Archive for the ‘Internationell Politik’ Category

Save yourself from Zombie Laws



As I reported two days ago, and is now noted also by Walter van Holst, a recent South Korean DDoS attack may in fact be a malicious attempt at sneaking through an oppressive law allowing the government to snoop commercial and private traffic alike. The European security agency ENISA published two reports on botnets not long ago, but appears to be supporting the idea of internet service providers notifying their customers of a potential infection instead.

Regardless of which security analyst you talk to, they will say that users are the true compromisors of security. The South Korean authorities appear to have taken this very literally, and while I didn’t check if the strategy pursued by the Austrialian authorities and promoted by ENISA is actually helping users and ISPs it is clear that public authorities feel that users are not inclined and will not be inclined to take responsibility for their own security. Because botnets suck up bandwidth, the ISP is already tried on private initiative in some places although it appears to be a while ago. To my understanding this experience was discontinued since it’s easy to forge being an ISP suggesting that you’re infected..

At least one friend reacted to me in private saying that this proposal is an attack on democracy. It is, but it’s just one among many, and many of the others are already enacted. As I’ve said in many discussions about trade agreements I think that our democratic powers are already quite limited by the fact that decisions are taken way over our heads. South Korea has signed two trade agreements that make mandatory severe repercussions against filesharing only within the last year, so clearly the South Korean government has already outsourced privacy to private actors. The other argument is the loss of free speech online that many other people have brought up in relation to Apple, Facebook, Google and other commercial actors who’s activities with respect to users can’t really be monitored or controlled. Presumably there at least one technical argument against, but nobody I know seems to be able to think of any.

Just like speed cameras though, you would expect there to be lots of fines in South Korea about this, but the danger to users and to the government is not very likely to decrease at all. Internet users, like drivers, are not likely to keep track of everything and update all their software or car tires as often as they should.

The public procurement process is likely to lead to very few, or even just the one, security company getting the entire responsibility for helping the government determine what is dangerous and what is not. Public procurement sadly isn’t as transparent as it should be, and it’s very easy for public authorities to default on a specific vendor because it’s convenient. 98% of all computers in South Korea run Microsoft Windows. Government documents are only available for users running Windows. I’d feel uncomfortable with the same amount of power ending up with a single security company as are, presumably, all former customers of HBGary. So added security from this aspect is unlikely

Even if you, like ENISA suggests, would ”outsource” the responsibility of warning users to an ISP, I simply can’t believe that this is a good solution. I’ve written many angry posts about ISPs and I don’t trust them for squat. Telefónicas business strategies, or for that matter Comcast’s, Verizon’s or even Eircom’s strategies do not fill me with confidence that these people will either warn me or warn me in a way that doesn’t primarily serve their business interests – at the expense of both me and my security. Added security from this aspect is also unlikely.

A counter-proposal would be to introduce computer security as a mandatory subject in basic education. That’s probably the most useful way of spending public money. Everyone should know how to secure a home network, protect themselves against viruses and know the risk of viruses, or encrypt a harddrive. But when I talk to people who stopped studying even five years ago, very few of them remember any of the mathematics they studied so the system is obviously not flawless. Still, it’s the only measure I can think of that’s worth spending any public money on.

If we’re going to digitize our society I think we’re going to have to live with there being a risk crime in all parts of society. Some people break into your car, other people violate your network security. A much larger problem for society is the fact that our backbone infrastructure, our last mile infrastructure, our internet service provision and our online portals are likely to end up getting owned by the very same companies. Vertical monopolies. I noticed that this is already happening in hardware manufacturing which gives the one or two remaining hardware manufacturers a disproportionate amount of influence on what goes into our hardware – the specifications aren’t open, how are we supposed to know? Just because internet service providers are larger than life and people are not, doesn’t mean you should take the easy route and attempt to secure the networks from the parties that aren’t the biggest threat to secure, and primarily reliable, network infrastructure.

Korean Zombie PCs

Update: Prof. Keechang Kim has now provided two blogposts in English on the matter: On Zombie MPs and suggestion in parl and the strangeness of the DDoS attacks:

It was the 3rd of March 2011. South Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

It was the 7th of July 2009.
South of Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

The observant reader will have seen by now that these numbers boil down to 3.3 and 7.7, an observation also made by Korean openweb activist Keechang Kim.

Why would a worm herder kill off her worms? And why is there no political nor economic message attached to the attack? A surprise attack, like Hannibal and the elephants emerging from the mists of the Alps. Well. It’s a second surprise attack and you would expect war elephants to work only once. In the case of anything involving computers this is not so. Virii, for instance, have made governments and computer users insecure since the dawn of time. I don’t know what to make of the fear against Stuxnet, for instance. Technically the only thing it does is make a reactor unable to produce refined fissionable material for possible nuclear weapons. By attacking, as far as I understand, SCADA systems that are anyway not secured very well. Instead of securing SCADA systems, the fear makes governments want regulation. We think. Why?

A reader with good memory will have remembered by now that the French internet authority HADOPI last year suggested a universal piece of (open source) software installed on all French computers to help users determine whether they are in fact downloading copyrighted material or not. I guess you’d have to be pretty informed to know that there was a similar proposal in South Korea pursued happily by an ambitious government in 2009, called the Zombie PC Prevention Act. See, I am very concerned about the EU-South Korea FTA effects on European internet policies, and many Korean activists (most notably IPLeft) are similarly concerned about the US-South Korea FTA effects on Korean internet policies. But this is not a free trade agreement. It’s an own-initiative report.

Popular support is rising for a helpful Zombie PC Act giving a government-controlled authority the mandate to access and scrutinize commercial, official and private datasystems. The authortity will help the government determine if the system is infected by any potential virus. Lacking appropriate anti-virus software shall, according to the bill, lead to repercussions.

Religious revelations

Sometimes I truly feel I live a grand life.

Reading up on my El Reg-feed, which I have carefully neglected for a month, I see that the infamous hacker collective Anonymous has hacked Westboro Baptists. Apparently some of them now suspect this was the result of a Baptist honeypot action by the communion, the purpose of which was to track down IP addresses guilty of using the equally infamous LOIC tool. Ironically, the Portuguese government is also using honeypots for the same nefarious reasons, except, in Portugal it is a targetted action against the users of file-sharing technologies. At least, presumably, IP address of users that aren’t anonymising their villainous intent.

Of course, as the mischievous knave Jester claims the credits for this felonious anti-Baptist action. In the light of my recent writings on Jesus resisting Legion, thereby ending up with John the Baptist and the Holy Spirit, I cannot help but wonder if this is a carefully orchestrated joke. Of course, given that the Swedish Christian Democrats worship God, I want to believe.

I do, however, maintain that Piratpartiet in its recent swing towards Evangelism needs a Baptist counterpart. If you have someone talking you need someone leading the life of a doer. And yes, I believe the IT industry use of the term ”evangelist” is a slightly unsuitable description of an corporate-sponsered marketeer, and yes, I believe that importing it to politics makes it an unsuitable description of a political advocate.

Ironic licensing

Following a post today on SpicyIP I realize that I sometimes get feelings of guilt for not blogging.

See, that post is about licensing issues, more specifically, an ironic license given to an essay about media piracy in developing economies. The essence is that this essay is given an (online) license which asks readers with IP-addresses originating in a developed economy for a license fee of… quite a lot. Whereas IP-addresses originating in developing economies get the essay for free. Where this puts the people of many economies in South-East Asia or the Middle-East, where the economies could certainly be considered ”developing” (or for that matter China) but the internet is so heavily censored that foreign IP:s through proxies are the only way of getting access to any material, presumably including this essay, the story doesn’t tell. Either the licensors didn’t consider that, or this is considerably more ironic than one would have guessed.

I find licensing, and exhaustion of intellectual property rights, very indecent. The reason you might want to give different licenses in India or the EU, for instance, is that you want to sell your copyrighted material for a cheaper price in India than in the EU. But all of the union is certainly not rich or fully developed (consider Romania and Bulgaria, for instance, also the only two nations in Europe that appear to be investing in cost free education, while other member states are obviously moving in the opposite direction: let’s remember the UK, or why not the much criticized, new fees on education in Sweden?). This is made possible by the European Union regional exhaustion. Well. Simplified. I guess. Also slightly misleading. As far as I understand it, you should be able to give licenses to one and same company to sell the same book (for instance) in both regions but charging different prices (which are set by the copyright holder?).

The European Union is negotiating a new trade agreement with India. This is a cause for concerns, especially in India. The European Union can hardly enforce stricter rules in the Indian agreement than they have already enforced in the Union itself (or can they?) so the question is if it will get much attention here. India is not party to the ACTA negotiations since India is usually somewhat problematic when it comes to defining TRIPs-plus or GATT/GATS-plus rules. India is somewhat dependent on exports though, and in a FTA-battle with one of their major trading partners, without the strength of WIPO/WTO coalition of BRIC-countries (basically, together they can stand up for themselves, one on one it’s more difficult, the exception being perhaps China, which is now the second largest economy in the world). Well… India is going to have a harder time not succumbing to demands that are not necessarily favourable. For them.

Looking at the South Korea-FTA, it is difficult to imagine that the EU would force a regionalisation of intellectual property rights exhaustion in India. At least! Nevertheless, check this out if you want more extensive information on Indian bilateral trade agreements. If you want information on European trade agreements, please do not that while most bilateral trade agreements are negotiated by the European Commission executives on behalf of all member states, but that many member states have their own separate agreements with third parties. The European Union is such a horrible mess. 70 bilaterals for the Union alone, and how many for each member state? It makes me feel a bit like this.

More on the research report (with extensive quotations) at Techdirt, or why not the report itself?

Note: reports that it is not yet time for a Taiwan-India FTA. I need to investigate this further. China hasn’t signed that many bilateral agreement in the past. One of them is with Serbia, but maybe their trade empire is expanding.

Värsta hacket och politiken

För lite mindre än en månad sedan lyckades en temporär allians av hackare som valt att gå under namnet Anonymous bryta sig in i säkerhetsfirman HBGarys servrar och få med sig information om en säkerhetsbolagens menage-a-trois för att hjälpa amerikanska handelskammaren sätta dit vänstergrupper, fackliga organisationer och andra plågoandar.

På Kaspersky Labs nyhetsblogg Threatpost återfinns följande kompletterande lista med referens till Ars Technica: ta över information från Facebook för att skrämma kunder, zero-day-försäljning, custom malware-tillverkning (!!) och ytterligare en menage-a-deux tillsammans med HSBC för att ta ned Wikileaks servrar. Fortsätter Kaspersky Labs-skribenten Paul Roberts: /Det är faktiskt upp till FBI att lösa brott, inte storbanker och deras advokater.”

På Ars Technica läser jag vidare, eller motsvarande, att FBI mycket väl kan tänkas vara på jakt efter HBGarys hackare om man tar i beaktan deras oproportionerliga gensvar på Operation: Payback och ddos-protesterna för Wikileaks. Skriver Ars vidare: FBI reminded Anonymous that ”facilitating or conducting a DDoS [Distributed denial of service] attack is illegal, punishable by up to 10 years in prison, as well as exposing participants to significant civil liability”.

Det känns så underligt när min första association blir en understreckare om ryssen Solzjenitsyns verk om Gulag. Ytterligare ett citat: Berättelsen handlar om en dag i en fånges liv, en av 3653 dagar i ett tioårigt fängelsestraff, en vanlig påföljd för de flesta verkliga och påhittade brott i Sovjet både före och strax efter andra världskriget.

Jag har skrivit en del om Anonymous tidigare. Sedan Gawker-hacket är det tydligt att Anonymous trots ganska tydliga politiska resultat, om än inte alltid mål, inte enbart utgör datorintresserade vänner av öppenhet och transparens som utför okvalificerade och harmlösa ddos-protester. Här blir Anonymous istället skillnaden mellan fritagen, frigjord, offentliggjord och läckt information. Jag skulle gärna ha hört hur Simon Rosenqvist skulle knyta ihop Gawker och HBGary med sina tankar på en offentlig databas över företagshemligheter (värsta bästa idéen!).

Om Anonymous: Hunnism (2011-02-08) , Globalt (2011-01-18) , Perspectives (2010-12-13)

En gång sa min pojkvän till mig att han kan ta sig in på min facebook eller min mejl hur lätt som helst. Och nog kan han det. Kom ihåg att det är allmänt säkerhetsmässigt osunt att av slöhet godkänna lösenordssparande i en browser, eller att glömma logga ut ur e-postklienter på andras datorer!

Ouppmärksammat bloggförbud

Idag är det väldigt lätt att tro att jag har avvikit från mitt löfte till mig själv att bara skriva positiva saker den här veckan, och det har jag nog. Jag är helt enkelt en dystergök.

Under DDoS-attackerna mot Wikileaks i höstas fanns två saker jag reagerade på. 1: diplomatkablarna är inte alls allvarliga för någon över huvud taget. Vissa länder ser lite dumma ut, men USA drabbas inte alls och dokumenten var för övrigt inte heller särskilt hemliga. 2: DDoS är en dålig attack om man nu känner sig beklämd av en viss hemsidas förehavanden. Idiotisk rentav. Varför genomföra en idiotisk attack mot en ofarlig publicering?

Jo, sa någon. Nu vänjs vi vid att internet ibland stormar lite grann, och så småningom kommer stora DDoS-attacker inte vara så stor nyhet längre. Som pirater i Röda havet. Snigelpesten i Sverige.

Egypten har geografiskt dödat internet. Helt.

Detta är naturligtvis upprörande.

Ungern är också upprörande. Så upprörande att Neelie Kroes har skrivit ett brev. Ungern har därför (återigen) uttalat sin villighet att ändra lagen om kommissionen skulle framföra kritik. Jag har väntat på att någon på kommissionen ska pipa.

Men så här är det: oavsett Ungerns inställning till bloggares neutralitet och åsiktsrepresentativitet. Oavsett Egyptens beklämmande nätsituation. Saudiarabien har förbjudit bloggar. Man måste nu vara över 20 år gammal, ha en universitetsexamen, respektera och ansöka om tillstånd för att få blogga. Utrikiska bloggare har uppmanats att ta hänsyn till detta, eller plockas bort från saudiarabiska internet.

Var är #opsaudi?

Var är mediauppmärksamheten? Jag sökte på Google News Sverige. Ingenting. Artikeln ovan kommer från spanska journalistförbundet. Lagen trädde i kraft i januari.

Nu går det kanska att ta sig runt de här förbuden och blockeringarna med TOR, och jag är medveten om att många människor jobbar med att få ut ordet om TOR till bloggare och internetbesökare världen över. Men i Saudiarabien är det omöjligt att få tag på icke-godkänd information så fort man går online. Inga tidningar, inga bloggar, ingenting. Kanske Fishy. Jag hoppas det för Fishy är ganska underhållande.

En av de största hoten mot friheten på nätet i framtiden är att vi blir avtrubbade. Och att media blir avtrubbad. Att lagstiftning som den i Ungern, Tunisien, Egypten, Marocko, Sverige, Ryssland, Thailand, USA, Venezuela och Saudiarabien plötsligt upphör att vara chockerande. I höstas, när Assange-vågorna gick som högst, var det ingen som verkade tänka på att ursprunget till vågorna låg i Expressens publicering av namn och bild på en människa som kanske var misstänkt för ett potentiellt brott vars utredningsvärde inte ens utretts. Det är alltså Expressens ”fel” att en individ som var misstänkt för ett brott som inte etablerats begått hängdes ut världen över. Precis som det var Expressens ”fel” att bild och namn publicerades på Hagamannen innan rättegången 2006. 2006 reagerade vi. Pressetiska rådet gick i taket. Nyhetssidorna och ledarspalterna fylldes med resonemang om tidningarnas roll och skyldighet i den rättssäkra staten. Så var det inte nu.

