Ungaria și Uniunea Europeană

This is an essay written by yours truly in Romanian about Hungary, to commemorate the debates in the European Parliament and international media of last week. It was actually originally written by me, but corrected by a native speaker who considered ”80% of the [original] text intelligible”. For Hungarian readers of this text, please see an interview with index.hu I made last year which is along these same lines. For non-Romanian and non-Hungarian speakers, essentially my concern is that the European Commission (in particular) avoids difficult issues about human rights for European citizens and focuses on administrative points because they are afraid of stepping on the toes of sovereignty of, in particular, founding member states (I’m thinking mostly about the non-critique of laws like LOPPSI, HADOPI, Sinde, etc).

Ungaria este o țară din Europa Centrală. Este membră a Uniunii Europene de peste 8 ani. În urmă cu mai puțin de un an, Parlamentul Ungariei a votat o nouă lege pentru mass-media care a redus libertățile jurnaliștilor. Anul trecut, Parlamentul European și-a exprimat nemulțumirea și îngrijorarea privind această nouă lege. Nici jurnaliștilor nu le place noua lege pentru că ea prezintă riscul cenzurii.

Îngrijorarea continuă și astăzi. Unora dintre parlamentarii europeni nu le place noua Constituție a Ungariei pentru că e foarte naționalistă. Guvernul Ungariei, care e susținut în Parlament de 67% dintre deputați (o ”majoritate absolută”), și-a propus întinerirea forțată a corpului de judecători. Lipsa de independență a Agenției Naționale pentru protecția datelor cu caracter personal a fost criticată.

La nivelul Comisiei Europene se critică noua lege prin care statul va avea mult control asupra Băncii Naționale a Ungariei.

Navracsics Tibor, vicepremierul Ungariei, a spus pentru Reuters că Guvernul Ungariei este dispus să schimbe legea privind protectia datelor personale, așa cum a modificat și legea media anul trecut.

Lipsa de independeță a agenției naționale nu este cea mai mare problemă, ci riscul cenzurii și păstrarea forțată a datelor. Cabluri de internet traversează Ungaria, mulți alți cetățeni europeni fiind dependenți de acestea. Cenzura din Ungaria poate afecta oameni din afara jurisdicției maghiare.

Sancțiunile propuse împotriva Ungariei sunt sancțiune financiare, iar critica privește doar aspectele administrative (ca și lipsa independenței Agenției).

Dacă nu s-ar limita la atât, Uniunea Europeană ar trebui să critice și alte legi din alte state membre care limitează libertatea informației și cea a comunicării, dar acest lucru ar încălca principiul suveranității naționale.

În Europa se construiește un ”internet of holes”, un ”internet al golurilor”.

Språkkommentarer:
lege referitoare la = lag som berör/rör
nici jurnaliștilor nu le place = journalister gillar inte heller (dubbel-negation och ett dativ(!))

Ser inte, får inte, läsa

Jag väljer att hålla mig lite utanför diskussionerna om datalagringsdirektivet, som ju ändå i vilket fall bordlags ett år nu. Det känns som FRA 2008! Ja!

I Europakommissionen tycker kommissionären för den inre marknaden herr Michel Barnier inte att blinda ska få läsa. Världsorganisationen för blinda har tillsammans med Knowledge Ecology International och Trans-Atlantic Consumer Dialogue arbetat i flera år, i Geneve, i Bryssel och i Washington för att få till ett avtal om undantag i licensrätterna för blinda så att tillgängligheten för böcker anpassade för synskadade ska bli mer lättillgängliga. USA och EU har vägrat i sten, gruppen av afrikanska länder i WIPO har varit skeptiska eftersom de tycker att undantagen borde utsträckas till alla former av licenser, och den 26 februari har så Världsorganisationen för blinda slutligen dragit sig ur diskussionerna efter de inte kommer någon vart.

Europaparlamentet har visserligen försökt gå till kamp för blindas rättigheter. David Hammerstein från TACD har arbetat länge med avtalet och anordnat flera konferenser om vikten av tillgång till böcker för blinda. Världsorganisationen för blinda säger att de kommer att fortsätta kämpa för ett avtal som stödjer deras medlemmars rätt till kultur.

Det är lite deprimerande, hela det här boktillgänglighetsprojektet. En man vid namn Mopski [sic!] anser att Google i sin digitalisering av världskulturen inte tar vara på visuella artisters intressen. Vidare är Googles digitaliseringsprojekt inte uppskattat i Frankrike.

Men, materialet går i alla fall att få tag på. Jag läste någonstans, någon gång, att blinda i Uruguay har totalt 19 böcker de kan läsa. I Nicaragua har de 48 böcker. Att dela med sig av böckerna över nationsgränserna går inte för då får man licenseringsproblem. Vill minnas att Norge inte var lika dogmatiska som Europeiska unionen, och EU var i sin tur inte lika dogmatiska som USA. Många länder lät bli att stödja Treaty for the Blind av principskäl för de tycker de har väldigt stora problem med upphovsrätt överlag och behöver bredare undantag. Det är förvisso sant, men det ska man inte använda som skäl att missgynna blinda. BRIC-länderna har i alla fall inte ställt sig helt ogina till avtalet, vilket alltid är nåt, men de är inte ensamma kapabla att driva igenom avtalet. Europaparlamentets ställningstagande kan förhoppningsvis leda till en förändring av EU:s ståndpunkt. Vi får se.

Ouppmärksammat bloggförbud

Idag är det väldigt lätt att tro att jag har avvikit från mitt löfte till mig själv att bara skriva positiva saker den här veckan, och det har jag nog. Jag är helt enkelt en dystergök.

Under DDoS-attackerna mot Wikileaks i höstas fanns två saker jag reagerade på. 1: diplomatkablarna är inte alls allvarliga för någon över huvud taget. Vissa länder ser lite dumma ut, men USA drabbas inte alls och dokumenten var för övrigt inte heller särskilt hemliga. 2: DDoS är en dålig attack om man nu känner sig beklämd av en viss hemsidas förehavanden. Idiotisk rentav. Varför genomföra en idiotisk attack mot en ofarlig publicering?

Jo, sa någon. Nu vänjs vi vid att internet ibland stormar lite grann, och så småningom kommer stora DDoS-attacker inte vara så stor nyhet längre. Som pirater i Röda havet. Snigelpesten i Sverige.

Egypten har geografiskt dödat internet. Helt.

Detta är naturligtvis upprörande.

Ungern är också upprörande. Så upprörande att Neelie Kroes har skrivit ett brev. Ungern har därför (återigen) uttalat sin villighet att ändra lagen om kommissionen skulle framföra kritik. Jag har väntat på att någon på kommissionen ska pipa.

Men så här är det: oavsett Ungerns inställning till bloggares neutralitet och åsiktsrepresentativitet. Oavsett Egyptens beklämmande nätsituation. Saudiarabien har förbjudit bloggar. Man måste nu vara över 20 år gammal, ha en universitetsexamen, respektera och ansöka om tillstånd för att få blogga. Utrikiska bloggare har uppmanats att ta hänsyn till detta, eller plockas bort från saudiarabiska internet.

Var är #opsaudi?

Var är mediauppmärksamheten? Jag sökte på Google News Sverige. Ingenting. Artikeln ovan kommer från spanska journalistförbundet. Lagen trädde i kraft i januari.

Nu går det kanska att ta sig runt de här förbuden och blockeringarna med TOR, och jag är medveten om att många människor jobbar med att få ut ordet om TOR till bloggare och internetbesökare världen över. Men i Saudiarabien är det omöjligt att få tag på icke-godkänd information så fort man går online. Inga tidningar, inga bloggar, ingenting. Kanske Fishy. Jag hoppas det för Fishy är ganska underhållande.

En av de största hoten mot friheten på nätet i framtiden är att vi blir avtrubbade. Och att media blir avtrubbad. Att lagstiftning som den i Ungern, Tunisien, Egypten, Marocko, Sverige, Ryssland, Thailand, USA, Venezuela och Saudiarabien plötsligt upphör att vara chockerande. I höstas, när Assange-vågorna gick som högst, var det ingen som verkade tänka på att ursprunget till vågorna låg i Expressens publicering av namn och bild på en människa som kanske var misstänkt för ett potentiellt brott vars utredningsvärde inte ens utretts. Det är alltså Expressens ”fel” att en individ som var misstänkt för ett brott som inte etablerats begått hängdes ut världen över. Precis som det var Expressens ”fel” att bild och namn publicerades på Hagamannen innan rättegången 2006. 2006 reagerade vi. Pressetiska rådet gick i taket. Nyhetssidorna och ledarspalterna fylldes med resonemang om tidningarnas roll och skyldighet i den rättssäkra staten. Så var det inte nu.

Avtrubbning är förvisso en känd effekt. Jag undrar hur mycket media styr över det eller hur mycket publiken styr över det. Jag är benägen att tro att media har större inflytande över avtrubbningseffekten än publiken då, givet en mängd information, människor blir upprörda av hemskheter (döda eller eländigt sjuka små barn världen över är ett exempel på tidsoberoende upprördhet). Å andra sidan är journalister, likt bloggare, bara människor. Hur ska man ha tid att hålla koll på allt? :-/

Konkurrenskraft

Om datalagring har jag tidigare skrivit att det är exceptionellt dumt av regeringen att inte invänta kommissionens förmodat kritiska rapport som kommer att släppas i mars (efter att ha skjutits upp två gånger tidigare) av Cecilia Malmströms direktorat.

Det finns andra aspekter av datalagringsdirektivet man kan kritisera. Bahnhof säger att det kommer kosta extra för kunderna att bli datalagrade efter att, eller om, lagen träder i kraft. Bahnhof har tidigare kritiserat datalagringsdirektivet för att skapa extra kostnader för internetoperatörer. Så jag undrar vilken effekt det här har på nyuppstartade internetoperatörer (lägger märke till att ingen av operatörerna jag aldrig hört talas om inte har billigare specialerbjudanden)? Det kostar extra för mig att få en VPN-tunnel, hur är det för internetoperatörer?

Idag har Sverige med sina stadsnät en utmärkt grogrund för nya internetoperatörer och har därför också en av Europas mest konkurrensmässiga telekommarknader. Den enda telekommarknad som egentligen är hårt utsatt för oligopol är mobilbranschen där de flesta nät (så klart) ägs av stora företag och de flesta virtuella operatörer (så klart) också ägs av någon av de företag som äger näten. Sverige är det europeiska land som klarat avregleringen av telekommonopolet bäst. Den som tänker klaga på Telia nu, uppskattar inte tillräckligt PTS och Konkurrensverkets mycket ambitiösa försök att hålla Telias konkurrensbegränsande åtgärder i schack.

Kan det vara därför Labs2 experimenterar med Europas snabbaste wifi-nätverk (världens?) i Lund? Eller att PirateISP kunde starta sin verksamhet i Lund förra året? Det kan vara anledningen att Bahnhof kunde starta sin verksamhet 1994. Fler exempel på Sveriges allmänna överlägsenhet mottas gärna!

Jag har inte alls undersökt hur direktivet påverkar webbhotell, men det susar i säven att de drabbades negativt i Nederländerna. Duktigt, EU. Här skapar vi lagstiftning som gynnar Telefónica och Belgacom.

Värre för nätanvändare än att deras politiker försöker bekämpa någon form av luddig ondska, som dessutom går att bekämpa ganska bra utan datalagring (titta på det här terroristspårandeexemplet från Schweiz) är att låsta marknader inte ger varken operatörer eller användare något annat alternativ än att lägga sig platt. Jag känner till ett exempel i Europa där data hade lyckats försvinna från British Telecoms servrar innan advokater (utan att förfoga över upphovsrätten?) lyckades kräva ut abonnentuppgifter 90 dagar efter att de tagit sig för att anmäla brottet. Ett. Inga andra fall. Och det räknas knappast ens som brottsbekämpning, definitivt inte som brottsförebyggande.

Så duktiga är försvarsadvokater, ekonomer och statsvetare på att analysera brottsbekämpning. Duktigt.

Nej, jag har fortfarande inte läst mineralrapporterna. Jag får återkomma. :P

Recap 2010: European Commission

Counting down the days for New Years I wish to present a summary, my summary, of what the Commission has been doing over the past year.

Best is first!

Joaquín Almunia

The Commissioner for Competition Joaquín Almunia comes from Spain. In his first year, he’s been pushing Apple for more interoperability and less restrictions. He’s also expressed an explicit support for open standards and net neutrality as an unconditional pre-requisite for the social and economic development of Europe. He’s been clear that his directorate will do whatever it takes to uphold these values. Of course, one should bear in mind that DG Competition actually can’t do much. Their investigations run over several years, and the penalties they incur on businesses rarely have any lasting impact on the markets. Competition law further suffers from the weakness that it is virtually powerless in markets where the dominant actors aren’t one, but two or three (see Oracle/SUN merger). It’s disappointing that Almunia believes the current regulatory framework is sufficient to uphold the spirit of an open, inclusive and innovative internet, but a further analysis of this might better be sought in Public Knowledge’s text on the recently adopted FCC-rules on net neutrality.

Viviane Reding

In the past year Luxembourgian Commissioner Viviane Reding, previously at DG Information Society, now at DG Human Rights, has done everything from telling Latvia to regulate telecoms according to its national situation rather than the Spanish (thank you!) to telling Austria that a government dependent data protection authority isn’t actually an independent authority for monitoring government efforts to uphold the data protection for citizens. Reding raising the issue of member state inability to live up to standards of data protection set up by the Union is very positive, but we should perhaps still be concerned about her international company.

Neelie Kroes

Former Commissioner for Competition, big business enemy #1, Dutch politician Neelie Kroes is the present Commissioner for Information Society. There were high expectations on Kroes when she assumed her role this spring. Unfortunately, an immediate let-down came in her embrace of licensed interoperability, rather than freely accessible open standards. And it it obvious that while she’s still critical of the telecommunications industry, both wired and wireless, the past year seems lined with strong statements about upsetting things that she doesn’t currently have any plans to do anything about, but wouldn’t be afraid to should she feel it necessary, which she doesn’t.

Algirdas Šemeta

Somewhat hidden in the intellectual property rights and telecommunications debates is Commissioner Algirdas Šemeta with responsibility for customs, taxes and anti-fraud. The Lithuanian Commissioner has forcefully opined the need for stronger measures against counterfeiting (tooth paste and stuff) and particularly the counterfeiting of cigarettes which, as we all know, is costing the tobacco industry loads. In the context of the Šemeta initiative for a new, more effective and technologisized customs operation in Europe I’m reminded of a recent case where Nokia wanted to outsource protecting their intellectual property to UK customs and another few cases where Indian drugs have been seized with Commission support while in transit towards non-European markets. Normally when public institutions are involved, the public institutions outsource their activities to private actors. Obviously Nokia and Šemeta feel that in customs it is more appropriate to do it the other way around.

Michel Barnier

This French Commissioner is responsible for the inner market and has since his appointment been an adamant supporter of the EU patent. His targetted action has evolved into an approval of deeper patent cooperation between 17 member states, including Sweden. This is a very convenient way for the undemocratic nations in the Union to push their policies without having to go through the European Parliament or care about opposing voices in the Council of Ministers. Mark my words, this initiative will be EU-law in less than 3 years, they know it, and they’re happy. Barnier is also advocating stronger rights for broadcasters who are increasingly falling victim to evil pirates streaming their honestly produced contents. He hopes for an agreement on strong measures against this nefarious behaviour and wishes it to be pushed through the Council of Europe, thereby making it binding not only in the 27 member states but in the 47 ECHR signatory states. Inner market means you keep your stupid rules to yourself!

Karel de Gucht

As the successor of present high representative in foreign affairs Catherine Ashton, the Commissioner for Foreign Trade Karel de Gucht can’t be having an easy time. Fact is, you’d have to go as far back as the Ashton predecessor Peter Mandelson to find anything like him. Under Belgian rule, DG Trade has once again started repelling their African negotiation counterparts. ACTA is under DG Trade authority and de Gucht just can’t stop telling us how democratic it is. The Commissioner is also continuing the EU strategy of splittering trade alliances in other parts of the world through selectively striking dissimular agreements with a few of their members separately, last year with Colombia, Peru, Vietnam and Malaysia.

Cecilia Malmström

The Swedish Commissioner with responsibility for internal affairs has consistently failed in improving children’s rights over the past year. Cecilia Malmström has been a weak Commissioner, who apparently has not understood that the function of the Commission is to be a counter-weight to the national interests in the Council of Ministers. As the European Parliament has questioned her policies, she’s given answers that in the worst case might make her look slightly dumb. Internet blocking, data retention acceptance and an initiative to raise children’s rights to the same levels they have already been at for 10 years will be her 2010 legacy.

I would not go so far as to say many of the Commissioners could have done a better job. Or yes, I would.

Nyårsrevy 2010: Kommissionen

Jag fortsätter min inväntan av nyår med en genomgång av våra Europakommissionärers förehavanden under det gångna året.

Bäst kommer överst!

Joaquín Almunia

Kommissionären för konkurrensfrågor har rötter i Spanien. Kommissionären har tagit krafttag mot otillbörlig konkurrens utövad av företaget Apple. Under året som gått har han vid ett flertal tillfällen uttryckt ett stöd för öppna standarder och nätneutralitet som förutsättning för europeiska social och ekonomisk utveckling. Han har också tydligt klargjort att hans direktorat kommer att göra det som krävs för att upprätthålla dessa värderingar. Det är befogat att ifrågasätta vad konkurrensdirektoratet egentligen kan göra: utredningarna tar oftast flera år, och gör föga för att komma åt marknader som är dominerade inte av en aktör utan av två eller tre (jfr Oracle/SUN). Det är en besvikelse att Almunia tror att det nuvarande regelverket är tillräckligt för att komma till bukt med de problem användare och småskaliga entreprenörer kan stöta på i sina relationer med de stora telekombolagen. En klarare analys finns att tillgå i ett uttalande från den amerikanska tankesmedjan Public Knowledge om de nyligen antagna FCC-reglerna om nätneutralitet.

Viviane Reding

Under året som gått har Luxemburgs kommissionär Viviane Reding, tidigare telekomkommissionär och nuvarande kommissionär för mänskliga rättigheter, hunnit med allt ifrån att säga till Lettlands regering att deras telekommyndighet nog bör reglera mobiltelefonimarknaden efter lettiska förhållanden snarare än spanska (tack!) till att Österrikes dataskyddsmyndighet inte uppfyller kraven på självständighet utlagda i 1995 års dataskyddsdirektiv (dubbeltack!). Reding har lyft frågan att medlemsstaternas utföranden av dataskyddsåtgärder ofta brister i sömmarna, men har samtidigt lyckats beblanda sig med mindre kloka dataöverföringsavtal.

Neelie Kroes

Före detta konkurrenskommissionär och företagens främsta fiende, nederländskan Neelie Kroes och nuvarande kommissionär för informationssamhället, hade höga förväntningar på sig när hon tillträdde i våras. Olyckligtvis började hennes bana illa: Kroes har övergivit tillgängliga, öppna standarder till förmån för interoperabilitet. Även om hon förhåller sig kritiskt till telekomindustrin, både den fasta och mobila, verkar senaste året ha kantats av starka ställningstagande om upprörande saker hon inte för närvarande vill göra något åt men inte skulle vara rädd att åtgärda om hon finner det nödvändigt, vilket hon ännu inte gör.

Algirdas Šemeta

Lite dold i immaterialrätts- och telekomdebatten har EU:s kommissionär för tullar, gränser, skattepolitik och korruption Algirdas Šemeta varit. Denne lettiske kommissionär har under året tagit flera starka ställningstaganden mot förfalskningar (tandkräm och sånt) och då särskilt förfalskade cigaretter som vi ju alla vet kostar tobaksföretagen mycket pengar. I kontexten av Šemetas initiativ för en ny och effektivare (informationsteknologiserade) tullverksamhet erinrar jag mig om ett ganska nyligt fall där Nokia velat outsource:a sitt varumärkesskyddande till brittiska tullar, och att EU snabbt som tusan dragit tillbaka ett löfte om att inte beslagta indiska mediciner destinerade för marknader andra än den europiska. Ja. Vanligtvis brukar ju myndigheter vilja outsource:a delar av den offentliga verksamheten till privata aktörer. I tullverksamheten hoppas både Šemeta och företagen att det ska gå åt motsatt håll.

Michel Barnier

Denne franske kommissionär har ansvar för den inre marknaden och gick redan i början av sin mandatperiod ut med starkt stöd för EU-patentet. Denna målmedvetenhet har nu utmynnat i ett godkännande om 17 medlemsstater, däribland Sverige, möjlighet att införa ett djupare samarbete om patent innan resten av unionen följer efter. Detta är ett smidigt sätt för odemokratiska medlemsstater att driva sin vilja igenom utan att behöva gå genom varesig parlamentet eller kritiska medlemsstaters regeringar. Bra jobbat! Barnier har också velat upplyfta TV-bolagens rättigheter och hoppas att vi snart ska ha ett avtal som stärker TV-bolagens positioner gentemot fasansfulla pirater (förmodligen streamare, va?) infört i hela Europakonventionsområdet (47 länder, jämfört med unionens 27). Precis som Šemeta önskar kommissionären bara hålla inre marknader till sig själv när det inte är roligare att påtvinga någon annan kassa regler.

Karel de Gucht

Som efterträdare till nuvarande höga representanten för utrikesfrågor Catherine Ashton, kan kommissionären för utrikeshandel Karel de Gucht inte ha det lätt. Faktum är att man får gå så långt tillbaka som Ashtons företrädare, Peter Mandelson, för att hitta något liknande. Under belgaren de Guchts mandatperiod har afrikanska länder återigen börjat lämna handelsförhandlingar för att EU intar för extrema positioner. ACTA har förhandlats under de Guchts mandat, som vid många tillfällen försäkrat parlamentet om att detta är ett demokratiskt företag. De Guchts styre har också inneburit att EU:s sedan länge etablerade strategi att splittra handelsallianser i andra delar av världen genom att selektivt sluta olika avtal med bara en del av alliansländerna fortskrider med Colombia, Peru, Vietnam och Malaysia.

Cecilia Malmström

Den svenska kommissionären med ansvar för inrikespolitiska frågor har under året konsekvent misslyckats med att göra starka insatser för barnen. Cecilia Malmström har varit en svag kommissionär, som verkar ha missat att kommissionen ska fungera som en motvikt till småaktiga nationella intressen i ministerrådet. Europaparlamentets ifrågasättande av hennes politik har resulterat i svar som i värsta fall kan få henne att se riktigt dum ut. Internetblockering, datalagringsdirektivet och ett initiativ för att lyfta barnens rättigheter till den nivå de legat på sedan 2001 har präglat hennes första år vid makten.

Jag vill inte sträcka mig så långt som att hävda att många kommissionärer är under mina förväntningar. Eller jo, det vill jag.

Bééé-Bééé-Bééélgacom

In the Nigel Farage speech against the EU president Herman van Rompuy he not only succeeds in insulting the EU-president in a relatively amusing way, but he also points to the silliness of the Belgian nationstate. And I’m not talking about the six parliaments and unstable federal governments (elections approximately every two years, latest on June 9th 2010) but their telecoms industry.

The former state monopoly of Belgium is called Belgacom. They own all the copper networks. Twelve years after the deregulation of the telecoms industry they are getting larger and larger market shares in the ADSL sector (currently 77%).

There’s a few cable operators. The operator Telenet owns all the infrastructure. They are also the largest service provider in the cable sector.

Fibre in Belgium is not common. I haven’t in fact seen any regular provider of fibre connections. Belgacom started experimenting cautiously with FTTH last year.

Belgacom has now decided that it’s a good idea to raise the prices for all services except TV. But why?! Belgium already has 50% more expensive services than the European average! Even though Spain is worse, it does put me off.

For this amount of money, surely you can at least do unlimited downloading? Well yes, if you have the Belgacom rental of €56 per month you can, since March 2010, do unlimited downloading. The number of computers per household is limited to four in the contract. The contract is enough to keep most consumers in line. But cable then? Telenet recently adjusted the problem with consumers trying to escape otherwise proliferent download limits. The Belgian telecoms minister has boldly criticized both companies for lying about how unlimited their services actually ain’t.

With the amount of money Belgian consumers are charged for their communication services, you would expect the employees of the telecoms enterprises to be either well-paid or large in numbers. Yesterday they went on strike for working overtime every day and also having to work Saturdays. Either they are outrageously inefficient, the infrastructure needs far too much maintenance, or there’s too few of them. Probably in customer service. No way Belgian consumers aren’t upset about this rip-off.

A quick overview of the mobile telephone market is probably not going to make anyone happier either. Belgacom has preliminarily been convicted to paying €1.84 million to BASE and Mobistar for engaging in anti-competetive behaviour: they charge too much for roaming. De Morgen further explains that this will result in less money for the share holders next year. The Belgian state constitutes 53.4% of the share holders. Surely this has to do with spectrum licenses being expensive? No. Belgacom received a free five-year license for spectrum last year. Not until March 2010 Telenet was the first provider in Belgium deciding to invest in LTE this. Before 2015.

Somebody did point out to me on Facebook the other day the Belgium at least has produced some good things. But with the standards of Belgian railroads in mind, it’s no wonder the song is titled Moskow Diskow.

Bä-bä-bälgacom

I Nigel Farages harang mot EU:s president Herman van Rompuy för några veckor sedan lyckas han inte bara med att på ett ganska träffande, men elakt, sätt förolämpa EU-presidenten, utan också påtala fånigheter i den belgiska nationalstaten. För min egen del kan jag sympatisera med honom, men då inte på grund av dess sex parlament eller ostabila federala regering (omval i snitt vartannat år, senast 9 juni i år) utan på grund av deras telekomindustri.

Belgiens före detta statsmonopol heter Belgacom. De äger all koppar. Tolv år efter avregleringen kniper de större och större marknadsandelar i ADSL-branschen (för närvarande 77%).

Det finns några kabeloperatörer. Kabeloperatören Telenet äger all kabelinfrastruktur. De är också största tillhandahållaren av kabeltjänster.

Fiber i Belgien är inte alls vanligt. Faktum är att jag inte identifierat någon fiberoperatör alls. Belgacom har lite försiktigt börjat testa FTTH förra året.

Nu i dagarna har Belgacom beslutat att det är en bra idé att höja priserna för alla tjänser utom TV. Men varför?! Belgien verkar redan ha 50% dyrare telekomtjänster än Europasnittet! Även om situationen är bättre än i Spanien, blir man lätt irriterad.

För så höga priser måste man ju i alla fall kunna tanka obegränsat? Jadå, har man Belgacoms dyraste abonnemang kan man för €56/månad tanka obegränsat sedan i mars 2010. Antalet datorer per hushåll är begränsat till 4, i kontraktet. Ett avtal är tillräckligt för att de flesta kunder ska hålla sig på mattan. På kabel då? Telenet har korrigerat problemet med att vissa tar sig runt dem. Och belgiska telekomministerna har modigt kritiserat bolagen för att ljuga om hur obegränsad deras trafik egentligen inte är.

Men när konsumenterna betalar så pass höga priser för kommunikationstjänster borde belgiska telekomarbetare rimligtvis välbetalda eller många? Men det är de inte. Igår gick de ut i strejk för att de arbetar övertid varje dag och dessutom på lördagar. Antingen är de ineffektiva, infrastrukturen är så dålig att den behöver på tok för mycket underhåll, eller så är de för få. Kanske i kundtjänsten. Det kan ju inte vara så att belgarna är nöjda med den här situationen.

En snabb överblick av mobiltelefonimarknaden piggar inte direkt upp. Belgacom å sin sida har fått beskedet att de nästa år kan tvingas betala €1,84 miljoner till BASE och Mobistar för att ha tagit ut hutlösa priser för att dessa ska få roam:a på Belgacoms nät. De Morgen skriver vidare att det skulle ha en allvarlig inverkan på avkastningen för Belgacoms aktieägare. De är till 53,4% belgiska staten. Det måste ha att göra med att spektrumlicenserna i Belgien är dyra? Nej, Belgacom fick en licens för fem år gratis förra året. Inte förrän i mars 2010 var Telenet som första operatör villig att investera i LTE. Innan 2015.

Någon påtalade för mig på Facebook häromdagen att Belgien i alla fall gjort något bra. Men med de belgiska järnvägarnas kvalitet i åtanke är det ju inte så konstigt att låten heter Moskow Diskow.

Borders

I sometimes have difficulties digesting blogs about intellectual property rights. Sometimes they’re completely brilliant, like Afro-IP writing about the anti-counterfeiting squad of Kenya seizing pencils for a value of $300’000. Or when IP-Tango writes about trademarks being limited to the market within which they are protected. I enjoy reading Amlan Mohantys posts on the SpicyIP India blog, like this one, on the importance of public participation in legislative debates. That touches on the subject I wrote about yesterday.

Today, however, a post on IPKitten concerns me a bit. It’s about continued negotiations on border measures at the World Customs Organisation.

Some people will almost certainly remember the negotiations on SECURE Standards in WCO that collapsed in 2008. The reason was that negotiations for stricter border controls to decrease intellectual property rights infringement were discovered by developing nations who subsequently mobilised IPR experts in the organisation and created pressure for continued investigation on whether the standards were really secure, or actually necessary.

The consequence of the WCO slowing down turned into the ACTA-initiative. By collecting only a small number of like-minded nations IPR-dependent economies hoped to achieve… What?

Doctors Without Border have a campaign for access to medicines since many years. As opposed to popular belief this has very little to do with patent rights. Even though pharmaceutical patents cause quite a lot of problems on the inner European market, the medicine seizures at EU border largely rely on extraterritorial application of trademark law.

The extension of European trademark law to apply for goods that haven’t entered the market makes our customs authorities assist companies with protecting their intellectual property rights on foreign markets where they might not even have registered rights. For being a region strongly opposed to expansion, the EU certianly has a very liberal view of extraterritorial application of its legislation. It’s not unreasonable to ask if it’s a valuable investment when the need for medicines, particularly in developing economies, is so large.

A few weeks ago I also noticed a case concerning Nokia mobile phones. Nokia is claiming in a British court that mobilephones marked Nokia, produced in China and destined for Colombia, ought to be seized and destroyed by UK customs authorities. When the country of destination is already known, you would wonder why Nokia doesn’t simply protect its trademark in that country, instead of at the European border. In the event they didn’t file for trademark protection in that country, that’s really their fault. More than half of all Colombians are poor and I see it as a big problem that European customs authorities shall invest time and money into take away a means of relatively cheap communications technology simply because of Nokia not being bothered to get intellectual property rights protection in the end market.

In a brighter moment, I discovered that Mexico has turned into a market of pirated blu-ray and 3D DVDs! They’re now sold on streets to Mexicans for affordable prices. While it might annoy J.K. Rowling, cracking down on Mexicos pirates and street salesmen would actually strike quite hard against the thousands of Mexicans that are making a living off of selling DVDs on the streets. Considering the size of the seizures of pirate copied goods in Mexico I guess it’s also not unjustified to fear a huge drop in accessibility of culture and certain goods to a large part of the Mexican population.

It appears anyway as if the negotiations for IPR-related border controls have been rebooted at WCO. Multilateral fora like World Trade Organisation and WCO are more attractive for developing economies to negotiate within, since they have more control over the content and how the agreements end up being interpreted. But since I already see an extremely liberal European view of border controls applying outside Europe, I must say this concerns me a bit.

Gränser

Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant! se 6§ Varumärkeslagen). Jag brukar med nöje läsa Amlan Mohantys postningar på bloggen SpicyIP India, som den här om vikten av offentlig debatt kring lagstiftning. Det berör lite ämnet jag skrev om igår.

Idag är jag dock lite bekymrad över ett inlägg på IPKitten om fortsätta förhandlingar för gränskontroller i WCO.

Vissa minns säkert förhandlingarna om SECURE Standards i World Customs Organisation som strandade 2008. Anledningen var att de förhandlingar om gränskontroller för att bekämpa immaterialrättsintrång upptäcktes av utvecklingsländer som mobiliserade experter inom organisationer och skapade tryck för att fortsätta utreda om standardena verkligen var säkra, nödvändiga och bra.

Konsekvensen av att förhandlingarna i WCO gick trögare och trögare blev ACTA-initiativet. Genom att samla enbart likasinnade länder i en liten klick kunde man nu se till att… Ja, vadå?

Läkare utan gränser har under många år haft en omfattande kampanj för att öka tillgång till mediciner för människor i utvecklingsländer. Till skillnad från vad många tror utförs de här beslagen inte på bas av patenträtt. Läkemedelspatent orsakar visserligen många problem på den inre europeiska marknaden, men i läkemedelsbeslagen lutar sig företagen, med hjälp av tullen, på varumärkesrätten.

Beslagtagningarna vid europeiska hamnar blir en sorts förlängning av europeisk lagstiftning där våra tullmyndigheter assisterar företag med immaterialrättsskydd på marknader utanför Europa. För att vara en region som kraftigt opponerar sig utvidgning har man en väldigt liberal inställning till utomterritorisk applicering av lagstiftning. Man kan fråga sig om det är en värdefull investering när behovet av mediciner, särskilt i utvecklingsländer, är så stort.

För några veckor sedan såg jag också ett fall som berörde Nokiatelefoner. Nokia hävdar i en brittisk domstol att mobiltelefoner märkta Nokia, producerade i Kina och på väg till Colombia, ska beslagtas och förstöras av Storbritanniens tullmyndighet. När destinationslandet är känt kan man undra varför Nokia inte istället skyddar sitt varumärke och sina patent på destinationsmarknaden. Jag lutar i alla fall åt att om de inte har gjort det får de skylla sig själva. Över hälften av Colombias invånare är fattiga och jag ser ett stort problem i att europeiska tullmyndigheter ska lägga pengar på att beröva colombianerna kommunikationsmöjligheter till överkomliga priser bara för att Nokia inte gitter ta ut immaterialrätter på marknader de vill kontrollera.

Några av mina ljusare stunder har jag dock upplevt i några rapporter från Mexiko. Dels har man där börjat kopiera blu-ray och 3D DVD:er och de säljs nu på på städernas gator till överkomliga priser. Det sticker möjligen i ögonen på J.K. Rowling, men hårdare tilltag mot Mexikos piratkopierar och gatuförsäljare skulle faktiskt slå ganska hårt mot flera tusen mexikaner som försörjer sig på att sälja DVD:er på gatan. Och betänker man storleken på beslagtagen av piratkopierade varor i Mexiko kan man säkerligen förvänta sig att skärpt lagstiftning minskar tillgång till kultur och dagligvaror mer än önskvärt.

Nu verkar det i alla fall som att fortsätta förhandlingar om gränskontroller har börjat få upp farten i WCO. Multilaterala forum som Världshandelsorganisationen och WCO är attraktivare för utvecklingsländer för förhandlingar, eftersom de i avtalens implementering har större makt att ställa sig emot extrema tolkningar av rikare länder. Eftersom jag redan ser tycker att tolkningarna av var europeisk lagstiftnings jurisdiktion är på tok för liberala måste jag säga att det här bekymrar mig.