Avgiftsavgörande

Kassettersättningen är, av någon anledning, en av medlemsländernas populäraste lösningar på vad som upplevs som annars illegitim privatkopiering. När vi hävdar att privatkopieringen ska accepteras på internet, likt med kassetter, är vi alltså egentligen ute och suddar eftersom privatkopieringen aldrig accepterats som fritt fenomen (till skillnad från vad mitt politiska parti under flera år gärna påpekat).

I vissa franska grupper ses kassettersättning på internet som en gångbar lösning på fildelningsproblemet. Min tes är att länder med stora problem med repressiv lagstiftning automatiskt får ett större stöd för avgifter. Jag följer med spänning situationen på Irland där politiker med väljarkonfliktsrädsla föreslagit, och fått(!), en lösning mellan internetoperatören Eircom och de Fyra Stora skivbolagen. Återstår att se om Eircoms three-strikes-modell kommer skapa stor upprördhet eller ny sätt att säga upp kontraktet för vad som ändå uppfattas som usel service.

I Spanien är motståndet mot kassettersättning av alla möjlig slag väldigt stort. De har redan från början väldigt hög kassettersättning som trillar rakt in i SGAE:s (STIM-variant, men ursinnigt hatad (Sonneillon style)) fickor. Men Spanien har också några av Europas internetvänliga domstolar där internet och dess användare ständigt anses vara aktörer i en kulturspridande, samhällsnyttig verksamhet. Förra hösten fastslog en generaladvokat vid Europadomstolen att kassettersättning inte rimligtvis kunde utkrävas på material som användes av privata företag eller offentliga institutioner, eftersom dessa i egenskap av institutioner inte kunde genomföra privatkopiering. Detta resonemang har nu bekräftats av europeiska domstolen(!!). Bra för företag, men privatkopieringsersättningarnas legitimitet har nu istället ökat.

I Sverige finns ett stort motstånd mot avstängningspolicys (sen typ alltid) och ersättningsbeläggning av internetuppkopplingar. Kommersiellt kan det ha att göra med att varje operatörer måst förhålla sig många andra operatörer och därför finns en stark, inkluderande inställning till vad som ska utgöra en internetuppkoppling och dess avgifter. Kulturellt har det snarare mycket att göra med intressegruppen som utgjorde Piratbyrån och deras inställning till kultur och kulturpolitik.

Jag har en ambivalent inställning till detta. Jag har aldrig undersökt kassettersättningen närmare men litar på copyriot.se:s irritation över att fördelningsprocesserna är slutna. Jag anser som jag anser i fallet Brasilien Brasilien om att vilken som helst fond som skapas av medborgare i syfte att hjälpa vissa människor få jobb för att ugöra en tjänst åt medborgare (vilket ju kulturen blir om tanken är en syssla som ska utföras åt betalande mottagare, ungefär som helpdesk eller Giftcentralen, innan privatiseringen också Apotekets dygnet-run-hotline – tråkigt för er, kulturvurmare) måste ha lönetak som kanske skulle kunna förhandlas fram i fack-format med konsumentorganisationer, konsumentombudsmannen och artisternas fackförening/anställare. Genomsnittlig ingångslön för okvalificerade yrken i Sverige lär ligga på 15000 i månaden eller så och löneutveckling är i stort sett obefintlig (att kulturarbetare skulle tycka att en liknande utveckling i deras bransch är orättvis ger jag inte så mycket för). Å andra sidan skulle Konsthögskolans slutexaminerade studenter (3 års utbildning? 5?) förmodligen gynnas. Symfoniorkestrarnas musiker. De flesta kulturyrken där mängden ingående pengar är ganska liten(?).

Men jodå, inte ens i socialdemokratiska Sverige lyckas en vetting fondmodell verkställas i kulturstöd. Jag drar mig till minnes programmet Pop och politik som jag och far såg på Kunskapskanalen över julledigheten. Där berättades om hur musikernas intresseorganisation beklagade sig högljutt över att discomusiken dödade live-spelare. En ledsen gitarrist i hängslen tittade moloket in i kameran och berättade att ingen på diskotek kan dansa. Sedan hasade han sig in i en loge som såg mycket tom och grå ut.

  1. Mårten Fjällström
    januari 20, 2011 kl. 23:52

    Man ska aldrig säga aldrig, jag har fått intrycket att ganska lång tid gick mellan introduktionen av kassettbandspelare och kassett-ersättningens införande. Eftersom kassett-ersättningar av olika slag har en mycket längre historia än kontrollen av internet, tvivlar jag på att någon relation mellan övervakningsmotstånd och kassett-ersättning kommer att hittas.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: