Tvångsförflyttning

Jag gillar inte imaginära varor så mycket. Jag köper att man i elektricitetsläran och åtföljande produkter måste använda sig av imaginära tal för att kunna beskriva statiska värden i situationer där man… Ja. Deriverat eller integrerat, men imaginära varor går lite bortanför min gräns.

Jag tycker faktiskt inte att argumentet för att domännamn skulle vara egendom är särskilt nyttigt, eller att de i sådana fall utnämna dem till varumärken.

Innehavaren har rimligtvis en viss identitet kopplad till utrymmet hen skapat och yttrandefrihet är inte bara att få snacka vid köksbordet utan att prata offentligt. Men det är nog offentligheten som är det viktiga att skydda. Det känns intuitivt fel att kriga mot den offentliga platsen.

Man får nog välja vilka offentliga platser man går till. Och det dyker alltid upp nya offentliga arenor, särskilt på nätet.

Domänkapningar är någon sorts tvångsförflyttning mellan gamla och nya offentliga arenor. Tvångsförflyttningen av till exempel samer anser vi jämförelsevis mycket, mycket oaccepterbar. Vetenskapsrådet utreder om tvångsförflyttningar går att jämföra med folkmord. Inte ens vräkningar tycker vi om.

Jag undrar lite grann hur staden Kirunas plötsliga flyttplaner hänger ihop med allt det här.

Jag kritiserar ofta och gärna varumärken i egenskap av deras produktliknande egenskaper. Jag tycker det känns intuitivt fel att man kan köpa, sälja och värdera en identitet, eller i allmänhet hindra folk att referera till den. Köper man upp ett bilvarumärke kan varumärket tydligen sänkas på nolltid eftersom den nya ägaren plötsligt byter utseende och motorer i bilarna, enligt bloggen Vänsterfilen, som granskar bilbranschen. Men det är väl snarare en förlorad identitet? Bilarna fick nya egenskaper och det var de gamla egenskaperna man ville ha. Sina gamla bilmotorer hade man inte behövt köpa upp, det känns inte effektivt. Alls. Varken för företaget eller för samhället i övrigt. Damien Hirst, smaklös konstnär, geni eller pirat (det framgår inte), odlade antingen ett varumärke eller skapade konst. Jag tycker inte att någonting i Hans Henrik Brummers understreckare kan beskrivas som varumärkesderiverat värde. Han beskriver det snarare i den senare delen av artikeln som ett personlighetsdrag. Kobratelefoner och banantelefoner är onekligen fräcka men är utseendet något man kan sälja? Man kan uppenbarligen vilja göra slut över förändringar i utseendet, som Tom och Katey Cruise, men det känns ju rätt bedrägligt att sälja någon av dem. Kan man hyra ut ett utseende? Att hyra en strippa är lite av ett gränsfall, men hyresobjektet är nog vid eftertanke strippans tid. Faktiskt. Kan man hyra ut utseendet till privatkonsumenter? Med risk att låta alarmistisk är text och musik någonting man gärna vill hyra ut.

Åter till telefonerna.

Spännande former på barnböcker är inte en ny idé. Tar man dubbelt betalt för kaninformade böcker? Jag vet faktiskt inte om fiffigt utformade barnböcker kostar mer än de andra barnböckerna,

Med det sagt pratar jag inte så mycket om varesig min familj eller min pojkvän på min blogg men väldigt mycket i verkligheten. Med tanke på hur mycket särskilt min pojkvän fungerar som politiskt bollplank för mig kan man ju ifrågasätta det valet men det vore ju enklare om han skaffade en egen blogg (lobba honom!!).

  1. Magnus
    mars 14, 2011 kl. 10:11

    Mån tro vad det beror på, att folk vida omkring känner till Kirunas planerade stadsflytt (som kommer att ske under de närmaste 30 åren), men inte har en susning om detsamma som till stor del redan skett i Malmberget de senaste 50 åren?

    Tänk dig det, en hel svensk småstad är ŕedan flyttad, bostäder exproprierade av ett statligt företag, tvångsförflyttningar osv.. och du har knappt ens hört talas om det. Men den stadsflytt i Kiruna som ännu bara är på papperet, den känner du till.

  2. Amelia Andersdotter
    mars 15, 2011 kl. 12:33

    Nu vet jag det :-)

    Poängen jag gjorde håller i vilket fall ändå. Att Malmberget drabbats gör det ju bara ännu intressantare: om tvångsförflyttning av städer uppfattas som okej av staten och företagen och människor i allmänhet inte protesterar (vilket de ju faktiskt inte gör!). Hur ska man då se på tvångsförflyttningar av offentliga rum på nätet? Vidare: tvångsförflyttningarna på nätet godkänns tydligast av offentligrummets icke-besökare. Är det lugnt om ett offentligt rum på nätet tas ned om vi misstänker att icke-besökare inte kommer bry sig?

  3. Magnus
    mars 17, 2011 kl. 00:52

    Jag tror inte du skall blanda ihop de här, precis som att jämförelserna mellan biltrafik och nätet alltid haltar betänkligt, det skulle ju vara som om varje bil kunde innehålla nya bilar och vägar.

    Saken är den att det visst protesteras i Malmfälten, samtidigt som det också accepteras. Det kan låta som en pardox, men saken är mycket enkel, alla i Malmfälten vet att om samhället skall överleva så måste det flyttas. Gruvorna där är liksom enda anledningen till att det över huvud taget finns något samhälle. Vad protesteras om är inte att tvingas flytta och att stora delar av samhället rivs, det man bråkar om är ersättningsnivåer och andra rent praktiska saker, inte flyttningen i sig eftersom alla vet att samhället byggts på fel plats och accepterar konsekvenserna.

  4. Amelia Andersdotter
    mars 17, 2011 kl. 16:33

    Samhället har nog byggts på rätt plats men rätt plats förändras över tid. Frågan är om den rätta platsens förändring eller skifte i folks goda minne går att applicera på offentliga platser över lag. Jag vet mycket väl att Uppsala kommun byggde ett Konsert- och kongresscenter på Vaksalatorget mot många medborgares vilje. Är det ett korrekt sätt att behandla ett offentligt utrymme? Många tyckte givetvis också om Konsert- och kongress – Uppsala har aldrig haft något ordentligt utrymme för konserter, till exempel, varken jazz, klassisk musik eller någon annan väldigt… Platsberoende kulturform har kunnat ty sig till Uppsala.

    Frågan är om det finns någon bättre analogi? Att det skulle vara ett varumärke eller en egendom köper inte jag. Det är ju ingenting man säljer, utan snarare ett utrymme man tillhandahåller användare för att – ofta – generera sin egen information (alla moderna webbanvändare känner t ex till ”web2.0”). Kännetecken för en viss typ av informationsgenerering, kanske. En forumägares privata egendom? Ptja, man betalar ju per definition hyra till en registrar för varumärket. Hur privategendomsrättsligt är det? Kan man förresten äga någonting som är immateriellt?

    Det är väl ett sidospårande… Resonemang. Egentligen är det ju en egen miljö för sig, utan direkta motsvarigheter.

  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: