Mognad

Igår morse skrev Musiksverige att konsumenterna har mognat. Igår eftermiddag dömdes de anklagade i The Pirate Bay-målet till ganska höga straff. 46 miljoner kronor och flera månader långa fängelsestraff för alla inblandade. Här är summan konverterad till dollar, troligtvis efter dagens växelkurs.

Reaktionerna är egentligen intressentare än domen. Jag tänker på Falkvinges och Nylanders kommentarer om politiska domar. Och en samtidigt vanligt utbredd uppfattning i Piratpartiet att politikers makt bör begränsas i övervakningsfrågor. I det första fallet, om fildelning, finns uppfattningen att politikerna inte fått tillräckligt med inflytande över hur domstolarna dömer. I det andra fallet är det istället politikerna som inte tar tillräckligt med ansvar för att rätta sig efter hur domstolarna dömer.

Jag hittade rättighetsfilosofi från 2008 och följer med spänning hur Rasmus Fleischers rättighetskritik sprider sig. Jag kan tycka att konventioner om mänskliga rättigheter är sånt mänskligheten plitat ned på papper för att vi tänkt att det nog är ganska bra om individer i samhället ges förhållandevis stor handlingsfrihet och att entiteter som stater och företag inte borde få begränsa den handlingsfriheten helt godtyckligt. Samtidigt ligger handlingsfrihetens egenvärde i dess utövande, och detta är, som Kanadas premiärminister Pierre Trudeau en gång sa, någonting vi alla har på vårt ansvar att göra och inte någonting vi trivialt ska lämna över till varesig domstolar eller politiker. Möjligheter är ingenting vi har, utan någonting vi skapar.

Jag kommer utnyttja min möjlighet att låta bli att mogna. I allmänhet är det ganska stötande att bli jämförd med en grönsak eller frukt. Anemon kan jag leva med.

Kanske vore de bättre att bemöta skivindustrins kommentarer. Eller rättsfilosofiskt fråga sig vad ansvar är. Ifrågasätta IFPI:s slutsats att internetoperatörer nu har ett ansvar att verkställa domen. Man skulle kunna antingen invända att det verkar vara staten som annars har ansvar att verkställa domar, eller konstatera att domen inte uttalar sig om The Pirate Bays allmänna existensberättigande. Årka.

Andra saker svenska domstolar åstadkom igår: Försvaret får köpa finska pansarvagnar.

  1. november 27, 2010 kl. 07:38

    På tal om mognad, läs när PRV-bloggen säger att icke-jurister inte kan kritisera immaterialrätt. RIGHT ON! http://prvbloggen.se/2010/11/26/mea-culpa-mea-maxima-culpa/

  2. november 27, 2010 kl. 13:30

    Mig stör det rent filosofiskt att tala om rättigheter, utan att i samma sammanhang nämna skyldigheter. Men det är en ren randanmärkning.

    #Isak
    Jag menar att det är en brist att Sverige saknar en professur i rättsfilosofi. Det visar på hur juridiken här ses som ett rent praktiskt verktyg för myndighetsutöving, och där problematisering av lagen utifrån ett utilitaristiskt perspektiv till exempel avfärdas som irrelevant. Det enda väsentliga tycks vara att kunna lagen med alla relevanta rättsfall. Inte ens förarbetena anses speciellt viktiga längre.

    Bara för att reta någon trångsynt: Istället för en professur i rättsfilosofi har Sverige tre i genusvetenskap.

    I rest my case.

  3. november 27, 2010 kl. 17:01

    Jag tycker visserligen att genusvetenskap kan vara ett viktigt område, men självklart behövs det fler rättsfilosofer också.

  4. Amelia Andersdotter
    november 28, 2010 kl. 00:06

    viktualiebroder: Man skulle kanske kunna säga att det akademiska systemet överlag har blivit mer titelfokuserat och näringslivsfokuserat. Vi har betydligt större andel professurer och doktorander per student idag än man hade i mitten av förra seklet (har jag för mig att jag läst någonstans!). Finansieringen av studierna, också på högre nivå, är i allt högre utsträckning tagen från privata källor, så det kan vara så att näringslivet inte anser att det är intressant att ha professurer i rättsfilosofi, men att (förhållandevis) penningstarka kvinnorättsorganisationer och fonder för att stärka kvinnors närvaro i samhället (det finns ju liksom en del) tycker att genusvetenskap är bra.

    Är det bra med privatfinansiering av högre utbildningsinstanser, och framför allt, är det bra ifall de bestämmer inriktningen på forskningen? Jag är inte säker, så klart, och skulle gärna se ökade anslag till forskning som inte har krav på varesig avkastning eller omsättningsbara resultat från forskningsprojektet, men jag ser ingen betydande sympati för den ståndpunkten i utbildningsdebatten idag.

  5. november 28, 2010 kl. 13:17

    Lite OT; ”Är det bra med privatfinansiering”

    Med rimlig tillämpning nuvarande tekniska möjlighetsutrymme – och totaloptimerat samordnade sociotekniska systemstrukturer så borde de externa arbetskostnaderna (ursprunget till alla kostnader är arbetskostnader) för hushållens försörjningen med mat och boende inom snar framtid kunna vara nära nog försumbara i förhållande till medianinkomsterna. I så fall borde alla intresserade och engagerade människor helt privat och skattebefriat kunna finansierat det mesta av det som numera finanseras och sponsras av företag och näringsliv. Detta bör rimligen bli mycket effektivare, så företagens sponsringar, bonus och finansieringar ändå blir ett onödigt prispålägg för de egentliga momsbetalarna.

  6. november 28, 2010 kl. 13:28

    … ursprunget till praktiskt taget alla kostnader är arbetskostnader eller korporativism… borde jag kanske skrivit

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: