Dansk rapport visar att patent är vår tids största klimathot

Idag verkar jag bli överöst av information om patent. Johanna Nylander skriver om mjukvarupatent på Expressens ledarblogg. Hennes inlägg handlar om planerna på gemenskapspatent, och behovet av att klart markera att mjukvarupatent i alla fall inte är någonting vi vill ha här (av uppenbara skäl: mjukvarupatent är ett hinder mot mångfald i IT-industrin och av filosofiska skäl är de förkastliga; de är inte bra någonstans).

Det är helt enkelt en fråga för det svenska ordförandeskapet att ta allvarligt på, och göra motstånd mot.

Samtidigt som jag läser Nylanders krönika, får jag ett mejl från en semestrare i Danmark som hittat en artikel i Politiken.dk om hur patent hindrar sunda investeringar i grön teknik.

Artikeln grundar sig i en rapport från Folkekirkens Nødhjælp (medlemmar i Concord tillsammans med bl a svenska Diakonia) som handlar om immaterialrätternas negativa inverkan på teknologiöverföring till framför allt fattiga länder.

Rapporten är nu inte bara en kritik mot överföring av miljövänlig teknologi, utan ser den immaterialrättsliga lagstiftning som ingår i internationella avtal som ett generellt problem. Patent har inte ökat innovation eller ens dissemination av teknologi till u-länder, framför allt minst utvecklade länder. De länder som emottagit mest foreign direct investment har i många fall visat sig vara länder utan stark immaterialrättslig lagstiftning. Patent används som ett sätt att förhindra och bortmota inhemska försök till innovation och investering (en fråga jag själv funderat på ett tag!).

Framför allt gör patenten att alla former av teknologi, i dagarna mest notervärt den miljövänliga, fastnar i värdepapper, snarare än sunda investeringar. Och vi bör vid det här laget ha lärt oss från både Bali-konferensen 2005 och andra klimatkonferenser sedan dess att det är i u-länderna den största viljan att investera i klimatsmarta lösningar finns. Vårt patentsystem är ett klimathot!

Det bör svenska ordförandeskapet ta med sig in i förberedelserna för Köpenhamnsmötet i höst.

 

Vem blir parlamentets nya ordförande?

Efter det förvånansvärt höga intresset för ordföranden av kommissionen, tänkte jag också breda ut mig lite över ett annat val som (antar jag) kommer äga rum under första plenum i Strasbourg 14 juli. Det rör parlamentets president.

Den konservativa gruppens kandidat heter Jerzy Buzek, en polsk MEP. Han är väldigt engagerad i demokratifrågor i Ukraina. Utan att vara särskilt insatt i hur framställandet av en rapport egentligen går till, var hans rapport om samarbete i innovationsfrågor för utskottet för industri, forskning och energi intressant: i artikel 12 vill han utöka skyddet för IPR, i artikel 13 satsa mer fokus på forskning på icke-lönsamma sjukdomar (superbra!), i ett antal artiklar utökar han sen ramen för vilken forskning vi ska hjälpa tredje-länder med, men är också positiv till ett djupare samarbete kring ICT ur säkerhetsaspekt. Inom ramen för samma utskott har han också lagt ett förslag om bättre samarbete kring hantering av lungsjukdomar. Om någon har lust får de gärna kolla igenom hans andra rapporter också.

Den liberala gruppens kandidat heter Graham Watson, från Storbritannien. Han har inte släppt några rapporter senaste mandatperioden, förmodligen för att han varit gruppledare i liberala gruppen(?), men har i gengäld 174 fler frågor i parlamentet. Han verkar ha funderat över hur europeiska medborgares privatliv ska skyddas mot USA och huruvida det inte vore bra om IT-utrustning för utbildning ska vara skattefri. Dömer man efter hans övriga frågor verkar det som att Afrikafrågor ligger honom ganska nära, i alla fall föregående verksamhetsår.

Helt krasst är det troligaste att Jerzy Buzek vinner det här valet, om inte liberala gruppen lyckas alliera sig med samtliga andra grupper. Det susade i säven att det inte blir så.

För pirater blir bedömningen kanske lite ojämn: Buzek har kunnat verka politiskt i parlamentet på det sätt han gjort för att han suttit i ett utskott snarare än varit ledare för en grupp. Är det någon som har mer information om det här, som kan uttala sig?

 

Barroso ur piratperspektiv

Jag frågade mig igår kväll hur man ska ställa sig till Barroso som ordförande för kommissionen.

Jag har nu utbenat lite mer av det gytter som är presidentposten i kommissionen.

Barroso representerar allt kommissionen står för, och stakar ut riktningen för kommissionens ansträngningar. Det gör emellertid också ramfördragen, men jag antar att Barroso kan pusha det framåt lite till, så att säga.

Här är rapporten om vad Barroso anser att kommissionen åstadkommit mellan 2004 och 2009.

Barroso om internationella relationer
*EU är en pålitlig partner för uppväxande stormakter som Indien och Brasilien. EU har verkat för en hållbar politik som stöd för utveckling i Afrika.

Ur piratpolitisk synvinkel: EC har under Barroso satt käppar i hjulen för handel med läkemedel i och mellan u-länder. EU har dessutom konsekvent varit emot förslag i Doha-rundan från Indien och Brasilien att luckra upp avtalen om immaterialrätt för att motverka och förhindra patentering av växter, traditionell kunskap, mat och liv, även när de hävdar de är för! EC har varit pådrivande för starkt immaterialrättsligt skydd i länder i Afrika, Karibbien och Sydostasien, med hot om att vägran skulle innebära högre tullar och bibehållna jordbrukssubventioner i EU-området.

Barroso om säkerhet i EU-området
*EU har vidareutvecklat sin hantering av gränserna för större säkerhet och mer laglig invandring. Kommissionen har fortsatt utveckla arbetet mot internationell brottslighet. Kommissionen har skjutit till stora summor pengar för att stävja terrorism.

Ur piratpolitisk synvinkel: Enheten FRONTEX och nya regler om biometriska data i pass, samt registrering och samarbete med bl a USA om PNR (passenger name records) gör att integriteten har fått på skam av kommissionens ansträngningar. Det innebär integritet både som i rätten att slippa få godtycklig data registrerad och utdelad, och integritet som i rätten att slippa bli utsatt för våld eller häktad under lång tid utan rättegång.

Barroso om innovation
*Innovationen har ökat i unionen.

Ur piratpolitisk synvinkel: Vad Barroso menar är att mängden patent beviljade i EU-området har gått upp i jämförelse med mängden patent som beviljas i andra, jämförbara ekonomier (USA, Japan). Tveksam inställning till kunskap.

Men kommissionen under Barroso har också, representerad av Margot Wallström sagt att

frågor om individuella rättigheter, upphovsrätt, konsumentaspekter och brottsbekämpning på internet behöver angripas på ett nytt och bredare sätt.

Dessutom har kommissionären Viviane Reding mer eller mindre velat ha öppenhet och transparens i styret av internet (läs för övrigt fler pressmeddelanden från Reding för en bättre bild av hennes telekom-policies).

I slutändan ska man hålla Barroso ansvarig för allt som är bra, men också allt som är dåligt.

Gröna gruppen skriver:

Barroso made a promising start on the issue of fundamental rights, declaring the Commission would be human rights “champions” and committing to create a Working Group of Commissioners on Human Rights. So far no such group has materialised

 

Vem blir ny kommissionsordförande?

Här borde jag skriva något om hur spännande Almedalsveckan var (det var den!) och vilka intressanta seminarier jag var på (en del!), men en nyhet på EUObserver har istället fångat min uppmärksamhet.

Omröstningen om ny kommissionär skjuts upp!. Richard Laming kommenterar på samma sida det preliminära valet av kommissionsordförande: det finns a) ingen annan kandidate, och han menar b) att Barroso som ordförande innebär en tillräckligt svag och blek ordförande för att ministerrådet ska vara nöjda med att kommissionen hålls i schack.

Barroso är högerkonservativ från Portugal. Socialdemokratiska, liberala, gröna och rödgröna grupperna i parlamentet är skeptiska till hans kandidatur till posten. Den konservativa gruppen är positiv. Kommissionärer tenderar att utses av den styrande koalitionen i kommissionärens hemland, med undantag för Catherine Ashton (Tories) som under Labourstyre utseddes till den nya kommissionären för DG Trade efter Peter Mandelson (Labour) och Günter Verheugen från tyska socialdemokraterna som jag tror utseddes under kristdemokratiskt styre (Angela Merkel).

Jag funderar dock lite på vilken inverkan Barrosos politiska hållning i hemlandet har på uppdraget som ordförande. Hela kommissionen tenderar överlag att inta en väldigt nyliberal hållning. Mandelson drev till exempel en mycket hårdnackat nyliberal linje gentemot ACP-länder i de bilaterala EPA-förhandlingarna, innefattade till och med hot om högre importtullar om ACP-länderna inte gav vika (se OxFam-kommentarer här). Günter Verheugen har varit väldigt involverad i projektet ProtonEurope som syftar till ökad patentering av europeiska universitets uppfinningar, trots att universiteten tidigare varit präglade av en hållning att offentligt finansierad forskning ska komma offentligheten till gagn.

Är det en produkt av Barrosos ledarskap? Knappast. Jag har uppfattat det som att varje direktorat styr sin egen verksamhet. Det märks tydligt i (bristen på) koordinering mellan DG Development och DG Trade.

För att vara helt ärlig vet jag inte riktigt vad en kommissionsordförande ska göra annat än representera kommissionen som helhet. För piratpolitiken lär det väl knappast göra till eller från, eftersom vi till största del kommer behöva bry oss om kommissionärerna för infrastruktur, handel och frihet, rättvisa och säkerhet. Är det någon annan som vet?

 

Piratpartiet behöver revidera sin inställning till varumärken

Mattias Bjärnemalm skriver i dagarna klokt om varumärkesrätten och om hur Piratpartiet ännu inte tagit ställning för en förändring av densamma. Han menar att det finns påtagliga brister i dagens varumärkeslagstiftning, speciellt som den utvecklats i andra europeiska länder, och varnar för att de konsumenter som i teorin ska skyddas av varumärken riskerar bli kriminaliserade vid varumärkesintrång även i Sverige.

Varumärken är något man kan plagiera, counterfeit på engelska, och är en av huvudpoängerna bakom avtal som ACTA. Man gömmer sig bakom varumärkenas ädla syfte, att skydda konsumenter från att bli lurade eller skadade av att köpa en felaktig eller falskt marknadsförd produkt, för att skärpa tullåtgärder och införa hårda sanktioner mot intrång.

Min åsikt är att varumärkesrätten helt bör tas bort. Ur konsumentskyddshänseende fungerar marknadsföringslagen mycket bättre, och även i den händelse att visst konsumentskydd fortfarande saknas i marknadsföringslagen har jag mycket svårt att se att detta enkelt inte skulle kunna åtgärdas.

Likt Simon Rosenqvist anser jag att alla immaterialrätter så småningom måste avvecklas. Varumärkesrätten kan vara ett nog så bra ställe att börja.

 

Undantag i upphovsrätten revisited

Igår skrev jag på DN:s debattsida att undantag i upphovsrätten är viktiga för Europa. Vidare kommenterade jag och Mattias Bjärnemalm på första IPRED-domen på Newsmill.

Den som av någon anledning regelbundet följer den här bloggen vet att jag tidigare har skrivit om undantagen som världsfråga. Bland andra Electronic Frontier Foundation och Knowledge Ecology International har arbetat med att få synskadades möjlighet att ta del av litteratur till en rättighet inom ramen för en WIPO-konvention. EU och USA spjärnar emot.

Min förhoppning är så klart att EU ska förändra sitt beteende internationellt men även inom unionen. Därför är svenska regeringens handlingar under ordförandeskapet av yttersta vikt. Maud Olofsson har sagt att hon vill gå piraterna till mötes: gå oss till mötes här. Sverska regeringen har nämligen tidigare varit negativa till standardisering av undantagen på Europanivå, och har, enligt EFF och KEI, dessutom varit negativa till en särskild konvention till fördel för synnedsatta. Beklagligt, till och med uselt.

 

Jon Bing, professor i rättsinformatik

Idag är jag på Norcon 23 på Litteraturhuset i Oslo. Imorgon ska jag, i egenskap av ungdom, NoFF-vinnare eller pikant inslag i fandoms vardag, debattera upphovsrätt ur ett sf-perpektiv med rättsinformatikprofessorn Jon Bing.

Om jag ska se det här som en form av politisk debatt borde jag naturligtvis ha gjort bättre research i veckan som gick. Nu blir det till att läsa de här texterna ikväll istället :/

Den enda gången jag sätt upphovsrätt nämnas explicit i ett sf-verk är i Nicola Griffiths Bränd av elden (finns i Nova science fiction-tidskrift #3). Berättelsen handlar typ om en ny form av instrument som skapar ljud via brutna ljusstrålar. Olika ljusstrålar ger olika klang. Instrumentet skapar upphovsrättstvister eftersom vissa rättighetsinnehavare anser att instrumenttillverkarna tar sig friheter. Omnämnadet är väl allt annat än centralt i berättelsen. En förflugen mening mitt i ett resonemang om något helt annat. Men faktum kvarstår att upphovsrätt som fenomen knappast omnämns, ens innan hela fildelningsdebatten kom igång, som något annat än rättstvister.

I bland annat böcker av Cory Doctorow och Charles Stross är det naturligtvis mycket intressantare resonemang om kluster och det globala medvetandet. Möjligheter med framtiden istället för de kroniska problem och smärtor vi lider av immaterialrättsligt idag är också mycket roligare att läsa om. Förmodligen att skriva om också.

Till sist, åter till mitt favoritland Nigeria, som i nätverkskultur via mobiltelefon varit ett föregångsland. Via en norsk kamrat: Clay Shirky kommenterar deltagarsamhället på TED.

 

IP-nummer får inte användas för att identifiera fildelare

Välbehövlig sen update: regeringsrättens beslut påverkar inte tillämpningen av IPRED.

Idag skriver DN att regeringsrätten beslutat att ta inte upp ett fall rörandes bland annat Antipiratbyråns möjligheter att samla in IP-adresser för att identifiera enskilda fildelare.

Så vitt jag minns var det i ett fall från Borås som det för några år fastslogs att IP-adresser är personuppgifter eftersom de går att knyta till en särskild person och dess förehavanden. Beslutet från regeringsrätten att låta det stå fast är lovvärt och bådar gott inför framtiden.

För att få tillstånd att samla in personuppgifter om misstänkta på det här viset har jag vidare för mig att det krävs högre straffskalor än vad som nuvarande finns i upphovsrättslagen. Immaterialrätterna borde väl i teorin inte vara sammanblandade med straffrätt över huvud taget, men eftersom man gradvis har lagt över ansvaret för immaterialrätternas efterlevnad på staten istället för intressehavaren finns det naturligtvis redan förslag liggandes i EU som skulle råda bot på den prekära situation Antipiratbyrån befinner sig i nu.

IPRED2, eller kriminaliseringsdirektivet (kanske borde vara skärpta-straffskalor-direktivet egentligen), har så vitt jag minns redan behandlats i EU en gång, och kommer väl upp till behandling igen i den kommande mandatperioden.

Jag vill ju egentligen inte vara någon olyckskråka. Så jag tror nog jag tänker spendera dagen med att småle lite grann åt Antipiratbyråns misslyckanden.

Dessutom ska jag till Norge på science fiction-kongress! NorCon 23 går av stapeln i Oslo och jag är heders-fanne-gäst. Woosh!

 

Saker makthavare på UD inte förstår

Ung Pirat är numera representerade på UD:s referensgruppsmöten för extern handel via sin paraplyorganisation Forum Syd. Forum Syd och Ung Pirat (därmed indirekt Piratpartiet) har nästan helt överensstämmande bild på internationella handelsförhandlingar, i alla fall de delar som rör immaterialrätter. Därför skrev jag här om dagen till deras informationschef Maud och frågade ifall hon kunde representera oss i några frågor:

–hur tänker svenska ordförandeskapet arbeta för att det ska bli lättare för blinda att få del av böcker? det ligger för närvarande en konvention/avtal i WIPO som skulle garantera det, men som EU och USA har varit bråkiga med.
–kommer det svenska ordförandeskapet försöka vända på EU:s handelspolitik så att jordbrukssubventioner inte används som påtryckningsmedel för att få u-länder att införa striktare immaterialrättslig lagstiftning?
–har det svenska ordförandeskapet några ambitioner att försöka motverka “forum-shopping”, det vill säga att EU hela tiden är drivande i att skapa nya forum i nya organisationer för att driva immaterialrättslig politik? Jag tänker lite på World Customs Organisations plötsliga intresse för immaterialrättslagstiftning eller ACTA.

Nu har Maud svarat mig, ganska utförligt, och på ett sätt jag inte är helt nöjd med. Inte i relation till Forum Syd, utan till UD-tjänstemännen!

Den första frågan har Forum Syd tydligen inte jobbat så mycket med (än! för det kan Ung Pirat råda bot på, hoppas jag :)). De två sista frågorna hade däremot ungefär samma svar: På UD förstår man inte frågan! De tycker att det är självklart att jordbrukssubventioner används som påtryckningsmedel för att länder i Syd ska ge oss gentjänster som till exempel patentlagstiftning eller upphovsrättslagstiftning utan undantag. I fråga om att använda Världstullsamarbetet eller ACTA för att driva igenom immaterialrättspolitiska frågor “bakom ryggen” på Syd-länderna, tycker UD-tjänstemännen snarare att det är praktiskt att det skapas nya vägar för länder i Nord att driva immaterialrättspolitik på när tidigare vägar inte fungerar.

Jag blir så trött!

Men Maud har också en positiv vinkling: i andra länder i Europa, hon tar Storbritannien och Belgien som exempel, går det tydligen att föra en kritisk debatt av handelspolitiken på ett helt annat sätt. Det visar att det finns hopp för Sverige! Det enda vi behöver göra är alltså att ligga på, och hoppas att UD-tjänstemännen lossar på slipsen och lyssnar på reson.

 

Öppna förhandlingar om IPR

Idag ger Erik Josefsson en kommentar om tjänstemän och politiker. Vem tar order av vem? frågar han sig. En tjänsteman tar alltid order av en politiker, och den tjänsteman som kommer vara ansvarig för EU:s ACTA-förhandlingar är inget undantag. Frågan är då vilken politikers order han tar?

ACTA-förhandlingarna ligger på UD:s bord. UD styrs av Carl Bildt. Men Carl Bildt är säkert inte jätteinvolverad i alla praktiska detaljer hans departement sysslar med. Snarare är det så att UD har som uppdrag att hålla sig på god fot med Sveriges samarbetspartners samtidigt som de driver en svensk agenda. Den svenska agendan kan mycket väl vara öppenhet. Men att uttala sig i pressen om hur man driver den frågan kan orsaka diplomatiska incidenter, inte minst för att flera av de länder som ingår i ACTA-förhandlingarna har en lång tradition av sekretess kring allt. Jag känner mig något benägen att dra parallellen med EU-samarbetet: sedan Amsterdamfördraget är EU förpliktigat att eftersträva öppenhet och insyn i processerna (artiklarna 207 och 255, Amsterdam). Det förpliktigandet ledde till att EG-domstolen, som en av få rättsinstanser i världen, har en offentlig, sökbar, gratis databas över samtliga lagar och domar som fällts. Det har t ex inte svenska högsta domstolen.

Om man jämför EU:s strävan efter öppenhet med medlemsländernas, ser man att EU i sina ramfördrag eftersträvar öppenhet i betydligt högre utsträckning än de flesta medlemsländer. I Storbritannien hemligstämplas allt som inte av särskilda skäl anses ofarligt att släppa till befolkningen (motsatt gäller i Sverige: allt offentliggörs om det inte finns starka skäl för motsatsen). Olyckligtvis har institutionerna själva fått välja hur öppenheten tillämpas, vilket lett till att t ex Europaparlamentet ändå är tyngt av sekretess. Ledamöterna i Europarl är helt enkelt inte beredda att förkasta sina hemländers murkna traditioner av hemlighetsmakeri och verkan i det fördolda.

Motsvarande gäller alldeles säkert i ACTA-förhandlingarna. Dessutom, och jag tror att det är en viktig detalj, är en av huvudpoängerna med ACTA att kringgå utvecklingsländernas kritiska granskning. ACTA är ett typ-exempel på “forum-shopping” (se bl a South Centres rapport, s. 13-26). Eftersom ACTA bara är en halv-organisation än så länge, finns inget ramverk inom ACTA som definierar hur och vem som ska ha tillgång till förhandlingarna. Och det finns ingen internationell praxis som säger att en organisation som ännu inte bildats måste tillkännage varesig sin potentiella framtida existens eller sina potentiella framtida ramverk.

Är det här ett problem? Givetvis. Sverige borde bråka betydligt mer om det här, i medier och diplomatiskt. EU borde också bråka mer, som helhet. Kommissionen borde bråka mer. Kommissionen är nämligen bunden av EU:s åtaganden att vara så öppet som möjligt (art. 255 p1-2, Amsterdam). Det blir liksom oerhört komplicerat och jobbigt när kommissionen, som ska säkerställa medlemsländernas efterlevnad av EU:s lagar, inte själva tar initiativ till att öppna förhandlingarna så som de borde göra enligt ramfördragen.

Som icke-jurist är jag naturligtvis inte säker på att det finns rättspraxis som stödjer uppfattningen att kommissionen i det här fallet motverkar efterlevnad av ramfördragen. Det bara spontant känns så.