Re nätneutralitet i Nederländerna

I takt med att rökförbud införs på fler och fler platser blir det viktigare att vi bevarar våra andra möjligheter till distanskommunikation, till exempel med nätneutralitetslagar som den som idag ska röstas igenom nederländska underhuset och således träda i laga kraft.

Vad som händer i Nederländerna idag är ännu inte säkerställt. Det som borde ha hänt igår var en omröstning om ett förslag på nätneutralitet som regeringen med innovationsminister Verhagen i spetsen lade fram för ungefär två veckor sedan. När förslaget presenterades var det en sensation – Verhagen representerar nämligen i regeringen det politiska partiet CDA, eller mainstream-kristdemokraterna (som i Nederländerna har ungefär samma status som moderaterna i Sverige), och regeringen är en koalition mellan CDA, VVD (högerliberaler, har ungefär samma status som moderaterna i Sverige) och PVV (Partij voor de Vrijheid, en del av den här konstiga, europeiska populist-xenofob-nationalist-libertarian-socialist-folkhems-rörelsen som i Sverige tar sitt uttryck i Sverigedemokraterna och i Norge som Fremskrittspartiet) varav de två förstnämnda är uttryckliga motståndare till nätneutralitetslagstiftning, i gott sällskap med nederländernas största operatörer och nätverkstillhandahållare.

Från högerliberala partiet VVD kommer Europakommissionens kommissionär med ansvar för telekommunikationsfrågor Neelie Kroes, aka Steely Neelie (känd från generaldirektoratet för konkurrensfrågor som Microsoftmonopolets fiende número uno under åren 2004-2009), vars inställning till nätneutralitet är att nätneutralitet visst är bra och önskvärt, men att det inte finns några uppenbara problem med frågan för närvarande och att reglering eller lagstiftning vore ”före sin tid”. Hon har kallat det nederländska förslaget ”förhastat”. I Nederländernas underhus (motsvarande svenska riksdagen) sitter också en föredetta KPN-lobbyist, nu VVD-politiker, som hårt motsatt sig nätneutraliteten. Hon har kritiserats hårt för jäv i frågan.

Det som först hände i Nederländerna med förslaget var att regering och tillhörande partiet var emot nätneutralitetsförslaget som stöddes av oppositionen. Plötsligt svängde regeringen, och den parlamentariska grupp som utgörs av PVV ställde sig också bakom förslaget, vilket gav parlamentsgruppen för nätneutralitet en majoritet. I Nederländerna har de dock ett två-kammarsystem. I överkammaren (Eerste kamer) satt en calvinistisk ledamot som representerar, tydligen, en valkrets i södra Nederländerna där många människor sällar sig till ganska strikta calvinistiska kriterier för leverne på och bortom internet. Där har det tydligen uppstått niche-operatörer vars främsta erbjudande till slutkonsumenterna är calvinistiskt-korrekt förcensurerade uppkopplingar.

Denna ledamot tyckte inte att lagstiftningen som föreslogs (ofiltrerade uppkopplingar utan prisdifferentiering på innehåll) var bra och motsatte sig förslaget. Igår berättade någon att denna ledamot inte kan blockera förslaget så länge PVV fortfarande stödjer frågan i underhuset, men det spelar nog ändå en liten roll i den förvånande utveckling som utspelade sig igår:

Den omröstning om ny telekomlag som skulle ha utförts igår sköts upp! Tydligen efter att det framkommit att oppositionspartiet PvdA (Partij voor de Arbeider, socialdemokrater) röstat ja till ett motionsförslag de inte stödde, men som tydligen stöddes istället av SP (Socialistische Partij, socialdemokrater). Enligt @nlsp löd förslaget ”allows provider to hinder services when subscriber explicitly requests so on ideological grounds, giving no financial advantage”, vilket jag antar på något sätt är kopplat till calvinisten (Calvin, har jag lärt mig, är en av de två katolskkritiska 1500-talspräster vars inflytande spred sig över norra Europa – i Sverige var det Luthers kritik av katolska kyrkan som slog igenom). Tumult utbröt i underhuset. Ingen visste vad som hände. Omröstningen sköts upp till idag.

Lägg märke till att stödet för lagen som sådan inte har dalat. Det här är Europas första nätneutralitetslag och den har för närvarande starkt stöd i nederländska underhuset. Jag frågar mig när Sverige ska våga följa efter.

Nu väntar jag på att eftermiddagen ska inledas. Man kan följa eftermiddagens händelser i Nederländerna via t ex @bitsoffreedom (mest nederländska, lite engelska) eller @samirallioui (mest nederländska, engelska vid request). Jag kommer att twittra på svenska från @teirdes. Kan man nederländska och struntar i EU:s knäppa vidaresändningsregler live-sänds tydligen debatten på Tweede Kamer Live nu i eftermiddag (nederländska, inga undertexter).

Politik, vidareutveckling av

Blev tipsad om det här inlägget som är ett förslag på utveckling av just Vänsterpartiets informationspolitik Jag har ganska många åsikter om just politikutveckling så jag tänkte copy-pasta mitt svar. Det här helt länkfritt för jag är lat, och vill man ifrågasätta det kan man slå på mig i kommentarerna, leta igenom min länksamling eller helt enkelt rota runt bland inläggen här på bloggen (de är delvis dåligt taggade, jag ber om ursäkt för det också).

Hejhej. Kul att se en sån här post! Jag har kommenterat på var rubrik för sig, så som den tagit upp frgåro och lagt till frågaställningar där jag tyckte att det behövts. Jag har ofta ett europeiskt perspektiv på frågorna vilket gör att mina ansatser till problemen är annorlunda än vad de varit om jag varit Sverigefokuserad (det vill jag understryka eftersom det gör att min inställning avviker från vad som borde eller kan diskuteras i Sverige). Den är tyvärr lite lång :( Förlåt.

Tre samlande begrepp
· Användarfrihet

Konsumenträtt: konsumenträtten som den ser ut idag är inte särskilt dålig, men det man borde trycka på (tycker jag) är nog att den starka konsumenträtt vi har i Sverige (och hela EU) måste a) tillämpas och b) är tillräcklig för att ifrågasätta de egendomsstrukturer som uppstår kring varumärken (<— jag tror att det är jätteviktigt, för eftersom varumärken "tillhör" företag kan företag trakassera konsumenter med egendomsrätt istället för att hjälpa konsumenter uppfatta deras varor som högkvalitativa).

Information är flyktig, men klibbig: att få fullständig datakontroll för användare som användarna själva valt att lägga ut offentligt (alltså där andra användare kan få tag på den, jfr Facebook, Twitter, bloggar, etc) är i princip omöjligt. Däremot kan man vara proaktiv för skydd från kommersiella aktörer, icke-offentlig information, och möjligheten till privata rum (t ex via kryptering som borde införas i datorkunskapen i skolan :P ).

· Artificiell fattigdom

Som jag uppfattar artificiell egendom är den en direkt konsekvens av att vi behöver tillväxt men inte har ”tillräckligt” med egendom inom t ex Europa eller USA för att skapa sådan tillväxt. Man har det dåligt ställt med egendom i andra delar av världen också. Till exempel i Mexiko, Afrika och Latinamerika. Särskilt Afrika har några av världens främsta skräckexempel på immaterialrätt, vilket säkert kommer som en överraskning för många.

· Fri information

Ingen kommentar :)

Sakfrågor·

EU beslagtar läkemedel producerade i t ex Indien, i strid med internationell rätt. Jordbruksutvecklingen hejdas av helt orimliga patent.

Varumärkesrätt och växtförädlingsskydd är här större problem. Faktiskt. De flesta länder erkännar inte patent på jordbruksprodukter men är bundna av WIPO:s avtal om växtförädling (UPOV). Att beslagta mediciner ”in-transit”, det vill säga när varor mellanlandar vid en europeisk hamn eller flygplats utan att vara ämnad för den europeiska marknaden är en konsekvens av varumärkesrätten. Patenträtten innebär främst ett problem (så vitt jag sett från de fall som rapporterats av diverse intresseorgansationer, även sådana som inte jobbar med läkemedel!!) när produkten är tänkt att marknadsföras inom unionen.

· Acta-avtalet

Bilaterala avtal!!! Med Sydkora, Indien, Karibien, Colombia, Peru, Argentina, Australien, Vietnam, Kanada, Kina och 60 andra länder. Investeringsavtal!! <– det där borde någon med stor ekonomisk kännedom och juridik titta närmare på i förhållande till immaterialrätt. Jag har gjort några försök men lider av någon anledning av tidsbrist för ett sånt stort uppdrag :-\\

· Fri forskning

Här tycker jag nog att man kan lägga till public-private partnerships. Det är offentligt finansierad privat företagsamhet gömt under rubriken forskningsprojekt som därför inte ligger under nuvarande konsumenträtt eller företagsrätt. Det innebär också att den privata partnern i forskningssyfte kan skapa en affärsmodell som till exempel strider mot dataskyddslagar, antifiltreringslagar eller nätneutralitetsskydd med motiveringen ”forskning”, och när forskningsprojektet sedan avslutats har man ju redan en etablerad afärsmodell som därför blir mycket svår att bli av med. Projekten finansieras av DG Infso i unionen (oftast), och bör vara av mycket hög prioritet. Öppenhet hjälper nämligen inte här, eftersom forskningsarbetet per definition redan är riktar och marknadsfört till allmänheten.

· Fria offentliga data

Diskutera hur det går att stödja Creative Commons politiskt.

Det här tycker jag är en dålig idé. Istället borde Vänsterpartiet satsa på Telekommunistens Copyfarleft-licens. Återfinns på telekommunisten.net (alt telekomunisten.net för jag inns inte hur det stavas på tyska och är överlag i denna kommentar lat med länkning. man kan ju hata mig lite på min egen blogg stenskott.wordpress.com om man känner sig upprörd över detta).

· Öppna trådlösa nätverk

Fantastisk idé. Inspireras av guifi.net, feuerfunk, freifunk och inte minst det av österrikiska socialdemokrater offentligsponsrade projektet i Linz!!

· Filterfrågan

Analysen av det läckta svenska barnporrfiltret visar att det behövs en kritisk översyn.

Inget land med barnpornografifilter har någonsin rapporterats uppdaga en barnpornografihärva på egen hand. Det sker istället konskevent med hjälp av tips från icke-filtrerande länder.

· Konsumenträtt

DRM-frågan: Jag tror att det behövs fokus också på kontraktsrätten. En brist på teknologiska skyddsmekanismer innebär inte att man som slutkonsument (eller företag) inte kan hållas ansvarig i rättstvister vid eventuellt kontraktsbrott. Kontraktsrätt är över huvud taget ett problem också inom upphovsrätt, licensiering osv

· Integritet i arbetslivet

\o/ :) Ja! Men det här är bättre som en facklig konflikt än som en partipolitisk konflikt (tror jag). Kontakt med TCO, SACO, LO, SAC osv (särskilt LO, faktiskt, och Handels) vore mycket bra.

· Digitala bibliotek

Här kan det finnas anledning att titta närmare på de redan befintliga modellerna förespråkade av internationella bibliotekarie/arkivarie-förbund. EFLA/IFLA vill t ex ha utökade kollektivalicenser på europeisk nivå för att förhindra storskaliga stämningar. Det här är ju inte en debatt på svensk nivå, eftersom vi dels redan har de här licenserna, men också faktiskt har en väldigt mogen allmänlicensieringsdebatt. I många länder i Europa är situationen mer kritisk och kräver (tror jag) en annorlunda approach (vilket man måste vara öppen med!!) eller annars riskera att resten av Europa faller i onda klor, och därmed också Sverige (via harmonisering). Detta är en verklighet man får leva med.

Mineraler IIII

Idag är det Lunchdebatt om EU:s REE-strategier om hållbar tillgång till råvaror i Europaparlamentet. Europaparlamentarikerna vill kort sagt undersöka olika modeller för att säkra Europas framtida välfärd. Man tänker sig att den japanska strategin kan vara värd att undersöka men Japan har ju som nämnts tidigare lite svårigheter nu när Kina använt mineralhandeln som konfliktlösningsmetod i en gränsdispyt (jag vill gärna veta om WTO kommer att uttala sig om det här och i sådana fall hur – med anledning av en annan fråga som kom upp här om dagen).

Forum Syd har kommenterat på den nya råvaruindustrin. De lyckas ta upp en aspekt av mineralhandeln jag inte riktigt tänkt på än: ändamålsanpassade exporttullor på mineraler som förutsättning för inhemskt högindustriell utveckling. Förmodligen gäller det mest teknologi som inte är informationsteknologi, eftersom vi och alla andra redan förlagt den produktionen till Kina. Alternativ till råvaruplanen som bragts upp är återvinning.

Samtidigt verkade det här om dagen som att ett tyskt forskarlag upptäckt att nanokolfiber möjligtvis kan uppbära samma effekt som indium i en plattskärm. Indium är nu bara ett av de jordämnen vi behöver i samtiden men forskarlaget hoppas på att hitta fler användningsområden. Det pågår också mycket materialforskning kring just alternativa magnetokällor, och mycket av det fokuserar på gadolinium och järn.

Om det finns någon som vet när dysprosium och neodymium började användas i hårddiskar och mikrochip tas kunskapen med glädje! Vet någon vilka metaller/råvaror som används i SSD:er är det ännu bättre! Jag är alltså på jakt efter en god politisk position att inta med avseende på informationsteknologi och resursförbrukning eftersom jag tror att det kan vara nyttigt för mig i mitt förmodade jobb i ITRE-kommittéen senare i livet.

Det verkar inte riktigt finnas något alternativ till den nuvarande lösningen för nödvändiga mängder superkonduktivitet vid rumstemperatur ens på forskningsstadiet. Även gadolinium är ett sällsynt jordämne, så vilken typ av framsteg den materialforskningen skulle leda till har jag inte heller klart för mig. Nanorör vet jag absolut ingenting om, men om de kan skapa platt-tv kanske de kan bli magnetiska också! Avanza, Ångströmslaboratortiet! (hur går det med deras vågenergigrej nu, förresten?)

Jag har läst någonstans att romarna inte alls hade något ”symbol med mindre värde till vänster dras från symbol med högre värde till höger”-system, utan att varje värde istället betydde precis sitt eget värde var helst i talet det förekom. På detta sätt är romarna också mycket lika egyptier och greker, men skiljer sig från babylonier och mayaindianer.

Stackarnas Portugal!

Jag ser att det publicerats en internetstudie från Akamai. Dessa utförs tydligen varje kvartal och kartlägger den internetsliga välfärden i länder runt om i världen.

Storbritannien ligger inte så bra till. Men det var väntat. Det här med att tillhandahålla de hastigheter man sålt till konsumenter är internetoperatörernas största gissel. Storbritanniens operatörer har just under stort uppdåd börjat tillhandahålla 100Mbit(ner)-uppkopplingar.

Inte heller Spanien gör särskilt bra ifrån sig. Faktiskt sämst i Europa. Jag har ju alltid ganska roligt när jag tittar på spanska IT-marknaden, även om jag också får tårar i ögonen inte bara av skrattet. Spanska och portugisiska telefonbolag vill sätta P för roamingavgifter, vilket förhoppningsvis hjälper spanjorerna för…

…Portugal har stigit i rang! Portugal har nu täckning och hastigheter på bredband motsvarande Sveriges! Sverige toppade för ett par år sedan tillsammans med Nederländerna internetvälfärdsrankingarna i världen tillsammans med de östasiatiska länderna Sydkorea och Japan enligt samma studie. Sydkorea och Japan ligger fortsatt i topp, Nederländerna ligger inom topp tio och Sverige har fallit efter. Med tanke på hur läget i Portugal såg ut för ett år sedan kan vi nog förvänta oss att ligga efter dem i nästa rapport.

DN, 5 januari: Sverige satsar på 4G. Wall Street Journal skriver att i veckan utbyggnaden av 4G/LTE i Sverige är bra för marknaden. Samtidigt skriver Ny teknik att bara en av tjugo tillhandahållare lyckas leverera de hastigheter de utlovat till konsumenter. Det är ju inte så annorlunda än bredbands- och fiberuppkopplingar då och kommer, från regeringens, KO:s och KV:s sida mötas med ungefär samma engagemang. Konsumentskyddslagarna tillåter att man säljer hastigheter upp till ett teoretiskt maximum man nästan aldrig uppnår. Att normalhastigheter anges i finstilt betyder inte att konsumenten inte har ett ansvar att informera sig….

Från Belgacom inget nytt.

Och jag vet att internet i Egypten ligger nere. Vodafone har erkänt att de kapat linorna. Alla internetoperatörer i Egypten verkar vara helt och delvis ägda av arabiska företag men det är oklart för mig vad andra arabiska länder har för intresse i att behålla den sekulära, egyptiska regimen. Telecomix-gänget har satt upp modemförbindeler över HAM-radio och letar efter fler sätt att få ut information om vad som händer i Egypten.

Vill man veta mer om detta Egyptens telekommunikation kan man i alla fall läsa på:
DN: 1, 2, 3, 4, 5.
SvD: 1, 2, 3.
Bloggar om Egypten (analys):
Copyriot om diktaturens historia.
opassande om värdet av realtiden.
In i skogen om den sista faraon.
Martin Moberg om att varken EU eller Sverige gör ett skapande skvatt (inte helt sant, EU-parlamantarikern Marietje Schaake har skrivit ett brev till Catherine Ashton).
Bloggar och nyheter om post-digital aktivism:
Telecomix: Sveriges radio (27 jan), GlobalVoices.org (28 jan), alt1040.com (28 jan: ”medios post-digitales” <– I like that formulation :)), Expressen (28 jan), ZDNet.co.uk (29 jan).
Anonymous: SVT, Switched, Forbes.
Den oundvikliga slutklämmen:
Två petitioner (avaaz.org och accesnow.org) och ett roligt test från DN om revolutioner (vilka kan du namnge?).

Jag tänker inte leta upp fler länkar utan överlämnar övningen till läsaren.

HR, .tn, trade

Major protests broke out in Tunisia following the self-immolation of a student in late December. The demonstrators are protesting unemployment and government violence, and as opposed to a previous norm of protests from spontaneous worker unions the recent uprisal seem to engaged a much larger part of the population to participate. The unemployment protesters were joined by net activists causing an alarm around the extensive web filtering and repression of journalists, soon followed by international assistance from Anonymous groups and OP:Tunisia. Several government agencies have been DDoS:ed or had their webpages defaced.

The Tunisian dictatorship has responded with riot police and arrests starting late December 2010 with several arrests of lawyers.

In Europe the issue started getting media attention a few days ago. Reporting up until that point had been scarce but is now spreading through several international venues, especially in the European Union. In a response that might be related, late afternoon yesterday the dictatorship started arresting a large number of Tunisian information activists and journalists. While Tunisian bloggers have been subject to disappearances, arrests and torture in the past, actions against them have not previously been this large in scale.

About 20% of the Tunisian population are connected to the internet, a large part of whom have connections in their homes. The infrastructure and subscription fees are some of the lowest in Northern Africa.

Getting media coverage of the recent protests in Europe is good, but hardly sufficient. The European Union has an obligation under their own framework treaties to use trade as a tool for encouraging democratic development in foreign trade partners. In Northern Africa, this instrument has sadly been poorly used. France Telecom and Orange hold large stakes in the Tunisian telecommunications market. In a criticized France is ramping up their firearms exports to Khaddafi’s dictatorship in Libya, but they are also since many years back one of the largest providers of firearms and other weapons to Tunisia. Unfortunately, the foreign trade policies of one of the largest economies in Europe, and a founder country of the European Union at that, makes it unlikely that the European Commission will take trade action against Tunisia.

My understanding of the European Commission is that the Directorate Generals responsible for human rights, justice or telecoms have limited influence when it comes to foreign trade and the policies that would put effective pressure on foreign regimes. Commissioner Karel de Gucht and President José Manuel Barroso may underestimate the impact they have on the human rights situation in third countries. Unfortunately, parliamentarians in Europe and member states have limited influence on those positions, and we may have to hope for European governments and Council of Ministers to take a stronger stand for human rights in other countries.

Filantropi

Lägger märke till att den filantropiska organisationen Telluride Foundation från Colorado, USA (eller egentligen den brasilianska intresseorganisationen ECAD), har stämt det brasilianska OS-värdskapet för att ha inkräktat på deras varumärke, en logotyp som tydligen likt den brasilianska vill förmedla enighet och handslag.

Efter ännu en lyckad tillämpning av Indiens Patent Act Section 3(d) kopplas mina tankar också osökt till innovation och välgörenhet representerad allra bäst av världens största privata välgörenhetsfond, The Bill and Melinda Gates Foundation. Denna filantropiska verksamhet grundar sig i massor av pengar som ges till forskningsprojekt som, förhoppningsvis, på någon höger gynnar världens mindre bemedlade människor i form av AIDS-mediciner, forskning på bortglömda sjukdomar och bättre mat.

En lite mindre känd aspekt av fonden kanske är att dess verksamhetsledare i allra högsta grad erkänner immateriella egendomar som en viktig och produktiv konsekvens av forskningsprojekten (citat: “Microsoft is all about intellectual property and so is the Gates Foundation.”). I ett mindre inspirerat ögonblick lyckades någon av mina realistiska bekanta också påtala för mig att IT-miljonärer med känsla för åtgärder mot lidande i själva verket mest drar nytta av för verksamheten gynnsamma skatteregler.

Apropå filantroper är jag på jakt efter en sång som kanske går ”han var filatelist” i någon del av refrängen. Någon som vet?

Borders

I sometimes have difficulties digesting blogs about intellectual property rights. Sometimes they’re completely brilliant, like Afro-IP writing about the anti-counterfeiting squad of Kenya seizing pencils for a value of $300’000. Or when IP-Tango writes about trademarks being limited to the market within which they are protected. I enjoy reading Amlan Mohantys posts on the SpicyIP India blog, like this one, on the importance of public participation in legislative debates. That touches on the subject I wrote about yesterday.

Today, however, a post on IPKitten concerns me a bit. It’s about continued negotiations on border measures at the World Customs Organisation.

Some people will almost certainly remember the negotiations on SECURE Standards in WCO that collapsed in 2008. The reason was that negotiations for stricter border controls to decrease intellectual property rights infringement were discovered by developing nations who subsequently mobilised IPR experts in the organisation and created pressure for continued investigation on whether the standards were really secure, or actually necessary.

The consequence of the WCO slowing down turned into the ACTA-initiative. By collecting only a small number of like-minded nations IPR-dependent economies hoped to achieve… What?

Doctors Without Border have a campaign for access to medicines since many years. As opposed to popular belief this has very little to do with patent rights. Even though pharmaceutical patents cause quite a lot of problems on the inner European market, the medicine seizures at EU border largely rely on extraterritorial application of trademark law.

The extension of European trademark law to apply for goods that haven’t entered the market makes our customs authorities assist companies with protecting their intellectual property rights on foreign markets where they might not even have registered rights. For being a region strongly opposed to expansion, the EU certianly has a very liberal view of extraterritorial application of its legislation. It’s not unreasonable to ask if it’s a valuable investment when the need for medicines, particularly in developing economies, is so large.

A few weeks ago I also noticed a case concerning Nokia mobile phones. Nokia is claiming in a British court that mobilephones marked Nokia, produced in China and destined for Colombia, ought to be seized and destroyed by UK customs authorities. When the country of destination is already known, you would wonder why Nokia doesn’t simply protect its trademark in that country, instead of at the European border. In the event they didn’t file for trademark protection in that country, that’s really their fault. More than half of all Colombians are poor and I see it as a big problem that European customs authorities shall invest time and money into take away a means of relatively cheap communications technology simply because of Nokia not being bothered to get intellectual property rights protection in the end market.

In a brighter moment, I discovered that Mexico has turned into a market of pirated blu-ray and 3D DVDs! They’re now sold on streets to Mexicans for affordable prices. While it might annoy J.K. Rowling, cracking down on Mexicos pirates and street salesmen would actually strike quite hard against the thousands of Mexicans that are making a living off of selling DVDs on the streets. Considering the size of the seizures of pirate copied goods in Mexico I guess it’s also not unjustified to fear a huge drop in accessibility of culture and certain goods to a large part of the Mexican population.

It appears anyway as if the negotiations for IPR-related border controls have been rebooted at WCO. Multilateral fora like World Trade Organisation and WCO are more attractive for developing economies to negotiate within, since they have more control over the content and how the agreements end up being interpreted. But since I already see an extremely liberal European view of border controls applying outside Europe, I must say this concerns me a bit.

Gränser

Jag har ibland svårt för bloggar som handlar om immaterialrätt. Ibland träffar de helt rätt, som när Afro-IP rapporterade att Kenyas förfalskningsenhet beslagtagit pennor till ett värde av $300.000. Eller när IP-Tango skriver om hur varumärken är är begränsade till det produktområde de är skyddade (sant! se 6§ Varumärkeslagen). Jag brukar med nöje läsa Amlan Mohantys postningar på bloggen SpicyIP India, som den här om vikten av offentlig debatt kring lagstiftning. Det berör lite ämnet jag skrev om igår.

Idag är jag dock lite bekymrad över ett inlägg på IPKitten om fortsätta förhandlingar för gränskontroller i WCO.

Vissa minns säkert förhandlingarna om SECURE Standards i World Customs Organisation som strandade 2008. Anledningen var att de förhandlingar om gränskontroller för att bekämpa immaterialrättsintrång upptäcktes av utvecklingsländer som mobiliserade experter inom organisationer och skapade tryck för att fortsätta utreda om standardena verkligen var säkra, nödvändiga och bra.

Konsekvensen av att förhandlingarna i WCO gick trögare och trögare blev ACTA-initiativet. Genom att samla enbart likasinnade länder i en liten klick kunde man nu se till att… Ja, vadå?

Läkare utan gränser har under många år haft en omfattande kampanj för att öka tillgång till mediciner för människor i utvecklingsländer. Till skillnad från vad många tror utförs de här beslagen inte på bas av patenträtt. Läkemedelspatent orsakar visserligen många problem på den inre europeiska marknaden, men i läkemedelsbeslagen lutar sig företagen, med hjälp av tullen, på varumärkesrätten.

Beslagtagningarna vid europeiska hamnar blir en sorts förlängning av europeisk lagstiftning där våra tullmyndigheter assisterar företag med immaterialrättsskydd på marknader utanför Europa. För att vara en region som kraftigt opponerar sig utvidgning har man en väldigt liberal inställning till utomterritorisk applicering av lagstiftning. Man kan fråga sig om det är en värdefull investering när behovet av mediciner, särskilt i utvecklingsländer, är så stort.

För några veckor sedan såg jag också ett fall som berörde Nokiatelefoner. Nokia hävdar i en brittisk domstol att mobiltelefoner märkta Nokia, producerade i Kina och på väg till Colombia, ska beslagtas och förstöras av Storbritanniens tullmyndighet. När destinationslandet är känt kan man undra varför Nokia inte istället skyddar sitt varumärke och sina patent på destinationsmarknaden. Jag lutar i alla fall åt att om de inte har gjort det får de skylla sig själva. Över hälften av Colombias invånare är fattiga och jag ser ett stort problem i att europeiska tullmyndigheter ska lägga pengar på att beröva colombianerna kommunikationsmöjligheter till överkomliga priser bara för att Nokia inte gitter ta ut immaterialrätter på marknader de vill kontrollera.

Några av mina ljusare stunder har jag dock upplevt i några rapporter från Mexiko. Dels har man där börjat kopiera blu-ray och 3D DVD:er och de säljs nu på på städernas gator till överkomliga priser. Det sticker möjligen i ögonen på J.K. Rowling, men hårdare tilltag mot Mexikos piratkopierar och gatuförsäljare skulle faktiskt slå ganska hårt mot flera tusen mexikaner som försörjer sig på att sälja DVD:er på gatan. Och betänker man storleken på beslagtagen av piratkopierade varor i Mexiko kan man säkerligen förvänta sig att skärpt lagstiftning minskar tillgång till kultur och dagligvaror mer än önskvärt.

Nu verkar det i alla fall som att fortsätta förhandlingar om gränskontroller har börjat få upp farten i WCO. Multilaterala forum som Världshandelsorganisationen och WCO är attraktivare för utvecklingsländer för förhandlingar, eftersom de i avtalens implementering har större makt att ställa sig emot extrema tolkningar av rikare länder. Eftersom jag redan ser tycker att tolkningarna av var europeisk lagstiftnings jurisdiktion är på tok för liberala måste jag säga att det här bekymrar mig.

Ned i djupet

Jag kan inte längre hitta Isak Gersons blogginlägg om kryptering, men tänkte börja vid hans inlägg om Piratpartiet som reaktionärer. Där refererar han till min medbloggare Simon Rosenqvists tidigare inlägg om integritet. Båda två kritiserar integritet som informationspolitisk fråga.

Ett sätt att bevara integriteten på nätet är givetvis anonymitet. Anonymitetsfrågan tror jag inte har diskuterats särskilt mycket av piratpartister, undantaget SM5P0R som skrivit några bra forumsinlägg relaterat till bankomater.

Allas vårt Telefónica SA, världens tredje största internetoperatör och ständig plåga för spansk- och brasiliansktalande telekommunikationskunder, har beslutat sig för att testa deep packet inspection i Brasilien. 10000 av Telefónicas kunder ska få tillgång till nya, anpassade tjänster via bättre användarprofilering. Telefónicas och Portugal Telecoms dotterbolag Oi!, som verkar som mobiltelefonoperatör i Brasilien, har också påbörjat DPI-tester med 1000 av sina kunder. Om de får gynnsamt utfall kan Telefónica tänka sig införa systemet för större kundkretser. FCC i USA har sagt att det är viktigt att DPI blir en opt-in-metod för kunderna. För vissa är säkert BT:s optout-äventyr med Phorm fortfarande i minnet och det har tydligen lett till rättslig prövning.

Ett sätt att skydda sig mot Phormliga DPI-undersökningar är kryptering. Det kommer att minska ISP:arnas insyn i vad den enskilda användaren håller på med. Däremot minskar det inte deras möjligheter att ta reda på vem man kommunicerar och när, och för telefonsamtal är det givetvis svårt att kryptera både innehåll i SMS och samtal, samt vem man ringer till. Microsoft har vidare sagt att deras nya IE-release ska innehålla bättre privatlivsskydd, men för två år sedan när de lovat samma sak drog de sig ur löftet efter ljudliga klagomål från marknadsföringsbranschen. Det kan ligga mycket i Paul Ohms uppsats om övervakande ISPar från 2009.

En vidare svårighet för anonymitetsanhängarna kan vara IPkalypsen, eller nödvändigheten att gå över på IPv6, ett nytt system för IP-nummer där varje nätuppkopplad apparat kommer kunna ha ett eget, unikt IP-nummer gentemot omvärlden. I teorin leder det till förenklad spårning av varje apparat och dess användare, tänk IMEI-nummer, men jag kan tänka mig att en möjlig utväg är att ha väldigt dynamiska IP-nummer så att de, utan att starta om uppkopplingen, helt enkelt roterar var 5 minut eller så. Det är möjligt att ett sånt system också skulle behöva någon form av systematiserade block, dock. Presumtivt utdelade av en ISP, vilka i dagsläget oligopoliserar många marknader på grund av otaktisk marknads- och konkurrensplanering som försvårar för små konkurrenter. BandaAncha.eu rapporterade 27 november att det bara finns sju block kvar, vilket går att sträcka ut lite om vissa blockinnehavare ger tillbaka sina block (mot en handpenning kanske?). Tydligen kan man istället få IPv6-tunnlar från Bahnhof om man vill, kanske numera även från andra ISPar eftersom den där länken är från 2007. Kanske kan tjänstetillverkningen börja då också? :)

Sedan vill jag slå ett slag mot Miljöpartiet. Samma grupp som vill bygga höghastighetståg i Sverige har hindrat utbygganden av Norrbottensbanan i ungefär 10 år för att den förmodas döda lite djurarter kring ett område på inte så långt avstånd från Umeå. I Norrbotten är det enda alternativet för transport i realiteten bil, eftersom bussarna mellan Sundsvall (där tågen stannar) och Kiruna går ungefär två gånger om dagen och tar 8 timmar. Man kan också åka inlandsbana om man inte har något emot att färdas i 70 km/h. Så kan det gå när man bryr sig om djur.

Tullåtgärder och immaterialrätter

Jag noterade för en eller ett par dagar sedan en tråd på Piratpartiets forum om en artikel i Dagens industri där jag uttalat mig om vilka frågor jag vill driva i parlamentet. Jag minns intervjun ganska väl: jag satt ungefär vid mitt soffbord och hade precis knaprat i mig ett chokladkex, och försökte förmedla till journalisten min oro för att åtgärder mot immaterialrättsintrång vid EU:s gränser kan utgöra ett hot mot konkurrensen på den inre marknaden. Det explicita exempel jag hade i tankarna var en erfarenhet en god vän till mig gjorde när han för ett par år sedan försökte importera öppen källkods-telefoner från Kina (det är ju billigare att producera där), men istället åkte dit på licensavgifter för mp3-spelare – trots att telefonen i fråga inte kunde spela mediafiler alls.

RUTROS verkade förstå ungefär vad jag var ute och fiskade efter på en gång, trots att vi haft våra meningsskiljaktigheter kring nyttan av patentsystemet i stort, men annars rådde det ganska stor förvirring. Den av Mattias P Andersson citerade DN-artikeln var kanske något tydligare, men ganska luddig och okonkret för att beskriva vilket enormt handelshinder på EU:s interna marknad de här tullåtgärderna kan innebära.

Mitt eget svar längre ned i tråden är kanske inte så välformulerat och konkret som man skulle kunna önska, och framför allt framgår inte min växande oro för att tullpolitiken skadar konkurrensen på den inre marknaden. För att förtydliga min politiska ambition i ämnet kanske kan nämnas att jag inte nämnvärt bryr mig om att driva konkurrensrättsliga frågor politiskt, annat än när de som i de här fallen uppenbart påverkas av immaterialrätter eller när de, som i telekompaketsdebatten, får en påtaglig inverkan på användning av och möjligheter för informationsteknologi. Jag kan nog också utan problem stå för att jag tycker att Piratpartiet behöver verka för genomgående hållbara och godtagbara informationsstrategier, även när de skär in i andra politikområden med den avgränsningen att politiken i vilket fall ska vara budgetneutral.

Men jag skulle vilja ha lite hjälp av intresserade läsare.

Om man ska koka ned bekymren med EU:s tullpolitik relaterat till immaterialrätt till en eller två meningar, hur ska de meningarna vara formulerade? Jag känner inte att jag själv har något bra svar just nu: problemen är många och separata, och införsel av varor på marknaden eller varutransport via europeiska mellanhamnar som båda påverkas av tullpolitiken skapar helt olika problem. Kan någon driftig läsare hjälpa mig få rätsida på det här?

uppdatering: Nu med länk till den faktiska artikeln också

uppdatering igen: Jag inser nu att ovanstående text kanske förutsätter i allt för hög grad att man kan något om internationella handelsförhandlingar på IPR-området. ”Varutransport via europeiska mellanhamnar” refererar till varor som aldrig faktiskt passerar gränsen, men som stoppas av tullmyndigheterna för att de befaras inkräkta på europeisk varumärkes- eller patenträtt. Det här har uppmärksammats av Läkare utan gränser som ett problem vid tillgång till medicin, men har också sedan Balikonferensen om klimat (COP14?) uppmärksammats som ett potentiellt problem vid överföring av framför allt miljövänlig teknologi. ”Införsel av varor på den inre marknaden” refererar främst till situationer så som den jag exemplifierade längst upp i min bloggpostning: det vill säga, när patenttroll bett tullmyndigheter att hålla utkik efter alla typer av varor som ens kan misstänkas för att potentiellt utgöra intrång, med resultat att företagare, oftast de små eller medelstora företagen dessutom, blir nödtvungna att teckna licenser de inte behöver eftersom det ändå är skonsammare än att invänta en rättsprocess.

I en kommentar till den här posten (#3) har jag också refererat till ”välrenommerade tankesmedjor”. För den som är intresserad av att veta mer om dessa och deras arbete kan man läsa min bloggpost om besöket i Geneve. Bara en snabb koll genom de flesta hemsidor som listas där visar att immaterialrätten är en ständigt närvarande förhandlingspunkt i nästan alla internationella fora. Piratpartiet kan ställa sig utanför sådana diskussioner, men så vitt jag kan se innebär det att t ex ACTA-avtalet ligger lite utanför vår politik.