Sömnad

Jag har sovit i två dagar. Nu upptäcker jag Johan Axham fått ganska mycket kritik för sin artikel på Brännpunkt. Istället för att återupprepa de redan kloka kommentarer som fällts, vill jag dra upp ett Axhams ISP-attack ur europeiskt perspektiv:

Telefónica S.A. (móvistar, O2, etc) är en operatör och internettillhandahållare. Spaniens och Latinamerikas största, Tjeckiens största, Storbritanniens andra största, Irlands andra största och Tysklands fjärde största tillhandahållare av telefonitjänster. Telefónica tycker att det här med nätneutralitet och ofiltrerat internet är trams. Ska bitarna genom rören får både kunder och sajtägare minsann vara beredda att betala för det. Det tycker Telefónicas konkurrent TeliaSonera också. Om inte alla nätvänners oväntat allierade Partido Popular lyckas stoppa det föredetta statsmonopol-numera-monstret på hemmaplan efter nästa val (snaaaart).

I Storbritannien är Virgin Media tredje största ISP och samtidig mediaproducent. De gillar inte bittorrent men har PR-stöd från statsminister Cameron eftersom de börjat marknadsföra högre kapaciteter de inte kan tillhandahålla än konkurrenterna (se overselling.

Överallt i hela Europa är konkurrensen på telekommunikationsmarknaden under all kritik. Mediabolagen och internetoperatörerna ligger i säng med varandra, och nätneutralitet är en akut och tryckande fråga. Internetoperatörer i Europa vill inte ens vara ”merea konduiter”, de vill bestämma alldeles helt på egen hand vad du och jag och alla andra ska göra. En tröttsam twitterkommentar försökte för två dagar sedan få mig att inse att konkurrenslagarna är för långsamma för datorer. Nej, fan.

Telekombolag har vertikala distributionsmonopol. Virgin, Telefonica, TeliaSonera, DT, Vodafone, KPN, Telecom Italia, France Telecom och BT och alla de andra äger infrastruktur, tillhandahåller tjänster och tillhandahåller dessutom nätbaserade, kommersiella tjänster. Deras verksamheter är integrerade över tre infrastrukturlager, utan att vi har något sätt att hantera eller hålla isär dessa infrastrukturer, konkurrensen på infrastrukturernas marknad eller hur sådan konkurrens (eller brist på densamma) påverkar konkurrens och utveckling på de andra marknaderna. När antalet aktörer på marknaden per medlemsland verkar ligga runt… Tre. Kan sådana vertikala integrationer, även om ingen av dem var för sig är dominerande, bli ganska ansträngande för till exempel medborgerliga rättigheter eller demokratisk utveckling. Sånt som utrikesministern tycker vi ska ha.

Läs senaste EDRi-grammet: The Commission will ”wait and see” if [net neutrality] interferences cause problems for the market and will consider taking action if this is the case.

Joe McNamee från EDRi skriver tydligt om de gånger senaste decenniet kommissionen inte agerat på tydliga telekommarknadsproblem i god tid, och därför orsakat samhället, småföretag och konsumenter merkostnader som hade kunnat undvikas. Han förklarar vidare hur antalet intressegrupper (till exempel Netopia) i nätneutralitetsfrågan är så många att om kommissionen inte agerar för nätneutralitet nu, och industrin tillåts fluffa iväg åt sitt eget håll, kommer Netopia-lobbyister ha goda förutsättningar att ha kvar det system som fråntar människor kontroll över informationsflöden. Den dystopiska slutknorren blir ”Once the Commission has waited and seen that regulatory intervention is needed, it will be too late. Just wait and see.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: