giftig eller dödsfarlig, effekt på vidareutveckling av onlinetjänster: vi får fler och fler nedladdningsintensiva tjänster idag, men också uppladdningsintensiva: decentraliserade streamingtjänster, storskalig interaktion mellan FIFA och fans under fotbolls-VM.

    Gud så dåligt humör jag blev på nu.

  1. januari 27, 2011 kl. 23:31

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: