Arkiv

Archive for the ‘Rent av skamligt’ Category

Ser inte, får inte, läsa

Jag väljer att hålla mig lite utanför diskussionerna om datalagringsdirektivet, som ju ändå i vilket fall bordlags ett år nu. Det känns som FRA 2008! Ja!

I Europakommissionen tycker kommissionären för den inre marknaden herr Michel Barnier inte att blinda ska få läsa. Världsorganisationen för blinda har tillsammans med Knowledge Ecology International och Trans-Atlantic Consumer Dialogue arbetat i flera år, i Geneve, i Bryssel och i Washington för att få till ett avtal om undantag i licensrätterna för blinda så att tillgängligheten för böcker anpassade för synskadade ska bli mer lättillgängliga. USA och EU har vägrat i sten, gruppen av afrikanska länder i WIPO har varit skeptiska eftersom de tycker att undantagen borde utsträckas till alla former av licenser, och den 26 februari har så Världsorganisationen för blinda slutligen dragit sig ur diskussionerna efter de inte kommer någon vart.

Europaparlamentet har visserligen försökt gå till kamp för blindas rättigheter. David Hammerstein från TACD har arbetat länge med avtalet och anordnat flera konferenser om vikten av tillgång till böcker för blinda. Världsorganisationen för blinda säger att de kommer att fortsätta kämpa för ett avtal som stödjer deras medlemmars rätt till kultur.

Det är lite deprimerande, hela det här boktillgänglighetsprojektet. En man vid namn Mopski [sic!] anser att Google i sin digitalisering av världskulturen inte tar vara på visuella artisters intressen. Vidare är Googles digitaliseringsprojekt inte uppskattat i Frankrike.

Men, materialet går i alla fall att få tag på. Jag läste någonstans, någon gång, att blinda i Uruguay har totalt 19 böcker de kan läsa. I Nicaragua har de 48 böcker. Att dela med sig av böckerna över nationsgränserna går inte för då får man licenseringsproblem. Vill minnas att Norge inte var lika dogmatiska som Europeiska unionen, och EU var i sin tur inte lika dogmatiska som USA. Många länder lät bli att stödja Treaty for the Blind av principskäl för de tycker de har väldigt stora problem med upphovsrätt överlag och behöver bredare undantag. Det är förvisso sant, men det ska man inte använda som skäl att missgynna blinda. BRIC-länderna har i alla fall inte ställt sig helt ogina till avtalet, vilket alltid är nåt, men de är inte ensamma kapabla att driva igenom avtalet. Europaparlamentets ställningstagande kan förhoppningsvis leda till en förändring av EU:s ståndpunkt. Vi får se.

Annonser

Korean Zombie PCs

Update: Prof. Keechang Kim has now provided two blogposts in English on the matter: On Zombie MPs and suggestion in parl and the strangeness of the DDoS attacks:

It was the 3rd of March 2011. South Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

It was the 7th of July 2009.
South of Korea was under attack. A ddos attack, but not your average ddos attack, in fact, it was no ddos attack at all. It was an attack targetting social networks, banks, businesses and private citizens infecting them with a worm wiping the harddisks of infected computers and then self-destruct.

The observant reader will have seen by now that these numbers boil down to 3.3 and 7.7, an observation also made by Korean openweb activist Keechang Kim.

Why would a worm herder kill off her worms? And why is there no political nor economic message attached to the attack? A surprise attack, like Hannibal and the elephants emerging from the mists of the Alps. Well. It’s a second surprise attack and you would expect war elephants to work only once. In the case of anything involving computers this is not so. Virii, for instance, have made governments and computer users insecure since the dawn of time. I don’t know what to make of the fear against Stuxnet, for instance. Technically the only thing it does is make a reactor unable to produce refined fissionable material for possible nuclear weapons. By attacking, as far as I understand, SCADA systems that are anyway not secured very well. Instead of securing SCADA systems, the fear makes governments want regulation. We think. Why?

A reader with good memory will have remembered by now that the French internet authority HADOPI last year suggested a universal piece of (open source) software installed on all French computers to help users determine whether they are in fact downloading copyrighted material or not. I guess you’d have to be pretty informed to know that there was a similar proposal in South Korea pursued happily by an ambitious government in 2009, called the Zombie PC Prevention Act. See, I am very concerned about the EU-South Korea FTA effects on European internet policies, and many Korean activists (most notably IPLeft) are similarly concerned about the US-South Korea FTA effects on Korean internet policies. But this is not a free trade agreement. It’s an own-initiative report.

Popular support is rising for a helpful Zombie PC Act giving a government-controlled authority the mandate to access and scrutinize commercial, official and private datasystems. The authortity will help the government determine if the system is infected by any potential virus. Lacking appropriate anti-virus software shall, according to the bill, lead to repercussions.

.es-pere

Jag har skrivit rätt mycket om Sindelagen och Zapateroregeringens inställning till upphovsrätt under de senaste åtta åren. Igår hölls en omröstning i spanska senaten om hur processen ska fortskrida under våren. Det lyckades Piratpartiets internationella representanter äntligen lyckades uppmärksamma. Men snälla kom ihåg att parlamentet inte kommer att slutgiltigt godkänna lagen förrän om en månad!!!! Partido Popular, Spaniens konservativa parti, kan fortfarande väga upp Zapateros hejdukars internetcensur. Finns det hopp, finns det chans, men den utmålas som så liten att den vore ett mirakel. Vi får se hur Internautas ställer sig nu när det också ligger en anklagelse om att kulturministeriet är korrupt. Eller kanske Carl Bildt träder in för frihetens skull?

Samtidigt läser jag i veckans EDRi-gram att USA:s regering har beslutat dra in domännamnen för flera streamingsajter för sport från Spanien. Torrentfreak rapporterar mer om Superbowl-yran (själv tycker jag att brännboll är väldigt tråkigt och tittar hellre på All Blacks). Streamingsajter har jag bara nämnt i förifarten och lovat mig själv att kolla upp närmare men de har förklarats lagliga i Spanien vid två tillfällen, verkar vara lagliga i Sverige och är tydligen också populära och lagliga i Israel.

Tillsammans med RapidShare och MegaUpload ses streaming som nästa stora hot mot upphovsrättsindustrin. Det går liksom lite över katt-och-råttalek när ansvar för upphovsrättsintrång flyttas från privatpersonen till tillhandahållaren av uppkopplingen och sedan till internetoperatören och slutligen domännamnsregistraren. En lista har i alla fall skapats om hur man tills vidare kan komma förbi amerikanska regeringens fortsatta ansträngningar.

I en kommentar till mig förra veckan anslogs att upphovsrättsindustrin i denna bemärkelse faktiskt är rätt så progressiv. De nöjer sig varken med ett status quo eller med ett bevarande av upphovsrätten så som den sett ut under 1900-talet. Snarare kan man se upphovsrätten som ett ständigt förändrande fenomen, vilket kanske tydligast åskådliggörs av 1930-talets plötsliga införande av näraliggande rättigheter och nutidens förflyttning av upphovsrättens innebörd från samhällelig konsensus till påtvingad moral.

I vilket fall fick jag efter Piratpartiets pressreleases om Sindelagen ur kontexten av Universals plötsliga katastrofala lidande frågan om hur Sindelagen kan komma att påverka svenskar. Egentligen gör den väl inte det just nu. Men Spanien blir det andra landet i ordningen som inför nedstängning av hemsidor, och det fjärde landet i ordningen där påtvingade självsaneringsregler för internetoperatörer blir norm. EDRi har om detta nyligen givit ut en sammanfattande skrift om farorna med självreglering.

Vad jag ser är en Michel Barnier vid rodret på DG Markt (kommissionens generaldirektorat för den inre marknaden) som lovar att skärpa reglerna kring upphovsrätt på internet. Karel de Gucht på generaldirektoratet för utrikeshandel har annonserat att ACTA är definitivt förenligt med EU:s lagstiftning. Jag ser en digital agenda som lägger tyngden på en inre marknad för digitala tjänster. Mina två orosmoln blir följdaktligen att Spaniens och Frankrikes regelverk kommer föreslås som norm och att ”internet” begränsas till att för europeerna vara ett geografiskt begränsat fenomen. Den innebär i så fall att vi inte undkommer den regim som nu inrättats av USA och att vi därtill bara svårligen kan ta oss utanför det område vari regimen gäller. Jag ska lägga på minnet att Ung pirat måste svara på kommissionens nya konsultation.

