Archive

Archive for the ‘Indien’ Category

Ironic licensing

Following a post today on SpicyIP I realize that I sometimes get feelings of guilt for not blogging.

See, that post is about licensing issues, more specifically, an ironic license given to an essay about media piracy in developing economies. The essence is that this essay is given an (online) license which asks readers with IP-addresses originating in a developed economy for a license fee of… quite a lot. Whereas IP-addresses originating in developing economies get the essay for free. Where this puts the people of many economies in South-East Asia or the Middle-East, where the economies could certainly be considered ”developing” (or for that matter China) but the internet is so heavily censored that foreign IP:s through proxies are the only way of getting access to any material, presumably including this essay, the story doesn’t tell. Either the licensors didn’t consider that, or this is considerably more ironic than one would have guessed.

I find licensing, and exhaustion of intellectual property rights, very indecent. The reason you might want to give different licenses in India or the EU, for instance, is that you want to sell your copyrighted material for a cheaper price in India than in the EU. But all of the union is certainly not rich or fully developed (consider Romania and Bulgaria, for instance, also the only two nations in Europe that appear to be investing in cost free education, while other member states are obviously moving in the opposite direction: let’s remember the UK, or why not the much criticized, new fees on education in Sweden?). This is made possible by the European Union regional exhaustion. Well. Simplified. I guess. Also slightly misleading. As far as I understand it, you should be able to give licenses to one and same company to sell the same book (for instance) in both regions but charging different prices (which are set by the copyright holder?).

The European Union is negotiating a new trade agreement with India. This is a cause for concerns, especially in India. The European Union can hardly enforce stricter rules in the Indian agreement than they have already enforced in the Union itself (or can they?) so the question is if it will get much attention here. India is not party to the ACTA negotiations since India is usually somewhat problematic when it comes to defining TRIPs-plus or GATT/GATS-plus rules. India is somewhat dependent on exports though, and in a FTA-battle with one of their major trading partners, without the strength of WIPO/WTO coalition of BRIC-countries (basically, together they can stand up for themselves, one on one it’s more difficult, the exception being perhaps China, which is now the second largest economy in the world). Well… India is going to have a harder time not succumbing to demands that are not necessarily favourable. For them.

Looking at the South Korea-FTA, it is difficult to imagine that the EU would force a regionalisation of intellectual property rights exhaustion in India. At least! Nevertheless, check this out if you want more extensive information on Indian bilateral trade agreements. If you want information on European trade agreements, please do not that while most bilateral trade agreements are negotiated by the European Commission executives on behalf of all member states, but that many member states have their own separate agreements with third parties. The European Union is such a horrible mess. 70 bilaterals for the Union alone, and how many for each member state? It makes me feel a bit like this.

More on the research report (with extensive quotations) at Techdirt, or why not the report itself?

Note: bilaterals.org reports that it is not yet time for a Taiwan-India FTA. I need to investigate this further. China hasn’t signed that many bilateral agreement in the past. One of them is with Serbia, but maybe their trade empire is expanding.

Politik, vidareutveckling av

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

\o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Mineraler II

Jag fick lyckligtvis bra feedback på sista blogginlägget. Jag har alltså inte riktigt klart för mig hur alla mineralfrågor hänger ihop.

Mårten Fjällström sammanfattar frågorna kring sällsynta jordarter. Försöker mig på att följa råden, även fast jag förstås hakar upp mig på fyran. :P

Luleås tekniska högskola och Boliden (tydligen inte geografiskt område) LKAB tittar tydligen på vilka möjligheter som finns att utvinna sällsynta mineraler i gruvavfall. Likt Mårten tror jag att långsiktig planering är bättre. Man borde rikta in sig på att skapa självförsörjning av strategiska mineraler, framför allt i Europa. Riskerna är också att mineralerna i den vanliga avfallshanterna skapar oåterkalleliga läckor, att mineralerna omvandlas eller legeras till ett stadium av otillgänglighet.

Vindkraftverk har listats av Kina som anledning till begränsningen av exporter. Den kinesiska medvetenheten om tillgång till hållbar energi och miljövänlig teknologi är hög. De vill försörja en stor befolkning och siktar på långsiktig planering. Men befolkningen är mycket stor och växer. Jag får utgå ifrån att kemisterna från förra inlägget tagit den tillväxten i beaktan. >_<

Japans bilindustrins bekymmer är att Kina helt blockerat export av sällsynta jordarter till Japan efter en gränsdispyt. Nu hoppas Japan istället på handel med Indien. Det verkar också svårt att skilja på laglig och olaglig export. Mineralerna hamnar ofta i tillsammns vid transport. Sydostasien gör alltså en annan källa för den japanska industrin som mestadels tillverkar produkter innehållandes stora mängder mineraler.

New York Times har skrivit om brytningen av jordarterna i Kina. De bryts ofta olagligt i södra delen av Kina och transporteras sedan till sydostasiatiska länder från vilka de kan skickas vidare. Den här brytningen rör sig inte bara om låga löner för gruvarbetare, utan i lika stor utsträckning om de inte behöver uppfylla några krav på att bevara miljön eller ta hänsyn till gruvarbetarnas arbetsförhållanden.

Får återkomma om amerikansk och europeisk medvetenhet om sitt mineralberoende.

Philanthropy

Noted earlier that the philanthropic organisation Telluriad Foundation from Colorado, USA (or actually Brazilian collecting society ECAD), has made trademark infringement claims against the Brazilian Olympic Games hosts for having designed a logo that is, apparently, in its symbolisation of friendly handshakes and camaraderie too similar to the distinctive traits of the foundation’s own logo.

After yet another successful implementation of the Indian Patent Act Section 3(d) my thoughts are invariably drawn to innovation and charity, perhaps best represented by the largest private foundation in the world: The Bill and Melinda Gates Foundation. This philanthropic endeavour pushes loads of money into research projects that in the end, hopefully, benefits the less fortunate*, perhaps in the shape of AIDS drugs, research in forgotten diseases and better (or more) food.

A less known part of the foundation’s activities is probably its CEOs explicit acknowledgement of intellectual property rights as an important and productive consequence of the research results promoted by the foundation (quote: “Microsoft is all about intellectual property and so is the Gates Foundation.”). In a less inspired moment a realistic friend of mine also decided to share that the real reason IT millionaires seem to be the most charitable group of entrepreneurs in the world is because they’re good at taking advantage of the tax cuts available for people with foundations.

* We have in Swedish a word that alludes specifically to the concept of not having money, rather than describing a state of being out of luck (less fortunate). Is there an equivalent English expression?

The track

december 21, 2010 1 kommentar

Contrary to reasonable beliefs, the following will not be about trains stopping in the Netherlands or Sweden.

A Dutch thinktank put forth an idea about an annual prize for politicians who manage to stay calm in situations of crisis. After the bombings in Stockholm, Swedish Green deputy Maria Ferm encouraged her parliamentary colleagues to follow the same example.

Since we’re suffering from price inflation, and politicians prefer valuable things over calm, I see few prospects for this thinktank initiative not to fall short of success and indeed the Swedish government is looking to squeeze the maximum amount of tracking out of the Swedish implementation of the Data Retention Directive.

Due to a rather heated Swedish debate about the information society, its consequences on privacy and government information control, the Swedish implementation of the directive has been delayed a number of times and only after the elections the government managed to put forth a proposition to the parliament. The former (and present) government justified its delay by referring to the damage it would have done to the fair electorial process had the proposal been made earlier. I think it’s more weird that the Swedish government, being already a few years behind with the deadline for implementation, didn’t wait for the Commission evaluation of the directive which was due in December this year, but will now be published in March 2011.

Through an MMN-o blogpost with some not unfounded skepticism about authorities I managed to locate a Rick Falkvinge reference to a case in February 2011 where a mobile phone belonging to a ran-away 18 year old male was remotely turned on by the police to assist in locating him through geolocational tracking.

Hidden features of mobile phones are, sadly, not new. Imagine, for instance, that your calls could be intercepted by a foreign entity through a phone functionality present and activated without your knowledge! It sounds far-fetched, but is not. The Richard Stallman refusal to use mobile phones for fear of loss of information control is not paranoia, but a healthy skepticism towards their unknown interiors. For any ordinary user it is of course impossible to keep track of all the undisclosed functionalities attached to our every-day electronics. For a further loss of information control, 9 out of 24 OECD countries now mandate personal ID registration for purchase of prepaid SIMs. Anyway, it is difficult to remedy this problem and a considerably easier way out for the end-consumer is to simply give up trying to claim the right to communication autonomy. That, if anything, is unreasonable and a more open, and more anonymous, information infrastructure is obviously to be desired.

What is so troubling about this is the orgy of interests at play in hidden functionalities. On the one hand, private enterprises shouldn’t normally have an interest in surveilling or monitoring the communications of their customers. On the other hand, Telefónica is doing deep-packet inspection on thousands of their customers in Brazil. For obvious reasons, nation states feel it’s important to track criminals and diplomats of other nation states and will therefore legally, or underhandedly, force manufacturers to put in hidden features. An interesting case I found the other day is on Chinese political influence on the design of the ZUC-crypto. I am sure many people know of equivalent examples from the NSA. I also realise I haven’t even mentioned the situation with India and RIM/Blackberry. On the fourth hand, as the comments to Rick Falkvinges blogpost show, hidden, uncontrollable functionalities of phones seem to be perfectly acceptable to a lot of people as long as they are used for a good cause, like saving sad kittens or scared and abandoned puppies.

I don’t think it’s unreasonable of me to question why the privacy-conscious Swedish population can’t have a consistent ethic in the issue of information control and autonomy: are the kittens worth enough that we are willing to hand over all control of our personal data to nation states and mobile phone manufacturers? Many people care not only extensively, but aggressively, about their right to privacy and anonymity but seemingly without the faintest ability to connect the dots: it’s the hidden kitten protection functionalities that bear the highest risk of being misused as an extensive surveillance mechanism.

Konkurrensfördelar

Jag har beslutat att göra upp med mitt sarkastiska förflutna och delge bloggens läsare med positiv och uppmuntrande information!

Den nederländska myndigheten med ansvar för frekvensauktioner har beslutat att vissa delar av nya frekvensauktioner ska tilldelas uppstartande företag som antas ha så låg pengastyrka att de annars inte skulle ha råd att delge allmänheten sina marknadsutvecklande innovationer. De får de sämsta frekvensbanden men det är positivt för väldigt små och små företag med stor innovationskraft som annars hade behövt gå via stora, långsamma telekomjättar för att få ut sina tjänster till allmänheten.

Europakommissionen har tillkännagivit att de vill ha 4G-nät i hela Europa senast 2013. I Sverige påbörjades spektrumauktionerna redan förra året och Teliasonera vann inte helt oväntat auktionen. Tele2, som ägs av Schibstedtgruppen (en icke föraktlig stark grupp ekonomiskt), gjorde förmodligen bra ifrån sig men tydligen inte tillräckligt. När 4G-auktionerna nu påbörjats i Spanien verkar Telefónica inte ens vara intresserade. I Frankrike kan man förvänta sig att de bästa frekvenserna knips av France Telecom. Deutsche Telekom och Vodafone favoriseras tydligen i de tyska auktionerna.

För ett tag sedan framkom det i Indien att landets telekomminister gjort sig skyldig till favorisering av vissa telekombolag i auktioner 2007. En av de licenser som följdaktligen drogs tillbaka tillhörde Telenor. Det var i och för sig bara början på en mycket mer omfattande korruptionsskandal, men ger anledning att ifrågasätta licenssystemet. Förra året fick Belgacom en 5-årig licens gratis efter byråkratiska svårigheter. De är dominerande marknadsaktör och före detta statligt monopol. I Österrike blockerade före detta statsmonopolet WiMAX-utveckling i fem år genom att låta bli att använda sitt licensierade utrymme.

Jag hoppas i alla fall att Sverige i senare auktioner kommer överväga att gå i Nederländernas spår!

Intressant organisationer som jobbar med friare spektrumauktioner:
Open Spectrum Alliance
Okupem les ones
CIS-India som velat att pengarna från auktioner ska gå till bredbandsinvesteringar.

Mer miljö och patent

Jag hade turen att bli utfrågad om miljöfrågor igår, precis veckan efter att jag suttit och grubblat rätt ordentligt på frågan.

Det kan vara väl värt att notera att givetvis finns det inget svenskt parti idag som tycker att man inte ska satsa på grön infrastruktur. Snarare tvärtom. Det märks att också företag är intresserade av grön infrastruktur. Tågbanorna är ständigt överbelastade, landet runt, i kampen för miljövänlig transport.

Men det är väl värt att notera att ett europeiskt byte från vår gamla, omiljövänliga infrastruktur, till ny, smartare infrastruktur kommer att stå oss mycket dyrt. Utan en massa trassliga patent skulle det gå mycket lättare.

Det är också väl värt att notera att Indien, Brasilien och Kina inte har så mycket gammal infrastruktur de behöver byta ut, så om de kan bygga ”rätt” från början sparar de (och i förlängningen också vi) dels stora summor pengar, men också en oerhörd miljövinst. Det är därför det är så knepigt att Kina måst bygga ut sitt inrikesflyg, istället för att bygga snabbtåg.

Vidare tycker Kristianstadbladet idag att jag lider.

Dessutom vill jag passa på att uppmärksamma min väljarkrets om att jag har utarbetat ett sakpolitiskt program inför de kommande fem åren. Jag hoppas att mina partikamrater också kommer att omfamna dessa hittills åtta frågor som jag tror kommer kunna ta upp en del av vår tid under nästa mandatperiod.