Pommes de t’Eire

"You would not believe it, but we are very protected by various intellectual property rights - geographical indications, plant variety rights and patents can all be used to keep us from proliferating and you from growing or selling potatos."

Yesterday I briefly commented on the differences between conservatism in Sweden and on Ireland (some discussions that are no longer current in Sweden may be in Ireland and vice versa, was my argument). And when talking about Ireland, how can one not be reminded of the tragic potato monoculture incident that led up to the potato famine of 1845? Close to my heart and related to potatos and monocultures are plant breeders’ rights, a type of intellectual property right that is close to patent rights but applicable only to plants varieties (”varieties” like the ones illustrated below). The right entails a 20 or 25 year long protection ”term” within which you are the only plant breeder who are allowed to retail your particular type of plant variety. Just as patents, it protects the rights holder from having other people continue ”breeding” on their particular plant variety for commercial purposes.

The association to the on-going potato war of Belgium and ensuing intellectual property details are also not far from my mind. Dramatic headlines and democratic musings ensue as a field of potatoes outside Gent University Agricultural Department was liberated, or vandalized, by a group of activists disagreeing with the covert cultivation of GMO crops on open fields (no control over where the crops spread) in a privately-funded research project where the proceeds of the research was to fall in into the hands of the funder. The university calls the potato liberation ”a scientific catastrophe and a sign that democracy is not working well” (my translation). I am of the firm belief that the democratic deficit, and the tragedies to science, agriculture and society to be found herein, lie in the circumstance that the crops are destined to fall subject to an intellecual property right that can have an impact on people who’ve mistakenly become associated with aforementioned crop.

As much as I respect research, since the mid-1990s there have been worrying tendencies at the European Patent Office to include plants within what’s considered patentable matter. The plant variety rights are somewhat ”adapted” for agriculture in so far as you’re allowed to save seeds, basically (a patent right would require you to renew your license/buy new seeds for each year you want to continue industrial application of the crop). There is not really any good way of telling which type of right the private investor in the Gentsian potato field was planning to go for at the end of the research project.

But say the university and their sponsors opt for getting the ”weaker” right (which is the plant breeders’ right in this case).In the origins of plant variety rights I seem to recall potato farmers in the UK protested loudly their fears that the sudden emergence of an intellecual property right in the field would cause a big ownership concentration in the seed providers. Their fears turned out to be entirely justified – the market for providing original seeds is currently very centralized and intellectual property rights encourage further centralization of originators. Certainly there are reasons to criticize the university of Gent for this project, even if they label it research?

Plant breeders’ rights are typically pushed by large seed enterprises (Monsanto springs to mind, but they’re by no means the only actor on this market) in regions of the world where patent offices feel disinclined to include plants in the patentable subject matter, namely Latin America (who appear to be having quite a lot of unique potatos per country/region). Thus it is that most Latin American countries seem to have updated or strengthened their plant variety protection laws in the last five years. Particularly in Chile, these actions were criticized for benefiting primarily foreign investors. I would hate it for my university to be able to avoid responsibility for participating in the perpetuation of such market strategies by vague alusions to democracy and science.

Below is a sign naming various forms of potatos and the characteristic looks of each sort (list of older varieties here, pre-1960s). The rumour goes that Asterix is slowly disappearing from the market after it was discovered to be weak against a particular type of pest or mould. I like Columbo and Ostara, eat Blue Congo because it looks cool (it’s dark blue!) and would like to try ”Matilda”. The most common sorts of potatos found in Swedish supermarkets are King Edward and Asterix.
On a side-note, it appears Spain is leading the development for climate-change-resistant potatoes.

Religiösa upplevelser

Ibland är mitt liv lite bättre än jag tror.

Jag har just läst ikapp på min El Reg-feed som jag i en månad noggrannt hållit mig borta ifrån. Med min nyfunna energi upptäckte jag omedelbart att det ökända hackerkollektivet Anonymous har hacketihackat Westboro Baptists. Tydligen misstänker nu några av medlemmarna att aktionen egentligen var en fälla uppsatt av församlingen i syfte att spåra IP-adresser som har använts av bedrägliga individer som brukat det likaledes ökända LOIC-verktyget. Ironiskt nog har den portugisiska regeringen nyligen brukat liknande tarvliga fällor för att spåra användare av den jävulusiska fildelningsteknologin. Åtminstone, får man anta, IP-adresser till användare som inte anonymiserar sitt ondsinta uppsåt.

Medan den luriga busen Jester tar åt sig äran för denna illvilliga antibaptistiska handling kan jag inte hjälpa att undra om det här är ett nogsamt planerat ironiskt skämt. I ljuset av mina skriverier om Jesu nekande av demonen Legions frestelser med åtföljande förening med heliga ande under ett dop utfört av Johannes Döparen, väljer jag att leva i tro. Givet att Kristdemokraterna är Sveriges mesta upphovsrättsförespråkare förstärks mitt hopp än mer.

Jag tycker dock fortfarande att Piratpartiet och dess nya evangelistiska linje kräver en baptistisk motvikt. Har man någon som pratar behöver man någon som agerar. Och ja, jag tycker att IT-industrins användning av ordet ”evangelist” för att beskriva en industrisponsrad reklamare är olämplig. Och ja, jag tycker att det är olämpligt att ordet inkluderas i politiken som benämning för politiska förespråkare.

Having Dreams

I like science fiction. One of my favourite science fiction writers is Dan Simmons. I will at some point probably explain more about the Spanish science fiction tradition.

But Japan has a different story telling tradition for almost every kind of fiction. Whether it is meant for young people, old people, women or men, there is a distinct Japanese-ness about it that you really can’t avoid. Not only in comics, also in writing (although the writing is given much less attention — sadly!!).

In Kobe, 1992, a major earthquake hit Japan. Probably many people my age will remember being little and seeing the short white and black film of a man in an office holding on to a shelf. The people who don’t will definitely remember the one happening right now (10’000 people missing at the time of writing). Japanese author Haruki Murakami published a book called After the Quake, containing four short stories about different personas in different states of reality experiencing the Kobe quake. I want to remember a man exploring the tunnels under Kobe and ending up having to settle a violent conflict between a very big mole and a similarly gigantic earthworm.

Haruki Murakami comments on Japanese society from a generally fantastic point of view. The desolate plains of sheep and Hokkaido. The journey from Tokyo to the far north. He is very mainstream now, presumably for the same reasons as Terry Pratchett: he brings a different image to the world, we see the world from a place where things that we would otherwise not see or understand can be explained and given context.

Michael Moorcock is probably one of those people who are very proficient at doing exactly that. The world in his stories ends up so fragmented and curt that I can’t even keep up. I made a very tacky joke the other day about having become a Pirate Baptist. In reality, the joke is picked from a book called Behold the Man written by Michael Moorcock. Religious and psychological references are spread out on every page. Freud, the Bible, Jesus, mostly the crucifiction part of which one of the main characters has an obsession(!!!) The crucifiction obsession is, to my understanding, what the story is built up around. I never finished the book. I wrote a friend and asked her about all of the things that made the book unreadable. I only received a response last year, three years after I sent her the original letter.

John the Baptist was an Essene. They were a group of people living in the deserts of Judea. You can find then on Wikipedia but the way they are described in Behold the Man they worked under very hard condition and fasted a lot. This brought them in contact with God, Demons, Spirituality in what our society would probably called hallucinations brought on by starvation, heat and extreme physical effort. The Essenian environment is where Jesus met Legion. Water, for the Essenes, would hold a special meaning, and a way of, I guess, finding peace or calmness. From calamity to calm, standing in a river, getting filled with the essence of salvation. A drink.

Baptism today is celebrated slightly differently. We often associate it with impressive preachers and large choirs (Aretha Franklin). From a missionary viewpoint, surely they have to be some of the more fun people to get missionated by. I’m not sure starvation and deadly physical work is the best way to conduct your life. Haruki Murakami and Dan Simmons are, all in all, less agonizing to read and I didn’t even consider Moorcock having a lot of depth in his story. He just wanted to make his book difficult.

But singing, dancing, talking and giving people drinks? I’m sure many people would be very amused if I did that more often.

I do hope that the moles and the earthworms of Japan will calm down. Stay safe, Japan.

Knowless society

I have studied mathematics which perhaps goes to show in that I manage to intuitively pick out only mathematicians from this article about women in science. Okay, So I already knew about Sophie Germaine. Maria Gaetana Agnesi was, however, an intuitive discovery. Sofia Vasilyevna Kovalevskaya as well. Her husband went insane and killed himself. It seems to be a curse of male mathematicians (ref.: Georg Cantor). Norwegian mathematician Niels Henrik Abel also died, although not by insanity but lung disease. Maria Cunitz didn’t have a cruel fate other than gender bias.

In Sweden the number of female medical professors was around 20% in 2004 (generous estimation). This is due to a problematic shift in the number of male students, now considerably fewer than before. I don’t know if it says anything about science when Swedish Läkartidningen (”Doctor magazine”) says that many female students means that the profession needs to stay attractive in the future anyway.

Measures such as very clear application rules for becoming a lecturer or professor at Swedish technical universities have long created a heated debate on the quotation of women. Some even consider such measures an insult to women.

If you are a female mathetician, rules remedying that women have to be at least twice as good and considerably better networkers than men, may even be single-minded (but for reference, I didn’t like Wolfram Alpha as much as I liked Free Textbook on Tensor Calculus).

A society of knowledge is being constructed. Abroad. The blesséd number in triangulation of the UK Labour Party will surely, given our experiences with the triangulation of the late 1990s and the more than trihundred UK£ of increase of university fees for non-EEA students in 2004, also increase the net knowledge of the British society. Now that the number of foreign students can be decreased, and one trird of them staying in their host country will not cause the UK to ”gain from the economic benefits of having them study here, many international students stay on, providing longer-term benefits by contributing their skills to our workforce and economy,” as the New Zealand minister of immigration so amptly put it.

If you disregard the fact that I have mostly been sarcastic, the careful reader will observe that most of the news reported above are actually positive. There are more women in almost every study. Women are increasingly becoming more secure in the roles of lecturers and professors. Students benefit the economy, and on the whole there are actually quite many female mathematicians that have been and are contributing to a science usually claimed as exclusivesly male, even in grade school. What do you know? :)))

Politik, vidareutveckling av

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

\o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Awesomest hack or politicality

A little less than a month ago a temporary alliance under the banner of Anonymous successfully broke into the servers of security firm HBGary and acquired information about a security firm menage-a-trois busying themselves with pleasing the American Chamber of Commerce in their struggles against undesirable leftist groupings and labour unions.

On the Kaspersky Lab newsblog Threatpost Paul Roberts has compiled the following complementary list of malpractises: take over information from Facebook to intimidate customers, zero-day merchandising(!), custom malware production(!!) and an additional menage-a-deux with investment bank HSBC to bring down the Wikileaks servers by means of denial of service. Quoth Kaspersky’s Paul Roberts: ”It’s up to the FBI to solve crimes, not to banks, or their attorneys.”

At Ars Technica I further find, or perhaps equivalently, that the FBI undoubtedly are planning to hunt down the HBGary hackers, especially considering the previous (disproportional) responses against Operation: Payback and the ddos protests for Wikileaks. Quoth Ars additionally: FBI reminded Anonymous that ”facilitating or conducting a DDoS [Distributed denial of service] attack is illegal, punishable by up to 10 years in prison, as well as exposing participants to significant civil liability”.

Ironically, my first association is to a Swedish cultural essay on the Russian author Solzjenitsyn and his literary works on Gulag. Another quote (my translation): The story concerns one day out of the life of a prisoner, one out of 3653 days of a ten year long prison sentence, a common punishment for most real or imaginary crimes in Soviet both prior and shortly after the Second World War.

I’ve written some posts about Anonymous in the past. After the Gawker hack I think it’s relatively obvious that Anonymous, despite their quite prominent political results and representativity, even if it’s not always their goal (which I actually doubt that it ain’t), isn’t solely a group of internet-minded citizens with a passion for openness and transparency engaging in unqualified and harmless ddos-protests. Anonymous in this case becomes the difference between forcefully liberated, emancipated, publicized or leaked information. I would love to heard the opinions on this by Simon Rosenqvist, a party comrade who decided to take a leave from party work earlier this year, and especially in relation to his ideas about a public database of trade secrets (coolest idea ever!).

On Anonymous: Hunnism (2011-02-08) , Globalt (2011-01-18) , Perspectives (2010-12-13)

My boyfriend once told me that he can access my facebook and my mail super-easily. And boy if he can. Remember boys and girls that from a security perspective it is very unhealthy practise to permit password saving in a browser or forget to log out if you’re not on your own computer. Especially if you’re not on your own computer. The computer owner being a trusted steed is not an excuse for your enormous dispassionate laziness and comfort with the situation. I have two emails from my boyfriend sent to me from my own email account with several sentences of rebuke and reproachment.

Internautrapporter.es

Såhär under jullovet såg jag lite rapportering i El País om Chaos Communication Congress. Deras utsända korrespondent Patricia Sevilla skrev under tre dagar i princip bara positiva saker om social samvaro, hackandets etik och vad hackande innebär.

I en liknande artikelserie senaste veckan har El País tagit sig an rörelsen Anonymous. Artiklarna är inte negtiva. Men de lämnar lite upp till läsaren att bestämma om protesterna är kloka eller inte. En av artiklarna är intervju-baserad!

Jag har gnällt lite över att PSOE-vänliga El País inte rapporterat så mycket om Sindelagen innan, men det får jag väl äta upp nu. Förlåt!

Konservativa partiet Partido Popular håller fast vid linjen att emedan det är viktigt att hålla efter piratkopieringen på nätet är också skyddet för medborgares rättigheter viktigt. Àngeles-Sinde, den socialdemokratiska regeringens kulturminister, vill samtidigt framhålla att Spaniens lagar faktiskt inte har uppdaterats alls sedan internet började användas i stor skala världen över. Hon ser detta som ett misstag.

Eftersom Sindelagen snart ska debatteras i spanska parlamentet har Universal sparkat 40% av sin personalkår på grund av piratkopieringen. Med detta i åtanke undrar jag förstås hur många andra individer som sparkats i USA för att pressa politiker att godkänna lagar för att ”rädda jobb” (vet någon? det intressanta är stora avskedningar som skett innan ett lagförslag ska upp till debatt i kongressen).

I vilket fall var det det katalanska partiet CiU som räddade lagen undan en odemokratisk godkännandeprocedur i december 2010. Motståndet då rörde att lagens upphovsrättsdelar inte kunde separeras och omröstas fristående från lagens andra delar (som berör miljövänliga industrier och andra hållbara ekonomiska åtgärder).

Den spanska skådespelerskan Pilar anser sig vara internaut utan att för den delen tycka att det är dåligt att blockera spridning av kultur på nätet. Denna naiva inställning (som bland kulturpersoner i Sverige lyckligtvis inte finns) om de knäppa konsekvenser begränsningar i informationsfriheten kan få kanske Pilar kan komma över genom att läsa den här artikeln om Partido Populars förslag att personliga data om spanjorer inte ska få lagras utomlands. Förhoppningsvis är det ju inte den vägen vi alla ska vandra :-/

Globalt

Så här sammanställer jag mina upplevelser om globala demokratiska aktioner från hösten som gått:

— Indisk anti-piratfirma antas vara inblandad i denial-of-service-attacker mot privata torrentservrar. En grupp aktivister slår tillbaka. I aktionsyran blir (förmodligen) spanskspråkiga aktivister så medtagna att de slår till mot SGAE, Spaniens intresseorganisation för skivbolag och producenter. SGAE är mer hatade än skatteverket i Spanien, och företag och offentliga institutioner håller konferenser om hur de ska hantera bort SGAE från sin verksamhet.

— Okänd aktör slår ned Wikileaks hemsida efter de första publikationerna av de demokratiska kablarna. Aktivister på alla kontinenter har satt upp speglar och servrar på mindre än en vecka.

— Amerikanska regeringen förklarar att VISA, Mastercard, PayPal och Amazon ska sluta blanda sig i Wikileaks verksamhet, vilket sker. Dessa sidor råkar ut för protestaktioner drivna av personer vill bevara yttrandefriheten och pressfrihet.

— En grekisk aktivist och en nederländsk ungdom häktas för att ha varit inblandade i protesterna. Nya protester bryter ut mot nederländernas polis- och åklagarmyndighet för att demonstrationsrätten plötsligt verkar ha dragits in. Fler häktningar.

— Zimbabwes regering förbjuder tillgång och publicering av diplomatkablarna. Regeringens hemsidor tas ned. Dagspressen börjar tala om detta som aktivism.

— Protester utbryter i Tunisien och flera år av bloggaktivism i Tunisien stöds av internetaktivister och hackar regeringens hemsidor. Som konsekvens når nyheter om protester och aktivism i Tunisien ut först från aktivister innan regeringen kan agera. Med hjälp av speglar för videor direkt från aktionerna faller Tunisiens regering under tryck från aktivister och informerade diplomater.

Jag kan ha glömt något, och har inte omnämnt åratal av aktivism som hållit omvärden informerade om de övergrepp som begås mot yttrandefrihet i länder med internetcensur världen över. Privata företags förmåga att falla för regeringars tryck eller godtyckligt undanhålla information går inte heller att dölja i en värld av informationsaktivister. Förra bloggposten utropade någon detta som solidaritet. Jag tror inte på det. Solidaritet är någonting man har med någon annan, som Hoola Bandoola Band med chilenarna. I internetaktivismen är vi alla samma.

Jag är vald för att representera européer. Jag har visserligen engagerat mig mycket i handelsfrågor som rör tredje länder. Stundtals har jag fått information om USA:s förehavanden i handelsfrågor. Det är fortfarande ytterst geografiska begränsningar som jag rör mig i och har befogenhet över. Det gäller inte yttrandefrihetsaktivisterna. Det gäller inte frihetsaktivisterna. Jag får lite överflödighetskänslor förstås, men det besvärar mig faktiskt inte alls.

Jag noterar att Cecilia Malmström har varit i farten och uttalat sig om cyberbrottslighet. Detta har täckts av typ tusen svenska skribenter, och det är naturligtvis sorgligt att Malmström som svensk kommissionär inte kan hålla sig från att göra idiotiska uttalanden, men ännu sorgligare är att kommissionären inte förstår. Inte kan se att internets effekter på demokratisk spridning och gemenskap världen över är positiv, att hennes och Viviane Redings jobb blir överflödiga i en värld där aktivister tar saker i sina egna händer. Kanske för att demokratin i denna bemärkelse är fristående från henne och hennes geografiska verkningsområde.

Under tiden…

Nu när Tunisien har blivit av med sin diktator och bloggen 24sur24 under ledning av @nawaat kan rapportera om människor som jublar på gatorna, Ben Ali har visats befinna sig i Saudiarabien och Tunisien går mot nyval och demokratisk regim kan jag återgå till att blogga om mer deprimerande saker.

Till exempel bilder. Den här vackra bilden av Censor Ship får inleda.

Bilder som fått uppmärksamhet under dagen är de konstverk på världens största auktionshus som nu anpassat sig till globaliseringen och håller alla auktioner online. De nya kinesiska och ryska köparna kan inte alltid befinna sig på auktionerna och ingen konstsamlare har möjlighet att vara överallt på samma gång. De nya metoderna förväntas öka tillgängligheten. Bättre tillgång till smalare konst har uppmuntrats i Spanien där stora delar av filmstöden har gått till bland annat baskiska filmare som kan skapa baskinspirerad kultur, även om publiken för detta kulturbevarande för närvarande är begränsad. Se för övrigt en cool bild på urdinosaurie i DN.

Bilder på vargaktivister upprör hela svenska folket utom de som bor i områden där vargarna faktiskt bor. Jag minns ett par gånger när vargar strövat ned mot Uppland (där jag växte upp) och paniken blir så stor att folk håller sig inomhus. Vargstammen är hotad och avskjutning kommer leda till ett fattigare svenskt ekosystem. Jag är emot vargjakt. Men jag kan inte låta bli att fundera i samma banor som Annika Högberg.

Av någon anledning har vissa fått för sig att det är jägare som förstör ekosystemet. Så är det naturligtvis inte. Jakt eller harpest, typ. I en text om silver varnar för att betydligt större hot mot ekosystemet, samhällets strukturer och i förlängningen, antar jag, immunförsvaret. Go allergies!

Filmen Blood in the Mobile som hade premiär i augusti förra året har allt annat än tröstsamma bilder från koltangruvor i Kongo-Kinshasa. Minns man dygnet-runt rapporteringen från de 33 instängda gruvarbetarna i Chile kanske man också fattar att hela vår telefoninfrastruktur, transit-kablarna i Atlanten, fiberkablar och ADSL-nätet inte enbart är en gåva till mänskligheten utan också en människor- och naturkatastrof i koppargruvorna. Den svenska frivilligföreningen Rättvis elektronik har börjat arbeta med dessa frågor i Sverige, så ock min partikamrat Isak Gerson. Mer om detta senare (hoppas jag).

Bilder upprör. Brysseletablissemanget har dock kommit fram till att bild-blockeringar på internet sällan fungerar. I alla fall inte det är barn man skydda, från bilder som är olämpliga för barn.

Liknande insikter har inte uppnåtts av Storbritanniens konservativa regim.

Förra årets bästa citat:

It’s time to stop shroud-waving and screaming “think of the children.”

Won’t someone think of the adults?

På försvaret accepterar man inte porr under arbetstid. Men det är rimligt.

Lite mindre kloka citat uppstod under sommaren 2010 när en forskare i japansk samtidskultur befanns ha utmanande tecknade bilder på sin dator. Domen ska i alla fall omprövas nu. Det mest kontroversiella med konstformen hentai lär annars vara frekventa våldtäktsteman vilket enligt en studie från Hawaii skulle minska våldtäkter snarare än att öka dem. Med tanke på de låga våldtäktstalen i Japan japanska tonåringars motvilja till sex, kanske det ligger något i det.

UPPDATERING: Plötsligt känner jag mig lite tråkig och cynisk. Naturligtvis borde jag också nämna dessa vackra bilder av London 1880, de här supersupercoola bilderna från Rysslands tidiga 1900-tal, Isak Gersons bildspel om graffitikonst, copyriot.se:s genomgång av Fredrik Edins Littorin-konsttävling och dessa 75 spejsiga SF-illustrationer.

Det ligger i TCP/IP-stacken

Det ligger i TCP/IP-stacken

Sitter man på trådlöst ligger det i luften också.

Sedan sista dagarna i december har det varit massprotester i Tunisien mot arbetslöshet, censur och övervåld från regeringen. Internetcensuren i Tunisien är extrem i förhållande till Europa (så länge man inte slår ihop medlemsstaternas samlade åtgärder mot internet :P). Vad som får förmodas vara en aktör med inflytande över hela Tunisiens telekombranch och infrastruktur genomför mass-phishing på Gmail sedan en obestämd tid tillbaka (räknad i år). Jag har en länklista någonstans över häktade och torterade tunisiska bloggare som jag tidigare inte skrivit någonting om – lite krasst är det så eländigt att jag tycker det är jobbigt att hålla i huvudet men jag kan vid begäran lämna den i kommentarerna antar jag.

Tunisisk polis är mycket brutal. Makt växer ur gevärspipan, sade en gång Mao Tsetung (den franska vapenindustrin lär vara särskilt medveten om det i Tunisien enligt prio.no), och det har länge förmodligen hållit en stor del av tunisierna på mattan. Men inte nu. Jag har förstått att folk i mindre städer inte ofta protesterar, men att de protesterar överallt nu. I Egypten utför man solidaritetsaktioner.

Twitter-taggen (det finns alltid en twitter-tag) är #sidibouzid, efter byn där protesterna startade. Under gårdagen tog ddos-protestanter ned tunisiska regeringens hemsida. DDoS-protestanter har tagit ned zimbabwianska regeringens hemsida. Det ligger något i trådarna just nu och i nätverken. Till skillnad från protester mot europeiska och amerikanska företag och statliga myndigheter är ddos:arna aktivister nu. Man får anta att i den mån européer uttrycker solidaritet med det tunisiska upproret mot en regim gone sour inte kommer leda till fler häktningar. Borde inte leda till fler häktningar.

En protest är alltid ett hopp om demokrati, och människors tro på demokratin och möjligheten att tillsammans påverka och förbättra en usel situation. Idag flyttar sig protesterna från geografiskt begränsade områden, till globala arenor och demokratin överallt är någonting som angår alla – geografiska netsplits kanske var en accepterad del av 1990-talets begynnande internet, men är knappast accepterat idag.

Jag har lagt märke till att DN skrivit på engelska om ddos-protester och vitryska valet. Kanske är det ytterligare ett tecken på svensk medias avancerade insikter om den förändrade demokratiska arenan.