Tidigare om Spanien och upphovsrätt (i kronologisk ordning): Hållbar ekonomi (18-12-2010), Avgiftsavgörande (20-01-2011)Internautrapporter (22-01-2010), Universal (25-01-2011), Histori.es (29-01-2011).

HR, .tn, trade

Major protests broke out in Tunisia following the self-immolation of a student in late December. The demonstrators are protesting unemployment and government violence, and as opposed to a previous norm of protests from spontaneous worker unions the recent uprisal seem to engaged a much larger part of the population to participate. The unemployment protesters were joined by net activists causing an alarm around the extensive web filtering and repression of journalists, soon followed by international assistance from Anonymous groups and OP:Tunisia. Several government agencies have been DDoS:ed or had their webpages defaced.

The Tunisian dictatorship has responded with riot police and arrests starting late December 2010 with several arrests of lawyers.

In Europe the issue started getting media attention a few days ago. Reporting up until that point had been scarce but is now spreading through several international venues, especially in the European Union. In a response that might be related, late afternoon yesterday the dictatorship started arresting a large number of Tunisian information activists and journalists. While Tunisian bloggers have been subject to disappearances, arrests and torture in the past, actions against them have not previously been this large in scale.

About 20% of the Tunisian population are connected to the internet, a large part of whom have connections in their homes. The infrastructure and subscription fees are some of the lowest in Northern Africa.

Getting media coverage of the recent protests in Europe is good, but hardly sufficient. The European Union has an obligation under their own framework treaties to use trade as a tool for encouraging democratic development in foreign trade partners. In Northern Africa, this instrument has sadly been poorly used. France Telecom and Orange hold large stakes in the Tunisian telecommunications market. In a criticized France is ramping up their firearms exports to Khaddafi’s dictatorship in Libya, but they are also since many years back one of the largest providers of firearms and other weapons to Tunisia. Unfortunately, the foreign trade policies of one of the largest economies in Europe, and a founder country of the European Union at that, makes it unlikely that the European Commission will take trade action against Tunisia.

My understanding of the European Commission is that the Directorate Generals responsible for human rights, justice or telecoms have limited influence when it comes to foreign trade and the policies that would put effective pressure on foreign regimes. Commissioner Karel de Gucht and President José Manuel Barroso may underestimate the impact they have on the human rights situation in third countries. Unfortunately, parliamentarians in Europe and member states have limited influence on those positions, and we may have to hope for European governments and Council of Ministers to take a stronger stand for human rights in other countries.

Sustainable Economy

Today I found an article in El País about sustainable democracy. Ignacio Sánchez-Cuenca, a sociology professor, suggests that liberalism is finally overtaking democracy, and that technocracy and economical interests will get their victory over the idea of equal participation for all citizens in the decision making processes for society.

For letting such well-made reasoning into their debate pages, El País appear to not have commented at all on the undemocratic processes around the approbation of the Sinde Act, or the Act of Sustainable Economy, that will likely be debated by a subcommittee in the Spanish senate on Monday, rather than going through parliamentary scrutiny. The reason is apparently that the parliament should not have to bother themselves with trivial matters when there are more important issues to discuss.

El País is loyal to PSOE. Ángeles González-Sinde is the Minister of Culture in the Zapatero cabinet. Zapatero is the Spanish president and chairman of PSOE.

Hidden deep in the bowels of text of the Sinde Act, among hundreds of articles on environmental sustainability, are a few articles on criminalization of file-sharing and file-sharing services. These new social phenomena have previously been declared compatible with Spanish law since anything else would be ridiculous, torrent trackers are just a socially accepted modern form of library, and you can anyway not be convicted for something you didn’t actually come in touch with.

The Sinde Act will create space for copyright owners to harass Spanish citizens in the same way Americans, Swedish and British citizens have been harassed in the past. Or leave the door open for scammers to harass citizens, like in Germany. If someone thought a constitutional ruling could provide some kind of safe-guard, through being an expression of common norms or general agreement of the values society should uphold, apparently they are wrong.

If someone thought that the legislative institutions of Spain will debate issues against which 200’000 Spanish citizens have protested in an open and democratic manner, apparently they are wrong. 200’000 citizens is nothing. Only 0.05% of the total population. Trivial.

Spain was put on the US Trade Department 301-list in 2008 and have remained there until the 2010 edition. The Sinde Act, or a law that breaks a long-standing tradition of constitutional interpretation in Spain, is a response to this listing and Spanish government representatives have of course been in contact with the US ambassador to find out how to remedy this awkward postition. Since 1974 the 301-lists give the US the right to unilateral trade sanctions. The US is the only country in the world that upholds unilateral sanctions, that is, the US decides on its own to punish a displeasing country. Is that allowed? Technically not. But the World Trade Organisation has approved the practise as long as the sanctions are passed through an arbitration panel. Through the 301-lists the US has also upheld, to the irritation of the globalised free markets, uncomfortable levels of protectionism.

These protests, the government and senate must reason, are a sign of poor understanding of global trade, probably conducted by extremists with bandwidth, connectivity and a sense for free culture. Values otherwise not present in the Spanish system. And the rest of Europe is reacting about as strongly as they reacted to the French law recently adopted which allows for arbitrary, non-judicial internet censorship. And the suspicions of professor Sánchez-Cuencas appear to be coming true a lot sooner than he probably wanted. It is three days left until the Spanish democracy is confronted with its fate.

UPDATE: It’s probably decent to say that there’s senate and parliamentary resistence, right? :)

SUNDAY UPDATE: Spanish internet full of protest-against-Sinde banners.

Hållbar ekonomi

Idag hittade jag en artikel i El País om hållbar demokrati. Sociologiprofessor Ignacio Sánchez-Cuenca menar att liberalismen kanske slutligen håller på att upprätta sin dominans över demokratin, att teknokratin och ekonomin får sin seger över alla individers lika rättigheter att delta i beslutsarenan.

För att släppa in så gedigna, demokratiska debattinlägg verkar El País inte ha gitt kommenterat på Sindelagen, eller lagen om hållbar ekonomi, som på måndag förväntas behandlas av en spansk underkommittée till senaten istället för att debatteras i parlamentet nästa år. Anledning är att beslutet är en petitess parlamentet inte ska belastas med då de har viktigare beslut att syssla med.

El País är en PSOE-lojal tidning. Ángeles González-Sinde är kulturminister i Zapateros regering. Zapatero är PSOE:s ordförande.

Dolt i lagens inre, bland hundratals artiklar om miljövänlig utveckling, gömmer sig kriminalisering av nedladdning och nedladdningstjänster. Dessa samhälleliga fenomen har tidigare förklarats lagliga i Spanien eftersom allt annat vore löjligt, att trackers möjliggör en socialt accepterad typ av bokutlåning och att man inte kan straffas för någonting man bara indirekt haft att göra med.

Sindelagen kommer att skapa utrymme för upphovsrättsägare att trakassera spanska invånare på samma sätt invånare trakasserats i USA, Sverige och Storbritannien. Eller så blir invånarna trakasserad av någon annan, som scammers i Tyskland (jfr Storbritannien). Om någon trodde att juridiken och rätten skulle upprätthålla samhälleliga normer och konsensus kring vilka spelregler som gäller i samhället har de tydligen fel.

Och trodde man att Spaniens lagstiftande institutioner debatterar frågor som 200.000 spanjorer protesterat mot på ett öppet och demokratiskt sätt, har de tydligen fel. 200.000 spanjorer är en petitess. Dryga 0.05% av den totala befolkningen. ··· ···

Spanien sattes upp på USA:s handelsdepartments 301-lista 2008 och har där förblivit även tills i 2010 års upplaga. Sindelagen, eller lagen som bryter mot domstolars tidigare tolkning av spanska konstitutionen, är ett svar på placeringen och spanska regeringsrepresentanter har givetvis varit i kontakt med amerikanska ambassaden för att diskutera hur det juridiska läget ska åtgärdas. 301-listan ger sedan 1974 USA rätt till unilaterala handelssanktioner. USA är det enda landet i världen som fortfarande upprätthåller maktutövande genom unilaterala aktioner, det vill säga att USA ensamt bestämmer sig för att straffa ett misshaglig land. Får man verkligen göra så här? Nej, egentligen inte. Men Världshandelsorganisationen har godkänt förfarandet så länge de unilaterala sanktionerna går via en konfliktlösningspanel. USA har på detta sätt också upprätthållit en för den globaliserade frihandeln besvärande protektionism.

Spanska regeringen och senaten måste resonera att spanjorerna inte har något handelsvett. De här protesterna utförs troligtvis av extremister, med uppkoppling, bandbredd och kulturkänsla, värden som i Spanien annars inte är särskilt närvarande. Parlamentariker kan man inte lita på och är förmodligen likadana. Resten av Europa reagerar ungefär lika starkt som de reagerade när Frankrike i veckan införde domstolsoberoende, godtycklig internetcensur. Och professor Ignacia Sánchez-Cuencas farhågor skulle inte kunna vara närmare att besannas. Tre dagar kvar tills den spanska demokratin går ett obehaglig öde till mötes.

UPPDATERING: Det är förmodligen schyst att nämna att det finns senatligt och parlamentariskt motstånd, va? :)

SÖNDAGSUPPDATERING: Hela spanska internet är fyllt av anti-Sinde-banners!

Borders

december 15, 2010 1 kommentar

I sometimes have difficulties digesting blogs about intellectual property rights. Sometimes they’re completely brilliant, like Afro-IP writing about the anti-counterfeiting squad of Kenya seizing pencils for a value of $300’000. Or when IP-Tango writes about trademarks being limited to the market within which they are protected. I enjoy reading Amlan Mohantys posts on the SpicyIP India blog, like this one, on the importance of public participation in legislative debates. That touches on the subject I wrote about yesterday.

Today, however, a post on IPKitten concerns me a bit. It’s about continued negotiations on border measures at the World Customs Organisation.

Some people will almost certainly remember the negotiations on SECURE Standards in WCO that collapsed in 2008. The reason was that negotiations for stricter border controls to decrease intellectual property rights infringement were discovered by developing nations who subsequently mobilised IPR experts in the organisation and created pressure for continued investigation on whether the standards were really secure, or actually necessary.

The consequence of the WCO slowing down turned into the ACTA-initiative. By collecting only a small number of like-minded nations IPR-dependent economies hoped to achieve… What?

Doctors Without Border have a campaign for access to medicines since many years. As opposed to popular belief this has very little to do with patent rights. Even though pharmaceutical patents cause quite a lot of problems on the inner European market, the medicine seizures at EU border largely rely on extraterritorial application of trademark law.

The extension of European trademark law to apply for goods that haven’t entered the market makes our customs authorities assist companies with protecting their intellectual property rights on foreign markets where they might not even have registered rights. For being a region strongly opposed to expansion, the EU certianly has a very liberal view of extraterritorial application of its legislation. It’s not unreasonable to ask if it’s a valuable investment when the need for medicines, particularly in developing economies, is so large.

A few weeks ago I also noticed a case concerning Nokia mobile phones. Nokia is claiming in a British court that mobilephones marked Nokia, produced in China and destined for Colombia, ought to be seized and destroyed by UK customs authorities. When the country of destination is already known, you would wonder why Nokia doesn’t simply protect its trademark in that country, instead of at the European border. In the event they didn’t file for trademark protection in that country, that’s really their fault. More than half of all Colombians are poor and I see it as a big problem that European customs authorities shall invest time and money into take away a means of relatively cheap communications technology simply because of Nokia not being bothered to get intellectual property rights protection in the end market.

In a brighter moment, I discovered that Mexico has turned into a market of pirated blu-ray and 3D DVDs! They’re now sold on streets to Mexicans for affordable prices. While it might annoy J.K. Rowling, cracking down on Mexicos pirates and street salesmen would actually strike quite hard against the thousands of Mexicans that are making a living off of selling DVDs on the streets. Considering the size of the seizures of pirate copied goods in Mexico I guess it’s also not unjustified to fear a huge drop in accessibility of culture and certain goods to a large part of the Mexican population.

It appears anyway as if the negotiations for IPR-related border controls have been rebooted at WCO. Multilateral fora like World Trade Organisation and WCO are more attractive for developing economies to negotiate within, since they have more control over the content and how the agreements end up being interpreted. But since I already see an extremely liberal European view of border controls applying outside Europe, I must say this concerns me a bit.