Infrastrukturen brister i sömmarna

Det finns några nackdelar med att bo i informationsåldern. En är resursbrist, det vill säga, inte brist på resursen information annat än genom en ganska onödig restriktion av kommunikationsfrihet, utan snarare brist på råmaterial och infrastrukturen informationen bärs över. När FALCON-kabeln säckade ihop 2008 kavade också internettillgången i större delen av Mellanöstern och Indien. När Japan drabbas av naturkatastrofer kan vi förvänta oss elektronikbrist om ett par månader.

Tillgängligheten till uppkoppling är stor för svenskar men det finns ett behov fortsatta investeringar i infrastruktur som tydligen inte gynnas. Nya apparater är också en bristvara och i brist på iPad2-original på svenska marknaden har parallellimporten växt. Har man väl fått in apparaterna på marknaden finns dock ett problem med tullavgifter. Det är inte helt uppenbart för tulltjänstmännen vad iPadden egentligen är, i förhållande till tullavgifter alltså. Parallellimport grämer monopoliserande tillverkare, vilket ironiskt nog skapar ett problem vid tullen eftersom persondatorer (inga tullavgifter) vanligtvis anses vara programmeringsbara eller av användaren förändringsbara. Men även efter att tullavgifterna avgjorts tänker sig tjänstetillhandahållare att det då var attans med användningen. Brittiska ISP:ar vill ta olika betalt beroende på vilken typ av apparat kunderna använder. Personligen blir jag mycket grämd av Patrik Hiselius som, inspirerad av utländska kollegor, tycker att företag som inte etablerat sig på marknaden ska hållas tillbaka av Telia när de försöker ta sig ut på infrastruktur som ju egentligen från början finansierades av skattepengar. Tack för den.

När vågorna går som högst kring EU:s nya spektrumpolitik har amerikanska kongressen beslutat att dra in stödet för offentlig radio. Radio behöver förstås inte längre gå genom etern, jfr Signal, Frod.io, men spektrum ses generellt som en bristvara i informationsålderns infrastruktursatsningar.

Den för mobiltelefoniindustrin så viktiga GSM-branschen utgör väl i dagsläget också någon form av tills nyligen obehagligt sluten infrastruktur. Där ligger smarttelefontillverkarna dock före, eftersom det av slutenhet och inlåsning präglade Apple tänker sig mjukvarudrivna operatörsval istället. För den välberesta eurokraten kan det förvisso vara praktiskt med lättutbytta abonnemang, men huruvida två eller tre abonnemang kan köras samtidigt förtäljer ännu icke historien. Apples historia av valmöjligheter vad gäller operatörer kan knappast anses brista i sömmarna. Snarare är det någon form av strikt ihopsnävd tvångströja.

Religious revelations

Sometimes I truly feel I live a grand life.

Reading up on my El Reg-feed, which I have carefully neglected for a month, I see that the infamous hacker collective Anonymous has hacked Westboro Baptists. Apparently some of them now suspect this was the result of a Baptist honeypot action by the communion, the purpose of which was to track down IP addresses guilty of using the equally infamous LOIC tool. Ironically, the Portuguese government is also using honeypots for the same nefarious reasons, except, in Portugal it is a targetted action against the users of file-sharing technologies. At least, presumably, IP address of users that aren’t anonymising their villainous intent.

Of course, as the mischievous knave Jester claims the credits for this felonious anti-Baptist action. In the light of my recent writings on Jesus resisting Legion, thereby ending up with John the Baptist and the Holy Spirit, I cannot help but wonder if this is a carefully orchestrated joke. Of course, given that the Swedish Christian Democrats worship God, I want to believe.

I do, however, maintain that Piratpartiet in its recent swing towards Evangelism needs a Baptist counterpart. If you have someone talking you need someone leading the life of a doer. And yes, I believe the IT industry use of the term ”evangelist” is a slightly unsuitable description of an corporate-sponsered marketeer, and yes, I believe that importing it to politics makes it an unsuitable description of a political advocate.

Knowless society

I have studied mathematics which perhaps goes to show in that I manage to intuitively pick out only mathematicians from this article about women in science. Okay, So I already knew about Sophie Germaine. Maria Gaetana Agnesi was, however, an intuitive discovery. Sofia Vasilyevna Kovalevskaya as well. Her husband went insane and killed himself. It seems to be a curse of male mathematicians (ref.: Georg Cantor). Norwegian mathematician Niels Henrik Abel also died, although not by insanity but lung disease. Maria Cunitz didn’t have a cruel fate other than gender bias.

In Sweden the number of female medical professors was around 20% in 2004 (generous estimation). This is due to a problematic shift in the number of male students, now considerably fewer than before. I don’t know if it says anything about science when Swedish Läkartidningen (”Doctor magazine”) says that many female students means that the profession needs to stay attractive in the future anyway.

Measures such as very clear application rules for becoming a lecturer or professor at Swedish technical universities have long created a heated debate on the quotation of women. Some even consider such measures an insult to women.

If you are a female mathetician, rules remedying that women have to be at least twice as good and considerably better networkers than men, may even be single-minded (but for reference, I didn’t like Wolfram Alpha as much as I liked Free Textbook on Tensor Calculus).

A society of knowledge is being constructed. Abroad. The blesséd number in triangulation of the UK Labour Party will surely, given our experiences with the triangulation of the late 1990s and the more than trihundred UK£ of increase of university fees for non-EEA students in 2004, also increase the net knowledge of the British society. Now that the number of foreign students can be decreased, and one trird of them staying in their host country will not cause the UK to ”gain from the economic benefits of having them study here, many international students stay on, providing longer-term benefits by contributing their skills to our workforce and economy,” as the New Zealand minister of immigration so amptly put it.

If you disregard the fact that I have mostly been sarcastic, the careful reader will observe that most of the news reported above are actually positive. There are more women in almost every study. Women are increasingly becoming more secure in the roles of lecturers and professors. Students benefit the economy, and on the whole there are actually quite many female mathematicians that have been and are contributing to a science usually claimed as exclusivesly male, even in grade school. What do you know? :)))

Berätta vad? Varför?

Det finns ett citat av någon filosofisk människa vars namn jag inte minns. Personen som delgav mig detta citat (som jag vill minnas var min mor) minns inte heller vem som sagt eller skrivit det:

Människor och samhällen i tidigare epoker har strävat framåt, mot någonting bättre. Liberalisterna ville mot någonting nytt och bättre. Socialisterna ville mot något nytt och bättre. Till och med de politiska strömningarna i början av 1900-talet kan ses som rörelser mot någonting nytt. Sedan andra världskriget har vår kultur präglats av en strävan bort från något. Vi försöker inte längre sträva mot något bättre, vi försöker springa ifrån något dåligt.

Mängden tid jag lägger på att läsa eller lyssna på folk som vill bevara klassiska liberala värden är mot den bakgrunden deprimerande. Strävan tillbaka till klassiska liberala värden kan visserligen generöst ses som en strävan mot någonting vi inte längre har, men inte är det väl en strävan mot nya värden och förnyelse? Snarare är det en strävan bort från det vi har idag, tillbaka till någonting vi uppfattar det som att vi haft.

Jag kan sympatisera med Rasmus Fleischers studier i realliberalism även om jag inte håller med om att Piratpartiet i sin helhet representeras av strävan från och tillbaka till.

Sen fick jag tidigare under dagen äran att konfronteras med grundskolans eviga mantra att vi ska lära av historien. Om detta må ni berätta. Nej. Varför det? Jag vet inget exempel på historiska epoker av elände vi tagit lärdom av för att slippa nytt elände. Snarare tycker jag att det verkar som att eländesmanifestationerna främlingsfientlighet och nationalromantik har dykt upp igen. Alltså trots vår envisa strävan bort från båda samhällsströmningarna sedan 1945. Ännu märkligare är att strömningarna gör sig påminda i USA där 1945-frånsträvandet om möjligt är ännu mer uttryckligt.

Alla tider har haft nya problem, men vanligtvis är det nya problem. Utom de problem med främlingsfientlighet och nationalromantik vi har idag. De är samma problem som vi hade i början av 1900-talet. Hur ska man tolka det? Inte vet jag. Jag vet inte ens om jag har rätt. Så intresserad är jag inte av historia eftersom jag ser lärdomarna som går att dra som ytterst ointressanta. Jag vill hellre veta vad jag kan lära mig nu, för att komma lite längre fram.

Jaja. Jag kan i och för sig prata länge om Newton, Leibniz, Abel, Euler, Gauss och Sophie Germaine. Thomas Young tycker jag är cool också. Wolfram. Feynman. Jag gillar inte Einstein så mycket som jag gillar Niels Bohr. Jag gillar inte Fermat lika mycket som jag gillar Georg Cantor. Schrödinger och Heisenberg går dock ned ganska väl. Fast jag dras till Heisenbergs fyrkantiga mer än Schrödingers platta, och Georg Cantors mängder mer än Newtons geometri. Det kanske säger någonting om min personlighet mer än om matematik som exakt filosofisk vetenskap.

Med det i minnet gillar jag inte filosofi så mycket, och orkar inte leta upp länkar om närvarande politiska strömningar i Europa och USA. Jag nöjer mig med att säga ”Sverigedemokraterna.”

Under tiden…

Nu när Tunisien har blivit av med sin diktator och bloggen 24sur24 under ledning av @nawaat kan rapportera om människor som jublar på gatorna, Ben Ali har visats befinna sig i Saudiarabien och Tunisien går mot nyval och demokratisk regim kan jag återgå till att blogga om mer deprimerande saker.

Till exempel bilder. Den här vackra bilden av Censor Ship får inleda.

Bilder som fått uppmärksamhet under dagen är de konstverk på världens största auktionshus som nu anpassat sig till globaliseringen och håller alla auktioner online. De nya kinesiska och ryska köparna kan inte alltid befinna sig på auktionerna och ingen konstsamlare har möjlighet att vara överallt på samma gång. De nya metoderna förväntas öka tillgängligheten. Bättre tillgång till smalare konst har uppmuntrats i Spanien där stora delar av filmstöden har gått till bland annat baskiska filmare som kan skapa baskinspirerad kultur, även om publiken för detta kulturbevarande för närvarande är begränsad. Se för övrigt en cool bild på urdinosaurie i DN.

Bilder på vargaktivister upprör hela svenska folket utom de som bor i områden där vargarna faktiskt bor. Jag minns ett par gånger när vargar strövat ned mot Uppland (där jag växte upp) och paniken blir så stor att folk håller sig inomhus. Vargstammen är hotad och avskjutning kommer leda till ett fattigare svenskt ekosystem. Jag är emot vargjakt. Men jag kan inte låta bli att fundera i samma banor som Annika Högberg.

Av någon anledning har vissa fått för sig att det är jägare som förstör ekosystemet. Så är det naturligtvis inte. Jakt eller harpest, typ. I en text om silver varnar för att betydligt större hot mot ekosystemet, samhällets strukturer och i förlängningen, antar jag, immunförsvaret. Go allergies!

Filmen Blood in the Mobile som hade premiär i augusti förra året har allt annat än tröstsamma bilder från koltangruvor i Kongo-Kinshasa. Minns man dygnet-runt rapporteringen från de 33 instängda gruvarbetarna i Chile kanske man också fattar att hela vår telefoninfrastruktur, transit-kablarna i Atlanten, fiberkablar och ADSL-nätet inte enbart är en gåva till mänskligheten utan också en människor- och naturkatastrof i koppargruvorna. Den svenska frivilligföreningen Rättvis elektronik har börjat arbeta med dessa frågor i Sverige, så ock min partikamrat Isak Gerson. Mer om detta senare (hoppas jag).

Bilder upprör. Brysseletablissemanget har dock kommit fram till att bild-blockeringar på internet sällan fungerar. I alla fall inte det är barn man skydda, från bilder som är olämpliga för barn.

Liknande insikter har inte uppnåtts av Storbritanniens konservativa regim.

Förra årets bästa citat:

It’s time to stop shroud-waving and screaming “think of the children.”

Won’t someone think of the adults?

På försvaret accepterar man inte porr under arbetstid. Men det är rimligt.

Lite mindre kloka citat uppstod under sommaren 2010 när en forskare i japansk samtidskultur befanns ha utmanande tecknade bilder på sin dator. Domen ska i alla fall omprövas nu. Det mest kontroversiella med konstformen hentai lär annars vara frekventa våldtäktsteman vilket enligt en studie från Hawaii skulle minska våldtäkter snarare än att öka dem. Med tanke på de låga våldtäktstalen i Japan japanska tonåringars motvilja till sex, kanske det ligger något i det.

UPPDATERING: Plötsligt känner jag mig lite tråkig och cynisk. Naturligtvis borde jag också nämna dessa vackra bilder av London 1880, de här supersupercoola bilderna från Rysslands tidiga 1900-tal, Isak Gersons bildspel om graffitikonst, copyriot.se:s genomgång av Fredrik Edins Littorin-konsttävling och dessa 75 spejsiga SF-illustrationer.

Resultatet från Ung Pirats ombudsval

Den 26-28 mars kommer Ung Pirats fjärde kongress äga rum. Till kongressen väljs ombud från hela landet för att tillsammans ta beslut om förbundets framtid. Idag lades resultatet från ombudsvalet upp på Ung Pirats forum – resultatet går att läsa här.

Saker makthavare på UD inte förstår

Ung Pirat är numera representerade på UD:s referensgruppsmöten för extern handel via sin paraplyorganisation Forum Syd. Forum Syd och Ung Pirat (därmed indirekt Piratpartiet) har nästan helt överensstämmande bild på internationella handelsförhandlingar, i alla fall de delar som rör immaterialrätter. Därför skrev jag här om dagen till deras informationschef Maud och frågade ifall hon kunde representera oss i några frågor:

–hur tänker svenska ordförandeskapet arbeta för att det ska bli lättare för blinda att få del av böcker? det ligger för närvarande en konvention/avtal i WIPO som skulle garantera det, men som EU och USA har varit bråkiga med.
–kommer det svenska ordförandeskapet försöka vända på EU:s handelspolitik så att jordbrukssubventioner inte används som påtryckningsmedel för att få u-länder att införa striktare immaterialrättslig lagstiftning?
–har det svenska ordförandeskapet några ambitioner att försöka motverka ”forum-shopping”, det vill säga att EU hela tiden är drivande i att skapa nya forum i nya organisationer för att driva immaterialrättslig politik? Jag tänker lite på World Customs Organisations plötsliga intresse för immaterialrättslagstiftning eller ACTA.

Nu har Maud svarat mig, ganska utförligt, och på ett sätt jag inte är helt nöjd med. Inte i relation till Forum Syd, utan till UD-tjänstemännen!

Den första frågan har Forum Syd tydligen inte jobbat så mycket med (än! för det kan Ung Pirat råda bot på, hoppas jag :)). De två sista frågorna hade däremot ungefär samma svar: På UD förstår man inte frågan! De tycker att det är självklart att jordbrukssubventioner används som påtryckningsmedel för att länder i Syd ska ge oss gentjänster som till exempel patentlagstiftning eller upphovsrättslagstiftning utan undantag. I fråga om att använda Världstullsamarbetet eller ACTA för att driva igenom immaterialrättspolitiska frågor ”bakom ryggen” på Syd-länderna, tycker UD-tjänstemännen snarare att det är praktiskt att det skapas nya vägar för länder i Nord att driva immaterialrättspolitik på när tidigare vägar inte fungerar.

Jag blir så trött!

Men Maud har också en positiv vinkling: i andra länder i Europa, hon tar Storbritannien och Belgien som exempel, går det tydligen att föra en kritisk debatt av handelspolitiken på ett helt annat sätt. Det visar att det finns hopp för Sverige! Det enda vi behöver göra är alltså att ligga på, och hoppas att UD-tjänstemännen lossar på slipsen och lyssnar på reson.

Kunskap är makt

Jag och Max Gnipping, vice ordförande i Ung Pirat Stockholm, sitter på Forum Syds årsmöte 2009. Vi har deltagit i givande diskussioner om Forum Syds regionstrategier, och lyssnat på en del föredrag.

I morse var det Maria Leissner, Sveriges demokratiambassadör. Hon tycker inte helt förvånande att det är väldigt bra att svenskt bistånd ska riktas mer mot insatser för demokrati än insatser för levnadsuppehållande insatser som mat och vatten. Leissner menar att fattigdom inte bara är brist på mat, utan också brist på makt. Att större insatser för demokratin kommer att innebära mer makt och genom det i förlängningen mer mat.

Spontant tänker jag då att kunskap är makt, och funderar lite surt på om Sveriges regering också har för avsikt att föra bort EU:s externa handelsrelationer från en inlåsande, expansiv maximalistisk immaterialrättssyn (dels i teknologiöverföringssyfte, men också för att det vore så oerhört inspirerande att se vad de kan göra av all information!). Om detta berättar inte Leissner, men tanken att kunskap måste överföras till u-länder, och att EU:s externa handelspolitik måste förändras, verkar i alla fall ha ett stort stöd bland de deltagare på årsmötet jag pratat med.

Vidare har vi hört ett mycket inspirerande föredrag från organisationen Tostan. De arbetar med olika former av civilsamhällesstärkande program, som hälsomedvetenhet. De har också en omfattande verksamhet för att lära människor läsa och räkna, och – hör och häpna – läromedlet är mobiltelefoner och det de lär sig skriva är SMS!

Afrika är alltså världens snabbast växande mobiltelefonmarknad. Alla har råd med abonnemang, för de är oftast statligt subventionerade. Lokalpolitiker bygger nätverk och infrastruktur inför varje val för att bli omvalda. Täckningen är inte optimal, men heller inte dålig!

Det här är, för mig, det perspektiv jag hoppas att Forum Syd får in i Ung Pirat. Hur informationsteknologi och kunskapshantering utvecklas i länder som inte riktigt haft någon ordentlig industrialisering innan de nås av internet, mobiltelefoner och kunskapssamhället. Att vi i Sverige måste verka för en förändrad extern handelspolitik i EU, mer teknologiöverföring och om vi kanske har något att lära av dem som kan assimilera ny infrastruktur utan att behöva vänja sig av med en massa gammal.

Max har ett förvånansvärt stort tålamod med mig här i pauserna. Han är skärpt och trevlig. Diskuterar livligt med de andra representanterna (som för övrigt visar ett ganska stort intresse för oss också!). Jag kunde inte känna mig nöjdare med honom som kamrat på årsmötet!

…och under tiden, hos justitiedepartementet

Medan jag har förberett mig för att åka på Forum syds årsmöte tillsammans med Max Gnipping å Ung Pirats vägnar, har justitiedepartementet listigt låtit bli att släppa ett förslag på hur man ska implementera EU:s datalagringsdirektiv från 2006.

Men vad vore kontroversiella genomföranden av EU-direktiv utan lite pajkastning? Moderata ledamöter i justitieutskottet hävdar på fullaste allvar att Bodström tvingat dem!

Missförstå mig rätt, jag tror inte att Bodström är någon duvunge. Samtidigt förstår jag att den sittande regeringen inte heller är det.

Jag måste erkänna mig lite nöjd med att jag kommer få spendera helgen nedgrävd i diskussioner om vad som bör förändras i EU:s externa handelspolitik, snarare än hur svårt det är att påverka beslut som redan tagits.

För övrigt har beslutet om Telekompaketet inte tagits än! Jag hoppas att ingen under de närmsta sex månaderna glömmer bort att varje vecka påminna Åsa Torstensson om att det är en god idé att reglera medborgerliga rättigheter.

Det här med att följa regler…

Jag fick en pik här om dagen. Någon sa till mig att det vore bra ifall jag betalade till upphovspersoner som vill ta betalt för sin musik.

Under förutsättning att Sveriges radio P2 och P3 betalar sina STIM-avgifter och allt vad det kan vara, så är jag i det avseendet en väldigt ärlig människa. Jag har inte en alltför hög tro på civil olydnad, eftersom den lätt kan slå tillbaka. Om jag inte behöver följa reglerna, varför skulle skivindustrin behöva följa reglerna? Bofors tänjer uppenbart på reglerna då och då, och det tycker jag är förfärligt.

Samtidigt är civil olydnad inte någon opopulär metod att markera avstånd mot någonting man politiskt har en aversion emot. Cecilia Stegö Chiló, Thomas Billström och Maria Borelius gjorde namn för sig 2006 genom att inte ha betalt TV-licensen i uppenbart brott mot lagen. Ingen av de här människorna har under tiden för sitt smusslande varit i ekonomiskt trångmål eller rent praktiskt förhindrade att betala TV-licensen, utan det kan anses vara ett ideologiskt val. De gillar antingen inte SVT, eller så gillar de inte TV-avgiften, eller både och.

Stegö Chiló och Borelius har också haft svart hemhjälp, för att inte tala om Anders Borg. En kort tid efter valet införde regeringen så skattelättnader på hushållsnära tjänster.

Att protestera mot vad man uppfattar som dumma lagar är således ingen som enbart pirater ägnar sig åt.

Jag tror, som jag skrev ovan, att metoden lätt kan slå fel. Det visade sig i mediauppbådet kring den tillsatta regeringen 2006. Men det är frågan om det egentligen är så illa att pirater bryter mot den lagstiftning de vill reformera. Vi har redan alldeles uppenbarligen kvar folk i maktpositioner som har brutit mot lagar de inte ansåg var så produktiva för samhället.

Lyckligtvis har Ung Pirat visat att vi är ett demokratiskt ungdomsförbund som bedriver hälsosam debatt kring immaterialrättsfrågor. I valet 2009 kommer också Piratpartiet ta sina chanser att bjuda upp till seriös offentlig debatt om frågorna och göra ett bra resultat. Kanske blir vi då, som del av det lite finare etablissemanget, inte sedda alltför snett på när vi, likt ministrarna, är civilt olydiga.