Dansk rapport visar att patent är vår tids största klimathot

Idag verkar jag bli överöst av information om patent. Johanna Nylander skriver om mjukvarupatent på Expressens ledarblogg. Hennes inlägg handlar om planerna på gemenskapspatent, och behovet av att klart markera att mjukvarupatent i alla fall inte är någonting vi vill ha här (av uppenbara skäl: mjukvarupatent är ett hinder mot mångfald i IT-industrin och av filosofiska skäl är de förkastliga; de är inte bra någonstans).

Det är helt enkelt en fråga för det svenska ordförandeskapet att ta allvarligt på, och göra motstånd mot.

Samtidigt som jag läser Nylanders krönika, får jag ett mejl från en semestrare i Danmark som hittat en artikel i Politiken.dk om hur patent hindrar sunda investeringar i grön teknik.

Artikeln grundar sig i en rapport från Folkekirkens Nødhjælp (medlemmar i Concord tillsammans med bl a svenska Diakonia) som handlar om immaterialrätternas negativa inverkan på teknologiöverföring till framför allt fattiga länder.

Rapporten är nu inte bara en kritik mot överföring av miljövänlig teknologi, utan ser den immaterialrättsliga lagstiftning som ingår i internationella avtal som ett generellt problem. Patent har inte ökat innovation eller ens dissemination av teknologi till u-länder, framför allt minst utvecklade länder. De länder som emottagit mest foreign direct investment har i många fall visat sig vara länder utan stark immaterialrättslig lagstiftning. Patent används som ett sätt att förhindra och bortmota inhemska försök till innovation och investering (en fråga jag själv funderat på ett tag!).

Framför allt gör patenten att alla former av teknologi, i dagarna mest notervärt den miljövänliga, fastnar i värdepapper, snarare än sunda investeringar. Och vi bör vid det här laget ha lärt oss från både Bali-konferensen 2005 och andra klimatkonferenser sedan dess att det är i u-länderna den största viljan att investera i klimatsmarta lösningar finns. Vårt patentsystem är ett klimathot!

Det bör svenska ordförandeskapet ta med sig in i förberedelserna för Köpenhamnsmötet i höst.

 

Vem blir parlamentets nya ordförande?

Efter det förvånansvärt höga intresset för ordföranden av kommissionen, tänkte jag också breda ut mig lite över ett annat val som (antar jag) kommer äga rum under första plenum i Strasbourg 14 juli. Det rör parlamentets president.

Den konservativa gruppens kandidat heter Jerzy Buzek, en polsk MEP. Han är väldigt engagerad i demokratifrågor i Ukraina. Utan att vara särskilt insatt i hur framställandet av en rapport egentligen går till, var hans rapport om samarbete i innovationsfrågor för utskottet för industri, forskning och energi intressant: i artikel 12 vill han utöka skyddet för IPR, i artikel 13 satsa mer fokus på forskning på icke-lönsamma sjukdomar (superbra!), i ett antal artiklar utökar han sen ramen för vilken forskning vi ska hjälpa tredje-länder med, men är också positiv till ett djupare samarbete kring ICT ur säkerhetsaspekt. Inom ramen för samma utskott har han också lagt ett förslag om bättre samarbete kring hantering av lungsjukdomar. Om någon har lust får de gärna kolla igenom hans andra rapporter också.

Den liberala gruppens kandidat heter Graham Watson, från Storbritannien. Han har inte släppt några rapporter senaste mandatperioden, förmodligen för att han varit gruppledare i liberala gruppen(?), men har i gengäld 174 fler frågor i parlamentet. Han verkar ha funderat över hur europeiska medborgares privatliv ska skyddas mot USA och huruvida det inte vore bra om IT-utrustning för utbildning ska vara skattefri. Dömer man efter hans övriga frågor verkar det som att Afrikafrågor ligger honom ganska nära, i alla fall föregående verksamhetsår.

Helt krasst är det troligaste att Jerzy Buzek vinner det här valet, om inte liberala gruppen lyckas alliera sig med samtliga andra grupper. Det susade i säven att det inte blir så.

För pirater blir bedömningen kanske lite ojämn: Buzek har kunnat verka politiskt i parlamentet på det sätt han gjort för att han suttit i ett utskott snarare än varit ledare för en grupp. Är det någon som har mer information om det här, som kan uttala sig?

 

Barroso ur piratperspektiv

Jag frågade mig igår kväll hur man ska ställa sig till Barroso som ordförande för kommissionen.

Jag har nu utbenat lite mer av det gytter som är presidentposten i kommissionen.

Barroso representerar allt kommissionen står för, och stakar ut riktningen för kommissionens ansträngningar. Det gör emellertid också ramfördragen, men jag antar att Barroso kan pusha det framåt lite till, så att säga.

Här är rapporten om vad Barroso anser att kommissionen åstadkommit mellan 2004 och 2009.

Barroso om internationella relationer
*EU är en pålitlig partner för uppväxande stormakter som Indien och Brasilien. EU har verkat för en hållbar politik som stöd för utveckling i Afrika.

Ur piratpolitisk synvinkel: EC har under Barroso satt käppar i hjulen för handel med läkemedel i och mellan u-länder. EU har dessutom konsekvent varit emot förslag i Doha-rundan från Indien och Brasilien att luckra upp avtalen om immaterialrätt för att motverka och förhindra patentering av växter, traditionell kunskap, mat och liv, även när de hävdar de är för! EC har varit pådrivande för starkt immaterialrättsligt skydd i länder i Afrika, Karibbien och Sydostasien, med hot om att vägran skulle innebära högre tullar och bibehållna jordbrukssubventioner i EU-området.

Barroso om säkerhet i EU-området
*EU har vidareutvecklat sin hantering av gränserna för större säkerhet och mer laglig invandring. Kommissionen har fortsatt utveckla arbetet mot internationell brottslighet. Kommissionen har skjutit till stora summor pengar för att stävja terrorism.

Ur piratpolitisk synvinkel: Enheten FRONTEX och nya regler om biometriska data i pass, samt registrering och samarbete med bl a USA om PNR (passenger name records) gör att integriteten har fått på skam av kommissionens ansträngningar. Det innebär integritet både som i rätten att slippa få godtycklig data registrerad och utdelad, och integritet som i rätten att slippa bli utsatt för våld eller häktad under lång tid utan rättegång.

Barroso om innovation
*Innovationen har ökat i unionen.

Ur piratpolitisk synvinkel: Vad Barroso menar är att mängden patent beviljade i EU-området har gått upp i jämförelse med mängden patent som beviljas i andra, jämförbara ekonomier (USA, Japan). Tveksam inställning till kunskap.

Men kommissionen under Barroso har också, representerad av Margot Wallström sagt att

frågor om individuella rättigheter, upphovsrätt, konsumentaspekter och brottsbekämpning på internet behöver angripas på ett nytt och bredare sätt.

Dessutom har kommissionären Viviane Reding mer eller mindre velat ha öppenhet och transparens i styret av internet (läs för övrigt fler pressmeddelanden från Reding för en bättre bild av hennes telekom-policies).

I slutändan ska man hålla Barroso ansvarig för allt som är bra, men också allt som är dåligt.

Gröna gruppen skriver:

Barroso made a promising start on the issue of fundamental rights, declaring the Commission would be human rights “champions” and committing to create a Working Group of Commissioners on Human Rights. So far no such group has materialised

 

Vem blir ny kommissionsordförande?

Här borde jag skriva något om hur spännande Almedalsveckan var (det var den!) och vilka intressanta seminarier jag var på (en del!), men en nyhet på EUObserver har istället fångat min uppmärksamhet.

Omröstningen om ny kommissionär skjuts upp!. Richard Laming kommenterar på samma sida det preliminära valet av kommissionsordförande: det finns a) ingen annan kandidate, och han menar b) att Barroso som ordförande innebär en tillräckligt svag och blek ordförande för att ministerrådet ska vara nöjda med att kommissionen hålls i schack.

Barroso är högerkonservativ från Portugal. Socialdemokratiska, liberala, gröna och rödgröna grupperna i parlamentet är skeptiska till hans kandidatur till posten. Den konservativa gruppen är positiv. Kommissionärer tenderar att utses av den styrande koalitionen i kommissionärens hemland, med undantag för Catherine Ashton (Tories) som under Labourstyre utseddes till den nya kommissionären för DG Trade efter Peter Mandelson (Labour) och Günter Verheugen från tyska socialdemokraterna som jag tror utseddes under kristdemokratiskt styre (Angela Merkel).

Jag funderar dock lite på vilken inverkan Barrosos politiska hållning i hemlandet har på uppdraget som ordförande. Hela kommissionen tenderar överlag att inta en väldigt nyliberal hållning. Mandelson drev till exempel en mycket hårdnackat nyliberal linje gentemot ACP-länder i de bilaterala EPA-förhandlingarna, innefattade till och med hot om högre importtullar om ACP-länderna inte gav vika (se OxFam-kommentarer här). Günter Verheugen har varit väldigt involverad i projektet ProtonEurope som syftar till ökad patentering av europeiska universitets uppfinningar, trots att universiteten tidigare varit präglade av en hållning att offentligt finansierad forskning ska komma offentligheten till gagn.

Är det en produkt av Barrosos ledarskap? Knappast. Jag har uppfattat det som att varje direktorat styr sin egen verksamhet. Det märks tydligt i (bristen på) koordinering mellan DG Development och DG Trade.

För att vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad en kommissionsordförande ska göra annat än representera kommissionen som helhet. För piratpolitiken lär det väl knappast göra till eller från, eftersom vi till största del kommer behöva bry oss om kommissionärerna för infrastruktur, handel och frihet, rättvisa och säkerhet. Är det någon annan som vet?

 

Almedalen & skolpolitiken, dag 1.

Sitter halvdöd på en lånad dator och bloggar. Det är Almedalsvecka och jag har tagit på mig att bevaka utbildningsfrågorna under de närmsta dagarna. Kunskapspolitiken ett område jag tror vi kommer ha mer att säga till om i framtiden, och politikerveckan är ett utmärkt ställe att snappa upp problemformuleringar och “det senaste”.

Mitt första seminarium i ämnet var ett arrangerat av svenska lärarförbundet.  Seminariet diskuterade den svenska skolans utveckling, hur vi ligger till idag och hur den kan utvecklas. Generellt var det gott gry i arrangemanget, publiken var aktiva (med applåder och hejarop) och lärarförbundet visade som vanligt på ett stort engagemang inför frågorna – all creds till dem! Boken som låg i centrum för arrangemanget är förmodligen ett hett boktips, titeln får jag dock återkomma till imorgon.

Därefter var jag på ett seminarium vid namn “Varför lyckas vissa skolor bättre än andra?” som arrangerades av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). SKL visade utdrag från en rapport de kommer släppa vid årsskiftet. Det mest intressanta var förmodligen slutsatsen att resurstilldelning till skolor inte var så avgörande för  resultatet som man kunde tro. Istället var det ledarskap och målstyrning som var några av flera viktiga ingredienser.

Mer om skolan imorgon!

 

Piratpartiet behöver revidera sin inställning till varumärken

Mattias Bjärnemalm skriver i dagarna klokt om varumärkesrätten och om hur Piratpartiet ännu inte tagit ställning för en förändring av densamma. Han menar att det finns påtagliga brister i dagens varumärkeslagstiftning, speciellt som den utvecklats i andra europeiska länder, och varnar för att de konsumenter som i teorin ska skyddas av varumärken riskerar bli kriminaliserade vid varumärkesintrång även i Sverige.

Varumärken är något man kan plagiera, counterfeit på engelska, och är en av huvudpoängerna bakom avtal som ACTA. Man gömmer sig bakom varumärkenas ädla syfte, att skydda konsumenter från att bli lurade eller skadade av att köpa en felaktig eller falskt marknadsförd produkt, för att skärpa tullåtgärder och införa hårda sanktioner mot intrång.

Min åsikt är att varumärkesrätten helt bör tas bort. Ur konsumentskyddshänseende fungerar marknadsföringslagen mycket bättre, och även i den händelse att visst konsumentskydd fortfarande saknas i marknadsföringslagen har jag mycket svårt att se att detta enkelt inte skulle kunna åtgärdas.

Likt Simon Rosenqvist anser jag att alla immaterialrätter så småningom måste avvecklas. Varumärkesrätten kan vara ett nog så bra ställe att börja.

 

Undantag i upphovsrätten revisited

Igår skrev jag på DN:s debattsida att undantag i upphovsrätten är viktiga för Europa. Vidare kommenterade jag och Mattias Bjärnemalm på första IPRED-domen på Newsmill.

Den som av någon anledning regelbundet följer den här bloggen vet att jag tidigare har skrivit om undantagen som världsfråga. Bland andra Electronic Frontier Foundation och Knowledge Ecology International har arbetat med att få synskadades möjlighet att ta del av litteratur till en rättighet inom ramen för en WIPO-konvention. EU och USA spjärnar emot.

Min förhoppning är så klart att EU ska förändra sitt beteende internationellt men även inom unionen. Därför är svenska regeringens handlingar under ordförandeskapet av yttersta vikt. Maud Olofsson har sagt att hon vill gå piraterna till mötes: gå oss till mötes här. Sverska regeringen har nämligen tidigare varit negativa till standardisering av undantagen på Europanivå, och har, enligt EFF och KEI, dessutom varit negativa till en särskild konvention till fördel för synnedsatta. Beklagligt, till och med uselt.

 

Artikel: Studentkårerna är mer än ett fackförbund

Sände nyligen in en artikel till Liberala studenters E-tidning “Studentliberalen”. Längd är 2500 tecken, inklusive blanksteg, ämne är Studentkåren i kunskapssamhället. Texten är postad i sin helhet nedan.

Studentkårerna är mer än ett fackförbund

Konflikten om kårobligatoriet närmar sig sitt slut. Debatten har ofta varit fixerad vid dels vikten av föreningsfrihet, dels vikten av ett starkt studentinflytande. Dessa frågor är viktiga och centrala, men samtidigt finns det faror med ett ensidigt fokus på kåren ur ett förenings- och studentperspektiv. Risken är att man får en diskurs där studentkårerna endast beskrivs i termer av ideella fackföreningar för studenter, och glömmer att de även är en viktig del av högskolans och universitetens utveckling.

Kommunikationstekniska framsteg förändrar idag hur vi sprider och tillägnar oss kunskap. Exempelvis rör vi oss mot en kommande massdigitalisering och spridning av kurslitteratur. Två problem har tidigare hindrat en sådan utveckling. Dels är datorer klumpiga ersättare för böcker, både i vikt och storlek, och att skriva ut digitaliserat material är ofta lika dyrt som att köpa litteraturen i bokform. Dels har datorskärmens ljus sitt ursprung bakom texten, vilket gör den obehaglig att läsa från. Båda dessa problem löses nu genom elektroniska portabla lässkärmar som är enkla att bära med sig samtidigt som de reflekterar ljus likt papper.

Den tekniska utvecklingen förändrar villkoren för lärande och kunskapsproduktion. Samtidigt som mängden kunskapskällor i form av tillgänglig referenslitteratur och globala lexikon, som Wikipedia, ökar kraftigt, påverkas också universitetens roll och arbete. Detta sker exempelvis genom ett skiftat fokus från föreläsaren som kunskapskommunikatör till rollen som pedagog och handledare i inlärningen.

Studenter och studentkårerna har i allmänhet en mer positiv syn på utveckling och innovation inom högskola och universitet, både på grund av en institutionell tröghet hos de senare, samt på grund av generationsskillnader i synen på information och ny teknik.Kårerna kan här verka som en progressiv kraft och driva på viktiga förändringar, såsom att göra universitetens kunskapsproduktion och föreläsningar tillgängliga online, arbeta för en fortsatt utveckling av undervisningsmetoder, och effektivisera administration med öppna format och ökad transparens.

De traditionsbundna universiteten och högskolorna riskerar att stå handlingsförlamade inför de närmsta årens förändringar. Det krävs en syn på studentkårerna som en positiv kraft för utvecklingen av den högre utbildningen – och som mer än endast ett fackförbund.

 

Jon Bing, professor i rättsinformatik

Idag är jag på Norcon 23 på Litteraturhuset i Oslo. Imorgon ska jag, i egenskap av ungdom, NoFF-vinnare eller pikant inslag i fandoms vardag, debattera upphovsrätt ur ett sf-perpektiv med rättsinformatikprofessorn Jon Bing.

Om jag ska se det här som en form av politisk debatt borde jag naturligtvis ha gjort bättre research i veckan som gick. Nu blir det till att läsa de här texterna ikväll istället :/

Den enda gången jag sätt upphovsrätt nämnas explicit i ett sf-verk är i Nicola Griffiths Bränd av elden (finns i Nova science fiction-tidskrift #3). Berättelsen handlar typ om en ny form av instrument som skapar ljud via brutna ljusstrålar. Olika ljusstrålar ger olika klang. Instrumentet skapar upphovsrättstvister eftersom vissa rättighetsinnehavare anser att instrumenttillverkarna tar sig friheter. Omnämnadet är väl allt annat än centralt i berättelsen. En förflugen mening mitt i ett resonemang om något helt annat. Men faktum kvarstår att upphovsrätt som fenomen knappast omnämns, ens innan hela fildelningsdebatten kom igång, som något annat än rättstvister.

I bland annat böcker av Cory Doctorow och Charles Stross är det naturligtvis mycket intressantare resonemang om kluster och det globala medvetandet. Möjligheter med framtiden istället för de kroniska problem och smärtor vi lider av immaterialrättsligt idag är också mycket roligare att läsa om. Förmodligen att skriva om också.

Till sist, åter till mitt favoritland Nigeria, som i nätverkskultur via mobiltelefon varit ett föregångsland. Via en norsk kamrat: Clay Shirky kommenterar deltagarsamhället på TED.

 

IP-nummer får inte användas för att identifiera fildelare

Välbehövlig sen update: regeringsrättens beslut påverkar inte tillämpningen av IPRED.

Idag skriver DN att regeringsrätten beslutat att ta inte upp ett fall rörandes bland annat Antipiratbyråns möjligheter att samla in IP-adresser för att identifiera enskilda fildelare.

Så vitt jag minns var det i ett fall från Borås som det för några år fastslogs att IP-adresser är personuppgifter eftersom de går att knyta till en särskild person och dess förehavanden. Beslutet från regeringsrätten att låta det stå fast är lovvärt och bådar gott inför framtiden.

För att få tillstånd att samla in personuppgifter om misstänkta på det här viset har jag vidare för mig att det krävs högre straffskalor än vad som nuvarande finns i upphovsrättslagen. Immaterialrätterna borde väl i teorin inte vara sammanblandade med straffrätt över huvud taget, men eftersom man gradvis har lagt över ansvaret för immaterialrätternas efterlevnad på staten istället för intressehavaren finns det naturligtvis redan förslag liggandes i EU som skulle råda bot på den prekära situation Antipiratbyrån befinner sig i nu.

IPRED2, eller kriminaliseringsdirektivet (kanske borde vara skärpta-straffskalor-direktivet egentligen), har så vitt jag minns redan behandlats i EU en gång, och kommer väl upp till behandling igen i den kommande mandatperioden.

Jag vill ju egentligen inte vara någon olyckskråka. Så jag tror nog jag tänker spendera dagen med att småle lite grann åt Antipiratbyråns misslyckanden.

Dessutom ska jag till Norge på science fiction-kongress! NorCon 23 går av stapeln i Oslo och jag är heders-fanne-gäst. Woosh!