Afrikakaka

Förra veckan röstade parlamentet om en ACTA-resolution framlagd av den konservativa gruppen. Innehållet är ett starkt ställningstagande för geografiska indikationer, en sorts immaterialrätt som inte egentligen täcks av avtalet men som nämns i förbigående i några av avtalets artiklar.

EU:s och USA:s slutgiltiga överenskommelse om geografiska indikationer är förstås ett intressant tankeexperiment. Ingen europeisk politiker har hittills varit förmögen att föra frågan om geografiska indikationer på tal med vår handelspartner från väst.

Också i överigt misslyckas EU med sina handelsstrategier. Flera afrikanska stater gick ut i bojkott av vidare förhandlingar med Europaunionen om ekonomiska partnerskapsavtal i fredags. Immaterialrätter utgör en inte obetydande del av konfliktytan i förhandlingarna, och jag var därför förvånad när en kenyans patentadvokat gick ut i försvar av ACTA och önskade de afrikanska staternas omedelbara tillfogande av sina signaturer.

Jag förstår inte riktigt hans oro. Tidigare i år fick en privatperson sina ägodelar beslagtagna av tullen i Sydafrika för att de förmodades förfalskade, eller bärande ett varumärke vars innehavare inte godkänt produktionen av varan eller dess export till tredje land. I de flesta europeiska stater är det inte olagligt att inneha en förfalskad vara, men att sälja dem vidare, och det afrikanska beslaget uppgick i det mäktiga antalet 12 väskor, varför man kan förmoda att återförsäljning inte var importens huvudsakliga mål. Bara för några dagar sedan beslagtogs också ett stort antal blyertspennor för att de i form och färg var för lika blyertspennor(!) av det tyska märket Staedtler. Kenyanska staten förlorar inte skattepengar på grund av förfalskarna, utan för att de lägger skattepengar på uppenbart korkade aktioner mot förfalskning.

När Kenya var i slutfasen av att införa en ny konstitution i augusti rotade jag lite i afrikanska upphovsrättslagar, en utmärkt sammanställning av vilka man nu förresten kan få från IQSensato, och där verkar det som att nationell uttömning är norm. Det vill säga, man får inte, med rättighetsinnehavarens tillstånd, köpa varumärkesskyddade varor i ett afrikanskt land och sedan föra dem till ett annat afrikanskt land för återförsäljning utan immaterialrättsinnehavarens (nya) tillstånd. Det gjorde, och gör, att jag ifrågasätter nyttan av den Östafrikanska tullunionen, ett försök att skapa liknande sammanhållning om handel och samarbete som vi har Europa, eftersom alla samarbeten i östra Afrika per definition går via rättighetsinnehavare och inte ett öppet och trevligt samarbete mellan återförsäljare och deras kunder.

Mognad

Igår morse skrev Musiksverige att konsumenterna har mognat. Igår eftermiddag dömdes de anklagade i The Pirate Bay-målet till ganska höga straff. 46 miljoner kronor och flera månader långa fängelsestraff för alla inblandade. Här är summan konverterad till dollar, troligtvis efter dagens växelkurs.

Reaktionerna är egentligen intressentare än domen. Jag tänker på Falkvinges och Nylanders kommentarer om politiska domar. Och en samtidigt vanligt utbredd uppfattning i Piratpartiet att politikers makt bör begränsas i övervakningsfrågor. I det första fallet, om fildelning, finns uppfattningen att politikerna inte fått tillräckligt med inflytande över hur domstolarna dömer. I det andra fallet är det istället politikerna som inte tar tillräckligt med ansvar för att rätta sig efter hur domstolarna dömer.

Jag hittade rättighetsfilosofi från 2008 och följer med spänning hur Rasmus Fleischers rättighetskritik sprider sig. Jag kan tycka att konventioner om mänskliga rättigheter är sånt mänskligheten plitat ned på papper för att vi tänkt att det nog är ganska bra om individer i samhället ges förhållandevis stor handlingsfrihet och att entiteter som stater och företag inte borde få begränsa den handlingsfriheten helt godtyckligt. Samtidigt ligger handlingsfrihetens egenvärde i dess utövande, och detta är, som Kanadas premiärminister Pierre Trudeau en gång sa, någonting vi alla har på vårt ansvar att göra och inte någonting vi trivialt ska lämna över till varesig domstolar eller politiker. Möjligheter är ingenting vi har, utan någonting vi skapar.