Avtrubbning är förvisso en känd effekt. Jag undrar hur mycket media styr över det eller hur mycket publiken styr över det. Jag är benägen att tro att media har större inflytande över avtrubbningseffekten än publiken då, givet en mängd information, människor blir upprörda av hemskheter (döda eller eländigt sjuka små barn världen över är ett exempel på tidsoberoende upprördhet). Å andra sidan är journalister, likt bloggare, bara människor. Hur ska man ha tid att hålla koll på allt? :-/


Jag är lur på det här med revolutioner, internet, diplomater och politiska påtryckningar.

Kanske inte på samma sätt som Rasmus Fleischer, men klart lur. Mao Tsetung, vars verksamhet i övrigt kanske inte var så lyckad, beskrev att:

Politisk makt växer ur gevärspipan.

Vi lever i nya tider. Makten idag växer nog mer ur den ekonomiska påtryckningsdiplomatin.

Tre dagar innan Ben Alis förvånande tal till nationen, och följande avhopp, hade en stor grupp EU-diplomater förhandlat med Tunisiens utrikesminister (påståendets källa verkar vara borttaget :-/ ). EU köper 80% av Tunisiens exporter. 73% av Tunisiens exporter kommer från EU. Vi äger dem, på samma sätt som Kina äger USA.

Jag hittade en bloggpost om Algeriet på GlobalVoices som förklarar läget i Algeriet som en kamp inte bara mot den sittande regeringen, utan också mellan de oppositionella grupperna. En självmordsbränd algerier kan i ett sådant land vara en stark signal till omvärlden, men möjligheterna att få en fri regim till följd av dådet blir mycket lägre. Om inte EU utövar handelspåtryckningar förstås. Men vi har förstås inte särskilt täta (ungefär hälften av import/export) ekonomiska band med regimen. Vi låter inte bara bli att bry oss – vi har mindre makt också!!

Minst 12 saharauier blev utvisade från Spanien idag. Marocko ockuperar sedan 1975 Västsahara som då blev en självständig nation. Ockupationen förklarades av FN som olaglig. Hur många gånger har du köpt marockanska apelsiner i år? Eller en produkt med fosfat? Jag menar inte absolut inte att man ska bojkotta marockanska produkter, utan snarare att EU faktiskt har en diplomatisk möjlighet att påverka situationen i Marocko. Vi äger lite mer än hälften (60%) av deras export- och importverksamhet så vi har förstås möjlighet att utöva påtryckningar om vi [läs: Frankrike] vill.

Flera människor(?) har protesterat mot den egyptiska regimen genom att självmordsbränna sig. Egypten har Suez-kanalen.

Det är inte av en slump som vi skickar näringsriktiga kex till Gazaremsan istället för att utveckla deras industri till den största, miljövänliga elektronikåtervinningscentralen nära EU. Israel producerar större delen av våra vegoburgare.

Frankrike ville inte stödja regimen i Tunisien av en slump. Det är inte så att franska diplomater har suttit sig ned och fått rödsmala, vertikala ögon av Sauron-ondska. Det här är typ, frihandelspolitik. Och frihandelsekonomi.

Och så piratpolitiken: sätt det här i relation till ACTA. Go figure.


Så här sammanställer jag mina upplevelser om globala demokratiska aktioner från hösten som gått:

— Indisk anti-piratfirma antas vara inblandad i denial-of-service-attacker mot privata torrentservrar. En grupp aktivister slår tillbaka. I aktionsyran blir (förmodligen) spanskspråkiga aktivister så medtagna att de slår till mot SGAE, Spaniens intresseorganisation för skivbolag och producenter. SGAE är mer hatade än skatteverket i Spanien, och företag och offentliga institutioner håller konferenser om hur de ska hantera bort SGAE från sin verksamhet.

— Okänd aktör slår ned Wikileaks hemsida efter de första publikationerna av de demokratiska kablarna. Aktivisteralla kontinenter har satt upp speglar och servrar på mindre än en vecka.

— Amerikanska regeringen förklarar att VISA, Mastercard, PayPal och Amazon ska sluta blanda sig i Wikileaks verksamhet, vilket sker. Dessa sidor råkar ut för protestaktioner drivna av personer vill bevara yttrandefriheten och pressfrihet.

— En grekisk aktivist och en nederländsk ungdom häktas för att ha varit inblandade i protesterna. Nya protester bryter ut mot nederländernas polis- och åklagarmyndighet för att demonstrationsrätten plötsligt verkar ha dragits in. Fler häktningar.

— Zimbabwes regering förbjuder tillgång och publicering av diplomatkablarna. Regeringens hemsidor tas ned. Dagspressen börjar tala om detta som aktivism.

— Protester utbryter i Tunisien och flera år av bloggaktivism i Tunisien stöds av internetaktivister och hackar regeringens hemsidor. Som konsekvens når nyheter om protester och aktivism i Tunisien ut först från aktivister innan regeringen kan agera. Med hjälp av speglar för videor direkt från aktionerna faller Tunisiens regering under tryck från aktivister och informerade diplomater.

Jag kan ha glömt något, och har inte omnämnt åratal av aktivism som hållit omvärden informerade om de övergrepp som begås mot yttrandefrihet i länder med internetcensur världen över. Privata företags förmåga att falla för regeringars tryck eller godtyckligt undanhålla information går inte heller att dölja i en värld av informationsaktivister. Förra bloggposten utropade någon detta som solidaritet. Jag tror inte på det. Solidaritet är någonting man har med någon annan, som Hoola Bandoola Band med chilenarna. I internetaktivismen är vi alla samma.

Jag är vald för att representera européer. Jag har visserligen engagerat mig mycket i handelsfrågor som rör tredje länder. Stundtals har jag fått information om USA:s förehavanden i handelsfrågor. Det är fortfarande ytterst geografiska begränsningar som jag rör mig i och har befogenhet över. Det gäller inte yttrandefrihetsaktivisterna. Det gäller inte frihetsaktivisterna. Jag får lite överflödighetskänslor förstås, men det besvärar mig faktiskt inte alls.

Jag noterar att Cecilia Malmström har varit i farten och uttalat sig om cyberbrottslighet. Detta har täckts av typ tusen svenska skribenter, och det är naturligtvis sorgligt att Malmström som svensk kommissionär inte kan hålla sig från att göra idiotiska uttalanden, men ännu sorgligare är att kommissionären inte förstår. Inte kan se att internets effekter på demokratisk spridning och gemenskap världen över är positiv, att hennes och Viviane Redings jobb blir överflödiga i en värld där aktivister tar saker i sina egna händer. Kanske för att demokratin i denna bemärkelse är fristående från henne och hennes geografiska verkningsområde.


It’s not easy to know what the truth is sometimes. Or how it’s communicated. In Tunisia the military is switching sides and winning the confidence of the people. The military switching sides is a sign of great distrust in the current regime and could very well make it fall. A problem with a military take-over is of course that a new military regime will take Ben Ali’s place (see for instance Madagascar, Chile, Argentina, Mauretania). On the other hand, the military sometimes intervenes for the better, like when corruption was weeded out of Bangladesh after the military put its foot down and said ”No more” (bear in mind, the people rioted against). That’s me being overly negative – the benefits are greater than the disadvantages, for instance in the fact that police officers will not go around killing and maiming civilians which is a great up.

Another big event today is that Ben Ali has issues an order to release all prisoners and detainees arrested since the riots began. The Minister of Internal Affairs, he says, has handled this situation exceptionally badly which is, undoubtfully, very true. The question is on whose orders, if anyone’s, he acted badly.

Piratpartiet issued a press release which is, after some careful and perhaps even cowardly (on my part, at least) cautious in its optimism.

Somewhat ordinary people (it can probably be questioned) have been making a joint global effort is something quite new, and as far as cyberprotests go it is certainly much more impressive than relying on the internet oligarchies. I’m dismayed I have not participated in any such actions, but then again I guess my role as a politician is to be opinionated more than making a change in how my role is made, basically, obsolete (or at least very much different).

I am truly the most cheerful individual on the planet but I swear I am much more amusing in private. :p

The Tunisian net activists are a fiersome (spelling?) community though. Also one of the more active on Look at this report from Algeria for instance. Their regime is technically… A bit worse in that they don’t actually tell anyone where they bring detainees to (this is a bit like the former military regimes of Latin America which really caused a lot of people a lot of harm), or so I’ve heard. It appears their political activist community is a bit more disparate, whereas I see a lot of unity in the Tunisian protests.

15 years of EU trade relations haven’t really stopped unemployment levels from keeping steady at a high percentage. Perhaps because the biggest export product appears to be olive oil which is not really labour intensive. Tourism brings better prospects. So does, apparently, the EU projects to invest in sustainable energy – among others solar energy – which also works perfectly with the EU ambition to have a larger exchange of students (though this is made very difficult if the Tunisian regime closes down the universities). I am still very critical of exporting nuclear technology to Tunisia even if my Žižekian side tells me it is more fair if everyone has it than if we sit around keeping it for ourselves.

Det ligger i TCP/IP-stacken

Det ligger i TCP/IP-stacken

Sitter man på trådlöst ligger det i luften också.

Sedan sista dagarna i december har det varit massprotester i Tunisien mot arbetslöshet, censur och övervåld från regeringen. Internetcensuren i Tunisien är extrem i förhållande till Europa (så länge man inte slår ihop medlemsstaternas samlade åtgärder mot internet :P). Vad som får förmodas vara en aktör med inflytande över hela Tunisiens telekombranch och infrastruktur genomför mass-phishing på Gmail sedan en obestämd tid tillbaka (räknad i år). Jag har en länklista någonstans över häktade och torterade tunisiska bloggare som jag tidigare inte skrivit någonting om – lite krasst är det så eländigt att jag tycker det är jobbigt att hålla i huvudet men jag kan vid begäran lämna den i kommentarerna antar jag.

Tunisisk polis är mycket brutal. Makt växer ur gevärspipan, sade en gång Mao Tsetung (den franska vapenindustrin lär vara särskilt medveten om det i Tunisien enligt, och det har länge förmodligen hållit en stor del av tunisierna på mattan. Men inte nu. Jag har förstått att folk i mindre städer inte ofta protesterar, men att de protesterar överallt nu. I Egypten utför man solidaritetsaktioner.

Twitter-taggen (det finns alltid en twitter-tag) är #sidibouzid, efter byn där protesterna startade. Under gårdagen tog ddos-protestanter ned tunisiska regeringens hemsida. DDoS-protestanter har tagit ned zimbabwianska regeringens hemsida. Det ligger något i trådarna just nu och i nätverken. Till skillnad från protester mot europeiska och amerikanska företag och statliga myndigheter är ddos:arna aktivister nu. Man får anta att i den mån européer uttrycker solidaritet med det tunisiska upproret mot en regim gone sour inte kommer leda till fler häktningar. Borde inte leda till fler häktningar.

En protest är alltid ett hopp om demokrati, och människors tro på demokratin och möjligheten att tillsammans påverka och förbättra en usel situation. Idag flyttar sig protesterna från geografiskt begränsade områden, till globala arenor och demokratin överallt är någonting som angår alla – geografiska netsplits kanske var en accepterad del av 1990-talets begynnande internet, men är knappast accepterat idag.

Jag har lagt märke till att DN skrivit på engelska om ddos-protester och vitryska valet. Kanske är det ytterligare ett tecken på svensk medias avancerade insikter om den förändrade demokratiska arenan.