Jag kommer utnyttja min möjlighet att låta bli att mogna. I allmänhet är det ganska stötande att bli jämförd med en grönsak eller frukt. Anemon kan jag leva med.

Kanske vore de bättre att bemöta skivindustrins kommentarer. Eller rättsfilosofiskt fråga sig vad ansvar är. Ifrågasätta IFPI:s slutsats att internetoperatörer nu har ett ansvar att verkställa domen. Man skulle kunna antingen invända att det verkar vara staten som annars har ansvar att verkställa domar, eller konstatera att domen inte uttalar sig om The Pirate Bays allmänna existensberättigande. Årka.

Andra saker svenska domstolar åstadkom igår: Försvaret får köpa finska pansarvagnar.

Nyheter

Klippen är samlade från 12 november och framåt, ackompanjerat av mina festliga kommentarer.

Sex:
34-åring misstänks ha våldtagit flickor
Tyska tonåringar tros ha sexmördats.
Belgiens ärkebiskop fick paj i ansiktet efter förslag om minskad granskning av pedofilpräster.
Tyska tonåringar hade inte sexmördats trots allt.
Argentinsk pappa har hållit dottern sexfånge under flertalet år.
Berlusconi-staty har fått ny penis (listat som ”inrikesnyheter”, inte som ”kultur”…)
Skåpbilspedofil jagas i Stockholm.
Det är otäckt med skåpbilspedofiler, tyckte en pappa Svenska dagbladet pratat med.
13-åring har ofredats på badhus.
Serievåldtäktsman erkänner fler brott. Än så länge har Expressen inte lyckats identifiera honom, eller så har de lärt sig pressetik. Jag undrar vilket.
Skolstart vid sex föreslås. Bonus!
Man åtalad för barnporr i Skåne.

Lägg märke till att Sverige inte har tillräckligt med inrikiska sexnyheter för att tillfredsställa behovet av sexmord, sexrån och barnporr, utan måste importera ungefär hälften av övergreppen. Importera något rejält: Nigeriansk politiker gifter sig med 13-åring och tycker det är helt okej, för i hans delstat gäller Sharialagar och profeten hade minsann också unga fruar.

Droger:
Miljardbeslag av kokain i Italien: Tydligen ovanligt rent. Det vore ju otur om sånt spreds.
Gårdsbutiker ska få sälja utländsk sprit. Förslaget splittrar alliansen.
Svårt att implementera gårdsförsäljning av sprit.
Folkhälsoinstitutet vill ha hårdare tag mot rökare.
Populära bloggar får gärna låta bli att kritisera anti-tobaksrörelsen, tycker ett antal ledarskribenter på SvD. SvD får gärna lägga mindre pengar på ledarskribenter och mer pengar på nyheter, också.
Cannabis röks företrädelsevis av akademikerbarn.
Cigaretter kan få varningsbilder.
600000 människor dör varje år av passiv rökning.
Cannabis och GHB stoppades på Öresundsbron, men däremot beslagtogs inga vapen. Man undrar varför smugglare inte håller full arsenal. Det är ingen pli på ungdomarna idag.
Sossarna vill ha alkolås i alla nya bilar.
Drogen spice ökar bland unga. Trots att mefedrin gjordes olagligt i somras! Polisen handfallen.
Gråzon tillåter cannabisimport.
Straffa fulla föräldrar.
Män i tjugoårsåldern erkände frivilligt cannabissmuggling.
Snus påverkar potensen negativt.
Råsupande är dåligt för hjärtat.
Nytt nej till kriminalisering av khat i EU.

SvD:s ledarskribenter vill att jag ska ta dessa notiser på allvar. Två handlar om Öresundsbron. En handlar om Italien (vi har inte tillräckligt med drogskandaler i Sverige för att försörja oss själva). En handlar om ondska, alltså tron att vi kan straffa bort oönskat beteende. Och av någon anledning har anti-tobaksrörelsen fått in en hel rad med artiklar senaste dagarna. Jag har gjort en kort kompilation av nyheter längst ned, för den som bryr sig.

Terrorism:
Friad Guantanamofånge kan få livstid.
Terrormisstänkta Göteborgare kvar i häktet.
Terrorhot i Tyskland.
Bombväska funnen i Malmö…
…men visade sig vara vanlig, kvarglömd väska. Lägg märke till att polisen satt in en bombrobot mot väskan. Någon fick i alla fall lyckan att leka med en fjärrkontroll.
BONUS: Kvarglömd väska var full av stöldgods. Bombroboten var satt på standby.
Misstänkt bomb på tyskt flygplan.
Svensk självmordsbombare dog under angrepp. Fattas bara annat!
Al-Qaida planerar attack mot tyska riksdagen.
Terrorrisk i Danmark.
Tio terrormisstänkta gripna i Belgien.
Ytterligare 15 gripna i Belgien.
”Den stora terrorn” (obs! kulturnyhet! handlar – åh ironin – om Stalin, inte om svensk massmedia.)

Vart var svensk media när en av ETA:s med eftersökta ledare greps i Belgien för några månader sedan? Enligt TECAT:s årliga undersökningar om terrorism är ETA en av de mest aktiva terrorgrupperna i Europa, verksamma i norra Spanien och södra Frankrike. Tillsammans med tyska högerextremister står de för väl över 99,5% av Europas samtliga planerade och utförda terroristdåd varje år.

Dessutom:
Kvinna tros dödad av manet.

Jag vet inte hur det där ska tolkas. Tydligen är kubmaneter ganska farliga, och chironex fleckeri-exemplar har ungefär tillräckligt mycket gift i kroppen för att döda 60 vuxna människor.

Samtidigt har Italien en pågående regeringskris. Jag vet att både Sydsvenskan och Svenska dagbladet har skrivit en artikel var om det, även om Sydsvenskans artikel var en bokrecension. Dessutom är Portugal i generalstrejk, och brittiska studenter i uppror. Jag vet att Svenska dagbladet har skrivit en artikel om studenterna, detta pågående skede som dessutom inkluderade censur (2010-11-19: väl inom ramen för min artikelsökning), generalstrejken återfinns här. Jag drar mig för att nämna att det fortfarande finns ett stort lidande hos gömda flyktingbarn i Sverige. Svenska dagbladet och Sydsvenskan har båda kopierat en artikel från TT som handlar om en asylsökande pojke som vägrats operation.

Tänk på barnen

Obemärkt passerade Cecilia Malmströms överenskommelse om människohandel. De som utsatts för människohandel ska ges samma rättigheter i rättegångar som brottsoffer har i normala straffrättsliga processer.

En snabb överblick får mig att inse att Cecilia gjort ganska många bra förändringar i jämförelse med sin föregångare Jacques Barrots version. Bland annat gör hon ett avsteg från den AD&D-influerade modell hennes partikamrater eftersträvar och satsar istället mycket på åtgärder för att hjälpa och assistera offren. I linje med den deklaration kommissionen producerade 2003 och kommissionens expertgrupps utlåtande från 2005.

Det stora problemet för utom-europeiska trafficking-offer verkar vara svårigheten att få permanent uppehållstillstånd. Abram Leaman skriver att ”åter-trafficking” är en överhängande risk för många som skickas tillbaka till sina hemländer och påtalar ironin i att man samtidigt problematiserar de enorma organiserade kriminella nätverk som förmodat ligger bakom trafficking och förringar risken med återvändande för offer. Även i Cecilia Malmströms direktiv är juridisk och psykosocial assistans någonting offret bara kan erhålla under tiden för en eventuell rättegång och frågan vad som händer med offren efteråt lämnas därhän. Till skillnad från Barrot lägger hon till en paragraf som tillåter offren att vägra vittna utan att för den skulle mista rätten till psykosocialt stöd, men om rätten till tillfälligt uppehållstillstånd utsträcks till icke-vittnare säger förslaget inget om.

För att verkligen hjälpa offer för trafficking är generösare asylregler nog tyvärr den enskilt mest hjälpsamma åtgärd som skulle kunna vidtas. Det torde stå relativt klart att asylsökningsreglerna i många EU-länder inte är de mest generösa och att det på flera håll inte verkar se ut att förändras nämnvärt. EUObserver skriver att FRONTEX precis slutat hjälpa italienska gränsövervakningsmyndigheter putta bort flyktingbåtar från stränderna innan de kontrollerat om det är flyktingar under skydd av internationell lag. I Sverige bedöms inte homosexualitet vara farligt i Irak. Tur för svenska myndigheter att EDfMR just började tillåta utvisning dit igen, då!! Två forskare på Malmö högskola har kartlagt flyktingbarnens situation på Malta, dit Sverige gärna återskickar somaliska barn eftersom det är första anhalten i EU som gäller som asylland. Det är muntert, det här med asyl.

Det är med viss avsmak jag läser fyra artiklar om pedofiler på en vecka i Svenska Dagbladet, men bara en artikel om ett flyktingbarn som vägrats vård efter att Migrationsverket varit otydliga med kompensationsreglerna. En av pedofilerna är från Argentina, en av dem är bara kanske pedofil och från Tyskland. En av dem har en vit skåpbil och har inte lyckats få tag på några barn. Det meriterade två artiklar: en om skåpbilen, och en om en förfärad pappa. Flyktingbarnet var skadat, hade smärta och var i behov av operation. Ett riktigt barn, i Sverige, som vi kan hjälpa och vars behov är mycket tydliga och enkla och dessutom går att förebygga med vård som vi är teknologiskt och ekonomiskt kapabla att tillhandahålla. Vad flyktingbarnets föräldrar tycker om detta rapporteras inte.

[Vård till asylsökande barn] ingår inte i 1800-talssynen på vad det ”offentliga samtalet” ska handla om. det ska helst handla om några av liberalismens principer, förklarade någon pedagogiskt för mig tidigare under kvällen. Barn och sex, alltså.

Brott och brott

Häromdagen läste jag Devrim Mavis krönika om Ask och BRÅ. Mavi skriver: Beatrice Ask menar nu att vi behöver få valuta för de pengar som satsas på rättsväsendet. För det, menar hon, krävs tillförlitlig statistik från Brå. /…/ Brottsförebyggande rådet sätter [däremot] brottsstatistiken i ett socialt sammanhang och påtalar värdet av att också prata om social bakgrund, klass, kön och inte minst ålder för att kunna tolka brottssiffrorna.

Det behöver varken Johan Linander eller Beatrice Ask göra, för i en konservativ skildring av brottslighet är orsaken till vǻldet, förfalskningen, fildelningen eller terrorismen inte sociala faktorer, teknisk utveckling eller något annat utan en inneboende ondska i individen som begår brottet, jämför alignment-systemet i AD&D och Conservative Crime Squad (an organization of [evil individuals,] who use violence, murder, and theft to accomplish their conservative goals).

Ask försöker inte bekämpa ”brottslighet” på det sätt en progressiv individ förmodligen förstår konceptet (en handling som går i strid mot en av ett demokratiskt parlament uppsatt lag eller reglering). Hon bekämpar ondska. Ondska kan visserligen bekämpas med en mängd metoder (vitlök, förbön, osv), men övervakning och disciplin har historiska föregångare som givit bra utdelning. Se till exempel essenerna, vars hårda, gemenskapliga liv med tillhörande svält- och straffriter gav dem Johannes Döparen, otvivelaktigen en av världshistoriens godaste människor.

Ondskebegreppet är inte nödvändigtvis ett föremål som enkelt låter sig åtgärdas via lagstiftning. Så vitt jag vet är Planescape det enda AD&D-baserade datorspel där alignmentet aktivt ändras under spelets gång baserat på spelarkaraktärens handlingar. Istället är alignment någonting statiskt, och om en individ då har ett ondskefullt alignment är det enda sättet att bli av med denna dödsstraff. Vilket ju tillämpas i USA (Maud Olofsson tror på USA, ytterligare ett exempel på konservatism i regeringen), som är ett utmärkt exempel på brottsbekämpningssystem uppbyggt kring ondskebegreppet. Ondska som universell förklaringsmetod för felaktigheter i världen är däremot bra i uppmärksamhetsekonomin.

Piratpartiet har diskuterat ondska i samband med tortyrdiskussionen kring Guantanamo för ett par år sedan. Piratpartiet har egentligen inte någon särskilt progressiv syn på brottslighet som socialt problem som går att åtgärda via alternativa metoder än ondskebekämpning, utan bara principiellt motstånd mot metoder vi anser ännu ondare än ondheten som orsakade ondskan till att börja med. Ibland tror jag att det är lite synd, för som Devrim Mavi skriver är det också i tolkningen av informationen BRÅ samlar ihop som grunderna läggs för den ”onda” form av ondskebekämpning vi inte vill ha.

I konservatismen är det okej att nakengranska kvinnor, alt succubi (alignment: Chaotic Evil) eftersom de av sin natur är onda och förleder män, men inte vita, medelålders män, alt. paladiner (alignment: Lawful Good).

Flöden

Ur Europaparlamentet flödar resolutioner. De är svaga politiska hållningsdokument me oftast spretigt uttryckta åsikter som parlamentet kanske eller kanske inte kommer att rätta sig efter i framtida beslut. Ett av parlamentets starkare verktyg för att uttrycka åsikter är direktiv, och ett sådant direktiv har Wall Street Journal idag kallat ”kaksmul”.

Det rör sig om direktivet om internetkakor, små textfiler med information om vem en användare är eller vad den har gjort på en hemsida. Kakan sparas på användares egna hårddiskar. Parlamentet har beslutat att användare ska få bestämma om en kaka ska sättas till livet innan lagringen påbörjas (opt-in), snarare än att alltid ha möjlighet att döda kakan vid frivillig tidpunkt efter att lagringen satts igång (opt-out).

Direktivet gjorde reklammakare ganska upprörda. Jag är själv mer förvånad över att det finns pengar att hämta i kakbaserad reklam. Vad är Facebook värt? Eftersom jag modellerar den genomsnittlige samhällsmedborgaren efter mig själv, måste jag nämligen dra slutsatsen att den genomsnittlige medborgaren filtrerar bort reklamen ur informationsintaget. Det blir inga klick. Det blir inget köpt. Alla pengar som läggs på annonser riktade till mig baserat på just mina intressen och behov är alltså ganska bortkastade.

Inte störs jag så mycket av kakan heller. Alla min kakor tas bort när jag startar om webbläsaren.

Men när alla genomsnittliga samhällsmedborgares konsumtionsmönster (eller brist därav) blivit uppenbara för reklamköparna, vilket öde väntar då Google? I en minuts medveten mjukvaruinstallation tillskansade jag mig Seeks, en decentraliserad, användargenererad hemsideindexator som, när kritisk massa uppnåtts, förmodligen vida skulle överstiga Google i räckvidd och pålitlighet. Om så bara för att den förmodat garanterat är fri från kommersiellt inflytande.

Uppdatering: Kanske kaksmulet inte är så relevant längre. Deep packet inspection lär ju vara en bättre metod att generera informationsflöden jag kan ignorera. Lurigt är dock att de går via internetoperatören, snarare än hemsideägare, vilket gör det lite svårare för mig att undvika tjänsten via decentraliserade, användarbaserade och icke-vinstdrivande projekt. Kan vara på tiden med betalfritt, användargenererat internet kanske.

Tobakstema

Det har kommit till min kännedom att man bara måste lista ingredienser som förekommer till mer än 1% i konsumtionsvaran, vilket skulle förklara varför cigarettpaketen ännu inte bekläds med E-nummerlistor. Aromerna är snusets okända substanser. Jag undrar vilka de är.

Snus orsakar tydligen impotens och förminskar risken att bli gravid, säger FHI till TT. Folkhälsoinstitutets representant tycker att satsningarna på minskad snuskonsumtion verkar utebli till föremån för de satsningar på minskad rökning som jag skrev om igår. Är det aromernas fel?

Ingredienserna i Ettan lös är: Vatten, tobak, E422, E1520, koksalt, natriumkarbonat, aromer.

Varningen på förpackningen uppmanar mig att tobaksvaran kan skada min hälsa och är beroendeframkallande. Det påminner mig om ett citat som i alla fall pekar åt att psykiatrin går framåt:

If you look at the 1952 edition of DSM of mental disorders, fellatio, cunnilingus, and masturbation are all mental illnesses. By the 1980 third edition, you find as mental illnesses reduced desire, incapacity and so forth. When the society says it’s good to have sex then it’s psychologically sick not to, and when society says it’s bad to have sex then it’s psychologically sick to.

— William A. Henkin

Ja, gud bevare oss för DSM III, eller så.

UPDATE: Cecilia Malmström ville tydligen legalisera snus i EU 14 juni 2000. Nu är hon kommissionär, och skulle kunna driva den policyn vidare.

Reaktioner

Jag besökte Internet Governance Forum 2010 tillsammans med Leon Bayer (macode) från tyska Junge Piraten i september iår. Internet Governance Forum är en FN-konferens som anordnas på årlig basis och fungerar som ett forum där politiska representanter från världens alla länder kan träffas och interagera med främst internetkopplade industrier men också civilsamhället eller medborgare.

Vi hade mycket stöd och hjälp av Dynamic Youth Coalition och Rafik Dammak under vårt besök. DYC anordnade flera sessioner om ungdomars involvering i FN-arbetet om internet.

Leon Bayer och jag deltog på DYC:s paneler och i deras arbete men lyckades också, hoppas jag, i ganska stor grad närvara även vid vuxenmötena: IGF:s involvering av unga i arbetet kring globalt internetstyre är nämligen organiserat så att ungdomar får organisera en panel om dagen, men inte blir varken inbjudna till paneler eller talarlistor på någon av de andra panelerna. Forumveckans resultat blir följdaktligen ungefär 10 timmar diskussion om hur ungdomar ska involveras i arbetet, utan att ungdomarna faktiskt ens får komma i närheten av de paneler där arbetet äger rum. Under huvudsessionen för säkerhet knep vi fem minuters talartid åt Leon Bayer som, i egenskap av sakkunnig, förklarade att de säkerhetsstrategier som implementeras av regeringar mot t ex cyberbrott oftast inte är varken effektiva eller säkra, utan att mer inflytande och handlingsutrymme borde ges åt människor som har möjlighet och kunskap att skapa och bygga säkra system för de medborgare som berörs. Han underströk att sådana kunniga, kapabla människor behöver tillgång till information, och att regeringars strategier för säkerhet idag olyckligtvis bygger på att förneka dem information.

Jag noterar att vår närvaro och obekymrade inställning till att göra oss hörda under forumets vuxenpaneler orsakat reaktioner under gårdagens IGF-möte i Geneve. Martin Boyle tycker att ungdomar måste lära sig flexibilitet när de intervenerar under IGF-sessionerna. Jag kan, så här i efterhand, kanske hålla med om att jag uppvisade bristande flexibilitet när jag kallade de talare som föregick Leon i säkerhetssessionen för ”gamla, vita män” (även om jag med tre undantag hade rätt), men mitt bestående intryck är att det inte är i flexibiliteten ungdomarna främst brister utan i förmågan att ta plats.

Dynamic Youth Coalition anordnade mängder med paneler och workshops om ungdomars deltagande i globala policy-diskussioner, men de verkade inte nå huvudmålet att representeras i alla viktiga sammanhang. Många av dem som fortfarande sitter kvar i ungdomspaneler för att diskutera hur de ska få sina röster hörda är gifta med barn och har arbetat heltid i mer än ett decennium. De faller utanför alla tänkbara målgrupper för staters normala ungdomsarbete (arbetslöshet, utbildning, fritid, bidrag, kultur). Min bristande flexibilitet till trots är jag alltså ganska nöjd med att ha tagit plats. Extra tack till LSU och deras fantastiska styrelsemedlemmar under mina år i Ung Pirat som visade hur man gör det!

Bilder

Cigarettpaketen ska kanske förses med varningsbilder skriver Svenska dagbladet.

Hur vore det med innehållsförteckning? Mig veterligen är cigaretter den enda konsumtionsvara som ens kommer i närheten av mänskliga munnar som inte förses med innehållsförteckning. Till och med grisar har innehållsförteckning.

På Region Skånes faktasida om cigaretter står det att de innehåller 4700 skadliga ämnen, utöver nikotin. I dagsläget finns på paketen redovisat tre (nikotin, tjära och kolmonoxid). Om alla kemikalierna listades som E-nummer skulle det på ett vanligt cigarettpaket med dimensionerna 8,85×5,50×2,25cm krävas 1pt-text, så det finns, tvärtemot vad min hyresvärd tror, inga typografiska hinder för åtgärden.

Jag noterar att Folkhälsoinstitutet vill ha fler straffåtgärder (högre skatter coh rökförbud). I Nederländerna fick regeringen just backa om rökförbud på småkrogar (mindre än 70 kvadratmeter) efter att det visat sig att krogarna tappade kunder och gick i konkurs när förbudet trädde i kraft för tre år sedan.

Bekämpa rökning med information. Information ger oss demokrati och frihet. Dessutom är jag fylld av förväntan inför hur de nya cigarettpaketen ska se ut: kliniskt vita och med 1pt-text. Jäää. Det kommer bildas en helt ny yrkesgrupp inom PR: ASCII-konstnärer working for big tobacco.

Sömnad

Jag har sovit i två dagar. Nu upptäcker jag Johan Axham fått ganska mycket kritik för sin artikel på Brännpunkt. Istället för att återupprepa de redan kloka kommentarer som fällts, vill jag dra upp ett Axhams ISP-attack ur europeiskt perspektiv:

Telefónica S.A. (móvistar, O2, etc) är en operatör och internettillhandahållare. Spaniens och Latinamerikas största, Tjeckiens största, Storbritanniens andra största, Irlands andra största och Tysklands fjärde största tillhandahållare av telefonitjänster. Telefónica tycker att det här med nätneutralitet och ofiltrerat internet är trams. Ska bitarna genom rören får både kunder och sajtägare minsann vara beredda att betala för det. Det tycker Telefónicas konkurrent TeliaSonera också. Om inte alla nätvänners oväntat allierade Partido Popular lyckas stoppa det föredetta statsmonopol-numera-monstret på hemmaplan efter nästa val (snaaaart).

I Storbritannien är Virgin Media tredje största ISP och samtidig mediaproducent. De gillar inte bittorrent men har PR-stöd från statsminister Cameron eftersom de börjat marknadsföra högre kapaciteter de inte kan tillhandahålla än konkurrenterna (se overselling.

Överallt i hela Europa är konkurrensen på telekommunikationsmarknaden under all kritik. Mediabolagen och internetoperatörerna ligger i säng med varandra, och nätneutralitet är en akut och tryckande fråga. Internetoperatörer i Europa vill inte ens vara ”merea konduiter”, de vill bestämma alldeles helt på egen hand vad du och jag och alla andra ska göra. En tröttsam twitterkommentar försökte för två dagar sedan få mig att inse att konkurrenslagarna är för långsamma för datorer. Nej, fan.

Telekombolag har vertikala distributionsmonopol. Virgin, Telefonica, TeliaSonera, DT, Vodafone, KPN, Telecom Italia, France Telecom och BT och alla de andra äger infrastruktur, tillhandahåller tjänster och tillhandahåller dessutom nätbaserade, kommersiella tjänster. Deras verksamheter är integrerade över tre infrastrukturlager, utan att vi har något sätt att hantera eller hålla isär dessa infrastrukturer, konkurrensen på infrastrukturernas marknad eller hur sådan konkurrens (eller brist på densamma) påverkar konkurrens och utveckling på de andra marknaderna. När antalet aktörer på marknaden per medlemsland verkar ligga runt… Tre. Kan sådana vertikala integrationer, även om ingen av dem var för sig är dominerande, bli ganska ansträngande för till exempel medborgerliga rättigheter eller demokratisk utveckling. Sånt som utrikesministern tycker vi ska ha.

Läs senaste EDRi-grammet: The Commission will ”wait and see” if [net neutrality] interferences cause problems for the market and will consider taking action if this is the case.

Joe McNamee från EDRi skriver tydligt om de gånger senaste decenniet kommissionen inte agerat på tydliga telekommarknadsproblem i god tid, och därför orsakat samhället, småföretag och konsumenter merkostnader som hade kunnat undvikas. Han förklarar vidare hur antalet intressegrupper (till exempel Netopia) i nätneutralitetsfrågan är så många att om kommissionen inte agerar för nätneutralitet nu, och industrin tillåts fluffa iväg åt sitt eget håll, kommer Netopia-lobbyister ha goda förutsättningar att ha kvar det system som fråntar människor kontroll över informationsflöden. Den dystopiska slutknorren blir ”Once the Commission has waited and seen that regulatory intervention is needed, it will be too late. Just wait and see.”